Familjekrossarna

Sossarna vill ha dagis dygnet runt. Läs Newsmill. Deras mål verkar vara att helt utplåna tiden som barn och föräldrar får tillsammans. Ett enda ynkligt år med spädbarnet får de med tvång dela lika, sen ska de tvingas bort, bort från de värdelösa, karriärfördärvande, barnen.

De borgerliga sviker familjerna och sina gamla familjestärkande ideal. De fjäskar för de familjekrossande vänsterfeministerna. Det finns bara ett parti som tar ställning för barnens rätt till sina föräldrar. Och det är Sverigedemokraterna.

Det finns även en modig ung man, som vågar gå emot strömmen; Charlie Weimers, ordförande i Kdu, kämpar för rättvisa i familjepolitiken. Men får han med sig sitt parti? Läs mer i Världen idag! De har en artikelserie om hur hemmafamiljerna diskrimineras. Bra!

Familjen är samhällets grund. Krossar vi den krossar vi Sverige. Vi ser redan de skrämmande följderna, ungdomar utan normer, ingen moral, förfall överallt. Vill vi rädda Sverige finns det bara två partier att rösta på Sd och Kd. Är man dessutom kritisk till massinvandringen och fjäsket för islam, finns det bara ett alternativ.

Feminismens falska jämställdhet tar heder och ära av moderskapet och moderskärleken och propagerar att dessa  unikt kvinnliga värden inte finns. Är vi så förblindade av feminismens falska, mansdyrkande jämställdhet, att vi inte begriper att moderskapet och moderskärleken är det finaste och dyrbaraste i alla mänskliga samhällen?

Moderskapet och moderskärleken är hjärtat och blodomloppet i samhällskroppen. Det är inte det manliga vi behöver mer av, det är det kvinnliga.

Sverige måste, för att inte gå under, hylla mödrarnas arbete med familjen och barnen.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Annonser

Barnen – stordrift – som kycklingar

Barnen har idag så låg status, att man, i jämställdhetens namn, måste låtsas att kvinnor aldrig blir gravida, aldrig ammar, aldrig vårdar friska eller sjuka barn. Åtminstone inte en dag mer än männen.

Alltså har sossarna rationaliserat bort föräldrarna från barnomsorgen, så att den kan liknas med uppfödning av kycklingar, kalvar och grisar. Så få personal per barn och djur som möjligt. Så många barn och djur i grupperna som möjligt.

Jämställdheten låtsas att människor, utan att ta skada, kan födas upp utan familjer, i stora kollektiv, som i djurfabriker.

Jämställdheten grundar sig på en lögn; att könen föds lika och fostras till olika kön. På dagis måste personalen fostra barnen enligt de nya direktiven. De traditionella könsrollerna skall bekämpas. Med rätt fostran skall barnen växa upp till könsneutrala vuxna. Därför skall pojkar styras till flicklekar och flickor styras till pojklekar.

Jämställdheten grundar sig också på villfarelsen att människan inte behöver trygga, starka familjer. Därför har feminismen tillsammans med sossar och vänster, krossat familjerna och barnens rätt till sina föräldrar.

Föräldrar stryrs, genom straffbeskattning på familjeförsörjaren, till att heltidsarbeta båda två. Lika skatt för alla, oavsett hur många som ska leva på lönen är ett straff för de som vill leva traditonellt. Ingen vuxen har idag tid för barnen. De är helt övergivna av vuxenvärlden.

Att tvinga kvinnor bort från barnen, är inte att göra dem jämställda. Det är att ställa dem under förmyndare och behandla dem som idioter, som inte begriper sitt eget bästa.

Idag ses arbetet med egna barn, som en föråldrad livsstil, en privat hobby, jämförbar med rädsla för att arbeta och göra nytta i samhället. Att vårda samhällets framtid är i makthavarnas ögon inte mer värt än att ligga på soffan och äta praliner.

Istället för att tvinga bort kvinnorna från det ”värdelösa” arbetet med barn, hem och familj, måste givetvis detta arbete uppvärderas. Det måste jämställas med arbetet med andras barn, andras hem och andras familjer.

Jämställ hemmabarn med förskolebarn och hemmaföräldrar med bortaföräldrar!

Finns det något parti i Sverige, som vågar kräva detta?

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Barnen är värdelösa

I Sverige är barnen totalt värdelösa. Vården av dem räknas inte som ett arbete, utan som arbetslöshet. Om vi satte värde på barnen, så skulle givetvis vården av dem vara ett värdefullt arbete.

En mamma som vårdar och fostrar två-tre barn räknas inte som en samhällsnyttig arbetande medborgare, utan som en arbetsskygg, mindre vetande halvidiot.

Hon fostrar ju framtidens svenska medborgare. Hon gör ju ett jättejobb, men får bara förakt, avsky och hat från politiker och feminister.

En typisk representant för den barnföraktande, hemmamammaföraktande politiska eliten är Martin Tunström.

Han skriver (29 november, 2007): Arbete, inte vårdnadsbidrag:

  • Regeringen har för avsikt att införa ett vårdnadsbidrag. För mig är det obegripligt att en regering som säger sig ha vunnit val på arbetslinjen vill verka för att fler stannar hemma, och då särskilt kvinnor, och därtill får betalt för detta. Vårdnadsbidraget medger förvisso förvärvsarbete under den tid man erhåller vårdnadsbidrag, men problematiken kvarstår fortfarande när en betydande grupp av människor – som också är det uttalade syftet enligt det av regeringen utskickade pressmeddelandet om införandet av vårdnadsbidraget – stannar hemma och därmed uteblir med sin medverkan i arbetslivet.
  • Detta i sin tur innebär en negativ inverkan på den kommunala ekonomin, då kommunen förlorar skatteintäkter samtidigt som man betalar ut bidrag för att folk skall vara hemma. Vid en socialdemokratisk valseger borde vårdnadsbidraget stå högst upp på den lista över “reformer” från den borgerliga regeringen som omgående skall avskaffas.
  • Martin Tunström
    SSU Helsingborg

Vilket utstuderat förakt för mödrarnas ovärderliga arbete med att föda, amma, vårda och fostra samhällets nya medborgare!

Jämför detta med vad Sverigedemokraterna skriver:

  • Familjen är hjärtats fosterland
  • Sverigedemokraterna ser med oro på de senaste decenniernas samhällsutveckling där den traditionella familjens betydelse och familjelivets värden i allt högre utsträckning har kommit att ifrågasättas och nedvärderas av destruktiva krafter inom samhället. Föräldrar som väljer att stanna hemma med sina barn diskrimineras av ideologiska skäl till förmån för andra barnomsorgsalternativ och staten har mer och mer kommit att överta föräldrarnas fostrande och vårdande roll.
  • Sverigedemokraterna vill:
  • Verka för ökad valfrihet inom barnomsorgen och förbättrade villkor för de föräldrar som väljer att själva ta hand om sina barn i hemmet.
  • Minska barngrupperna inom barnomsorgen.
  • Helt överlåta uppdelningen av föräldraförsäkringen åt familjerna själva.

Du som vill vara hemma med dina barn bör noga kolla vilket parti som har den bästa politiken för valfrihet och familj.
Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Det svenska helvetet för barnen

Ettåriga barnet måste in på dagis. Mer än heltid. Tio timmar. Sen bli hämtad av trötta föräldrar och sova och samma nästa dag och nästa. Sen skola, fritids, tio timmar, se föräldrarna en kort stund, sen sova och samma nästa dag.

Nu hörde jag idag att fritids tar slut för barnen när de är tio år. Förut var det tolv år. Nu tio år. Man måste spara pengar. Över tjugo barn per vuxen.

Nu ska tioåringarna klara sig ensamma både före och efter skolan för ingen, ingen enda vuxen har tid för dem. Alla har något som är mycket, mycket viktigare att göra, än att vara med dem. Detta är budskapet till våra barn: Vi vuxna struntar i er! Vi älskar att jobba hela dagarna. Vi älskar jobbet mer än barnen. Särskilt mammorna älskar att jobba borta från barnen. Gärna på dagis eller fritids, med andras barn. Bara kvinnorna slipper sina egna ungar så blir de så lyckliga. Men att barnen är övergivna, ledsna och vilsna, det bryr sig ingen vuxen i Sverige om.

Sverige har helt enkelt blivit ett helvete för barnen. Men alla kvinnor vill inte överge sina barn. Feministerna har tvingat dem. De påstår att alla kvinnor vill jobba hellre än att ta hand om barnen. Det är lögn.

Jag känner två småbarnsmammor. Den ena kan, och vill, vara hemma och ta hand om sina tre barn, mellan sju och elva år. Hon lever ensam med barnen. Hon är förtidspensionär, därför kan hon ta hand om barnen. Annars skulle det inte gå. Det är garanterat ett heltidsarbete att klara tre ungar. Men inte ett öre anses hennes arbete värt. Om hon jobbade som städerska skulle en massa andra personer avlönas för att ”vakta, vårda och fostra” hennes barn från ett års ålder till tio år. Vid fyllda tio överger alla vuxna barnen, till och med fritids överger dem. Utan hemmamamma skulle de komma hem till ett tomt hem.

Den andra väntar sitt tredje barn i sjätte månaden, arbetar med tunga lyft, fick yrsel, fick bli sjukskriven, en månad framåt till två månader före beräknad förlossning. Då får hon ta av sina mammamånader, som hon då förlorar tillsammans med sitt barn, när det väl är fött. Då ringer försäkringskassan, det fattas två dagar. Hon behöver något specialintyg….

När yngsta barnet är ett år; dagis, mellanbarnet, första klass och fritids, äldsta barnet skola, sen ensam. Föräldrarna måste båda två jobba borta. Ingen av dem har en aning om hur deras barn lever sina vardagsliv. Ingen av dem lever med barnen. Ingen av dem känner barnen.

Detta är ett helvete!

Förr, innan feminismen, när skatten var rättvis, kunde familjen leva på en lön. Mammorna, som ville, kunde vara hemma i lugn och ro. Då var Sverige en idyll. Man hade tid för trygghet och gemenskap. Nu vet ingen vad de orden betyder.

Nu – ett helvete!
Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Hemma-Mammor – Våra Hjältinnor

Låt alla kvinnor få vara hemma! Det skriver en insändare i Nerikes Allehanda, 08-08-28.

  • Sverige lever kvar i det förgångna. Närmare bestämt vid en tid då socialdemokraten Alva Myrdahl bestämde hur folkhemmet skulle se ut. Fostrarinnorna i storbarnkammare skulle uppfostra nya medborgare i stället för som tidigare föräldrarna. Folkhemmet blev vår familj, vår mamma och pappa. På 1980-­talet var hemmamamman nästan utrotad, tack vara Alva. I stora delar av världen är det naturligt att småbarnsmammor jobbar mindre eller inte alls.
  • I USA vill man inte ha en ny människa, den gamla duger bra. Därför lever låga skatter och skatteavdrag för barnfamiljer kvar sen gamla tider. Allt för att barnfamiljer ska kunna leva på en lön. Många karriärkvinnor och småbarnsmammor säger upp sina kvalificerade jobb för att bli hemmamammor. I ett land där moderlighet och moderskap är en stor del av livsstilen kan kvinnor lämna arbetslivet för att bli heltidsmammor utan att förlora prestige eller meritvärde.
  • USA har de senaste åren haft en hög tillväxt, som skapar en mängd nya jobb, särskilt inom servicesektorn där kvinnor ofta jobbar. Arbetslösheten är låg. Kanske just för att mammor får vara mammor så länge de vill. Att försörjas av en man ses inte som ett nederlag utan som ett tecken på kvinnans attraktion och värde.
  • Moderskärlek kan beskrivas som den enda sanna kärleken, eftersom den inte fordrar någon kärlek tillbaka. Den är villkorslös. Ingen fröken på något dagis kan känna såsom en mamma gör för sitt barn. De har inte tid att känna så heller med allt större barngrupper och allt yngre barn.
  • Hemmamammor passar inte in i det moderna folkhemmet. De gör inget riktigt jobb med riktig lön, de betalar ingen skatt. Hemmet och familjen behövs inte längre utan det är folkhemmet som gäller. Med botemedlet när barn och ungdomar mår dåligt eller får allvarliga problem är just hemmet med en mamma och en pappa. Gärna ett hem med en förälder hemma på heltid.
  • Det bevisar alla annonser och efterlysningar som socialförvaltningen har av familjehem där en vuxen måste vara hemma på heltid. Då när barnet/ungdomen redan är förstörd eller skadat efter all ha uppfostrats av folkhemmet då duger familjen med hemmamamman i spetsen bra. Trots allt finns såna hem och familjer fortfarande, mycket tack vare mammorna.
  • De senaste tio åren har larmrapporterna om kvinnors ohälsa duggat tätt. Fördubblingen av sjukfrånvaron i Sverige beror till stor del på att världens mest jämställda, friskaste och mest långlivade kvinnor är sjukskrivna. De sjukskrivna kvinnorna visar diffusa symptom på diffusa sjukdomar som utbrändhet, utmattning och ångest.
  • Antalet förtidspensionerade har ökat och närmar sig tio procent av befolkningen i åldrarna 20 – 64 år. Cirka två tredjedelar av alla förtidspensionärer är kvinnor. Vid 2000 talets början har Sverige återigen en massa hemmamammor, statliga hemmamammor. Det är helt okej eftersom den nya tidens hemmamamma försörjs av staten och inte av sina män.
    ”Hemmamamman”
    Örebro

Insändaren fick 47 svar. Ett axplock:

Speb skriver:

Kunde knappast sägas bättre. I stället för att nedvärdera hemmamammans roll borde man uppskatta den och göra den till en merit. Jag vet att i USA har en del med ”mammajobbet” i sin cv. Premiera dessa som väljer ”mammarollen” i stället för att straffa dem, som systemet i dag gör. Att vara mamma är ingen kvinnofälla, medan att tvinga ut kvinnor i arbetslivet och tvinga dem att lämna bort sina barn – det är den egentliga kvinnofällan.

kaahb skriver:

Jag tror vi är många (särskilt mammor) som håller med. Att få vara mamma med allt vad det innebär är något fantastiskt, en del av livets djupaste mening. Att vara hemma med barnen ser jag som det viktigaste (och för all del mest intensiva) jobbet jag kommer att ha i livet. Här får jag vara med och ge barnen en lugn, trygg och stressfri tillvaro där de blir sedda och lyssnade på – av sin egen mamma.
Man måste inte leva i alla ”rum” i livet samtidigt. Karriärfeminister och proffstyckare får det att låta som att jag blir ”fastlåst” vid spisen för hela livet, av min hemske man, för pengarnas skull (ett vårdnadsbidrag på futtiga 3000 kronor). I själva verket är det jag som har valt att bejaka just att jag är kvinna och mamma, och tillåta mig att ge mig till det ”uppdraget” under de korta år då barnen är små. För mig är det det verkliga självförverkligandet!

Speb igen:

…jämställdhet betyder inte att alla ska göra samma saker utan att alla gör det som de är bäst på. Det är en stor missuppfattning att kvinnan inte är jämlik mannen om hon inte gör samma sorts jobb som mannen. Är då mannens jobb norm?
Det är just valmöjligheten som är frågan. Enligt femenismen och socialdemokraterna med flera finns det bara ett val att välja på, dagis för barnen och arbete för kvinnorna. Den som är kvinna och vill välja att vara hemma med sina barn ses som någon från förra årtusendet. Då är man inget värd. Man drar inte sitt strå till stacken eller betalar skatt. Men även oavlönat arbete är ett arbete, även om det inte uppskattas efter förtjänst. Ingen ser det egentliga värdet av detta, att det ger trygga barn som har större chans att klara sig från droger, kriminalitet, depression med mera. Där kommer även familjehem in i bilden.
Så jag håller med skribenten till 100 procent.

En farmor skriver:

Mamma hemma! Ja, tänk om det blev verklighet i vårt land. Vilken vinst det skulle bli för våra barn! Tänk att få ha en mamma som är betrodd att klara av sin roll som mamma. Jag läste en insändare för ett tag sedan i NA. Där skrev han att barn som får ha lite lugn och ro blir kreativa. Man skulle som vuxen inte vilja ha en dag som barnen har Först fritis sen skolan sen fritis sen hem. Det är inte undra på att så många barn är stressade redan som små. Det är synd att familjen ligger lägst på vår skala allt som har med hem och barn räknas väldigt lågt.
Jag undrar vad som är livskvalitet i dag.

4barnshemmamamma östansjö skriver:

Vad rätt du har! Tänk om mammor kunde få arbeta hemma för det är ju ett dygnetruntarbete när barnen är små med gott samvete. Naturligtvis med skattelättnad och vårdbidrag. När det arbetet äntligen uppskattas och respekteras då kan vi snacka om jämlikhet. Nu ska kvinnor jobba dubbelt/tredubbelt. Det är ju det som är kvinnofällan. Inte undra på att det blir skillsmässor och stökiga barn och mammor som mår dåligt. Inför valmöjlighet. Upp till kamp tjejer!

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Genusgalenskap skadlig för barnen

På en av Sveriges bästa bloggar, Östra Ölands fria horisont, hittade jag följande visdomsord:

Könsgalna domstolar orsakar barnmisshandel
Den inbillade jämlikheten mellan könen, tanken att mannen betyder lika mycket för det lilla barnet som modern, har lett till ren barnmisshandel.

Den ”moderne mannen” inbillar sig nu att han kan ersätta modern. I skilsmässofall som jag känner till begär mannen att få halva tiden med spädbarnet.

Men var och en som haft att göra med barn vet att de första fyra-fem åren betyder fadern ingenting; han är en familjeförsörjare i bästa fall, en assistent som kan hjälpa till och underlätta för modern, och hans roll är just denna, att bistå.

Den nära biologiska kontakten föreligger mellan barnet och modern – barnet bryr sig bara om mamma och maten och pappa är under de tre första åren en skuggfigur av noll och intet värde annat än som familjeförsörjare/assistent.

Fjollerierna med den nye mannens modersroll leder nu till att spädbarn skiljs från sina mammor och förs gråtande och skrikande till sina fäder, som i sin inbilskhet tror att de kan ersätta mamman. En ren tragedi och stridande mot all biologi och sunt förnuft är ju den bisarra tanken att små barn kan uppfostras hos två män inom en homosexrelation. Vad resultat därvid kan bli lär vi nog få erfara. Att beröva barnet en mamma genom att tillåta adoption homorelationer är grymt. Då sätts inte barnet i centrum utan inbillade behov hos män.

Den inbillade modersrollen hos män leder också till att spädbarn skjutsas kors och tvärs genom Sverige, hundratals mil i veckan, för att tillfredställa könsgalna domstolar som beslutat om delad vårdnad.

Detta är inget annat än barnmisshandel.

Pappan kan spela en roll för barnet, men först när barnet blivit 4-5 år – då kan pappa bli intressant, men innan dess, han är ett bihang, visserligen viktig, men dock ett bihang.”

Detta är nog den bästa och mest svidande kritik mot dagens könsgalenskap som jag någonsin läst.

Jag kan lägga till en annan tragisk följd: Frustrerade män som skakar sina skrikande spädbarn – ibland till döds.

Skatt efter försörjningsbörda

Borde inte principen vara skatt efter försörjningsbörda? Alltså familjens sammanlagda inkomst delas lika mellan makarna. Varje make betalar skatt på sin halva och gör avdrag för barnen. Man borde sträva efter att den ensamma föräldern varken får det bättre eller sämre ekonomiskt än som gift. En idé vore att den ensamma föräldern får göra dubbla barnavdrag. Alltså överta den icke vårdande förälderns avdrag. Det kan bli en kompensation. Då kanske även ensamma föräldrar kan försörja sig och barnen.

Intressant

%d bloggare gillar detta: