Hirsi Ali

Nya martyrer

Varför tiger de måttfulla männen om rättsövergreppen mot kvinnor? Ayaan Hirsi Ali efterlyser muslimska protester mot övergrepp i Koranens namn. 12/12 2007.

Äktenskapsbryterskan och äktenskapsbrytaren ska ni piska med hundra rapp vardera. Tveka inte av medömkan från att utföra Guds lag, om ni verkligen tror på Gud och den sista dagen. (Koranen 24:2)

PARIS. De senaste veckorna har vi vid tre tillfällen sett islamisk rättvisa skipas på ett sätt som borde få de moderata muslimerna att resa sig upp i vrede.
En 20-årig kvinna från Qatif i Saudiarabien berättade att hon hade blivit bortrövad av en grupp män och våldtagits upprepade gånger. Men domarna fann offret självt vara skyldigt. Hennes brott benämns ”otillåtet umgänge”: när brottet skedde var hon i en bil tillsammans med en man som varken var släkt med henne genom blod eller äktenskap, och det är förbjudet i Saudiarabien. För en månad sedan dömdes hon till sex månaders fängelse och 200 rapp med bambukäpp.
200 rapp är nog att döda en stark man. Kvinnor brukar inte få mer än 30 rapp på en gång, vilket betyder att i sju veckor kommer ”Qatif-flickan” – som hon kallas i medierna – att behöva frukta för sitt nästa möte med den islamiska rättvisan. När hon släpps kommer hennes liv aldrig att återvända till det normala – redan nu har det rapporterats att hennes bror har försökt mörda henne eftersom hennes ”brott” har fläckat familjens heder.

Vi såg också islamisk rättvisa i aktion i Sudan, där den 54-åriga brittiska läraren Gillian Gibbons dömdes till två veckors fängelse innan regeringen nyligen benådade henne – hon kunde ha fått 40 piskrapp. Under ett läsprojekt med klassen föreslog hon att barnen skulle döpa en teddybjörn. De valde namnet Muhammed, och hon lät dem göra det. För detta dömdes hon för hädelse.
Sedan har vi Taslima Nasrin, författaren från Bangladesh som modigt försvarar kvinnors rättigheter i den muslimska världen. Tvingad att fly från Bangladesh har hon bott i Indien. Men muslimska grupper där vill ha henne utvisad, och en av dem har erbjudit 500 000 rupier för hennes huvud. I augusti attackerades hon av militanta muslimer i Hyderabad, och de senaste veckorna har hon måst lämna först Calcutta och sedan Rajasthan. Taslima Nasrins visum går ut nästa år, och hon fruktar att hon inte ska få tillåtas bo i Indien längre.
Det sägs ofta att islam har ”kidnappats” av en liten extremistisk grupp radikala fundamentalister. Den stora majoriteten muslimer påstås vara måttfulla, moderata.
Men var är dessa moderata krafter? Var är de muslimska röster som höjs i protest mot det här slagets förskräckliga orättvisor?
Hur många muslimer är beredda att resa sig och, i Qatif-flickans fall, säga att den här domen är fruktansvärd, brutal och bigott – och att vem som än sa att det var rätt att göra så, och hur länge sedan det än sades, ska man inte längre bära sig åt på det viset.

I vanliga fall är muslimska grupper som Islamiska konferensen snabba att försvara islams image mot alla angrepp. Organisationen, som representerar 57 muslimska stater, skickade fyra ambassadörer till mitt politiska partis ledare i Nederländerna och bad honom utesluta mig ur parlamentet.
Detta efter att jag i en tidningsintervju 2003 konstaterat att vissa av profeten Muhammeds beteenden vore orimliga enligt västerländska värderingar. Några år senare protesterade muslimska ambassadörer mot de danska Muhammedkarikatyrerna och krävde att upphovsmännen skulle åtalas.
Men trots att händelserna i Saudiarabien, Sudan och Indien har skadat bilden av den islamiska rättvisan mycket mer än ett dussin teckningar som föreställde profeten Muhammed, är de organisationer som stod i kö för att protestera mot den rysliga, danska förolämpningen nu tysta.
Jag önskar att det fanns flera moderata muslimer. Exempelvis skulle jag välkomna en smula vägledning av den kände muslimske måttfullhetsteologen Tariq Ramadan. Men när det gäller verkligt lidande, riktig grymhet i islams namn, brukar vi bara få höra förnekelse från alla dessa organisationer som är så angelägna om bilden av islam. Vi får höra att våld inte hör hemma i Koranen, att islam betyder fred, att det här är en kidnappning av extremister, en förtalskampanj och så vidare. Men bevisen hopar sig.

Islamisk rättvisa är en stolt institution, en som mer än en miljard människor lyder under åtminstone i teorin, och i hjärtat av den islamiska världen är den själva nationens lag.
Men ta en titt på versen ovan – ännu mer tvingande än regeln att prygla äktenskapsbrytare är kravet på att den troende inte får visa medömkan. Det är det påbudet, att välja Allah framför samvete och medkänsla, som håller muslimen fången i ett arkaiskt och extremt tänkesätt.
Om moderata muslimer tycker att inget medlidande ska visas Qatif-flickan, vad exakt är det då som gör dem så moderata? När en ”moderat” muslims medlidande och samvete krockar med det som Allah föreskriver borde han välja medlidandet. Och om inte det blir mycket vanligare, då lär ett moderat islam förbli rent önsketänkande.

Ayaan Hirsi Ali
kulturen@expressen.se”>kulturen@expressen.se

Ayaan Hirsi Ali är före detta ledamot i det holländska parlamentet, forskare på American Enterprise Institute och författare till självbiografin En fri röst.
Översättning Nina Lekander.
Copyright 2007 Global Viewpoint distributed by Tribune Media Services, 7/12 2007. Publicerad i Expressen 12 december 2007

Annonser
%d bloggare gillar detta: