Vi vill vara föräldrar 24 timmar dygnet

Sveriges föräldrar behöver en ny familjepolitik.
Vi vill kunna vara föräldrar 24 timmar om dygnet, skriver Mimmi Griffin. Och vi vill kunna utveckla den relation, som gör våra barn viktigare för oss, och som gör oss viktigare för våra barn än andra vuxna. Andra, som bara finns där mellan 8 och 5 och ständigt byts ut. Sluta med politisk styrning och diskriminering!  Det är enkelt. Fördela subventionerna lika och återinför skatt med hänsyn till försörjningsbördan!
Mimmi Griffin skriver:
Vi är föräldrar, en betydande del av vårt folk, myndiga och ansvarstagande medborgare, som kräver respekt för åsikten att annan barnavård än den offentliga kan vara bättre för oss, våra barn och för hela samhället.
Vi gör det med stöd i de mänskliga rättigheterna och i SOU79:89- Statens Offentlig Utredning med titeln Kvinnors arbete – som visat, att vård av 2-3 egna barn är ett heltidsarbete.
Vi accepterar inte politisk styrning genom hög skatt och ensidiga subventioner. Vi vill också ha vår del av subventionerna till barnomsorg, som vi själva betalar till med höga skatter. Vi accepterar inte att för vår åsikts skull ställas utanför samhällets trygghetssystem.
Vi anser, att familjepolitiken är i konflikt med de mänskliga rättigheterna med sitt skydd för familjen och dess funktioner, skyddet för föräldrars rätt att fostra sina barn enligt egen åsikt och förbudet mot staters diskriminering av medborgare på grund av deras åsikt.
Vi vänder oss med avsmak mot årtiondens indoktrinering. Mot att begreppet “arbete” endast skulle vara något utanför hemmet och med andras barn, inte med egna. Mot att “jämställdhet” inte är jämlikhet och frihet att välja sin egen livsstil och få behålla värdet av det egna arbetet.  Utan i stället ett tvång till yrkesarbete alltid och våra barns fostran av andra.
Vi vänder oss mot att våra fria val skulle vara en “kvinnofälla”, när motsatsen är sann. Vi begär respekt för vår strävan efter lycka och välgång i livet för oss och våra barn. Vi vill inte itutas, att “ingen äger barnen” eller “barn tillhör alla”, när detta innebär, att ingen tar fullt föräldraansvar. Vi vill kunna vara föräldrar 24 timmar om dygnet. Och vi vill kunna utveckla den relation, som gör våra barn viktigare för oss, och som gör oss viktigare för våra barn än andra vuxna. Andra, som bara finns där mellan 8 och 5 och ständigt byts ut.
Sluta med politisk styrning och diskriminering!  Det är enkelt. Fördela subventionerna lika och återinför skatt med hänsyn till försörjningsbördan! Mimmi Griffin
Krister Pettersson hkpn@yahoo.com
tel +46 76 2797885
Familjekampanjen och Barnens Rätt till föräldarnas tid
***
Med stöd i de Mänskliga Rättigheterna:
MOT Politisk styrning av våra barns vård och fostran
FÖR Lika fördelning av subventioner till barn utan diskriminering på grund av vårdform
***
________________________________________________

Sanningen om barnomsorgspengen

En av giganterna inom kritiken mot den socialistisk/feministiska familjeplitiken, Bo C Pettersson skriver ett genmäle till en artikel i Nerikes Allhanda (finns tyvärr inte på nätet):

Vilseledning i NA om barnomsorgspengen

I en nyhetsartikel i NA 2/7 under rubriken ”Sköt barnomsorgen själv – få betalt av kommunen”, ger skribenterna läsaren intrycket att den lag om ”Barnomsorgspeng”, som trädde i kraft 1 juli, plötsligt skulle göra det enkelt för en förälder att få betalt från kommunen för att själv ta hand om sina småbarn hemma.

Men riktigt så enkelt som artikeln ger intryck av är det inte; föräldern måste t ex:

  • Öppna firma i barnomsorgsbranschen med allt vad det innebär av administrativt krångel för folk som kanske inte alls är inställda på att bli egna företagare.
  • Ta emot minst lika många ”främmande” barn som egna.
  • Kunna visa att firman besitter god barnomsorgskompetens.

Vad detta innebär i praktiken är svårt att förutsäga, men tämligen säkert är att kraven kommer att utesluta många föräldrar som tar hand om sina barn på ett alldeles utmärkt sätt.

  • Kunna visa att lokalerna är ändamålsenliga för större barnomsorgsverksamhet (än de förmodligen var avsedda för).

Återigen, hur dessa regler kommer att tillämpas i praktiken återstår att se, men även här torde man kunna utgå från att många hugade – och i övrigt lämpliga – kommer att förkastas.

Från ovan listade villkor framgår att även vår nuvarande borgerliga regering (alltså, inte bara vänstern) är beredd att gå långt för att förhindra att föräldrar gör det mest naturliga, det de är biologiskt programmerade för: att ta hand om sina barn när de är små!

Den nya lagen om barnomsorgspeng gör mig och andra, som vill se mer valfrihet i barnomsorgen, kluven:

Å ena sidan innebär pengen otvivelaktigt ytterligare en möjlighet för föräldrar att göra det så många av dem instinktivt vill, å den andra innebär alla till den knutna villkor att godtycket och orättvisorna i statens behandling av föräldrarna förvärras. (Vissa kommer att godkännas som barnomhändertagare, andra att förkastas, på grundval av villkor som staten fastställer och som föräldrarna inte har något inflytande över.)

Kombinera insikten om denna nya möjlighet och dess villkor med alla övriga befintliga delsystem med tillhörande villkor, som ingår i den svenska familjepolitiken (barnbidraget,föräldraförsäkringen, bostadsbidraget, den kommunala barnomsorgen och vårdnadsbidraget), och fram träder bilden av en familjepolitiskt träsk som inte bara är svindyrt samhällsekonomiskt och grundlagsstridigt i sina frihetsinskränkningar utan också så komplicerad att ingen, inte ens statens egna experter som jobbar heltid med det, kan alla detaljerna.

Det är dags för storstädning i familjepolitiken! Skrota alla ovan listade delsystem och ersätt dem med en enda lösning, t ex en generell barnomsorgspeng som föräldrarna antingen kan stanna hemma för eller köpa barnomsorg för!

Först då försvinner godtycket och orättvisorna och först då försvinner möjligheten för staten att styra föräldrarna i den för dagen rådande politiskt korrekta riktningen.

Bo C Pettersson, Västerås

Barnens Rätt Till Föräldrarnas Tid (http://www.barnensratt.se)

Omsorgspeng till ALLA

Alla barn är samhällets framtid. Det gäller alla, oavsett var de vårdas, i hemmet eller i förskolan.

Det är helt fel att räkna in vården av egna barn i det oavlönade hemarbetet. Tänk efter lite. Barn är ju levande människor, inte delar av ett hem. De är inga privata ägodelar. De är samhällets framtida medborgare.

Det är väl självklart att det ska räknas som ett samhällsnyttigt arbete att fostra samhällets medborgare.

Låt alla barns omsorg vara lika värdefull!

Barnen – stordrift – som kycklingar

Barnen har idag så låg status, att man, i jämställdhetens namn, måste låtsas att kvinnor aldrig blir gravida, aldrig ammar, aldrig vårdar friska eller sjuka barn. Åtminstone inte en dag mer än männen.

Alltså har sossarna rationaliserat bort föräldrarna från barnomsorgen, så att den kan liknas med uppfödning av kycklingar, kalvar och grisar. Så få personal per barn och djur som möjligt. Så många barn och djur i grupperna som möjligt.

Jämställdheten låtsas att människor, utan att ta skada, kan födas upp utan familjer, i stora kollektiv, som i djurfabriker.

Jämställdheten grundar sig på en lögn; att könen föds lika och fostras till olika kön. På dagis måste personalen fostra barnen enligt de nya direktiven. De traditionella könsrollerna skall bekämpas. Med rätt fostran skall barnen växa upp till könsneutrala vuxna. Därför skall pojkar styras till flicklekar och flickor styras till pojklekar.

Jämställdheten grundar sig också på villfarelsen att människan inte behöver trygga, starka familjer. Därför har feminismen tillsammans med sossar och vänster, krossat familjerna och barnens rätt till sina föräldrar.

Föräldrar stryrs, genom straffbeskattning på familjeförsörjaren, till att heltidsarbeta båda två. Lika skatt för alla, oavsett hur många som ska leva på lönen är ett straff för de som vill leva traditonellt. Ingen vuxen har idag tid för barnen. De är helt övergivna av vuxenvärlden.

Att tvinga kvinnor bort från barnen, är inte att göra dem jämställda. Det är att ställa dem under förmyndare och behandla dem som idioter, som inte begriper sitt eget bästa.

Idag ses arbetet med egna barn, som en föråldrad livsstil, en privat hobby, jämförbar med rädsla för att arbeta och göra nytta i samhället. Att vårda samhällets framtid är i makthavarnas ögon inte mer värt än att ligga på soffan och äta praliner.

Istället för att tvinga bort kvinnorna från det ”värdelösa” arbetet med barn, hem och familj, måste givetvis detta arbete uppvärderas. Det måste jämställas med arbetet med andras barn, andras hem och andras familjer.

Jämställ hemmabarn med förskolebarn och hemmaföräldrar med bortaföräldrar!

Finns det något parti i Sverige, som vågar kräva detta?

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Barnen är värdelösa

I Sverige är barnen totalt värdelösa. Vården av dem räknas inte som ett arbete, utan som arbetslöshet. Om vi satte värde på barnen, så skulle givetvis vården av dem vara ett värdefullt arbete.

En mamma som vårdar och fostrar två-tre barn räknas inte som en samhällsnyttig arbetande medborgare, utan som en arbetsskygg, mindre vetande halvidiot.

Hon fostrar ju framtidens svenska medborgare. Hon gör ju ett jättejobb, men får bara förakt, avsky och hat från politiker och feminister.

En typisk representant för den barnföraktande, hemmamammaföraktande politiska eliten är Martin Tunström.

Han skriver (29 november, 2007): Arbete, inte vårdnadsbidrag:

  • Regeringen har för avsikt att införa ett vårdnadsbidrag. För mig är det obegripligt att en regering som säger sig ha vunnit val på arbetslinjen vill verka för att fler stannar hemma, och då särskilt kvinnor, och därtill får betalt för detta. Vårdnadsbidraget medger förvisso förvärvsarbete under den tid man erhåller vårdnadsbidrag, men problematiken kvarstår fortfarande när en betydande grupp av människor – som också är det uttalade syftet enligt det av regeringen utskickade pressmeddelandet om införandet av vårdnadsbidraget – stannar hemma och därmed uteblir med sin medverkan i arbetslivet.
  • Detta i sin tur innebär en negativ inverkan på den kommunala ekonomin, då kommunen förlorar skatteintäkter samtidigt som man betalar ut bidrag för att folk skall vara hemma. Vid en socialdemokratisk valseger borde vårdnadsbidraget stå högst upp på den lista över “reformer” från den borgerliga regeringen som omgående skall avskaffas.
  • Martin Tunström
    SSU Helsingborg

Vilket utstuderat förakt för mödrarnas ovärderliga arbete med att föda, amma, vårda och fostra samhällets nya medborgare!

Jämför detta med vad Sverigedemokraterna skriver:

  • Familjen är hjärtats fosterland
  • Sverigedemokraterna ser med oro på de senaste decenniernas samhällsutveckling där den traditionella familjens betydelse och familjelivets värden i allt högre utsträckning har kommit att ifrågasättas och nedvärderas av destruktiva krafter inom samhället. Föräldrar som väljer att stanna hemma med sina barn diskrimineras av ideologiska skäl till förmån för andra barnomsorgsalternativ och staten har mer och mer kommit att överta föräldrarnas fostrande och vårdande roll.
  • Sverigedemokraterna vill:
  • Verka för ökad valfrihet inom barnomsorgen och förbättrade villkor för de föräldrar som väljer att själva ta hand om sina barn i hemmet.
  • Minska barngrupperna inom barnomsorgen.
  • Helt överlåta uppdelningen av föräldraförsäkringen åt familjerna själva.

Du som vill vara hemma med dina barn bör noga kolla vilket parti som har den bästa politiken för valfrihet och familj.
Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Det svenska helvetet för barnen

Ettåriga barnet måste in på dagis. Mer än heltid. Tio timmar. Sen bli hämtad av trötta föräldrar och sova och samma nästa dag och nästa. Sen skola, fritids, tio timmar, se föräldrarna en kort stund, sen sova och samma nästa dag.

Nu hörde jag idag att fritids tar slut för barnen när de är tio år. Förut var det tolv år. Nu tio år. Man måste spara pengar. Över tjugo barn per vuxen.

Nu ska tioåringarna klara sig ensamma både före och efter skolan för ingen, ingen enda vuxen har tid för dem. Alla har något som är mycket, mycket viktigare att göra, än att vara med dem. Detta är budskapet till våra barn: Vi vuxna struntar i er! Vi älskar att jobba hela dagarna. Vi älskar jobbet mer än barnen. Särskilt mammorna älskar att jobba borta från barnen. Gärna på dagis eller fritids, med andras barn. Bara kvinnorna slipper sina egna ungar så blir de så lyckliga. Men att barnen är övergivna, ledsna och vilsna, det bryr sig ingen vuxen i Sverige om.

Sverige har helt enkelt blivit ett helvete för barnen. Men alla kvinnor vill inte överge sina barn. Feministerna har tvingat dem. De påstår att alla kvinnor vill jobba hellre än att ta hand om barnen. Det är lögn.

Jag känner två småbarnsmammor. Den ena kan, och vill, vara hemma och ta hand om sina tre barn, mellan sju och elva år. Hon lever ensam med barnen. Hon är förtidspensionär, därför kan hon ta hand om barnen. Annars skulle det inte gå. Det är garanterat ett heltidsarbete att klara tre ungar. Men inte ett öre anses hennes arbete värt. Om hon jobbade som städerska skulle en massa andra personer avlönas för att ”vakta, vårda och fostra” hennes barn från ett års ålder till tio år. Vid fyllda tio överger alla vuxna barnen, till och med fritids överger dem. Utan hemmamamma skulle de komma hem till ett tomt hem.

Den andra väntar sitt tredje barn i sjätte månaden, arbetar med tunga lyft, fick yrsel, fick bli sjukskriven, en månad framåt till två månader före beräknad förlossning. Då får hon ta av sina mammamånader, som hon då förlorar tillsammans med sitt barn, när det väl är fött. Då ringer försäkringskassan, det fattas två dagar. Hon behöver något specialintyg….

När yngsta barnet är ett år; dagis, mellanbarnet, första klass och fritids, äldsta barnet skola, sen ensam. Föräldrarna måste båda två jobba borta. Ingen av dem har en aning om hur deras barn lever sina vardagsliv. Ingen av dem lever med barnen. Ingen av dem känner barnen.

Detta är ett helvete!

Förr, innan feminismen, när skatten var rättvis, kunde familjen leva på en lön. Mammorna, som ville, kunde vara hemma i lugn och ro. Då var Sverige en idyll. Man hade tid för trygghet och gemenskap. Nu vet ingen vad de orden betyder.

Nu – ett helvete!
Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Därför varnar jag för islam

Min dotter tror att jag har tappat förståndet, blivit nazist, rasist, spritt språngande galen. Hon lever i sin lilla skyddade värld, långt ifrån ghetto-Sverige. Hon har ännu inte blivit våldtagen eller rånad. Hennes barn har ännu inte utsatts för gängvåld och svennehat. Hon tror att jag ser i syne. Hon tror att sådant inte finns, för att hon inte kan se det utanför sin egen dörr.

Till henne och alla andra som inget vill se säger jag; Snälla du läs detta från Varjagers blogg!

  • En förtvivlad och oroad medmänniska som flytt från Iran och från islam skriver om den oro och det starka obehag denna känner inför islamiseringen i Sverige. Jag hittade detta på Svt:s diskussionforum om Halal-tv och jag förstår vreden, även om jag inte på djupet kan ens föreställa mig att leva i den miljön som islam skapar. Bara det lilla jag läst, hört och förstått om våldet och förtrycket, särskilt mot kvinnor och barn kan få mig att ligga sömnlös. Jag har vissa morgnar vaknat och har drömt om detta tvång och vet att jag inte får ge upp att skriva artiklar och debattera, även om det är mycket tungt att få utstå spott och spe för att jag anses vara rasist och islamofob. Som om jag vore psykiskt sjuk istället för mycket medveten efter 13 års arbete med våldsutsatta kvinnor och barn och unga.
  • “Vilket djävla skitprogram!!!! Hur fan vågar de prata om jämlikhet och feminism när de bär kvinnoförtryckets största symbol på sina huvuden???
    Jag skulle gärna vilja veta varför de här tjejerna bor i Sverige? Finns det en dold politisk agenda bakom det hela? Varför detta oväntade flörtande med konservativa muslimer? Ska saudierna betala för att bygga ännu fler moskéer i Sverige eller vill SVT uppmuntra islamiska regimen som har ockuperat Iran att skicka hit flera terrorister så att de kan fortsätta där de fick sluta under 90-talet?! Nämligen döda sekulära och politiskt aktiva iranier i Sverige och hela Europa.
    SVT måste ha letat rejält mycket för att hitta en ung kvinna med iranskt ursprung som ser ut som Cherin Awad, med slöja och så himla vidrig klädsmak.
    Hon påstår att hon är iranier. Majoriteten av iranier i Sverige har flytt från islamiska terrorregimen i Iran, från sådana som Cherin. Sådana som slog oss och tog oss till moralpolisen om några hårstrån råkade komma i ansiktet, sådana som tvingade oss bära slöja och så är det fortfarande i Iran. Sådana som Cherin har ockuperat ett helt land med sina Sharia-lagar är det dags för att testa hur det kan gå i Sverige?
    Wow, SVT, bra jobbat att lyckas hitta en konservativ, ung, iransk muslim. Säkert att hon inte har kopplingar till iranska ambassaden? Jag undrar vad Cherins skäl är att bo i Sverige?! Hon har ju jättebra läge i Ahmadinejads Iran. Varför jobbar hon inte på Irans islamiska nationella TV och låta oss slippa se henne i TV-rutan i Sverige?
    JAG FÖRSTÅR INTE SVT OCH KOMMER ATT SLUTA BETALA TV LICENS.
    Jag kunde inte ens i mina värsta mardrömmar föreställa mig att jag en dag i Sverige skulle uppleva samma vidriga skrämmande känsla så som jag gjorde i Iran. Nämligen islam som sakta smyger sig fram och vinner mark i olika områden.
    FY FAN VILKEN TORTYR DET ÄR ATT SE DE HÄR TYPERNA I SVENSK TV!!!”
  • Jag har både boken och filmen “Inte utan min dotter” av Betty Mahmoody, en amerikanska som gifte sig med en man från Iran som bott i USA i 20 år och utbildat sig till läkare. Familjen levde som vilken lycklig, välmående amerikansk familj som helst, men förändringarna i mullornas Iran fick mannen att fundera. De reste till Iran på semester och väl där det visade sig att mannen hade planerat att de skulle bosätta sig där, utan hustruns vetskap och trots hennes tvekan att ens åka dit under orostiderna. I filmen står Betty med sin dotter i famnen och dottern blåser på moderns lugg som sticker fram ur slöjan. Då kommer en jeep med en väl beslöjad kvinna och en man, bägge med dragna automatvapen och ska arrestera Betty. Maken och hans bror lyckas övertala milisen att Betty är utlänning och inte hade förstått hur viktigt det var att kvinnor täckte allt sitt hår. Makens bror skriker åt Betty och bankar sig hårt över hjärtat och Bettys make översätter; “minsta hårstrå är som en dolk i hjärtat på martyrerna”.

Petition mot Halal-tv

Förstår du nu att jag inte blivit rasist eller förlorat förståndet? Jag vill bara hejda förfallet och stoppa islamiseringen, för barnens skull.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

%d bloggare gillar detta: