Garton Ash

Garton Ash svar till Bruckner 12 feb 07Pascal Bruckner är den intellektuella motsvarigheten till ett fyllo som vinglar fram på gatan i gräl med imaginära fiender.

Tous errent d’autant plus dangereusement qu’ils suivent chacun une vérité, leur faute n’est pas de suivre une fausseté, mais de ne pas suivre une autre vérité. (Att irra omkring blir desto farligare om var och en söker sin sanning. Felet ligger inte i att söka någonting som är falskt, utan i att inte söka en annan sanning.) Pensées, Blaise Pascal.

Pascal Bruckner är den intellektuella

motsvarigheten till ett fyllo som vinglar fram på gatan, högljutt i gräl med imaginära fiender. Han kallar dessa fiender ”Timothy Garton Ash” och ”Ian Buruma”, men de har mycket lite att göra med de riktiga författarna med samma namn. Jag ger nedan exempel på några av hans missuppfattningar och oriktigheter, samt en och annan webblänk för de intresserade. Bruckner talar i namn av upplysningen, men han förråder dess själ. Upplysningen trodde på yttrandefrihet utan tabubeläggningar. Men bara för att jag – i all artighet och med tydliga förklaringar – inte delar åsikterna hos en kvinna av somaliskt ursprung, tvekar inte Bruckner att antyda att jag är rasist (han kallar mig en ”multikulturalismens apostel” och beskriver sedan multikulturalism som en ”antirasisternas rasism”) och sexist (”gammaldags machismo”, ”ungefär som när inkvisitorerna hos varje kvinna som flammade spårade en trollkona som reds av djävulen”.

Det är exakt samma

slags generella avfärdanden som han själv har kritiserat i artikeln Le chantage a l’islamophobie (Den islamofobiska utpressningen) i Le Figaro, i vilken han beklagar det faktum att varje islamkritiker döms ut som islamofob rasist. Fast i det här fallet är det han som är utpressaren. Voltaire skulle ha skämts över honom. Verkligt groteskt, på gränsen till parodi på sig själv, är det här: ”Sanningen att säga är Ian Burumas och Timothy Garton Ashs ståndpunkter direkta förlängningar av deras amerikanska och brittiska regeringar.”

Det spelar alltså ingen roll att jag uttalat och återkommande har kritiserat Bushs (och Blairs) hantering av just dessa frågor. För Bruckner är vitt svart och orden betyder vad han vill att de ska betyda. Objektivt sett, kamrater, håller Timothy Garton Ash med Bush. Stalins Izvestia hade varit stolta över denna dialektiska argumentationsteknik. Bruckner påstår att jag är en ”multikulturalismens apostel”. Bevis, om jag får be? (För något av vad jag har skrivit i ämnet, se de här artiklarna i Guardian.) Han påstår att Ayaan Hirsi Alis inställning är ”oansvarig”. Var då? (Apropå min beundran för hennes modiga ställningstaganden, se både min essä i New York Review of Books och HREF=http://www.guardian.co.uk/Columnists/Column/0,,1654551,00.html]min artikel[/LINK] i Guardian.) Han påstår att jag bygger min tes på ”det faktum att denna frispråkiga unga kvinna i sin ungdom tillhörde Muslimska brödraskapet i Egypten”. Det gör jag inte, och jag har inga bevis för att hon tillhörde det – i Kenya, där hon råkade bo då. Vad jag säger är att hon ”i sin ungdom frestades av islamistisk fundamentalism under inflytande av en karismatisk lärare”. Källan är: Ayaan Hirsi Ali. Han antyder att jag konstruerar en symmetri mellan henne och Muhammed Bouyeri, Theo van Goghs mördare. Det är rent nonsens. Bruckner skriver att Ali ”precis som

[HREF=http://www.guardian.co.uk/Columnists/Column/0,,1654551,00.html]min artikel[/LINK] i Guardian.) Han påstår att jag bygger min tes på ”det faktum att denna frispråkiga unga kvinna i sin ungdom tillhörde Muslimska brödraskapet i Egypten”. Det gör jag inte, och jag har inga bevis för att hon tillhörde det – i Kenya, där hon råkade bo då. Vad jag säger är att hon ”i sin ungdom frestades av islamistisk fundamentalism under inflytande av en karismatisk lärare”. Källan är: Ayaan Hirsi Ali. Han antyder att jag konstruerar en symmetri mellan henne och Muhammed Bouyeri, Theo van Goghs mördare. Det är rent nonsens. Bruckner skriver att Ali ”precis som LINK INTERNAL Robert Redeker, den franske filosofiprofessorn som har hotats till döds av islamistiska sajter [får] stå ut med sarkastiska kommentarer från stora andar och magistrar.” Här finns det jag skrev till Redekers försvar. Vad beträffar ”magistrar” och fåtöljfilosofer påpekar Ian Buruma att han och jag faktiskt går och lyssnar på de människor vi skriver om, medan Bruckner teoretiserar direkt från sin parisiska fåtölj. Min artikel i New York Review of Books baserades delvis på en reportageresa till den fattiga Parisförorten Seine Saint-Denis, liksom på omfattande läsning och faktakontroll. Om det är ”anglosaxisk stil”, är jag stolt över att vara anglosaxier. Men det tror jag inte att det är. Bara elementär intellektuell hederlighet.

Händelsevis undrar jag

om Pascal Bruckner själv har varit i dessa olyckliga utkanter av sin egen stad? Eller härleder han det som han kallar ”den franska modellens överlägsenhet” a priori, ur dess egna principer? Det fungerar kanske inte i praktiken men i teorin, och då är det okej. Han påstår att mitt reportage ger ”prov på en frankofobi värdig de nykonservativa i Washington”. Hur då, var någonstans? För ytterligare bevis för min frankofobi, se mina artiklar här, [LINK INTERNAL HREF=http://www.guardian.co.uk/Columnists/Column/0,,1638807,00.html]här[/LINK] och [LINK HREF=http://www.guardian.co.uk/Columnists/Column/0,,1192271,00.html]här[/LINK]. Det sorgliga med allihop är att det finns en viktig debatt att föra – en debatt som kommer att avgöra framtiden för Europas fria samhällen. Sanningen, uppenbar för dem av oss som lever i ett verklighetsbaserat sammanhang, är att varken den extrema version av en ”lev och låt dö”-separatistisk multikulturalism som Ali såg och rätteligen kritiserade i Holland (och som också har skymtats i vissa brittiska städer) eller den sekuläristiska republikanska monokulturalism som predikas av Bruckner och (delvis) praktiseras i Frankrike har lyckats med att få muslimska invandrare och deras barn att känna sig hemma i Europa – och ännu mindre att identifiera sig själva som europeiska medborgare. Inte heller den tyska, spanska eller italienska modellen har lyckats med det. Den avgörande diskussionen handlar om vilka delar av varje inriktning som bäst kan kombineras för att detta ska ske. Och om vad vi mera kan göra för att skynda på processen. Till exempel genom att berätta en ny europeisk historia, en som handlar om européer med olika bakgrunder som strävar mot en framtid baserad på gemensamma mål.

Efter att i min essä

i New York Review of Books ha konstaterat att det är en ”stor skam för Holland och Europa att vi inte kunde behålla någon som Ayaan Hirsi Ali hos oss”, argumenterade jag för att hennes inställning ”inte visar oss vägen framåt för majoriteten muslimer i Europa, åtminstone inte på många år än. En politik som grundas i förväntningar på att miljoner muslimer plötsligt ska överge sina fäders och mödrars tro är helt enkelt inte realistisk. Om budskapet från oss är att en nödvändig förutsättning för att de ska bli européer är att de överger sin religion, så kommer de att välja att inte bli européer.” Jag vidhåller att detta är en grundläggande sanning, och en viktig kritik av de positioner som både Ali och Bruckner har intagit. Samtidigt som vi stenhårt måste försvara det fria samhällets grundvalar, såsom yttrandefrihet, behöver vi också en vid tolerans för kulturella variationer – den innersta kärnan i Isaiah Berlins värdepluralism – och en förståelse inför att religiösa utövare faktiskt kan vara förnuftiga människor och goda medborgare. Kort sagt: mindre Bruckner, mer Pascal. Timothy Garton Ash är professor i europeiska studier vid Oxfords universitet och krönikör i The Guardian. Hans senaste bok är Free world (2005). Översättning Nina Lekander.

Av Timothy Garton Ash

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: