Dansk: Den förbjudna debatten

Ledare : Förbjuden debatt (Översättning av ledare i Jyllandsposten 2 aug 2008)

Vad skulle du egentligen fråga om? Hur ska frågan till väljarna har formulerats ?

Det är en naturlig och självklar motfråga när vi frågar varför den danska invandringspolitiken har aldrig varit planlagd för en folkomröstning – varför människor har aldrig bett om hans åsikt om invandringspolitiken .

Svaret är dock ganska enkel : Du kanske ha lagt hela texten i utlänningslagen att en folkomröstning : Ja eller nej !

Det råder föga tvivel om att invandring lag skall antas med en övertygande majoritet , om det hade varit planlagd för en folkomröstning 1983 , och befolkningen skulle ha haft för att rösta på grundval av den information som bas , den tid som finns tillgänglig för dem och i atmosfären som utgick från det politiska etablissemanget .
Men för en folkomröstning höra en tidigare debatt , och den här debatten kräver korrekt information . Denna verkliga informations folk hade inte . Det var mer eller mindre aktivt undertrycks av berörings oroliga politiker . En kritisk inställning till invandring till stor del förbjudet tal .

Varje kritisk anmärkning omedelbart nedskjuten med verbala artilleri , där projektilerna var fyordene rasism , diskriminering , främlingsfientlighet , indvandrerfjendskhed och grejer .

De få politiker och andra kommentatorer som varnade , blev genast demoniseras , marginaliseras och eventuellt förlöjligade .

Lagen antogs . Folket var inte frågat .

Eftersom katastrofen tog form , tog flera – men ändå få – politisk fråga . Borgmästarna i de sämst ställda kommunerna varnade , men ignorerades eller träffade den numera obligatoriska övergrepp .

I samband med ett förtalsmål i Högsta domstolen konstaterade danska språknämnden , begreppet rasism i befolkningen hade blivit så urvattnat att det skulle kunna användas för att helt enkelt beteckna förkastande av någonting .

Aliens Act konsekvenser blev uppenbart för alla att diskussionen fortfarande tabu .

Cynical smugglare hade snabbt fått reda på att det fanns pengar att locka mer eller mindre äkta flyktingar till det stora nordiska smörgåsbord .

Några framstående och frispråkiga representanter för flyktingar och invandrare fick reda på att det fanns en brist delikatesser på tagselvbordet och lyfts fram i diskussionen genom utskällning och efterfrågan . Detta satte allmänhetens förståelse för målen med testet , men debatten var förbjudet och kallades rasism .

Som muslimska grupper började kräva könsuppdeladepooler, halalkött och dessutom krävde köttbulle och leverpostejfri barnomsorg , gav några uttryckte viss tvekan , men den rådande uppfattningen var att muslimerna naturligtvis tillåtas att skicka sina barn till frikadellefri institutioner .
Som det visade sig , att invandrarna inte bara om sprang på arbetsmarknaden , men att stora grupper snarare hålls speciellt kvinnliga familjehem på passivt inkomststöd , det uppstod en viss oro , men inte mer .

Citizen Skaparen distribuerade tusentals utan vidare eftertanke , dock självsäkra livslångt statligt finansierade förmåner . Brottet slog inte oseriöst spel med danskt medborgarskap , men det danska folkpartiet , som tog fräckheten av helsidesannonser att offentliggöra namnen på de nya danska medborgare med utländska namn .

Stor indignation steg samt en demografiska prognoser visade att över 30 procent . av befolkningen i början av detta århundrade kommer att vara invandrare eller ättlingar . Stor var den indignation i DR , och stor var ramaskri bland ledande politiker . Professorn , som presenterade siffrorna var främlingsfientliga .

Bland de kritiska borgmästare markerade Thorkild Simonsen från Århus i debatten . För honom , de accelererande problemen Gellerupparken klar , men han bekräftar i dag att han faktiskt var skällde av hans partikamrater att säga att det fanns för många invandrare .

” De stängde debatten utan att berätta vad de faktiskt gjorde , ” säger han nu i tidningen Jyllands-Posten .

Immigrant brottsligheten accelererade , men det var förbjudet att skriva att brottslingar var invandrare när de faktiskt var .

Tidningen Jyllands-Posten hade att tolerera en fördömande utslag av Pressrådeteftersom tidningen hade skrivit att två voldsdømte somaliska våldsbrottslingar var – somalier .

Den offentliga upprördhet fokuserade på dörrvakter klubbar, som var ovilliga att stänga invandrargrupper in . Det faktum att invandrare stod för lejonparten av ståhej vid diskotek , var en av de förbjudna informationen . Den typ av måste sägas . Det var ett uttryck för rasism . I dag talar vi omväxlande om cyklister och invandrargäng .

På ett sätt kan man säga att vi har haft en folkomröstning om invandringen – som alla tre faktiskt . Vid riksdagsvalet 2001 var det huvudsakliga temat invandring och resultatet berättade tydligt vad den allmänna opinionen var i frågan – men sedan hade problem också gradvis blivit så stora att de var öppna för alla.

Tillbaka vi inför frågan vad som verkligen är orsaken till denna politiska ovilja att konfrontera de monumentala problem .

Här bidragsgivare och journalisten Claes Kastholm Hansen förmodligen en viktig punkt : Han påpekar att danskarna har betalat dyrt för en känsla av skuld från 1930-talet och andra världskriget . ” Det som hände då , var så fruktansvärt att det i många , många decennier har varit omöjligt att beröra frågor om flyktingar och invandring . ”

En politiker som såg problemen , betedde sig i hans självöverskattningenså klumpig att han förlamad debatten i många år . Den dåvarande justitieministernErik Ninn – Hansen ledde oberoende flyktingpolitik , förlorade både ära och ministerpost och fick ett fängelsestraff . Om han hade tagit diskussionen via rätt kanaler , kunde ha sett mycket annorlunda .

Prev. MP Margrete Auken sätter saker i perspektiv genom att visa att hon inte har förstått allvaret . I en folkomröstning , sade hon : ” Det hade varit en otäck debatt i linje med antisemitism . ” I denna mening är orsaken till hela showen . Politikerna vågade inte säga sanningen . De fruktade debatten .

Leder: Den forbudte debat

Offentliggjort 02.08.08 kl. 03:00

HVAD SKULLE man egentlig have spurgt om? Hvordan skulle spørgsmålet til vælgerbefolkningen have været formuleret?

Det er et naturligt og nærliggende modspørgsmål, når vi spørger, hvorfor den danske udlændingepolitik aldrig har været udlagt til folkeafstemning – hvorfor befolkningen aldrig er blevet spurgt om sin mening om indvandrerpolitikken.

Svaret er imidlertid ganske enkelt: Man kunne såmænd have lagt hele teksten til udlændingeloven ud til folkeafstemning: Ja eller nej!

Der er næppe tvivl om, at udlændingeloven ville være blevet vedtaget med overbevisende flertal, hvis den var blevet udlagt til folkeafstemning i 1983, og hvis befolkningen havde skullet stemme ud fra det informationsgrundlag, den dengang havde til rådighed og ud fra den stemning, der udgik fra det politiske establishment.
Men til en folkeafstemning hører en forudgående debat, og en sådan debat fordrer reel oplysning. Denne reelle oplysning havde befolkningen ikke. Den var mere eller mindre aktivt undertrykt af berøringsangste politikere. En kritisk holdning til indvandringens omfang var forbuden tale.

Enhver kritisk bemærkning blev øjeblikkeligt skudt ned med verbale maskingeværsalver, hvor projektilerne var fyordene racisme, diskrimination, fremmedhad, indvandrerfjendskhed og den slags.

De få politikere og andre debattører, som advarede, blev øjeblikkeligt dæmoniseret, marginaliseret og om muligt latterliggjort.

Loven blev vedtaget. Befolkningen blev ikke spurgt.

Efterhånden som katastrofen tog form, tog flere – men stadig få – politikere spørgsmålet op. Borgmestrene i de mest belastede kommuner advarede, men blev ignoreret eller mødt med de efterhånden obligatoriske skældsord.

I forbindelse med en injuriesag i Højesteret konstaterede Dansk Sprognævn, at ordet racisme i befolkningen efterhånden var så udvandet, at det kunne bruges til blot at betegne afstandtagen fra noget.

Udlændingelovens konsekvenser blev efterhånden åbenlyse for enhver, men diskussionen var stadig tabubelagt.

Kyniske menneskesmuglere havde hurtigt fundet ud af, at der var penge i at lokke mere eller mindre reelle flygtninge til det store nordiske tagselvbord.

Nogle fremtrædende og højtråbende repræsentanter for flygtninge og indvandrere fandt ud af, at der manglede delikatesser på tagselvbordet og markerede sig i debatten ved at skælde ud og kræve ind. Det satte befolkningens forståelse for de forfulgte på prøve, men debatten var forbudt og blev kaldt for racisme.

Da muslimske grupper begyndte at kræve kønsopdelte svømmehaller, halalkød og tillige forlangte frikadelle- og leverpostejfri børneinstitutioner, gav nogle få udtryk for en vis modvilje, men den overvejende holdning var, at muslimer selvfølgelig skal have lov til at sende deres børn i frikadellefri institutioner.
Da det viste sig, at indvandrerne ikke just overrendte arbejdsmarkedet, men at store grupper tværtimod holdt især kvindelige familiemedlemmer hjemme på passiv forsørgelse, rejste der sig en vis bekymring, men heller ikke mere.

Statsborgerskaber uddeltes i tusindvis uden yderligere refleksion, men med vished for livslang statsfinansieret forsørgelse. Forargelsen ramte ikke den løsagtige omgang med danske statsborgerskaber, men Dansk Folkeparti, der tog sig den frækhed på helsidesannoncer at offentliggøre navnene på de nye danske statsborgere med fremmede navne.

Stor forargelse rejste sig tillige, da en demografisk fremskrivning viste, at over 30 pct. af befolkningen ved næste århundredskifte vil være indvandrere eller efterkommere. Stor var forargelsen i DR, og stor var forargelsen blandt toneangivende politikere. Professoren, der fremlagde tallene, var fremmedfjendsk.

Blandt de kritiske borgmestre markerede Thorkild Simonsen fra Århus sig i debatten. For ham var de accelererende problemer i Gellerupparken tydelige, men han bekræfter i dag, at han faktisk blev skældt ud af sine partifæller for at sige, at der kom for mange indvandrere.

»Man lukkede debatten uden at fortælle, hvad man rent faktisk foretog sig,« siger han nu til Morgenavisen Jyllands-Posten.

Indvandrerkriminaliteten accelererede, men det var forbudt at skrive, at kriminelle var indvandrere, når de faktisk var det.

Morgenavisen Jyllands-Posten måtte tåle en fældende kendelse fra Pressenævnet, fordi avisen havde skrevet, at to voldsdømte somaliske voldsforbrydere var – somaliere.

Den offentlige forargelse koncentrerede sig om dørmænd på diskotekerne, som var tilbageholdende med at lukke grupper af indvandrere ind. Det faktum, at indvandrere tegnede sig for broderparten af balladen på diskotekerne, var en af de forbudte oplysninger. Den slags måtte ikke siges. Det var udtryk for racisme. I dag taler man i flæng om rockere og indvandrerbander.

På sin vis kan man godt sige, at vi har haft folkeafstemning om indvandringen – hele tre faktisk. Ved folketingsvalget i 2001 var hovedtemaet indvandringen, og resultatet fortalte tydeligt, hvad befolkningens mening var om den sag – men da havde problemerne efterhånden også vokset sig så store, at de var åbenlyse for enhver.

Tilbage står vi med spørgsmålet, hvad der egentlig er årsagen til denne politiske berøringsangst over for de monumentale problemer.

Her har debattøren og journalisten Claes Kastholm Hansen formentlig en vigtig pointe: Han påpeger, at danskerne har betalt dyrt for en følelse af skyld fra 1930’erne og Anden Verdenskrig. »Det, der skete dengang, var så forfærdeligt, at det i mange, mange årtier har været umuligt at berøre emner om flygtninge og indvandring.«

En enkelt politiker, som så problemerne, opførte sig i sin selvovervurdering så klodset, at han lammede debatten i mange år. Daværende justitsminister Erik Ninn-Hansen førte selvstændig flygtningepolitik, tabte både ære og ministerpost og modtog en fængselsdom. Hvis han havde taget diskussionen ad de rigtige kanaler, kunne meget have set anderledes ud.

Tidl. folketingsmedlem Margrete Auken sætter tingene i perspektiv ved at demonstrere, at hun ikke har fattet alvoren. Om en folkeafstemning siger hun: »Det ville have givet en modbydelig debat på linje med antisemitisme.« I denne ene sætning ligger årsagen til hele balladen. Politikerne turde ikke sige sandheden. De frygtede debatten.

Anders om yttrandefrihet på Newsmill

Detta inlägg om yttrandefrihet läggs in här för säkerhets skull. Newsmill kanske får kalla fötter.

”Förra sommaren började jag blogga under namnet Anders Dagbok på blogspot.com

Jag skrev nästan uteslutande om mitt liv som fembarnsfar och make i kåserande och ironiserande form. Det rönte sådan uppmärksamhet i bloggosfären att jag i september erbjöds plats på alltombarn.se – en site om barn och föräldraskap, ägd av bland annat Expressen. 99 % av texten innehöll satir över en enda person, mig. Jag har varit oerhört öppen och utlämnande och skapade en form av relation till mina bloggläsare där de kände sig delaktiga i mig.

Någon enstaka gång har jag i Anders Dagbok tagit upp aktuella ämnen och kåserat, ironiserat och drivit med. Jag agerade som en fri författare i en demokrati med åsikts- och yttrandefrihet. Trodde jag.
Nu vet jag bättre.

I veckan publicerade jag ett inlägg där de sista raderna tog upp ett aktuellt ämne.

//

De ensamkommande flyktingbarnen. Jag ironiserade över uttrycket och fann en humor i detta, då det ibland i media visar upp äldre ungdomar, som ska illustrera uttrycket.

Jag ångrar mig inte för en enda sekund.

Dock blir jag arg över min egen försumlighet att inte vara tydlig nog att visa att jag INTE hånar (som det så fint står i media) individerna i den gemensamma benämningen ensamkommande flyktingbarn utan ironiserar över själva uttrycket. Ska man syssla med kåseri i parodiform måste man vara tydlig.

Mitt inlägg i veckan i Anders Dagbok fick konsekvenser. Bloggen togs bort från alltombarn.se och på kultursidorna i gårdagens Expressen skrev Gunilla Brodrej en artikel om detta, där hon utdelar en moralisk dödsdom mot mig som person. Hela angreppet andas en enda sak. Anders är rasist och främlingsfientlig. Det förstärks även av att redaktör Brodrej, både på Facebook och Twitter, jämför mig med Wagner, oftad hyllad av nazisterna. Att det är ”svårt att bortse från upphovsmannens övertygelse”. Hon har även i dag ondgjort sig över mig och Sören som personer. Så ett brev till henne är på plats.

Käraste Gunilla!

Jag hoppas det är okej för dig att jag skriver personligt till dig på det här sättet. Vi känner ju inte varandra privat. Eller rättare sagt jag känner inte dig men du verkar vara intim med mig och mitt liv. Ett personligt brev till dig känns, av naturliga skäl, mer äkta än någonting annat.

Då din kännedom om mig är på det privata planet vet du ju att min hustru är barn till politiska flyktingar och att jag har muslimer bördiga från Libanon i min familj.

Du vet även att familjen för några år sedan flyttade från landet närmare stan. Vi valde då medvetet ett integrerat villaområde mellan två kommunala bostadsområden med övervägande del av befolkningen med utländsk härkomst. Du vet ju att jag och hustrun gillar blandningen av folk och att vi försöker fostra våra barn till fördomsfria individer. Religion är ju också någonting intressant, anser jag, som du vet. Vi bor även på rätt plats med hänsyn till det. 200 meter till syrianska ortodoxa kyrkan, 300 meter till frikyrkan samt mormonerna, 400 meter till svenska kyrkan och 500 meter till moskén.

Framför allt vet du ju allt om mina åsikter, vänner som vi är. Du minns säkert min idé om att ta regeringsplanet och några SAS-plan och åka och hämta föräldralösa haitiska barn efter jordbävningen samt drabbade familjer från Darfur. Du vet ju också mina tankar kring integration att det är viktigt att de nyanlända från dag 1 får känna sig behövda, bekräftade samt får vara med och bygga vårt land tillsammans. Du kan ju mina idéer om att vi måste etniskt blanda oss, familjer från olika bakgrund och kulturer. Att öppna oss mot varandra. Sånt vet du ju, eftersom du känner mig så bra. Därför blir jag hör och häpna förvånad när du skriver på Twitter om den främlingsfientlige författaren Anders Jacobsson. Jag anser inte ens att det är ett giltigt ord. Hur kan man vara fientlig mot något främmande, då det är okänt och således kan man inte ha en uppfattning om det?

Kära Gunilla!

Ibland måste man uppdatera sin status för sina vänner, som nu. Nästan exakt som Facebook. Min vän. Du har läst fel på min profil. Det står inte nationalsocialist på political views. Det står demokratisk liberal livsanarkist. Det står inte Asatroende på religious views. Det står jewish wannabe. Så tokigt det kan bli. *ler*. Du kanske inte hade läsglasögonen på dig?

Jag värnar verkligen för det fria ordet, som du. Jag värnar också om din yrkesutövning. Jag tänkte tipsa dig om lite fler suspekta saker med mig som du kan gräva journalistiskt och professionellt i och få dunkar i ryggen av de dina.

Jag har ofta svarta skjortor på mig. Mm. Svarta skjortor…Jag har dragit ett bloss på en marijuanacigarett i New York 1988. Förmodligen är jag extremt drogliberal.

Jag är gift med en 13 år yngre kvinna så pedofili kan faktiskt misstänkas här.
Och nu till det riktiga scoopet.

1982 när jag arbetade på Konsum i Karlskoga avvisade jag tre kvinnor av icke etniskt svenskt härkomst, då de hade stulit i affären.

DÄR har du ju beviset. Igen, min kära Gunilla Brodrej, Expressen!

Vi syns och hörs.

Kjamiz vännen!

Humor är svårt. Det provocerar, retar upp och berör.

Förstår man inte ironin och mitt försök till just humor, när jag skriver i ett kåseri, att jag gärna vill ha de äldre av de ensamkommande barnen i knäet och leka tåtilla och tillerosa med dem ligger inte ansvaret för reaktionen hos mig utan hos den förfördelade läsaren.

Vad är ett barn?

Enligt FN:s barnkonvention är åldern på ett barn 0-17 år.

Vi har alla olika idéer om barn och åldersindelning av dem.

Då jag lever i bokvärlden sitter det i min ryggrad, nästan per automatik att identifiera barns åldrar med vilken målgrupp de tillhör i relation till vad vi skriver.

0-3 är späd och småbarn och där är det pekböcker som gäller generellt.

4-9 bilderböcker för yngre barn.

9-12 illustrerade kapitelböcker för äldre barn.

13-15 ungdomsböcker för yngre tonåringar.

16-19 ungdomsböcker för äldre tonåringar.

Därutöver är man, enligt mig, ung vuxen.

Det är ganska lustigt att en viss kategori i vårt samhälle klumpas ihop tillsammans i åldern 0-18 när man i övrigt är oerhört ivrig att åldersindela, åldersbestämma och avgränsa in absurdum. När min äldsta dotter, nu 20, var 16 år var hon tillsammans med en ensamkommande flyktingkille på 18 år från Afghanistan. Ja, tänka sig! Jag minns inte att jag en enda gång kallade dem barn utan den mer korrekta benämningen ungdomar. De skulle nog ha blivit kränkta båda två om jag ropade:

– Barn, barn! Jag har gjort fika!

Att en viss del av de äldre ensamkommande flyktingbarnens utseende, hos många, ger associationer till äldre tonåringar och till och med unga vuxna är tydligen oerhört provocerande och farligt. Så farligt att man inte ens får skämta om det. Det jag gjorde.

Genom alltombarn.se: s beslut att släcka ner min blogg och konfiskera min egendom och Susanne Némeths infantila bortförklaringar i Expressen, genom Anna Lindströms vinklade artikel i samma publikation, där jag enligt henne hånat och skrivit nedsättande (sic!) om ensamkommande flyktingbarn samt min älskade Gunilla Brodrejs nu 2 hatartiklar om både mig och Sören där hon förtalar mig och upprepar att jag är främlingsfientlig opionionsbildare och förmodligen rasist, ska det bli mig ett särdeles nöje att sätta mig med mina jurister i veckan och pricka av det som kan bli åtalbart.

Men jag är en människa som tror gott om de flesta. Du, Susanne Németh, kanske inte ens vet om att du har stulit mitt textmaterial som JAG äger, allt enligt min överenskommelse med chefredaktör Ninni Schulman i höstas. All text på bloggen är min privata enskilda egendom. Så du kan få 72 timmar på dig att lämna tillbaka stöldgodset, det vill säga min blogg Anders Dagbok. Då förlåter jag dig och vi drar ett streck över detta.

Allt det som nu har hänt och de hysteriska reaktionerna på de cirka 10 raderna i slutet av ett blogginlägg, från media, ryckte jag först på axlarna åt i går när jag satt i bilen tillsammans med Sören efter två dagars underbara författarbesök i Lerum och Borås. Jag visste inte ens vad Gunilla Brodrej skrivit i Expressen när jag talade med TT och tyckte mest att det var fånerier.

Nu ett dygn senare inser jag.

Det här är mer än fånerier.

Det här är ett angrepp på åsikts och yttrandefriheten i vårt land Sverige.

Det är ett maktövergrepp i syfte att skrämma och tysta fritt tänkande medborgare.

Det är ett sätt att visa att agendan för samhällsdebatten inte bestäms av dig och mig utan av andra.

Det är kanske dags för en demokratisk åsiktsrevolution.

Jag skulle med lätthet kunna använda mig av samma maktspråk och härskarteknik som Gunilla Brodrej och saxa lösryckta citat från hennes artiklar och framställa henne som rasist, fascist, nazist, marxist-leninist och kommunist.

Men jag tror på det goda samtalet. Jag avstår.

Så vad tycker jag slutligen då om de ensamkommande flyktingbarnen och ungdomarna?

Vad tycker jag om invandringen?

Tja.

Det är väl ganska odramatiskt.

Jag tycker att alla som söker sig hit och som har giltiga skäl ska få stanna, integrera sig, arbeta och skapa ett fint, fritt och demokratiskt Sverige tillsammans med oss andra svenskar, oavsett etnisk och kulturell bakgrund eller eventuell religiös tillhörighet.

Och jag tycker väl som de flesta att fuskar man sig in i landet diskvalificerar man sig för vidare vistelse här.

Gör det mig till rasist och så kallad främlingsfientlig?

Så till alla kära DDR-kramare, åsiktsfascister och politiskt korrekta individer som nu tvår sina händer av att en maktapparat stängt min blogg och att en journalist på Expressen försöker mörda mig moraliskt och som för en privat förtalskampanj mot mig, Sören och våra produktioner på bland annat Twitter, till er säger jag på klockren svenska:

This time you have fucked with the wrong guy.”

anders dagbok 2

01

Käraste dagbok!

Idag har jag varit lattemorsa! Det var underbart. Det började med att jag fick vikariera för hustrun på babymassagen. Själv skulle hon åka iväg och klä av sig inför en man. En läkare eller nåt. Jag fick hoppa in.

– Aldrig, sa jag. Jag hatar gruppaktiviteter. Jag tror alla stirrar på mitt fett eller den obefintliga utbuktningen i brallan.

– De är nakna, sa hustrun.

Jag tog Millemannen och slängde in honom i bilen. På mindre än tio minuter var vi uppe på Puhcenter. Jag tänkte på allt naket. De var verkligen nakna. Alla bebisar. De tre mammorna däremot var fullkomligt påklädda.

– Nu kommer vikarien, sa ledare K. Har du handduk med dig?

– Den är i skötväskan, sa jag.

– Där gör den ingen nytta, sa ledare K.

– Ja, nu är det väl så att min bebis kanske inte ska duscha, sa jag och tänkte på min erfarenhet inom barneriet.

– Inte han men du tydligen, sa ledare K och pekade.

Jag sänkte min blick. Då såg jag. Millemannen gjorde stora urintricket. Han prickade mina nypressade byxor och sin egen skötväska till mammornas och ledare K:s förtjusning. För ett hastigt ögonblick funderade jag på att springa fram och olla kvickt i pannan på var och en av damerna för att återta initiativet i könskampen. Jag lät bli. Jag är personlig kamrat till två av mammorna och ledare K. Kompisar ollar inte varandra.

– Ska du gå på stan sen med fläckiga byxor? frågade fru Laxå.

– Jag tänkte gå bakom dig och gnugga mig lite, sa jag.

– Så ja, sa ledare K.

– Eller du kanske ska hämnas på din son och ge igen med samma mynt? sa fru Laxå.

Vi fnissade muntert ikapp. Mille var en glad bebis under hela massagen. Enligt hustrun kan han bli ledsen när någon annan liten kamrat sätter på tjutsirenen. Dvs han grinar av solidaritet. Idag var solidariteten bortblåst. Han skrattade och log hela tiden åt sin pappa och ignorerade fullständigt övriga massagedeltagares ve och klagan. Mille njöt av sin faders behandling. Alla mammor var imponerade.

– Nästa gång blir det er tur, sa jag härligt.

– Du är bara vikarie, sa ledare K syrligt. Nästa vecka är ordinarie tillbaka PLUS de två papporna som är här när din fru är här. De är också otroligt skickliga med sina händer.

Jag bad om deras namn och adresser så jag kan skicka ett var sitt hästhuvud i julklapp till dem. Jag fick avslag.

Efter massagen började min karriär som lattemorsa. Jag började med att promenera med den nymasserade gossen upp på Storgatan i solskenet med hustruns senaste kap från Tradera.

– En skitgammal barnvagn? sa jag.

– Nej, nej, försäkrade hustrun. En vintagevagn. En retro.

– En skitgammal, sa jag.

– Ja, ja! Men jag gillar ju sånt som är gammalt, sa hustrun och spände ögonen i mig.

20090930(007)

Att vara lattemorsa innebär att alltid vara beredd på att fika. Jag var hur beredd som helst och hade gjort upp med Lattemorsa L och Lattemorsa P att vi skulle ses på Njuta för att visa upp våra läckra lattemorsakroppar och luncha tillsammans. Vi hade tur som fick en soffgrupp mitt i restaurangen så att ingen skulle kunna missa oss. I soffgruppen bredvid satt tre andra mammor och softade. Jag tittade på en av dem och log. Genast började hon fixa kvinnligt med håret.

– Nej, nej, sa jag. Jag är bara lattemorsa. Jag spanar inte.

Jag visade upp Millemannen för att övertyga. Lattemorsa L och Lattemorsa P fick fixa käket. Jag stod vid vagnarna.

– Vill du ha morotssoppa, sallad, fisk eller en bakad potatis, hjärtat? sa Lattemorsa P.

Jag gjorde hårda tecken mot henne för att visa att nu var jag väl för fanken inte hjärtat. Vi var ju tre lattemorsor.

– Ja, ja, älskling. Det blir nog bra, sa sabotören. Vill du ha morotssoppa, sallad, fisk eller bakad potatis?

– Morotssoppa, sallad, fisk eller bakad potatis?

Mitt manliga inre ville skrika NÖTBIT, POMMES OCH BEARNAISESÅS, FÖR I HELVETE! men jag log ljuvt och valde en liten grillad smörgås som låg i disken med tacofärs i.

20090930(004)_2

Lattemorsa P (som inte vill vara med på bild)

Jag funderade på vad lattemorsor pratar om egentligen när de ses och fikar? Jag gissade på sex och pms och sånt.

Och underlivsbesvär. När mina väninnor hade satt sig tänkte jag ut mina diskussionsämnen. Jag kom att tänka på Ketchupmammans inlägg i dag om att TV-serien House ska börja igen. Den där snygga och lite sura läkaren med skäggstubb. Jag knyckte hennes ord rakt av.

– Ja, ni, sa jag. Snart börjar ju House igen.

– Jaha? sa L och P.

– Ni vet, han den där snygga och lite sura läkaren, fortsatte jag.

– Ja, ja, sa väninnorna och försökte börja prata om Millemannen och L:s sötaste bebisflickan.

Jag avbröt dem givetvis. Jag ville verkligen visa mina lattemorsa poäng.

– Alltså. House rimmar på mouse. Precis som på svenska.

Damerna tittade ängsligt på varandra.

– Hus rimmar på mus. Ja, han doktorn är ju så snygg att man nästan får pms i musen, eller hur? utbrast jag i glädjerik falsett.

Lattemorsa P undrade om jag inte kunde kila upp till parkeringen och kolla hur lång tid vi hade på oss.

Lattemorsa L tyckte jag kunde gå in på systembolaget och beställa lite annorlunda viner. Det kan ju ta en stund.

20090930(003)_2

Lattemorsa L (som inte heller vill vara med på bild)

Jag förstod inte vad de menade. Jag nickade vänligt åt det andra lattebordet och sa:

– House. Mouse. Visst?

Jag insåg att jag var fel ute. Mina väninnor verkade inte ha en aning om vem denna snygga doktor var. Jag tänkte då på ett allvarligt kvinnoproblem. Vestibulit. Brinnande vulva. Jag blir så sorgsen över att många av mina medsystrar, förmodligen en hel drös med lattemorsor lider av denna åkomma. Jag ville verkligen säga något tröstande i vår fria kvinnosamvaro.

– Ja, brinnande buske är ju ett otroligt gammalt problem, sa jag högt.

Lattemorsa P, dvs, hustrun, ändrade ansiktsfärg från normal till vit.

– Det allra första dokumenterade fallet beskrivs faktiskt i Gamla Testamentet, sa jag solidariskt.

– Oj, jag tror verkligen att parkeringstiden har gått ut, sa frun. Verkligen.

– Det var på berget Sinai som den första brinnande busken uppstod.  Ja profeten Moses till och med samtalade med en vestibulit.

Lattemorsa L och Lattemorsa P började maniskt äta sin lunch. Under tystnad.

– Men alltså, sa jag och sög på orden. Då undrar jag ju bara en enda sak. Vad pratar man med en mutta om, egentligen?

Jag log och kände mig oerhört lattemorsig till tusen procent. Ingen instämde. Damerna köpte en liten liten avec till kaffet för att trösta sig med och glömma bort delar av sina liv.

20090930(001)

Efter vår trevliga tjejlunch med mysiga diskussioner och amning var det dags för avslutande toalettbesök. Lattemorsa P höll i väninnas dotter. Det gick utmärkt dåligt. Ganska snart började flickebarnet gråta hejdlöst.

– Ja, sa hustrun tröstande. Jag vet att jag har en mycket större näsa än din mamma. Men jag är snäll ändå.

Då jag går igång på humor, var jag för ett ögonblick nära att avsluta min lattemorsa karriär och kyssa min fru passionerat. Jag avstod.

Mycket återstod av dagen.

Vi sade adjö till L och hennes sötaste dotter. Därefter skulle hustrun göra några ärenden, raka spåret in till en boutique. Själv funderade jag på att gå och prova lite stringtrosor eller någon annan lattemorsa-aktivitet. Men suget efter ytterligare kaffe vann och snart satt jag på en härlig höstkall stol utanför Coffehouse med en sovande Milleman i den skitgamla vagnen. Det var fint. Alla kunde se lattemorsan njuta i solskenet.

20090930(005)

Det var ganska dödsdömt att vara kvinna i den kyliga höstluften. Vad gör en stackars lattemorsa när hon får sjujäklans ont i prostatan av allt det kalla hon sitter på? Jag provade med lite uppvärmningsteknik och stack för ett ögonblick ner handen i byxorna för uppvärmning av pungkulor.

Servitrisen kom och tittade på mig.

– Vad gör du? sa hon.

– Jag fikar, förklarade jag.

– Med handen?

Jag betraktade min, i byxorna, instuckna hand. Jag insåg att det kanske inte såg så bra ut. Jag drog snabbt upp min döende näve och återupplivade den kvickt med tvättsprit.

– Alltså, jo, jag råkade tappa en tia någonstans där mellan kalsong och byxa, försökte jag. Till dricks.

– Dricksen ingår i priset, sa servitrisen kort.

– Man tackar, sa jag och  lämnade  uteserveringen för ett sista besök i lattemorsa-land.

Jag inhandlade amningste i hälsokostaffären åt lilla frun. Sen hem.

Puss på er!

Inlägget skapades den Torsdag, Oktober 1st, 2009 kl. 0:07 under Manligt och kvinnligt. Du kan följa kommentarer till inlägget via RSS 2.0 flödet. Du kan skriva en kommentar, eller skicka en trackback från din egen sajt. <!– –>

22 kommentarer till “Lattemorsan Anders”

  1. Annika skriver:
    Oktober 1st, 2009 kl. 0:31Helt fantastiskt j**la underbart inlägg..! Haha! Aj min mage…
    Anders: Tackitack! Din mage??? Fisig? Kram!
  2. Sus skriver:
    Oktober 1st, 2009 kl. 6:30Haha! Du är ju för fan den bästa lattemorsan i hela Sverige!
    Aj löv ju!
    Anders: Tack :) ! Jag jobbar på det, ju! Kram kram!
  3. Mia skriver:
    Oktober 1st, 2009 kl. 6:40Men jösses mannen varifrån kommer din hjärna? *skrattar*Jag har tidigare i min blogg påpekat att alla borde ha en egen Morgan Alling, och att alla borde ha en egen Anders Bagge….ska klura en stund på om inte du står på tur…*S*
    Anders: Tihi tihi! Tack. Klart alla borde ha en Alling och Bagge men en dampig Jacobsson…. Hm… Nä-e va?? Kram
  4. Sanna skriver:
    Oktober 1st, 2009 kl. 7:50Vilken premiär… Lattemorsa nu också…
    Du kan ju allt svårt vi kvinnor trodde vi var ensamma om haha…
    Hoppas att allt börjar lugna ner sig nu och att du fått vila upp ordentligt efter bokmässan.
    och fortsätt att dricka lite latte och samla information viktigt tror jag framför allt för alla andra nyfikna pappor som inte kan det där ;)
    KRAMISAR
    Anders: Javisst! Jag klampar in på alla era områden. Jag är ju så gott som en kvinna, ju. Vila??? Det gör jag när jag är död! Kraaamar!
  5. Kattis skriver:
    Oktober 1st, 2009 kl. 8:00Brinnande buske… *mohahahahaha*
    Freakin’ great!
    Örebro ska vara tacksamma för en sån lattemorsa.
    Anders: Hehe! Nja. Vet inte om de är det. De kanske skäms.. Kram
  6. Järnflickisen skriver:
    Oktober 1st, 2009 kl. 8:11Fy tusan vad jag är trött. Du bloggar på som vanligt och gör så att har man en gång börjat läsa så måste man fortsätta tills inlägget är slut. Oavsett hur långt det är. Idag ska jag till Oskarshamn. Det du!Ja man kopierar folks texter om man jobbar på Expressen men jag ska då allt lyckas skriva min egen. Jag får nog pilla lite till på den och kika in här och se om jag hittar något intressant att lägga till.
    Anders: Hej! Har skickat nya bilder. Funkar d??
  7. Finnpajsaren skriver:
    Oktober 1st, 2009 kl. 8:32Jag måste nog ut på stan och spana lite om du ska hänga där och underhålla. ;-)
    Men nu ska jag läsa igenom din blogg. First time visitor.
    Ha det fint!
    Anders: Välkommen!! Ja, ut och spana! Underhålla?? Nä. Jag bara försöker smälta in. Vara normal! Ha det samma fint!
  8. imse skriver:
    Oktober 1st, 2009 kl. 8:49Då kan man säga att du är en retrofarsa! Om hustrun gillar retro.På min tid (sena stenåldern), var begreppen lattemorsa och babymassage icke uppfunna, men det låter trevligt. Kanske man kan bli en lattefarmor så småningom?

    Himmel så glad man blir, när man läser din blogg förresten. Du är ljuset i mörkret. Nä, nu överdriver jag.
    Du är mer som en pannlampa. Rysligt bra att ha i vissa situationer.
    Som när man har tråkigt. Då läser man din blogg.

    Kram!
    Anders: Tack! :) Hehe. Lattefarmor! Oj, faktiskt skulle jag kunna bli lattefarfar. Kricke är ju 26.. Hm.. Fast han är singel. Nån?? Kram!

  9. Sofia skriver:
    Oktober 1st, 2009 kl. 9:51Fan! Anders jag hade sett framemot att bli Lattemorsa! Jag börjar omvärdera.
    Jag ska bli Kulturmorsa istället. Så får det bli. Brygg kaffe med hem bakat bröd, besök på diverse kulturella tillställningar från det att ungen är 3 veckor!
    Lattemorsa verkar ju skit svårt!
    Kulturmorsa är så jag!
    Anders: Vad härligt, Sofia att du hittat dig själv. Kultur..Mm, jo det funkar. man får kliva på ganska ofta. Alla älskar kultur med alla.
  10. nipe skriver:
    Oktober 1st, 2009 kl. 9:53Haha, du är ju helt underbart sjuk i huvet! Lattemorsa som gräver i skrevet, lysande läsning.
    Anders: Tackar. Jag vet.. sjuk..
  11. Blondinmamman skriver:
    Oktober 1st, 2009 kl. 10:26Hahaha!
    Du är den roligaste lattemorsan jag vet!
    Gick ju jättebra ju;D
    Hahaha!
    Anders: Åh! Tackar! Jag vet inte.. Bra och bra.. Jag fick ju ganska ont i prostatan.
  12. Petra skriver:
    Oktober 1st, 2009 kl. 10:37Haha helt underbart inlägg!
    Anders: Tack, tack :) !
  13. mandelen skriver:
    Oktober 1st, 2009 kl. 11:32Förlåt mig! Givetvis är du ingen Olsson. Jag får ursäkta mig med att hjärnan var ur funktion, då den överhettasdes då min forna kollega gratulerade mig på 35-årsdagen. Jag fyllde 30.Förlåt. Men vilken spännande tvist om du gifte dig med din manlige kusin!

    Förlåt igen.

    Pusselispuss!
    Anders: Det är HELT okej. Alla skriver och säger fel. Det vittnar ju bara om att jag och Sören är ganska gråa och tråkiga personer. Ingen vet vad vi heter… ;)
    Kramkram!

  14. Julia skriver:
    Oktober 1st, 2009 kl. 12:12Du har gjort det igen dagen är räddad och jag har skrattat så mycket att jag nästan gjorde som Millemannen. Du är bäst!
    Anders: Tack! Snällt. Inte bäst men jag är jag :) . Kram!
  15. Sussie skriver:
    Oktober 1st, 2009 kl. 12:27Fan va skön du e Anders!! :-)
    Anders: Du skulle bara veta…
  16. Greger skriver:
    Oktober 1st, 2009 kl. 12:36Korta snabba inlägg = Twitter
    Normala människors inlägg = Blogg
    Anders Jacobssons skitlånga, skitroliga, skit-jag-måste-ju-hinna-arbeta-också-inlägg, skit-också-nu-kissade-jag-på-mig-inlägg = MundiarréDet vore intressant att få veta vad världens samlade forskarkår skulle komma fram till för slutsats om de fick tillfälle att plocka ut din hjärna och analysera den?

    Alien, ET eller Chewbacca tror jag ligger närmast sanningen. Nej, nu vet jag, en kombination av utomjordingen Gordon Shumway, också kallad ALF och Dick Solomon från Tv-serien “3d Rock From The Sun”!

    Du har verkligen gett orden “komplett galen” ett ansikte! XD

    Puss & Kram!
    Anders: Tack käre Greger! Men jag tror forskarkåren inte skulle hitta så mycket annat än lite tomburkar, damm och snuskig fantasi. Men det är ju också trevligt! Puss!

  17. elli skriver:
    Oktober 1st, 2009 kl. 14:14“För ett hastigt ögonblick funderade jag på att springa fram och olla kvickt i pannan på var och en av damerna för att återta initiativet i könskampen. Jag lät bli. Jag är personlig kamrat till två av mammorna och ledare K. Kompisar ollar inte varandra.”Du är som ett av de där lite ovanligare vinerna du kanske borde letat efter på systemet. Bättre och bättre med åren.
    Du är min humoristiske förebild.
    Svar: Äsch då… Tackitack (blygt) Ja. Jag blir bara vackrare och vackrare ju äldre jag blir. Det säger alla…ja…många…en del…alltså JAG säger det i a f.. Kram!
  18. Matilda skriver:
    Oktober 1st, 2009 kl. 14:46Anders, om jag någongång under pistolhot skulle vara tvungen att välja en annan far än den jag redan har, hade du utan större tvekan stått högst på listan!
    Och jag anar att jag kommer få sparken inom en snar framtid om jag fortsätter brista ut i dessa hysteriska skrattanfall som dina blogginlägg frambringar.Kram!
    Anders: Kom lilla dotter! Inta ska du väl ha en pickadoll riktad mot dig! :) Kram!
  19. Fredriksson skriver:
    Oktober 1st, 2009 kl. 22:44Du verkar ändå ha lyckats som lattemor, roligt att läsa om:) Både du och Sören har en skön humor som man blir glad av och det är ju perfrekt!
    Det var fö kul att ses och snacka lite på mässan!Rock On
    Anders: Ja, görasköj att tjöta en stund :) Tacksomfan!
  20. Baronessan skriver:
    Oktober 2nd, 2009 kl. 1:33Lämna genast ifrån dig det stackars barnet innan det blir helt fördärvat. Galning! ;)
    Anders: Tyvärr. Det är redan försent. Han är smittad..
  21. susanne skriver:
    Oktober 2nd, 2009 kl. 4:19Du har räddat min natt på jobbet. Har skrattat gott åt din härliga story så nu lever jag nog en dag längre.
    Anders: Vad bra att jag inte förkortar ditt liv ;)
  22. ketchupmamma skriver:
    Oktober 2nd, 2009 kl. 11:16Men guuuuuuud. Klart det blev konstigt och pinsamt. Du gjorde ju inte det hemliga Dr House tecknet innan du satte igång. Man drar ner byxorna till hälften, klappar sig på vänstra skinkan, svänger runt tre varv, slår en kullerbytta och står kvar på huvudet tills byxorna glider på plats av sig själva. Gör det nästa gång. Du kommer mötas av stor förståelse och varma kvinnokramar. Kanske får du även följa med in på toaletten och prata medan du kissar.
    Anders: Wow!!!!! Jaaaa! Tack, Karin! Följa med in på toa och samtala. Som jag har längtat i så många år. Okej! Det fanns hemliga koder också kring Dr House. Shit!

Vart tog yttrandefriheten vägen?

Nedanstående blogginlägg, som jag här kopierat, är uppenbarligen så ”farligt” att bloggaren tvingats radera inlägget och dessutom ta en paus i bloggandet. Kanske riskerar han även uteslutning ur sitt parti, SD. Tragiskt. Får vi inte diskutera vad som är sanning och vad som är lögn? Får vi inte längre öppet säga vad vi anser om hur verkligheten är beskaffad? Vad är det för farligt med detta? Är sanningen farlig?

Citat:

Två dagar har förflutit sedan bomberna i Oslo och dödsskjutningarna på Utøya, och mer och mer information kommer hela tiden fram om vad som skett. Jag ska inte förneka att min första tanke när jag i förrgår läste om dåden var att det måste röra sig om islamister. Så var dock inte fallet. Den gripne heter Anders Behring Breivik, är norsk och kallar sig själv nationalist. Det var nog många lättade suckar bland de politiskt korrekta när detta avslöjades. Nu kommer man att ha något att peka på när helst någon nämner islam och terrorism i samma andetag, ”Men titta på Norge, där var det en kristen nationalist!”

Flera kosmopoliter har också redan hunnit med att angripa den nationalistiska ideologin genom att försöka koppla ihop oss med Behring-Breiviks vannesdåd, underförstått att vi skulle ha skuld i vad som hänt då det var vår ideologi som drev honom till att handla som han gjorde. Dom försöker skuldbelägga oss, men jag känner ingen skam, jag känner ingen skuld. Är det någon som ska känna skuld är det kosmopoliterna. För vad var det som egentligen drev Behring Breivik? I det dokument han skickade ut innan han skred till verket klargör han detta med all tydlighet: Oro. Oro för att mångkulturen och islamiseringen hotar den kristna västvärldens fortsatta existens.

I ett norsk Norge, där 68-vänsterns befängda drömmar om ett mångkulturellt samhälle inte slagit rot hade denna tragedi aldrig hänt. Om det inte funnits någon islamisering eller massinvandring hade det inte funnits något som triggade Behring Breivik att göra som han gjorde.

Massakern i Norge må vara det värsta våldsdådet som Skandinavien sett sedan andra världskriget, men det är ingen blixt från klar himmel.

Detta är vad mångkulturen gör, den skapar konflikter mellan människor, leder till hat, våld och en allmän brutalisering av samhället.

Det som utmärker Oslo/Utøya förutom den extrema omfattningen av våldet är att gärningsmannen tillhör majoritetsbefolkningen. Standard i den mångkulturella våldsutövning vi sett runt omkring i västvärlden är annars att det är invandrare som ger sig på personer ur majoritetsbefolkningen eller en annan invandrargrupp.

Dock så är inte fallet unikt. I december 2005 skakades australiensiska Sydney av raskravaller när hundratals vita ungdomar löpte amok i jakt på arabiska invandrare. Motivet bakom var att utkräva hämnd för ett antal råa gruppvåldtäkter som libanesiska män utsatt vita flickor för under veckorna innan.

Kravallerna var, precis som massakern i Norge, en protest mot mångkulturen och dess konsekvenser. Den som tror att mer ”öppenhet” eller ”tolerans” är lösningen är fel ute. Problemet är större än ”segration”, ”utanförskap” och ”fördomar”. Problemet är att mångkulturen är en väldigt, väldigt dålig idé som inte fungerar i praktiken. Och så länge liberaler och socialister vägrar förstå detta och göra något åt det så kommer vi få se fler kravaller, mer hat, våld och motsättningar. Slut citat.

Anders dagbok – borttagen

Här sparar jag den upphittade cachadkopian från 22 april till 11 februari av Anders Jacobssons blogg, Anders dagbok, som blev bortraderad från Allt om barn.

Käraste dagbok!

Det är en fröjd att författabesöka med kusin Sören. Allt blir liksom en liten fest även de mest triviala sakerna.Man vet aldrig vad den rackaren ska hitta på. Bara som en sådan sak som att ta sig lite kaffe på macken, bära ut det och nästan lyckas med det.

Sören är hemskt sugen på kaffe.

IMG_0364

Se så gott det ser ut när den svarta ädla drycken nedrinner i den estetiska pappmuggen.

Sören tar kaffe.

IMG_0365

Se så han koncentrerar sig på sitt svåra uppdrag.

Sören drumlar precis vid utgången när han ska lämna macken.

IMG_0363

Se så fint kaffet ligger på golvet och väntar på att bli uppslickat.

Sören får fylla på en ny mugg à 25 kronor.

IMG_0366

Se så nöjd och glad han blir av sin nya utgift.

Puss på er!

Käraste dagbok!

Ibland måste man rensa. Kläder. Alla som har för trånga jeans längst in i garderoben räcker upp en bilring! Jag har. 3 par. Jag tittar på dem med kärlek, lägger mina varma händer på deras tyg och viskar ömt:

– Snart, mina vänner, ska vi gå igenom livet tillsammans igen. Jag ska bara…

Ibland måste man rensa kylskåpet. När en härlig doft av mögelost sprider sig när man öppnar dörren så andas jag in och funderar på när vi ska äta ostbricka.

– När ska vi äta ostbricka, hustru?

– Öh, vet inte.

– Men du har ju köpt god väldoftande mögelost.

– Nej.

– Huru kunna dofter av blåmögel förföra mina smaklökar?

Svaret hittar jag i paketet med den kokta saltrullen. Saltrullen har drabbats av hybris och vill lägga till en mer manlig touch genom att skaffa sig skägg. Grönt skägg. Då är det dags att rensa kylskåpet. Även när man hör en fyrstämmig kör sjunga Ta mig till havet och gör mig till kung från fjärde hyllan och man upptäcker den gamla kvarglömda påsen med räkor som kryper omkring och sjunger och bultar på insidan av plasten. DÅ är det dags att rensa.

Käraste dagbok!

Även datorer behöver rensas. Onödiga dokument. Onödiga mail. Onödiga kontakter. Då hittar man små berättelser, dikter, anteckningar av outgivet material.

Sören och jag skrev tre små kapitel om en liten igelkott som skriver dagbok. Ett litet smakprov(dock ej mögligt hoppas jag). Igelkotten är en funderande och en ganska deprimerad igelkottsherre som lever ensam i skogen med sina grannar och vänner. Inuti honom växer ett hål. Han vet inte riktigt varför. Han vet bara att han vill bort.

IGELKOTTENS DAGBOK av Sören & Anders

4 september

José och Fia Kanin har flyttat till en större håla. Det blev för trångt med alla barnen. Sist jag pratade med dem hade de 28 ungar. Nästa gång är det nog 36. Jag begriper inte varifrån alla kommer? Hittar de dem? Eller är kaninungar nån sorts svampar som växer upp ur mossan och som José och Fia plockar i sin korg på söndagsutflykterna? Jag fattar alltså ingenting.
Jag har haft ett sällsamt samtal med Marita Hansson om detta. Hennes lilla grävlingmun pratade i 190. Till slut var jag tvungen att spela lite i min saxofon för att överrösta henne. Hon sa något alldeles ofattbart. Jag frågade varifrån José och Fia Kanin får alla sina ungar. Jag redogjorde för min svampteori. När jag avslutat min fråga satt Marita tyst en stund. Sedan böjde hon sin randiga kropp fram mot mig.
– Men kära lilla Igelkotten! Vet inte du var bäbisar kommer ifrån?
Hennes röst var överlägsen.
– Njae, sa jag tveksamt. Jag tror möjligen att det där med svamparna kan vara nånting på rätt väg…
Jag sa ingenting mer. Marita skakade på huvudet. Allvarligt och strängt.
– Man GÖR barn. Man SKAFFAR barn.
Mitt huvud började snurra. Vad gjorde man? Hur då?
– Liksom som en byggsats? mumlade jag förskräckt och såg i mitt inre hur José och Fia Kanin stod nätterna igenom, alldeles genomsvettiga och byggde och snickrade unge efter unge. Natt efter natt. En sån vidrig syn. Fullkomligt vansinnigt!
– Nej! Man GÖR barn. En hona och en hane. En man och en kvinna. En tjej och en kille. En José och en Fia.

Jag förstod fortfarande absolut ingenting.
Jag vet väl att det är skillnad på hona och hane. En igelkottshona sitter ju ner när hon kissar medans jag, igelkottshannen, står upp. Men hur detta kunde gå ihop på ett logiskt sätt med kanintillverkning – det övergick mitt förstånd.
– Allt handlar om kärlek, sa Marita och suckade.
Sedan rann det ur henne. Ord efter ord. Osagda hemliga omöjliga ord. Kärleken. Förälskelsen. Romantiken. Tvåsamheten. Samhörigheten. Att man älskar varandra. Att man tillverkar barn. Att barn består av delarna från en mor och en far. Att ha en familj.

…att ha en familj…

Nu vet jag varför jag vill bort från allt. Nu vet jag varför jag vaknar varje morgon med känslan av att jag inte borde vakna. Nu vet jag varför José och Fia alltid går omkring och flinar. Nu vet jag allt om mitt stora hål.
Jag har en förstått att jag har en längtan. En längtan att få gå omkring och flina med någon. Med någon som vill flina med mig. Jag ser henne framför mig. Hon har en spetsig söt liten nos, små gulliga taggar och skogens och hela världens vackraste flin. Jag ska hitta henne. Jag måste.
 Men var? Var finns hon? Jag vet inte. Kanske bortom staden? Utanför allt?
Var det än är så ska jag dit. Nu!

Käraste dagbok!

Var så säker på att Igelkotten någon gång kommer att födas i en bokhandel nära dig.

Nu till söndagsporret. Också från datarensningen.

En sexy och het bild från semestern i Strömstad 2006. Innan ni tittar hämta påsen elller hinken.

Img0226

Jag är särdeles stolt över hänget vid midjan och mina hängpattar. Euforisk!

Käraste dagbok!

Jag fruktar att mina 3 par jeans får ligga och grina några år till i den mörka ensamheten.

Nu har jag inte tid. Jag ska snabbt till Arlanda. Jag kom över superbilliga biljetter till Paris på nätet. Bara 6000!! Grymme! Jag kan se mig själv i morgon sitta och sippra ett glas Champagne i Marais. Det är så bra att man lätt kan ta sig med flyg över hela Europa nu för tiden.

Puss på er!

Käraste dagbok!

Torsdagar är Jesus dag för Moses. Själv är jag ju mer lagd åt det mosaiska hållet så Jesus Kristusson blir mer en kärleksfull kille som samlade ihop ett gäng likar och körde lite skönt flumliv mitt i all sträng religiositet. Moses har för vana att ta med sig någon leksak till dagmamman. Då torsdagar, de första flammande timmarna, är ämnade åt kyrklig verksamhet på Kyrkans barntimmar gäller det för hustrun och mig att få sonen i frimodig och kärleksfull stämning. Vi lyckas alltid.

IMG_0328

Denna morgon hittade Moses två fina och för Kyrkans barntimmars, ändamålsenliga medtagna leksaker. Han kom ner från sitt rum med ett svärd och ett avsågat hagelgevär. Eller en shotgun. Eller gevär som man kan ladda och så skjuter det hårt och våldsamt.

Moder: – Men Moses. Du kan nog kanske inte ta med dig ett svärd och ett gevär till kyrkan.

Moses: – Varför inte?

Moder: – Eeee, ja, de kan ju bli rädda.

Moses:- Men det är ju låtsasvapen.

Moder: – Det kanske de i kyrkan inte förstår.

Moses: – De kan få trampa på svärdet så ser de att det inte är vasst och på riktigt.

Moder: – Då kanske ditt svärd går sönder.

Moses: – Mm, jo. Okej. Jag tar med mig en golfklubba och en maraccas, då.

Jag undrar fortfarande vad han gjorde med en golfklubba och maraccas i kyrkan.

Käraste dagbok!

Mina barn får tro vad de vill. Om de vill vara katoliker, protestanter, ortodoxa, judar, muslimer, buddister, new agare, hinduer, sikher, bahai, Konfucius, Kabbalah, Wicca, spiritister, satanister ja till och med Södermalmskyrkan är okej fast tveksamt. Men fan ta dem om de börjar röka!!!!

Jag förstår inte rökning. Knark förstår jag. Man blir världsbäst för stunden. Jag vet vad jag talar om. Jag har varit fast i knarkträsket. Knarkträsket varade i cirka 12 sekunder i en taxi i New York 1988, då chaffisen erbjöd mig att smaka på hans marijuanacigarett som han satt och bolmade på, samtidigt som han körde oss svenskar runt på Manhattan.

Men r-ö-k-n-i-n-g! Varför????? Det är dyrt. Det luktar prutt. Man blir ful, får gula tänder och rynkig och så får man CANCER till 120%. Jag fördömer inga som röker. Folk får göra vad de vill.  Jag förstår det bara icke. OM någon av mina barn börjar röka tar jag bort 50% av deras arv från mig och ger det till de icke rökande syskonen. Elakt? Javisst. Och?

BRITAIN SMOKER PICTURES

Millemannen har utökat sitt ordförråd med ett nytt ord.

Jajajajaj – Aj, aj! (Dvs inte röra)

Käraste dagbok!

Då jag som ömmande fembarnspappa läser om de stackars ensamkommande flyktingbarnen grips jag av vemod, kärlek och omhuldande tankar. De små stackarna har som ett mirakel lyckats hitta hit till oss i Sverige. Små nuttisarna. Jag tycker verkligen vi måste hjälpa alla dessa små. Ty, de är icke endast ensamma små barn utan föräldrar. Nästan samtliga av dem lider också av en FRUKTANSVÄRD sjukdom – Hutchinson-Gilfords syndrom – som gör att man åldras i förtid. Fruktansvärt!!!

Se lille Achmed 14.

ahmed

Se lille Issa. 16 år. Se barnet!

vuxen.man_-300x166

Och se alla deras små kamrater!

karta-ensamma

Dessa gossebarn som lik maskrosfrön far som vilsna utlämnade lamm som tultar omkring med knubbiga knän och uppsträckta armar.

Kom i farbror Anders famn – allihop- alla barn från alla länder – så ska jag skydda er och leka Lilltåa, Tåtilla, Tillerosa, Kroknosa och Stortompen upp i vädret med er.

Puss på er!

Käraste dagbok!

Jag lever. Jag tror det var mig jag såg i morse i spegeln. Äldre, lönnfet medelålders, vit, heterosexuell medelklassman återfås mot beskrivning. Han lystrar till namnet Jan Anders. Han kan till sin början vara blyg och misstänksam men muta honom med köttfärspizza eller med lite gammaldags sex så visar han tillit
och förtroende.
Det sägs att våren drabbar oss alla! Att man fläker ut sina känslor, blir yster och sprallig i hjärtat och brallan. Stämmer det?
– Ja, sa hustrun i morse.
– Va? sa jag.
– Ja, du har två nätter i rad ropat i sömnen att du vill använda din tunga till annat än att slicka på glass.
Jag tror det är förtal. Jag har inte hört något. Inte minns jag något heller. Tyvärr.
På våren ska man visa sig från sin vackraste sida. Det vackraste jag har på mig är mina läppar samt mitt ena långfinger. För att visa mina fb-vänner hur vårlikt vacker jag är tog jag således ett estetiskt kort på mitt så kallade fuck-finger och bad hustrun att godkänna den.
– Kom och godkänn fuck-fingret, ropade jag.
Hustrun kom snabbt. Hon spärrade upp ögonen och pekade förskräckt på bilden.
– Du kan väl inte ha den där som profilbild på facebook!!! skrek hon.
– Eee, va? Jo… Alltså vad? sa jag under förvirring.
– Ja, din fuckpinne!
Jag blev iskall.

– Ursäkta? Vad sa ni? frågade jag den okända damen.

– Att du ska ha en bild på din snopp på facebook!!! Fuckpinnen!!!

– Det är ett fuck-finger. Alltså mitt långfinger.

Min fru hade precis betygsatt min pitt. Den som jag en gång stolt trott vara någon form av drule blev inte ens en tummetott. Den blev ett långfinger.
IMG_0315

Min kuk

Käraste dagbok!

Millemannen tar svindlande steg framåt mot nya oanade intellektuella höjder. Hans tio månaders gedigna ordförråd har nu utökats med ett viktigt ord. Gris.

Millemannens lexikon:

Uh uh = Gris

Ov = Hund

Ma = Moses

Ma-maa = Mamma

Papvapappn = Pappa

Hund och gris. Två orena djur enligt våra muslimska bröder. Jag lovar, vid Muhammed, alayhis salam, att jag på intet sätt försöker fostra min son till islamofob. Tvärtom tvärtom.  Jag är så himla pro-islamistisk så det finns inte. Nästa vecka ska jag lära honom alla fördelar med skägg och att han ska lobba för att man ska införa sharia inom barnomsorgen lagom tills han börjar om nio månader. Helt plötsligt kommer uttrycket “Kasta inte sten på varandra, ungar” i ett helt nytt dager. Hund och gris. Uh uh och ov.

IMG_0334

Mille Josef Anders kommer annars att snart upptas i vår Herres skara av döpta. Han skola ingå förbund med Jesus, Guden och en av de heliga änderna och upptas i den kristna gemenskapen. Jag ska lära honom allt jag kan om hans tro. Om bästa tortyrredskapen under inkvisitionen och varför han aldrig bör ta emot godis från en katolsk präst.

IMG_0329

Millemannens storebror har redan anammat sin kristna lära. Åtminstone inkvisitionen. Milles mjuka pepparkaksgubbe Peppa blev utsatt för Moses alternativa kärleksbehandling av gosedjur. Både jag och hustrun förfärades. Dock väntade jag lite med förfärandet tills jag hann ta fotobevis. Jag funderar på att maila det till Europadomstolen i Haag och meddela dem att bevisbördan mot Moses Vladislav Rudolf är synnerligen tung och besvärande.

IMG_0326

Påsken kom och for! Dock hann Moses med att prova på att leva la dolce vita och insamlade gotter och slog samtidigt ett slag för HBT-debatten och viktiga queerfrågor.

IMG_0287

Emellan restskatter och magsår har jag således skrivit klart min roman som ska ligga rykande och fräsch framåt hösten. Jag har då tränat på den viktigaste av moment när man ger ut en vuxenroman. Den seriösa författarposen. Alla skratt förbjudna.

IMG_0320

Seriös författare eller bara skitnödig?

Och döttrarna?

Dotter Äldst numera 20 år genomled ett trauma i går i stadsparken då jag avslöjade för henne att de två björnstatyerna som hon suttit på och lekt med sedan hon varit 2 år inte alls är björnar utan rävar.

– Jag har levt i en lögn, muttrade hon.Hur ska jag ta mig igenom det här?

IMG_0330

Dotter Yngst har även hon haft ett trauma. På maskeraden under påsklovet. Hon hade satsat stenhårt på att vara en Charlestonkvinna från 20-talet med äkta hatt och allt. Charlestonmodet som var hett mellan första världskriget och depressionen. Pojkvän Herr Hatab var matchande med kostym och cigarr. Samtliga unga damer hade dock valt en annan sorts inriktning. De var Bunny-kaniner, sexiga sjuksköterskor och Haremstjejer. De tittade förundrat på dottern och sa:

– Men vad ska duuuuu vara? Är  du verkligen utklädd eller ska du bara var typ fiiiiin?

– Historielösa idioter, sa dottern.

Dotter Yngst – Bunnykaninisar = 100-0

IMG_0279

Käraste dagbok!

Att genomlida en restskatt på 269000 kronor gör sina fina hål i ekonomin. Jag har börjat fundera på alternativa sysselsättningar som kan bidra till hushållskassan på ett snabbt och smärtfritt sätt. Jag tror jag har kommit på ett alternativ. Jag ska ta ett varv med min nya skylt i morgon kväll i city och skramla ihop en peng.

IMG_0268

Nu kallar natten. Ögonen känns tunga. Sömnen och drömmen ska ta över och jag undrar vad jag får slicka i natt? Glass kanske.

Puss på er!

Käraste dagbok!

I torsdags blev jag ÄNTLIGEN klar med min första roman.
Alla mina andetag bär ditt namn om Gad Gustaf Grecke. Den första boken i en trilogi.
Släpp i höst.
Innan dess en massa aktiviteter.
Jag kommer att maila er som i höstas/vintras blev pyttelite förtjusta i mina smakprover om ni vill följa med på tåget som Gad-ambassadörer. Start i maj.
Därav noll procent på bloggen.

Nu har energi, tid och lust återvänt till Jacobsson igen.
Och med den våren.
Vår
Lust
Pirr
Energi
Blickar
Ögonblick av bekräftelse.
Våren är sinnlig. Magisk. Pulserande.
Vi har alla rätt att känna oss fina, nykläckta och sensuella under vårens sken.

Men kära ni!
Det finns män som tycker något annat.
Det finns män som anser att flickor och kvinnor i Sverige är horor. För ni klär er ju som horor. Visar hud. Bejakar er skönhet och kvinnlighet. Vissa män äger rätten av bestämma över era könsorgan, sexualitet och lust. För ni vill ju egentligen knulla hela tiden med vem som helst eftersom ni klär er utmanande och oanständigt. Så alla så kallade våldtäkter är ju bara tjejer, slampor, horor och bitchar som ångrat sig. Kanske kommit på att de precis varit otrogna mot sin partner och skyller på våldtäkt.
Det är inte männens fel att det blir så. Män blir ju så oerhört provocerade, de stackarna av er sexighet att de inte kan styra sina egna lustar.
Så fy, kvinnor! Skyll er själva när ni framkallar våldtäkter.

I Örebro, 800 meter från vårt hus har en ung kvinna återigen blivit våldtagen.

Käraste dagbok!
Jag tar gärna på mig uppgiften att spika upp vartenda fegt kräk på ett upp och nedvänt kors och därefter får den våldtagna kvinnan bestämma hans öde. Jag är så in i helvete SPYTRÖTT på alla våldtäkter som sker i vårt land! SPYTRÖTT över alla dessa förbannade ursäkter med att flickan/kvinnan egentligen får skylla sig själv! Jag är SPYTRÖTT på att kvinnans sexualitet överhuvudtaget ska moraliseras och ifrågasättas. Jag är SPYTRÖTT på svinmän med medeltida klanvärderingar, religiösa grisar, höhö-bonnlurkar med bakåtkeps, brattiga slickers som porrifierats, , mansgriseri, dolda pedofilpsykopater som söker upp flickor på nätet, personer som anser att vår västerländska jämställdhet mellan könen är moraliskt förkastlig och att kvinnan därmed är en hora och framför allt kräks jag över ER, både män och kvinnor som försöker försvara en våldtäktsman genom att hävda offrets provokativa och sexuellt utmanande sätt. Dra åt helvete! Jag spottar er i ansiktet!

Det här inlägget skulle egentligen vara fylld av typiska humoristiska och igenkännande Anders Dagbok anekdoter. Tyvärr kom det en liten sak emellan. Tusentals våldtagna kvinnor ungefär.

Puss på er!
PS. Frågan är om det räcker med 7-tums spik eller om jag ska satsa på grövre?

Käraste dagbok!

Jippie!

Jag älskar sex.

Alltså enkom att läsa om det. Rent praktiskt är det ju mest kletigt och kladdigt. Gör så och så! Krav, typ.

– Säg nåt sexigt!!

– Ööö….

– Nu! Nu! Säg då!! Nuuuuu!!!

– Öööö, Torsten Flinck?

Ridå.

Kravfyllt. Men att läsa om sex i världens bästa webtidningen inom det erotiska området är helt fri från kropp och fysik. SEXPRESSEN. Man bara läser.

Jag läser om att hemligheten bakom sexuell utstrålning är avslöjad. Wow!!! Underbart! Är det Brad Pitten, Johnny Deppen och George Klonen som avslöjar sina hemlisar så vi fulingar kan få ta del av paradiset? Nej. Det är bananflugor. Forskare skojade lite med de stackars bananisarna. De tog bort ett ämne, feromon hos insekterna som de tydligen använder till att kommunicera med varandra. Här blir artikeln ännu mer mystisk och intressant.

Käraste dagbok!

Vad pratar bananflugor om egentligen? Kommunicerar??

– Tjena Börje! Har du suttit på nån god banan i dag?

– Nej, du Esa! Men jag käkade lite ett plommon tillsammans med 231 av mina syskon.

– Jaha! Då måste du hälsa!

– Absolut!

Tar man bort detta feromon hos en liten oskyldig kommunicerande bananfluga förvandlas han till en oemotståndlig hunk och hon till en översexig babe. Bananflugan blir lika spännande hos det egna könet också tydligen. Alltså om feromonet avlägsnas får även en grå och tråkig bananfluga ligga utav bara h-e!

Så alla vi som är totalt ointressanta och osexiga vad kan vi då göra för att öka vår attraktionsförmåga. Ja vi får väl bli bananflugor.

Drosophila Kopf 140x

Käraste dagbok!

Dagar och veckor flyger iväg. Då man som jag har det stora intresset och den fina förmånen att få samla in en kvarts miljon i kvarskatt tills på fredag finns givetvis mängder med tid att blogga och socialisera sig. Det viktigaste socialiserandet gjordes för snart en vecka sedan med min älskade gudson Ludde och hans fader Sören. Firandet av 19 årsdagen gick av stapeln i form av en grabbafton. Inga kvinnor inbjudna. Vår grabbafton började med en kidnappning av gudsonen som han själv beställt. För att förstärka känslan av samhörighet, manlighet och våldsförhärligande bar vi likadana tjusiga hattar.

IMG_0182

En manlig våldsförhärligande Jacobsson

IMG_0181

Två manliga våldsförhärligande Olsson

Efter den totalt överraskande kidnappningen var det dags för bowling. Ludde Hjälten tyckte att titlarna på hans fiender var ytterst passande.

IMG_0191

Olsson senior måste ha knarkat grovt någon timme innan matchstart då han var fenomenalt suverän på bowlingen. Herr Jacobsson kom sist som vanligt.

Olsson junior psykade ner honom totalt med sin djupa koncentrationsförmåga.

IMG_0187

Då jag slutade på en förnedrande jumboplats blev jag oerhört nervös av slutresultatet och fick springa på WC. Av någon underlig anledning rev personalen snabbt ner skylten på dörren efter att jag varit där.

IMG_0193

Efter idrottsutövandet var det således dags för det manligaste av manliga. Sportbaren O´Learys! Jag kände hur testesteronhalten rusade i min kropp när jag äntrade lokalen och hoppades innerligt på ett rejält och uppfriskande gammalt slagsmål. Det var dock fler kvinnor än hormonstinna tjurar i lokalen.

– Tjo ho! sa jag till Ludde. Nu ska vi flirta med tjejer.

– Ofta, stönade Ludde. Du är ju pinsam!

Herr Olsson senior och jag körde hejaramsor för Ludde. Popularitetsnivån sjönk. Vi var ännu mer pinsamma! Jag försökte flirta med kvinnorna i baren. Pinsamhetsbarometern rusade i topp.

– Kolla. Nu har jag hugg, sa jag.

Ludde tittade skeptiskt.

– Hon liknar farmor, sa Ludde.

– Men ändå, sa jag. Jag har hugg.

Efter manliga presenter med dollar, mazurka på sängk.., videokort och självlysande hårdrockstshirt och grabbiga pommes och hamburgare nedsköljda med pojkaktig coca cola avslutade Sören och jag aftonen med att kompa Ludde Hjälten när han körde värsta hiphop-rapen i bilen. Låten hette Pattarna ramlar ner. En värdig avslutning på denna fantastiska grabbafton.

Text och musik DJ Ludde

Käraste dagbok!

Herr Jacobsson har även hunnit med att schlagerbögat sig optimalt då Andra Chansen intog Örebro från onsdag till söndag.

IMG_0198

Herr Olsson orkade endast torsdagens hallaballaj men herr Jacobsson, spritindränkt som han är, minglade gladeligen med övriga kamrater på lördagens efterfest.

2650180842

En schlagerbögande Jacobsson och en schlagerbögande Stephan Berg på efterfesten.

Käraste dagboken!

Jag har lärt mig en sak med melodifestivalen.

Att EFTER sändningen är det ju efterfesten. Det vet alla. Men efter efterfesten kommer efterefterfesten. På schlagerhotellet. När klockan var halv fem ville kamraterna att hr Jacobsson skulle följa med till efterefterefterfesten i allas rum. Där tog festen slut. Att avsluta skojeriet halv 5 var lagom. Klockan 8 hade varit lite för skojigt.

Avslutningsvis vill jag bara skriva att i dag heter alla frihetsälskande som tror på demokrati, åsiktsfrihet och tryckfrihet Lars.

Alla andra kan hoppa och skita!!!

Puss på er!

Käraste dagbok!

Förlåt min frånvaro på denna blogg . Igen, igen, igen, igen!

Denna gång har jag dock icke suttit och tangentat fram ett enda ord på flertalet dagar, då jag varit upptagen med att erövra St Petersburg. Tillsammans med döttrarna!

Många frågar sig: Varför skola ni åka till Ryssland när ni kan åka till London för endast en krona?

Jag skola svara: Den där enkronan blir en miljard när man åker med exemplettvis Ryanair.

– Har du bagage?

– Ja?

– Ja, då blir det femhundra extra. Kommer du att använda toan under resan?

– Eee, njae, jo, förmodligen.

– Ja, det blir 400 extra. Exakt hur mycket toapapper respektive torkservetter kommer du att nyttja vid ditt wc-besök?

– Va? Nja. Jag kan torka mig med säkerhetsinstruktionerna.

Så London, njet, njet, njet!

Men St Petersburg, da, da, da!

IMG_0161

Dessutom i Ryssland har jag big bizznizz och åkte således i affärer för att träffa förläggare, översättare, media och kulturfolk.

Se så en förläggare gör honnör åt mig.

IMG_0069

Dessutom knarkade vi en vattenpipa. Bim, som är gängad med libanesiske hr Hatab är van att dra in den orientaliska röken. Moa och jag satt mest och fnittrade och trodde på allvar att vi var höga som hus. Ya man!

IMG_0064

I Ryssland verkar man ta hand om sin relation. Alla par tycker det är viktigt att hitta på saker tillsammans. Man går ut på lokal och gör någon mysig gemensam aktivitet.

IMG_0082

Vill man skoja till det i förhållandet kan ju den ena stå och den andra sitta. Fniss fniss!

IMG_0170

Förutom att fotografera toaletter, knarka vattenpipa, göra big bizznizz ägnade vi oss åt kultur. Vi besökte Vinterpalatset, tsarens gamla hyresrätt.

IMG_0125

…och jag blev lite kär i hans tron och funderade på om den skulle kunna gå som handbagage.

IMG_0130

Eremitaget var en själslig och känslomässig upplevelse. Döttrarna ville se bilder på sista tsarfamiljen och krävde av guiderna att ta fram BEVIS på att en av döttrarna Romanov, Anastasia, verkligen också mördades av bolsjevikerna eller om det KAN FINNAS möjlighet att hon hann fly och nu borde bestiga den ryska tronen igen som kejsarinna. Jag himlade med ögonen och funderade varför jag, den sanne republikanen, närt två rojalister vid min barm!

Damerna hann med lite shopping och även jag hittade mina vodkaflaskor och sovjetisk champagne. Hurra! Den stora frågan för mig, i shoppingförfarandet var dock, huruvida jag skulle välja en nyflådd varg…

IMG_0162

…eller ett nyflått lodjur? Hm.. Båda var ju lika söta och gosiga…

IMG_0163

Vi åt även god typisk rysk mat. Sushi, Pizza Hut, kebab och pepparstek.

St Petersburg hamnar högt högt upp på min braiga stadslista. Puss alla petersburgare!

Käraste dagbok!

Jag lovar återkomma redan i morgon. Då ska jag skriva om någonting som många bloggisar och läsare suktat efter:

SEX!

O la la!!!

par-nr-1

Puss på er!

Käraste dagbok!

Om någon missat det hemsöks landet av två farsoter.

1) Vädret. Vädret kallas av aningslösa för vinter. Fel! Det är en farsot som spridit sig in i alla offers kroppar, tagit över alla sinnen, sänkt lust, hetta och passion i en isvak med minus tio, snödrivor till förbannelse, ryggar som pinats under skottningens helvete. Fingrar och äktenskap spricker pga den isande kylan. När såg du din partner naken sist? Eeee.. i höstas. Det har ju varit lite för kallt. Mm. Men vi uppskattar ju sommaren såååå mycket mer när vi har de här fyra fantastiska årstiderna. Jo. Mm. Mys. Mm. Jag undrar om det finns overaller för vuxna i bävernylon. Och kan man ha sex i dem?

IMG_0047

Det är ju så vitt och vackert…

Jag bävar för den uppdaterade elräkningen och finansieringen av den. Antingen får jag sälja ett av mina barn eller också auktionerar jag ut den här halvgamla gubbkroppen till lägstbjudande. Man kan använda den i sexuella syften eller plocka organ från den. Kanske samtidigt.

2) OS. Sport på tv föder depression. Spansk, italiensk och holländsk fotboll ger mig mardrömmar. Engelsk ger mig självmordstankar. Börjar någon inleda en konversation om Chelsea och Manchester United känner jag hur jag instinktivt vill hoppa upp och bita vederbörande i huvudet. Så OS. Här förväntar ni kanske att jag ska skriva att jag hatar OS. Fel! Jag ÄLSKAR OS! När det går bra för Sverige. Jag HATAR OS när det blir fjärdeplatser och genomklappningar. Jag är supernationalistisk när guld vädras och internationalist när det går åt h-e. Oj! Det allra skojsigaste är nog Norge. Norge är humor. Norrmän menar att alla vintersporter de är bra i är de viktigaste och största sporterna i hele verden! Jo. Absolut. Det vimlar av duktiga skidskyttar i Afrika och Asien. I alla fall skyttar. Norskar och norskor är ett folk med god självdistans som verkligen unnar sina goda grannar Sverige framgång i de olympiska lekarna. De är så gulliga, våra kära nabors, när någon Northug (som tydligen också är best i verden) är värdelös och skyller på ett svenskt stavbrytarattentat. När Sverige vinner gull är det bara tur. Självklart, självklart! Själv ÄLSKAR jag när både Norge och Finland har framgång i OS. Jag menar. Egentligen tillhör ju dessa båda fina nationer Sverige. Var inte ledsna, norrmän över krossade OL-förväntningar. Ni är så oerhört skickliga på så mycket annat. Ni kan ta upp olja, klubba sälar och fiska. Dessutom har ni ju bidragit med stora och viktiga framsteg för mänskligheten. Ni har ju uppfunnit….osthyveln. Kärlek och respekt, Norge!

300px-swedish_norwegian_union_flag_svg

Käraste dagbok!

Då jag varit inne på nationalistiska tankar och till och med varit så fräck att jag visat en svensk flagga måste jag härmed givetvis dementera att jag är rasist. Förlåt alla som blir stötta över att jag råkade skriva att jag är supernationalist. Det menade jag förstår inte. Jag älskar alla kulturer utom den svenska. Att säga att man är stolt svensk gör att man automatiskt är rasist, smygnasse, invandrarhatare och islamofob. Nej, nej, nej. Det finns ingen svensk kultur. Bara supa och knulla. Som midsommar och sånt där töntigt, för att citera fru Mona Sahlin. Sup och knullkulturen måste motarbetas. Jag föreslår separerade skolor. Ta bort sexualundervisningen, simundervisningen och skoldanser. Hugg handen av den som dricker sprit. Bränn alla svenska flaggor! Ta med de amerikanska och israeliska också samtidigt eftersom de representerar Satan. Avveckla all undervisning om kristendom. Jag menar. Vem kan påstå att kristendom har haft någon som helst betydelse för Sverige så avkristnade som vi är. Om en generation kan vi byta ut vår blågula rasistiska flagga till en, tja varför inte en grön vacker neutral som ingen blir upprörd över? Jag förstår verkligen inte varför ingrodda och trångsynta svenskar måste klaga över Sharia. Det är ju en evig lag, fastställd för 1400 år sedan och givetvis går det ju att praktisera än i dag. Med lite vardaglig stening, normal underkastelse och sånt. Jag skulle verkligen uppskatta om vi i vår ickekultur kunde anamma lite av de lagar som fanns här för 1400 år! Precis som samma tänk med Sharia. Jag tänker på ättestupan, som praktiserades flitigt under vår järnålder och vikingatid. Ättestupan, som man kan använda mot alla sjuka, gamla och svaga. Putt ner från berget och så löser vi både vårdköer, sjukskrivningstalet och tjatet om urholkade pensioner. Fixa det Mona! Ta hjälp av dina kompisar i skägg och tvåmannatält.

Slutligen vill jag bolla vidare en fråga från Moses. Hoppas någon kan svara:

– Mamma och pappa! Sprutar en människa eld om man äter vitlök varje dag?

Puss på er! (Ja, eller djup bugning med händerna i kors om du är kvinna)

Käraste dagbok!
Först!
Det var väl den segaste magsjuka jag varit med om! Först i dag, dag 5 är jag nästan feberfri och spruttfri. Moses däremot har börjat kräkas IGEN!
Aaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaa!
Ooooooooooooo, Guuuuuuuuuuud! Varför skola hava Du övergivit våra tarmar? Guuuuud??

Är det för att jag är så himla urtrött på alla kränkta religiösa personer – OAVSETT religion! En dag tröttnar jag och kommer ägna ett helt inlägg med att kränka så mycket jag kan. Jag är nyutexaminerad magsjukemästare!

So don´t u dare fkking with me, punkheads!
IMG_0273

Nu till något nästan erotiskt!
I dessa tider av kroppsuttömningar av ofrivillig art är det särdeles muntert att ta vara på all form av sexuell spänning som i en hypotetisk situation skulle kunna ha bidragit till en frivillig kroppsuttömning.

tippsa 123

I går kväll.

Telefonen ringer. Ett okänt nummer. Moses och jag är solo. En kvinnoröst hörs.

– Ja, är det hos Jacobssons?

– Ja, säger jag glatt. Ja ja men!

– Vad bra. Kan du koppla mig till damkonfektion?

……………………eee……………..????

– Damkonfektion? fick jag till slut fram.

– Ja? Är det inte hos Jakobssons i Odensbacken?

– Suck! Nej hos en PRIVAT familj Jacobsson i Örebro.

– Men oj, då! Hi hi! Då har jag ringt fel!

Jag kan inte låta bli. Jag säger:

– Men om du vill kan jag rafsa ihop ett gäng av hustruns trosor i en påse så kan du ju komma hit och hämta.

– Ja, du, unge man! Hade jag varit 40 år yngre så hade jag kommit och hämtat påsen och tagit med dig också.

Käraste dagbok!

Närmare telefonsex kan man inte komma! O la la la!!

Strax melodifestivalen! O la la la, igen!

Jag sätter på mina paljettbyxor och skriker mig hes och försöker heja fram en kompis till seger!

Anna Maria! Heja heja!

För övrigt har jag fått hem årets bästa skiva. Sophie Z:s nya I´m the rain.

indexpicture

Sophie! Vous etes paradisiaque! Merci!

Puss på er!

Käraste dagbok!

Någon har förgiftat mig. Mig och Moses. I tisdags då jag söt och laddad skulle sätta mig för att författa ett särdeles underbart inlägg om papparollens sexuella dragningskraft kände jag hur min kropp började bli allt annat än sexuellt tilldragande. Jag började darra. Energin pyste bort. Jag fick en kroppshållning à la Quasimodo och min gång liknade helt plötsligt en spermies rörelser på väg mot ägget.

Whatta???

Jag och Millemannen skulle leka någon timme då hustrun skulle bege sig flera hundra meter bort till dagmamman för att hämta hem Moses. Jag höll skenet uppe och vi vinkade adjö till modern.

Så fort hon gått fick jag det manliga sjukbreaket. Dvs man vet som man att när någonting bryter ut så är det dödligt. Jag var så nära att sätta mig och uppdatera mitt testamente med tårfyllda ögon men då jag märkte hur min kropp kokade tog jag Millemannen och svepte in oss i en filt och satte oss framför teven.

– Vad vill du se? frågade jag min åtta månaders skrattmodul.

Mille skrattade till svar som han till 93 % alltid gör. Jag fick således välja och vi hamnade vid en repris angående den fromme muslimske mannen som vägrade att skaka hand med en kvinnlig potentiell arbetsgivare, vilket ledde till en oerhörd kränkning för..ja..precis mannen och som renderade honom en belöning à 60 000 kronor. Tack DO! I mitt svåra sjukdomstillstånd kunde jag ändock uppbringa en harmsen tanke att jag tänkte starta en religion där ett av påbuden var att man ska hälsa på på skäggiga män genom att greppa tag runt pungen på dem. Och går de inte med på det blir jag oerhört kränkt och går till tant DO och hulkar en stund och kan kvittera ut en sisådär 50 laxar för mitt lidande.

När således fru Jacobsson hemkom med en stycke mellanson insåg jag någonting. Han var vit, blek och klagade på magvärk. Helt plötsligt insåg jag att vi båda förmodligen drabbats av en bajsbacill. Den härliga bajsbacillen satte strax fart.

Bajsbacillen gav Anders feber 38,6. Bajsbacillen – Anders 1-0

IMG_0807

Bajsbacillen ordnade uppfriskande kräkningar för Moses och härlig feber. Bajsbacillen – Moses 1-0

IMG_0802

Bajsbacillen skapade fruktansvärda magplågor hos Anders. 2-0

IMG_0809

Bajsbacillen ledde snart med 10-0 över de båda offren. Jag fick 39,5 i feber och en aktiv 36-timmars sejour av onormalt toalettspruttande. Moses vomerade skojfriskt nattetid. Tisdag. Onsdag. Torsdag.

Till slut var situationen ohållbar. Jag frågade min son och medsjukling:

– Vad ska vi göra?

Han tittade hålögt på mig. Efter några minuter hörde jag en röst ropa bredvid mig. En röst som starkt påminde om pappa Rudolfs från Sunes sommar från en sjukhuskorridor.

– Guuuuuuuuuuud! Guuuuuuuuuuuud! Hjälp oss!

Moses provade det sista halmstrået. Vi låg tysta i några minuter. Därefter kom en suck från sonens håll.

– Nähä! Han hörde inte.

Men förhoppningsvis hörde Adonai, Elohim, G-d, Universum, Jesus, Allah, Kaia, Manitou, Tor, Oden mm. Nu i kväll har tydligen min rumpa gått av sitt pass som alternativ prydnadsfontän. Magen är lugn. Illamåendet är borta. Jag är ACK så svag och eländig men skallen är tillbaka.

En bidragande orsak till kvällens tillfrisknande är givetvis min hjältemodiga dotter Moas öppenhjärtliga intervju inför 20-årsdagen på söndag i Nerikes Allehanda där hon berättar om det jobbiga, dolda handikappet hon har.

Moa! Du är fantastisk!!! Ditt mod rör mig till tårar, underbara dotter!

3552119519

Käraste dagbok!

Modet att vara Moa

Puss på er! (i luften annars tar bajsbacillen er inom en vecka)

Baserat på WordPress MU med modifierat tema Prisa

Senaste nytt från Alltombarn, mama och Vi Föräldrar.

Senast bloggat

Hotet mot yttrandefriheten

Från Världen i dag, 2008-07-16: FN bekämpar yttrandefriheten:

”Ezra Levant var ansvarig utgivare för en kanadensisk tidning som år 2006 publicerade de danska Muhammed-teckningarna. Han har anklagats för ”diskriminering” och står nu till svars inför det kanadensiska människorättsrådet.”

Vilka ligger bakom? Jo, framförallt den islamska konferensen som består av världens 57 muslimska länder. De härjar vilt och med tragisk framgång i FN:s generalförsamling samt FN:s råd för mänskliga rättigheter. Man har pressat genom en resolution som förbjuder kritik av islam.”

”År 1990 antog världens muslimska länder en egen deklaration om mänskliga rättigheter, en muslimsk version som gäller alla världens muslimer oavsett var de bor. I den så kallade Kairodeklarations paragraf 22 står det att alla har rätt att uttrycka sin åsikt fritt på ett sådant sätt att det inte strider mot sharias principer. Det är allom bekant – förhoppningsvis – att där sharia råder där finns inte yttrandefrihet och där kränks människor (både muslimer och icke-muslimer) genom bristen på mänskliga fri- och rättigheter.
Denna princip vill alltså den islamska konferensen göra till tvingande för alla länder. Och det icke-demokratiska FN blir en tummelplats där diktaturens kreatur bekämpar demokratiska länder. Detta görs under det befängda baneret ”bekämpa islamofobin”. Ingen religion eller politisk åskådning har rätt att kräva kritikfria zoner. Sann demokrati kännetecknas av fritt och öppet utbyte av tankar, åsikter och känslor.”

”Kampen för yttrandefrihet måste pågå ständigt. Dels genom att bekämpa islamska resolutioner likt den som beskrivits ovan. Vidare måste det bli ett slut på tjafset om ”jag blev kränkt”. För det tredje måste yttrandefriheten användas: självcensur för att vara politisk korrekt är att inskränka yttrandefriheten.

Mats Tunehag”

Detta borde det pratas om i radio och skrivas om i alla tidningar. Men ack nej, där diskuteras bara kändisar och strunt.

Läs även andra bloggares åsikter om

Yttrandefriheten

En artikel om EU och deras iver att begränsa yttrandefriheten, från juni 08, Svensson bloggen.

Vansinnet fortsätter idag: Bloggen Otack är världens lön: Fel åsikter kan ge 3 års fängelse!

%d bloggare gillar detta: