Muslimsk klankultur förödande för Sverige

Invandrares klankultur är förödande för svenska folket.

Är rån och våldtäkter en följd av muslimska invandrares klankultur?

Varför rånar vissa invandrargrabbar svenska barn och ungdomar på deras busspengar, jackor, telefoner och mopeder? Varför skriker de ”svennehora” åt svenska flickor? Varför våldtar de, ofta i grupp, svenska flickor? Hur kan en invandrarpappa göra tummen upp till sin son, som står inför rätta för våldtäkt?

Före massinvandringen var vi förskonade från dessa vidrigheter, som idag är vardagsmat i invandrartäta områden. Vi förstår inte hur invandrargrabbar kan vara så fega, som vi ser det, att tjugo av dem ger sig på att sparka en ensam, försvarslös, svensk flicka.

Kan det som vi betecknar som feghet vara en del av deras klankultur?

I ”Klan kontra civilisation”, en artikel i Berlingske Tidende, 3/5 2001, skriven av Torben S Hansen, historiker och lektor vid Köpenhamns Universitet får vi en inblick i en klankultur som dominerar många invandrares liv. Min källa är den utmärkta bloggen Snaphanen.

På botten i Främre Orientens hackordning finns bönderna. Deras föraktliga status blev belyst under Gulfkriget 1991, när Saddam Hussein lovade de irakier som ville odla upp jord och producera livsmedel befrielse från värnplikt. Att bo i en by på landet anses som ett förödmjukande företag och mängder av bönder strömmar varje år till storstädernas slumkvarter. Andra utvandrar till Danmark, där offentliga myndigheter betalar dem för att inte arbeta.

I Främre Orienten betraktas denna inaktivitet som en prestigegivande lyx för överklassen. Från vissa byar pågår således en trafik, där den äldre generationen fastställer vilka kusiner som ska giftas bort med vilka kusiner, varpå brudparet skickas till försörjning i en dansk förortskommun. Här gör pengaströmmen från staten det lättare för landsbygdsklanerna att upprätthålla den arbetsfria tillvaron och reproducera den medförda kulturen.

Underklassghettona upprätthålls av ett samhälle, vars stabilitet och välstånd beror på protestantismens arbetsmoral och den rättsstat som romarna uppfann för över 2000 år sedan. Men för Främre Orientens bönder förblir denna värld höljd i dunkel, och när sjuksköterskan frågar en kvinna från denna miljö, om hon vill ha rågbröd eller franskbröd behöver denna kvinna tolk, trots att hon för sjätte gången ska föda på Hvidovre sjukhus.

När barnen växer upp uppfostras de efter ett beteendemönster, som är utbrett i Främre Orientens byar. (…) För flickornas del rör det sig om detaljstyrning av livet i hemmet med förbud och påbud. För hankönet gäller däremot att aktiviteterna äger rum utanför huset. Ynglingarna drar omkring för att testa omgivningen, dvs. registrera om en handling utlöser fysisk bestraffning, utövad av främmande vuxna.

I kärnan av klankulturen verkar två arabiska identitets- och hedersbegrepp, sharaf och erz. Den första är den prestige som klanens män förvärvar och som kan ökas eller minskas. Den andra är kvinnans anseende, som är statiskt och bara kan förloras. Om det senare är fallet riskerar hon att bli mördad.

Ett genomgående drag är att den manliga äran kan förstärkas genom att förödmjuka och plundra främlingar och våldtäkt på andra klaners kvinnor verkar prestigehöjande för angriparen. Detta kom klart till uttryck i de krig som muslimer och kristna förde mot varandra på Iberiska Halvön under medeltiden. Ynglingar från icke-integrerade invandrarfamiljer betraktar Danmark som en mycket välbärgad, men räddhågad klan. De följer sina våldsamma impulser, eftersom de inte utsätts för ögonblicklig fysisk bestraffning, eftersom de har fått inympat i sig att icke-muslimer är orena väsen, som i massiv skala hänger sig åt promiskuitet och drogmissbruk, och eftersom de inte uppfostras till att följa de normer som gäller i det omgivande samhället, däribland även bland de många invandrare, som har använt chansen att frigöra sig från klantyranniet.

Hur skulle medierna och politikerna reagera om etniska danskar dagligen chikanerade och överföll muslimska invandrare? (…) Var ligger rimligheten i att staten betalar för att ta emot immigranter som öppet förklarar att de inte vill integreras och t ex påstår att deras religion förbjuder deras kvinnor att simma?

Varför har den politiska vänsterflygeln och kvinnosaksförekämparna inte för länge sedan gått massivt in i ett energiskt solidaritetsarbete med ”Bron” och liknande initiativ, som dagligen för en svår kamp mot klankulturens våld och förödmjukelser?”

Annonser
%d bloggare gillar detta: