Tariq Ramadan

ÖRONBEDÖVAD 18/12 07

OXFORD. Ayaan Hirsi Ali, före detta holländsk parlamentsledamot och författare till En fri röst, anklagade nyligen (Expressen 13/12) ”moderata muslimer” för att hålla tyst och inte fördöma handlingar begångna av individer eller regeringar i islams namn.
Till min överraskning nämndes jag bland de ”moderata” muslimska intellektuella som inte fördömde det som hände i Saudiarabien (piskrappsdomen mot ett kvinnligt våldtäktsoffer) eller i Sudan (åtalet mot en lärare som lät sina elever namnge en teddybjörn efter profeten). Detta alltmedan jag har fått betala priset för återkommande kritik av det slagets handlingar de senaste åren genom att ha nekats inresa till Saudiarabien, Egypten, Syrien, Tunisien och – av för mig ännu oredovisade skäl – USA.

Låt oss börja med hur Ayaan Hirsi Ali citerar Koranen: ”Äktenskapsbryterskan och äktenskapsbrytaren ska ni piska med hundra rapp vardera. Tveka inte av medömkan från att utföra Guds lag, om ni verkligen tror på Gud och den sista dagen.” (Koranen 24:2)
Vad exakt vill Hirsi Ali få sagt genom att citera en sura som handlar om kroppsbestraffning? Att islam i sig förespråkar våld? Att våldsamma muslimer eller de så kallade islamiska regimer som uppför sig odemokratiskt faktiskt tillämpar det islamiska budskapet på ett genuint sätt?
Genom hela texten framstår budskapet tydligt: islam är en arkaisk religion, Koranen en våldsam text och det enda sätt att reformera islam är att helt enkelt ”de-islamisera” muslimerna.
Skulle det inte vara möjligt att här citera tiotals våldsamma passager från Bhagavad-Gita, Torarullarna, evangelierna och epistlarna utan att därför nå slutsatsen att hinduism, judendom och kristendom är våldsamma per se? Är det så svårt att förstå att detta är en fråga om tolkning och att på ett sådant sätt fördöma en religion, i dess själva essens, inte bara är orättvist utan också djupt kontraproduktivt? Det bidrar inte till reformernas inre dynamik.

I motsats till vad Ayaan Hirsi Ali påstår – att inga ”moderata” muslimer, och särskilt inte jag, har protesterat mot det inträffade – så skrev jag medan händelserna i Sudan pågick om situationen i såväl Pakistan, Saudiarabien som Sudan. Jag började med att avvisa alla former av muslimsk offermentalitet. Det hade varit lätt att hävda att medierna ännu en gång enbart publicerade destruktiva historier om muslimer och de islamiska länderna. Men att som muslim bara skylla på den ”pågående kampanjen mot islam, dess heliga bok, profet, värden och sedvänjor” duger inte längre.
Det ska komma en tid, skrev jag innan Hirsi Alis offentliggjorde sin anklagelse om muslimsk tystnad, då man hårt måste granska hur det står till med det juridiska systemet i de islamiska länderna och dra en del tvingande (och konstruktiva) slutsatser. Det är helt enkelt en skam att oskyldiga, fattiga män och kvinnor, i islams namn anklagas, fängslas och ibland blir slagna, ibland avrättade, utan bevis och dessutom utan ett anständigt försvar.
En kvinna, ett våldtäktsoffer, blir den anklagade i Saudiarabien medan en brittisk lärare fängslas för att hennes elever beslutat döpa en teddybjörn till Muhammed! Och efter det har två självmordsbombare i Algeriet nyligen dödat oskyldiga civila. Om allt detta görs i islams namn, vart är vi då på väg?

Trots att det juridiska systemet i de islamiska länderna ska vara neutralt och slå vakt om rättvisan och människors rättigheter, används det ofta i politiska syften eller i ”religiösa angelägenheter”. Problemet är allvarligare och mer djupgående än de historier vi har läst om i medierna. Dessa länder behöver omfattande reformer, en absolut nödvändig omprövning. Det är bara att inse.
En våldtäkt är en våldtäkt. Om än alla bevis inte har kommit fram är det oacceptabelt att börja med att skylla på kvinnan. Att använda och instrumentalisera historien om en oskyldig brittisk lärare för att visa hur mycket ”vi bryr oss om islam” är rent nonsens och bör avvisas å det kraftigaste.
Det är som om läraren hade blivit ett redskap med vars hjälp en regering ville visa sin trohet mot islam och vissa muslimer sin vrede mot västvärlden. Men för det första är vrede inte något gott i sig och för det andra måste försök att förmedla denna vrede med felaktiga och orättvisa medel fördömas. Sa inte profeten Muhammed: ”Det som bygger på felaktig grund är fel”?
Man måste begära att dessa islamiska samhällen blir mer konsistenta med sina egna värderingar och håller sig till rättvisan genom att vägra missbruka islam.
De måste värna det juridiska systemets oberoende och skydda oskyldiga människor; fattiga eller rika, muslimer eller ickemuslimer, män och kvinnor på lika villkor. Vi får inte tiga när vi läser om det här slagets oacceptabla händelser oavsett om de inträffar i oljemonarkier eller i de fattiga islamiska länderna. Dessa handlingar begås inte i namn av en enda av de accepterade tolkningarna av islam. Eftersom de är rätt och slätt orättfärdiga, är de helt och hållet antiislamiska.
Mitt fördömande har – liksom de som formulerats av många andra muslimska lärda världen runt – uppenbarligen inte uppfattats. Olyckligtvis är global information inte detsamma som effektiv kommunikation. I västländerna liksom i de islamiska staterna finns en sorts selektiv hörsel. Folk inbjuds att lyssna endast till det som bekräftar deras fördomar eller passar en eller annan ideologisk agenda.

Den här polariseringen är farlig eftersom den göder fiendskap. Världen behöver flera modiga, men också konsekventa röster. Skälet till att röster som Ayaan Hirsi Alis inte hörs i de islamiska länderna är inte att hon väcker irrelevanta frågor (några av hennes argument är i själva verket mycket relevanta) utan att hennes kritik verkar tvångsmässig, överdriven och ensidig.
Det är som om hon vill behaga västvärlden och visst, västvärlden blir behagad. Men muslimerna är döva för hennes röst.
Framtiden tillhör dem som konsekvent kan utöva självkritik i namn av gemensamma universella värden och inte på grundval av en blind identifikation med artificiella konstruktioner som ”västerländsk” eller ”islamisk” civilisation eller utifrån en dold ideologisk agenda. Alla förräderier mot tro och principer måste avvisas med lika stor energi: de förräderier som muslimer begår när de mördar oskyldiga människor eller dömer fattiga kvinnor till fängelse (eller döden), likaväl som de förräderier demokratiska västländer begär när de olagligt invaderar andra länder eller använder tortyr och extraordinära rättsmedel.
Det skulle dock verkligen vara nyttigt att oftare än nu få höra dessa icke-selektiva – och inte selekterade – röster.

Tariq Ramadan
kulturen@expressen.se

Tariq Ramadan är professor i islamiska studier vid universitetet i Oxford. Hans kommande bok heter Radical reform, Islamic ethics and liberation.
Översättning Nina Lekander.
© 2007 Global viewpoint, distributed by Tribune Media Services.

FOTNOT. En sammanfattande artikel om debatten om ”upplysningsfundamentalismen” och integration i Europa finns på Axess.se. Där finns också en mängd länkar, bland annat till den tv-sända debatten mellan Timothy Garton Ash och Ayaan Hirsi Ali.

%d bloggare gillar detta: