Svenska språket avkönat

Jag hittade denna utmärkta insändare i NT, 17 sept 2010.  NT har tyvärr inte några insändare på nätet. Den är värd ett bättre öde än att glömmas bort. Därför skriver jag in den här. Tack till författaren Axel von Färsig!

Svenska språket snart avkönat

Om genus

Det svenska språket håller på att mista sin genusstatus, därmed också sin poesi och sköna klang. Svenska Akademien har givetvis bidragit med sitt påbud om att hålla en könsneutral – eller snarare enkönad – hållning vad gäller yrkestitlar.

Enligt detta synsätt finns till exempel inga skådespelerskor längre utan bara skådespelare, dock såväl manliga som kvinnliga. Vidare finns än så länge bara sjuksköterskor, såväl manliga som kvinnliga. Men faktiskt dock olika titulering på konferencierer och sufflörer, konferencier/sufflör om det handlar om en man och konferenciär/sufflös om det handlar om en kvinna. I detta fall handlar det i högsta grad om franska låneord och på typiskt franskt manér styrks här devisen, Vive la difference. Dock finns det bara chaufförer – men nu för tiden även kvinnliga.

Men i mer dagligt tal har det maskuline ändelse-e:et i beskrivande form fått träda tillbaka för det visserligen neutrala, men ändå klart mer feminina och blommiga ändelse-a:et.

Dagligen inmatas vi med till exempel saliga munken, bästa manliga idrottare, Oscar den andra, arga snickaren uttryck som antingen sticker eller svider i mina ögon och öron. Smaka i stället på klart mer tydliga, logiska och klart könsbestämda beskrivande uttryck som salige munken, bäste manlige idrottare, Oscar den andre, arge snickaren. För vad sägs om salige nunnan, bäste kvinnlige idrottare, Elisabeth den andre, arge sömmerskan – helt absurt, eller hur?

Vidare anses Sverige vara utsatt för kvinnoförtryck, men säg i vilket annat land som killar över 40 är mera ansatta, förnedrade och kränkta med vulgära okvädingsord som gubbsjuk, gubbstyre och förgubbning.

Vilken köns- och ålders-fascism, som även tillämpas av män. Smaka i jämförelse på kärrinsjuk och kärringstyre – motsvarande uttryck, men ur ett annat genusperspektiv, dock näppeligen accepterade att få brukas i vare sig tal eller skrift.

Nej, håll på vad som – än så länge – är manligt respektive kvinnligt, högakta desamma och stäm in i fransmännens och fransyskornas Vive la difference.

Axel von Färsig

 

Bästa artikeln om genusidiotin!

Det bästa jag läst om det heliga genusvansinnet. En artikel i Sydsvenskan av Tanja Bergkvist och Pelle Billing med flera undertecknare:

”Sluta sträva efter likhet mellan könen

Det statliga jämställdhetsarbetet präglas av synen att alla skillnader i livsval mellan könen är av ondo. Det är hög tid att lägga denna ofruktbara likriktningsideologi till handlingarna, skriver Pelle Billing, läkare och genusdebattör, tillsammans med bland andra Carolina Gynning, programledare och konstnär, Tanja Bergkvist, matematiker, och Johan Lundberg, chefredaktör för Axess Magasin.

Den ursprungliga definitionen på jämställdhet är att bägge könen ges samma rättigheter, skyldigheter och möjligheter, att lagar är könsneutrala och att alla har samma tillgång till utbildning och arbetsmarknad. Vare sig du är man eller kvinna skall du kunna välja att vara fysiker, sjuksköterska eller hemmaförälder.

Statens definition på jämställdhet innebär istället full likriktning mellan könen. Män och kvinnor skall fås att göra liknande yrkesval samt dela exakt lika på föräldraledigheten, och flickor och pojkar skall fås att leka på samma sätt i förskolan.

Detta synsätt går stick i stäv mot den forskning som finns kring medfödda skillnader mellan könen, vilka kan påverka våra livsval. Forskare på universitetet i Cambridge har visat att redan hos en dag gamla spädbarn är flickor mer intresserade av att titta på ett ansikte och pojkar mer intresserade av att titta på en mobiltelefon – detta utan att forskarna i förväg vet barnets kön.

Den statliga synen utgår från att kvinnor och män inte är kapabla att välja själva. Istället ses båda könen som robotar, styrda av sin omgivning och av samhällsstrukturer. Givetvis är det sant att vi påverkas av vår omgivning och de strukturer vi växer upp med, men är det rimligt att anta att den egna viljan inte existerar?

Ifall vi är helt styrda av omgivningens förväntningar och samhällets strukturer, hur lyckas i så fall de genusvetare som regeringen anlitar som experter kritisera den nuvarande samhällsordningen? Vittnar inte detta om deras förmåga att som individer bryta sig ur rådande strukturer? Man kan fråga sig varför de då inte tillskriver andra samma förmåga att kritiskt analysera sin vardag och göra individuella val.

Den tidigare S-regeringen hävdade (Skr2002/03:140) att ”regeringen betraktar manligt och kvinnligt som sociala konstruktioner” och att ”könsordningen följer oss från det vi föds och första gången möter världen, till dagis, till skolan, till arbetslivet och till livets slut.” Slutsatsen blir att skillnader i livsval måste åtgärdas.

Är nuvarande regering inne på samma linje?

Med tanke på att det finns biologiska skillnader mellan könen, samt att alla individer är olika, är det inte särskilt troligt att varje yrkeskategori och varje arbetsplats i hela landet samtidigt kommer att ha en exakt jämn könsfördelning. Således kommer den typ av ”jämställdhetspolitik” som bedrivs idag inte att kunna genomföras utan tvångsåtgärder.

Varje ny statlig jämställdhetsutredning inleds med att man konstaterar att föregående projekt inte gav önskat resultat. Därför är vår uppmaning till politikerna: lägg ner denna ouppnåeliga strävan efter 50/50-fördelning och återgå till en jämställdhetspolitik värd namnet.

PELLE BILLING

TANJA BERGKVIST

CAROLINA GYNNING

PÄR STRÖM

INGRID CARLQVIST

JOHN JOHANSSON

BJÖRN LJUNGBERG

EMMA RYDGREN

MAGNUS FALKMAN

ANDREAS DAHLIN

JOHAN LUNDBERG

%d bloggare gillar detta: