Anarko Tio skäl mot mångetniska samhällen

Det här är Googles cachelagrade version av http://anarko.wordpress.com/2008/12/25/tio-skal-mot-mangetniska-samhallen-tva-skal-for/. Det här är en ögonblicksbild av hur sidan såg ut den 5 jul 2009 11:47:50 GMT. Den aktuella sidan kan ha ändrats sedan dess. Läs mer

De här sökorden är markerade: anarko mångetniska samhällen
// <![CDATA[//

Tio skäl mot mångetniska samhällen, två skäl för

december 25, 2008 av anarko

Det finns hedervärda människor inom alla etniciteter, män och kvinnor som förmår att representera de mest nobla delarna av sitt eget arv. Oavsett vilken kultur och vilken etnicitet dessa personer härstammar från, är de värda vår respekt. Jag vill dessutom redan nu betona att jag inte har något emot en rimlig nivå av icke-européer som assimilerat sig till grundläggande västerländska värderingar, arbetar och gör rätt för sig, men att jag kommer att argumentera för repatriering av de invandrare som begår eller har begått grova brott samt dem som inte visar någon vilja att assimilera sig till vår kultur och våra värderingar. Jag argumenterar således utifrån en icke-rasistisk utgångsposition. Denna artikel rör inte enskilda personer utan strukturer och en policy som diskriminerar människor och åsikter. Den är skriven med en uppriktig vilja att förändra nuvarande invandringspolitiska diskurs.

En stor del av Sveriges invandrare är inte giltiga flyktingar utan har kommit hit till följd av vårt liberala regelverk, drivna av de socioekonomiska fördelar som vår välfärdsstat och vår relativt starka ekonomi kan erbjuda. Låt mig här stanna upp och säga att jag faktiskt vill hjälpa flyktingar. Enligt FN:s beräkningar kan Sverige för samma kostnad för en flykting aom vi tar emot här, hjälpa 99 fler flyktingar i deras närområden. Enligt denna ekvation är således en generell “flyktingamnesti” för personer som är här på ogiltiga grunder (enligt FN) inte särskilt human då samma resurser skulle kunna hjälpa så många fler sanna flyktingar i deras hemländer eller närregioner, d.v.s. människor som verkligen behöver vår hjälp. Och för dessa människor menar jag att vi bör vara generösa. Vad gäller de som inte är “flyktingar” enligt FN:s kriterier bör Europa, istället för att vara för massinvandring utifrån ett verklighetsfrämmande ideal om mångkultur, ändra den ekonomiska struktur som hindrar dem från att utveckla en bättre ekonomi. En sådan struktur är t.ex. vår tullpolitik gentemot den s.k. “Tredje Världen”. De fattigaste länderna måste kunna sälja sina varor på den europeiska marknaden utan att bli straffade av en protektionistisk politik. Dessutom hindrar vi dem från att utveckla en bättre ekonomi genom att varje år dumpa vårt överskott av mat, kläder och andra varor i deras egna länder.

I den följande framställningen skiljer jag på mångetniskt och mångkulturellt. Ett mångetniskt samhälle betyder helt enkelt att flera etniciteter bor på samma region och delar vissa ekonomiska och materiella förnödenheter sinsemellan. Ett mångkulturellt samhälle är en idealisering av det mångetniska samhället som inte behöver ha verklighetsförankring och innebär att de olika etniciteterna kan komma överens, samverka och kulturellt berika varandra efter ömsesidiga intressen. Ett mångetniskt samhälle kan vara ett samhälle där generella olikheter mellan etniciteter leder till segregation, utanförskap, rasism och främlingsfientlighet. Ett mångkulturellt samhälle implicerar att liknande konflikter på sikt kan övervinnas trots att de flesta historiska exemplen visar på motsatsen. Ett mångetniskt samhälle kan m.a.o. vara den enda effekten vi kommer att erfara av en mångkulturell politik och kan lika gärna leda till fortsatt mörkläggning av fakta i media och en ständig påminnelse om “rasism och onda gärningar” i ett förflutet som måste botgöras och pliktas mot ofta helt andra grupper av individer i nuet.

Nedan skall jag lista tio enligt mig starka skäl mot det mångetniska samhället, men vill betona att det är en struktur jag kritiserar och inte enskilda människor.

1.) Den första invändningen mot det mångetniska samhället är att den försvaras utifrån ett löfte som inte infriats, löftet om mångkulturen. I praktiken har visionen om ett mångkulturellt samhälle lett till en förljugen diskurs som omhöljer hindrar saklig granskning av det växande utanförskapet mellan etniska grupper, mörkläggning av generella kostnader och av brottstatistik i media. Det har även lett till disciplinering av tänkandet och av det offentliga ordet eftersom alla förväntas bekänna sig till en och samma vision, en och samma trosbekännelse och en och samma idealisering om mångkultur, parallellt med att många privat men outtalat ser och oroar sig för problemen med det mångetniska samhället. Denna förväntade bekännelse till den mångkulturella ideologin och normen har inneburit att människor räds för att rikta saklig kritik mot “kejsarens nya kläder”. Om man ser utanförskapet, segregationen, påfrestningarna på välfärdssystemet och vilka som är överrepresenterade i våldtäktsstatistiken, gatubrottsligheten, rån, misshandel och narkotikabrott hindras man från att rikta kritik mot detta i fruktan att framstå som “rasist” och “främlingsfientlig”. Dessa beskyllningar kan inte prövas i domstol, men har ändå inneburit att individer förlorat sina arbeten, platser på utbildningar och i många fall fått sina privatekonomier förstörda. Anledningen till att jag och många med mig skriver under pseudonym är för att vi vill undvika att förlora arbeten och försörjningskapacitet för våra familjer. Vi vill inte bli avstängda från våra utbildningar eller trakasserade av avgrundsvänstern. Våra politiker blundar för detta och media älskar att svartmåla kritiska röster med epitet om extremism och fascism. Även om man lite smått släppt fram sverigedemokraterna sker det alltid med efterdiskussioner om deras “demagogi”, historiska “rasism” och “kriminalitet”. SD:s politiska motståndare, expo, får ofta en position i debatten där de framstår som “sakkunniga”, trots att de är en ideologisk fiende. Hur skulle det verka om en expert på stalineran och kommunismen yttrade sig efter varje offentligt inlägg av Gudrun Schyman? Analogin är helt giltig, särskilt när SD inte har en idé oom ras och etnicitet. SD är ett kulturkonservativt parti som är kritiska till en ideologi som kallas mångkultur och för detta har de under lång tid förvägrats en plats i den offentliga debatten. Försvaret av det mångetniska samhället har skett till priset av en öppen diskussion, en fri debatt och demokratiskt fair play. Det har t.om. gått så långt att media beklagar sig över att SD fått en “martyrstatus” trots att det är de själva som initialt har orsakat detta förhållande genom ovederhäftiga angrepp, unkna klichéer och förtal av person. Det blir således löjligt att vilja jämföra en saklig kritik av massinvandringen och den mångkulturella ideologin med “nazismen”.

2.) Det andra skälet mot det mångetniska samhället är att rasismen ökat i samhället. Rasism är en konsekvens av att man för samman olika etniciteter på en plats och tror att de kan leva i fred med varandra trots att många av dessa folkslag historiskt har befunnit sig i konflikt. Rasismen leder till socialt utanförskap och en “andrafiering” där invandrare får svårt att komma in på den svenska arbetsmarknaden och problem att hävda sig på utbildningar och i sociala sammanhang. Detta har även inneburit en “omvänd” rasism mot svenskar där “vi” uppfattas som smygrasister, bigotta och inskränkta, trots att majoriteten av de svenskar som oroar sig över invandringen inte alls är emot invandrare som personer, däremot bekymrade över de många sociala problem som uppkommit till följd av massinvandringen. Denna distinktion mellan att vara kritisk till massinvandringen och den mångkulturella ideologin på ett generellt plan och att vara kritisk till alla enskilda invandrare enbart för att de är invandrare, får givetvis inte göras i offentliga media. Det förra är inte rasism och främlingsfientlighet, utan en kritisk uppfattning av en ideologi och ett växande socialt problem. Det andra är rasism och/eller främlingsfientlighet och bör fördömas som sådant.

Den politiskt korrekta “lösningen” på dessa problem har även varit och är att förneka den svenska kulturens betydelse och värdet av en svensk kulturell identitet. Man försöker på så vis att “dekonstruera” skillnaden mellan invandrare och svenskar, samtidigt som man vill fortsätta att bejaka invandrares identiteter och främja dessa. Svenskar ”finns” när man skall tala om rasism och främlingsfientlighet, men avskaffas när man skall prata om mångkultur. Konsekvensen av denna tudelade attityd blir givetvis ännu mer dolt missnöje och verklig rasism i samhället. Missnöjet är dolt eftersom man mot bakgrund av den politiska korrektheten inte vågar yppa sina innersta åsikter, något vi även såg när en svensk journalist intervjuade våra politiker i valstugor och låtsades att kameran var avstängd. När kameran var på gällde politisk korrekthet, när den var avstängd lyfte politikerna “på locket” och beklagade sig över alla “svartskallar”. Av detta följer att den politiska korrektheten utvecklats till en mjukt totalitär struktur, något som i sig är psykologiskt osunt. När jag såg programmet fick jag en känsla av att det inte var jag som var “rasist” i sammanhanget. Jag fann många uttalanden om invandrare rent stötande.

3.) Den tredje invändningen rör vår välfärd, ekonomi och alla kostnader som följer av massinvandringen. Ingen regering har hittills vågat göra en undersökning om invandringens samtliga kostnader för hela samhället. Vi kan ana varför.

Enskilda privatpersoner har dock genomfört egna undersökningar på sina kammare, undersökningar som kan tystas ner eftersom de inte är på samma nivå som en statlig utredning. Återigen är grundproblemet således den politiska korrektheten.

För en tid sedan (under 2008 ) kom å andra sidan en avhandling i nationalekonomi av Christer Gerdes vid Stockholms Universitet som analyserar invandring i relation till välfärdssystemen i Danmark och Tyskland. Jag skrev ett inlägg om denna undersökning som finns att läsa här: Invandring och Välfärdsstat. Slutsatsen av Gerdes undersökning visar en negativ nettokostnad för invandringen, d.v.s. att massinvandringen kostar långt mycket mera än vad de mottagande länderna tjänar på den nya arbetskraften (för att uttrycka det lite krasst). Ni kan även läsa en amerikansk studie som kommit fram till samma resultat och som karaktäriserar välfärdssystemen som “invandringsmagneter”: Om konsten av cementera en mentalitet.

4.) Den fjärde invändningen rör förlusten av vad som kallas “socialt kapital” och baseras på en internationellt erkänd vetenskaplig undersökning. Undersökningen bär namnet E Pluribus Unum (2006) och är sammanställd av den berömde professorn i statsvetenskap vid Harvard, Robert Putnam, känd bl.a. för sin teori om socialt kapital och boken ”Bowling Alone”. Undersökningen är genomförd med ett underlag på 30 000 intervjuer i USA och syftet var att undersöka om det fanns ett samband mellan socialt kapital och etnicitet. Undersökningen är intressant eftersom andra variabler som klass, inkomst och arbetslöshet mm, har tagits med, men inte påverkat resultatet om det etniskas betydelse. I undersökningen drar Putnam följande slutsats:

“The more ethnically diverse the people we live around, the less we trust them. This pattern may be distressing normatively, but it seems consistent with conflict theory.” (E Pluribus Unum, sid 147)

Detta har även varit resultatet i andra studier som Putnam tar upp. Jag nämner tre av dessa:

*Across workgroups in the United States, as well as in Europe, internal heterogenity (in terms of age, professional background, ethnicity, tenure and other factors) is generally associated with lower group chesion, lower satisfaction and higher turnover (Jackson et al. 1991; Cohen & Bailey 1997; Keller 2001; Webber ? Donahue 2001). (Ibid, sid 142)

*Across countries, greater ethnic heterogenity seems to be associated with lower social trust (Newton & Delhey 2005; Anderson & Paskeviciute 2006; but see also Hooghe et al. 2006). (Ibid, sid 142)

*Across local areas in the United States, Australia, Sweden, Canada and Britain, greater ethnic diversity is associated with lower social trust and, at least in some cases, lower investment in public goods (Poterba 1997; Alesina et al. 1999; Alesina & La Ferrara 2000, 2002; Costa & Kahn 2003b;Vigdor 2004; Glaeser & Alesina 2004; Leigh 2006; Jordahl & Gustavsson 2006; Soroka et al. 2007; Pennant 2005…). (Ibid, sid 142-143).

Putnam skriver även:

”Moreover, because immigrant groups typically have higher fertility rates than native born goups, ethnic diversity in virtually all of these countries would still increase in the years ahead, even if all new immigration were somehow halted.” (Ibid, sid 140).

Omvänt visar Putnams studie att etniskt homogena (enhetliga) samhällen leder till ökad gemenskap, trygghet och livskvalité för alla människor(oavsett etnicitet). Ju mer heterogent (blandat) ett samhälle är och oavsett om det bor fattigare människor i sådana samhällen eller inte, finns det ett direkt samband mellan homogenitet med andra och upplevd livskvalité.

5.) Den femte invändningen rör Europas demografiska utveckling till följd av massinvandringen, d.v.s. hur befolkningstillväxten och befolkningssammansättningen kommer att se ut inom överskådlig framtid. Putnam har redan tagit upp det faktum att även om all invandring upphör helt just nu, kommer ändå de många problem vi ser idag att eskalera, eftersom de invandrare som nu bor i Europa generellt föder fler barn än européer. Detta innebär att Europas länder inom bara några decennier kommer att förändras till utseendet, ja faktiskt försvinna som just europeiska samhällen. Detta påverkar i sin tur andra faktorer som t.ex. religion och den europeiska självbilden, d.v.s. känslan av samhörighet och identitet med en flertusen årig europeisk tradition och kultur. Jag känner t.e.x lika lite samhörighet med islams tusenåriga traditioner, som en muslim känner samhörighet med Europas kristna kultur och våra högtider som jul, påsk och pingst. Därför leder den demografiska frågan till andra frågor om identitet och religion. Jag börjar med religion.

6) Flera städer i Europa idag har blivit islamiserade till följd av massinvandringen. Jag känner till fall med katolska präster som blivit attackerade vid olika tillfällen i muslimska städer och samhällen i Storbritannien. Det mångetniska samhället leder till liknande strukturer, där muslimer och andra grupper “tar över” den reella makten “på gatan” då de befinner sig i ”lokal” majoritet. Andra exempel är invandrartäta förorter till våra storstäder i Sverige och no-go areas i andra europeiska länder. Vi har även sett förekomsten av invandrarmassor som dragit fram på gatorna i Frankrike, Tyskland, Holland och Danmark och förstört egendom. I brist på makt och inflytande i samhället, försöker man ta makten på gatan och i de samhällen i vilka de bor.

7.) Det mångetniska samhället hotar därför vår identitet med vår europeiska kultur, vårt arv och känslan av gemenskap och samhörighet med våra europeiska förfäder. Eftersom denna identitet förnekas och relativiseras, förlorar vi även ”framtida generationers minne av vilka vi är”. Det är en svår förlust om mina egna barnbarnsbarn inte kommer att känna någon som helst identitet med mig själv och min egen kultur. Ändå är det precis detta som är fallet med minnet av våra egna förfäder, deras kultur och vårt arv. Detta är och kommer att bli den i särklass största tragedin i hela Europas historia, eftersom vår kulturella identitet bokstavligen står på spel. Att anse att detta är en positiv utveckling är ett utslag av vad vi brukar kalla etnomasochism, d.v.s. ett självhat mot vår egen identitet med minnet av oss själva och vår kultur.

8.) Det mångetniska samhället leder till otrygghet för våra barn och gamla. Många invandrargängs kriminalitet är ytterst selektiv. Man våldtar sällan eller aldrig sina egna landsmän, däremot svenska flickor. Man rånar svenska killar på mobiltelefoner och pengar och inte “sina egna”. Även våra gamla och mest försvarslösa har blivit utsatta för rån och misshandel. När jag arbetade på hemtjänst blev en äldre dam så svårt misshandlad av ett invandrargäng att hon dog. Det stod ingenting om händelsen i våra tidningar. Hur många sådana fall inträffar per månad, per år? Med all säkerhet fler än vi får kännedom om via media.

9) Det mångetniska samhället ledet till ökade klassklyftor mellan fattiga och rika. Detta ser vi inte endast i relationen mellan fattiga invandrare och rika svenskar, utan även mellan fattiga svenskar som inte har någon ekonomisk möjlighet att flytta ifrån invandrartäta områden när de blir i minoritet. Detta leder till att även många svenskar känner ett utanförskap i de lokala miljöer där de växer upp.

10.) Språket försämras i invandrartäta förorter. I Sverige har vi fenomenet med att många invandrare använder rak ordföljd där man traditionellt använder omvänd ordföljd. Det har även utvecklats lokala “ghettoliknande” dialekter och slanguttryck. I sammanhanget är detta givetvis ett mindre problem, men något som borde nämnas då det talar emot idén om en kulturberikning efter den idealiserade mångkulturella ideologin.

Mot dessa tio punkter kan vi ställa de två punkter som i regel brukar tas upp när man vill försvara det mångetniska samhället i termer av mångkultur:

1.) Det mångetniska (mångkulturella) samhället leder till en berikning av vår kultur. Vi har fått nya spännande maträtter, kulturyttringar, dansstilar och musikgenrer.

2.) Det mångetniska samhället har bidragit till vår välfärd genom arbetskraftsinvandring. I framtiden kommer vi svenskar att vara färre, varför vi behöver invandrare som tar hand om oss.

Dessa två punkter vilar på dåliga premisser. Om vi börjar med kulturell pluralism förutsätter det att man förmår att uppskatta skillnader. Detta kan man endast göra på grundval av en egen identitet. Om man således förnekar den svenska kulturen och identiteten och ser likgiltigt på att den bevaras, så bevarar man ju inte heller flera olika kulturella identiteter. Mot bakgrund av amerikaniseringen ser vi en “gangsta” kultur växa fram i invandrartäta städer och förorter som har lite gemensamt med olika invandrargruppers etniska identiteter. I smältdegeln försvinner stora värden för alla grupper och leder till en utveckling mot “masskultur” snarare än “mångkultur”.

Den andra punkten, som är ekonomernas perspektiv, tar inte hänsyn till att den arbeskraftsinvandring som kom till Sverige huvudsakligen kom från europeiska länder. Det finns en stor skillnad på dagens socioekonomiska massinvandring från länder utanför Europa, med ingen eller liten identitet med vår europeiska kultur, och “gårdagens” europeiska arbetskraftsinvandring. Dessutom är det, och som jag redan nämnt, den allmänna politiken gentemot “Tredje Världen” som är huvudproblemet – ett problem man definitivt inte kan lösa genom “brain draining” och att stjäla deras arbetskraft i syfte att pressa löner och skapa billiga arbetstillfällen i Sverige.

Mina slutsatser är således att det mångetniska samhället orsakat en stor förlust av vår livskvalité parallellt med att vi inte lyckats bistå verkliga flyktingar med bäst möjliga hjälp. I förlängningen riskerar vi att få islamiserade städer, ökad brottslighet, minskat socialt kapital, flera våldtäkter och personrån och utsätta kommande generationer för rotlöshet och alienation till den europeiska identiteten. Frågan alla bör ställa sig själva är om det “mångkulturella projektet” är värt det pris vi och våra barn betalar och kommer att få betala. Finns det inga bättre sätt att hjälpa fattiga människor och flyktingar på? Varför måste det ske genom att skapa mångetniska samhällen, då det uppenbarligen finns mer humana och rationella lösningar?

Postat i Anarkos position, Massinvandring och mångkulturell ideologi | 13 kommentarer

13 kommentarer

  1. Hej,

    Jag tänker som du men du sätter tankarna på pränt bättre än mig. Tack för att du skriver om det som många tänker.

    Fortsätt med dina analyser. De är mycket viktiga för oss alla.

    Mvh / Petri

     

  2. Petri!

    Tack – roligt att få en sådan första kommentar på Anarko!

     

  3. Jag skulle bara vilja påpeka att det verkligen inte var den tidigare socialdemokratiske utrikesministern Sten Andersson som för en kallsinnig riksdag föreslog en beräkning av invandringens kostnader, utan den moderate riksdagsmannen Sten Andersson från Malmö, som dessutom sedermera hoppade av till Sverigedemokraterna.

     

  4. Du har lyckats med det omöjliga. Du har petat ner bloggen politiskt inkorrekt till en andra plats av mina favoritbloggar.

     

  5. Henrik

    Oj, det var inte meningen. Men tack för att du uppskattade artikeln! :)

     

  6. […] har skrivit en längre artikel med rubriken: “Tio skäl mot det mångetniska samhället, två skäl för” som jag i sammanhanget vill rekommendera för er som inte redan har läst […]

     

  7. Mycket bra sammanfattning!

    Om man kunde få upp denna diskussion på dagordningen så att även vanliga svenssons fick ta del av det du skriver, vore det mycket bra. Jag gillar att du håller det ganska rent från partipolitiska hänvisningar. Du nämner något om SD och jag förstår såklart varför, men jag gissar att det kan hindra det goda syftet i en del sammanhang.

    Har du publicerat något på Newsmill? Jag har inte sett det namn du använder här på det stället. Det vore mycket bra med en koncentrerad version (kanske halva textmängden) av denna artikel på Newsmill. Jag har en känsla av att den når en någor bredare publik, men jag kan ha fel.

    Hur som helst, mycket bra. Jag kommer säkert att hänvisa hit och citera dig förr eller senare på den blog där jag skriver ibland. Hopas det är OK?

     

  8. LP

    Det är självklart helt i sin ordning. Då jag är obekant med Newsmill, får du även hjälpa mig att lägga upp en version av inlägget som du tror passar in på det forumet.

    Den enda ideologi jag försvarar är “paleo-/national-libertarianismen”, jag är inte medlem i något politiskt parti eller någon politisk rörelse. Jag är heller inte anhängare av något politiskt parti.

    Mvh

    Anarko

     

  9. @anarko

    Min bekantskap med Newsmill inskränker sig till att jag brukar läsa och kommentera artiklar där. Jag har aldrig publicerat något.

    Kollade deras info och hittade detta, citat:

    “Vem kan skriva?
    Alla får skriva på Newsmill. Vi är särskilt intresserade av personer som har egna erfarenheter av de aktualiteter vi tar upp. De vi ringer och uppmanar att skriva har alltid en egen koppling till ämnet.
    Om du vill skriva artiklar som vi publicerar måste du vara medlem. Detta för att vi vill veta vem du är, för att vi ska kunna nå dig och för att vi ska kunna berätta för andra medier vilken unik röst vi har hittat.
    Artikelkommentarerna är kortare reaktioner på vad andra har skrivit. För att kommentera behöver man inte vara medlem.”

    Läs hela infosidan på
    http://newsmill.se/node/630

    Det verkar alltså som man måste ställa upp med sin riktiga ID om man skall skriva där, och minns jag rätt nämnde du att du helst inte går ut med din riktiga ID?

    Man kan av Newsmills infosida få intrycket att de endast tar in artiklar som mycket direkt anknyter till dagsaktuella ämnen, nästan som om det skulle handla om nyhetsartiklar snarare än debattartiklar. Så strikta har jag dock inte uppfattat att de är i praktiken, och jag misstolkar nog deras infosida i det avseendet.

    Vad gäller ståndpunkter ang politisk idologi och partipolitik, så anar jag att vi står ganska olika då det gäller att ta ställning i en del viktiga frågor. Kanske är de grundprinciper vi hänvisar till, däremot inte så olika.
    Detta spelar dock ingen roll för vad jag tycker om din artikel “Tio skäl mot mångetniska samhällen, två skäl för” (och en del annat av det jag hunnit läsa här). Den är bra då den sätter samman och formulerar tankar, åsikter och idéer som cirkulerar i den offentliga debatten om den mångkulturalistiska ideologin (i den mån den debatten nu verkligen förs!). Den ställer saken på sin spets och har potential att tvinga fram diskussion och begrundande av mångkulturalismen.

     

  10. LP

    Tack för din kommentar. Jag har försökt göra reklam för artikeln på ett flertal bloggar och är tacksam för att du själv citerade den på din egen blogg. Det står alla som vill fritt att sprida denna och andra artiklar på denna blogg.

    mvh

    Anarko

     

  11. Tack !
    Du har beskrivit exakt det jag har upplevt under mitt boende i Malmö i 20 år !
    Jag har flyttat ifrån staden och idag känner jag inte igen Malmö längre och skulle aldrig vilja återvända dit igen.
    Tyvärr få Malmö lida mycket av problemen i Rosengård men
    det fanns ännu mera områden liknande Rosengård, där det aldrig han att bli så som nu. Lindängen, Gullviksborg,
    Kroksbäck , Nydala för att nämna några.
    Du kan inte beskriva det bättre
    Samma problem finns i mindre skala, nu har vi dom i de mindre och mellanstora
    städerna i Sverige , där vanliga svenskar inte känner sig hemma längre och flyttar därifrån ….
    Och vilka blir kvar ??
    Sanningen har tyvärr nått politikerna för sent, eller är det något som man vet om , men som man helst inte vill tala om för att det är för uppenbart att politiken har gått snett !?

     

  12. Alexander den Store

    Tack för ditt svar. Jag tror, liksom du, att många delar våra erfarenheter av invandrartäta områden och en filantropi som slagit fel och drabbat givaren. Vad gäller de etablerade politikerna har de haft flera chanser att ordna upp situationen utan att våga eller vilja agera. Det är som om de är mer rädda för att förlora sin makt genom att bli stämplade som “främlingsfientliga” av vänstern, än att ta i tu med de verkliga problemen. Vi måste därför arbeta fram en ny öppenhet för nya synsätt än de politiskt korrekta. Fler människor och politiker måste våga säga ifrån. Om du vill får du gärna hjälpa till att sprida denna artikel.

    mvh

    Anarko

     

  13. Jag hittade denna kommentar på en blogg för ett tag sedan. Den är kort och kärnfull lägesbeskrivning av mångkulturen vår värld.

    “Självcensur och nedmonteringen av yttrandefriheten är en logisk följd av ett multietniskt samhälle, då statens viktigaste uppgift blir att dämpa och parera etniska revirstrider. Nivån på yttrandefriheten i samhällsdebatten kommer att sättas av den mest kränkta gruppen.

    Pressen har blivit ett fint redskap för kulturmarxismen. Dessa åsikter passar väl för den urbana skitnödiga och konflikträdda medelklass som konsumerar rätt åsikter lika stilsäkert som de vet vad som är det rätta märket på stavmixern i köket.
    Samhällsdebatten har reducerats till något som liknar ett MåBra reportage i kvällstidningens söndagsbilaga. Alla vill känna sig goda och fluffiga.
    Makteliten kokar av indignation och förakt mot svensken, som inte frivilligt lämnar över territorium och produktionsmedel till främmande civilisationer. Politikerna importerar entusiastiskt det senaste teoribygget från amerikanska tankesmedjor, och sjösätter det senaste av åtgärdspaket mot rasismen. Alltid lika övertygade om att denna gång så kommer det multikulturella utopia att infinna sig.”

     

Skriv ett svar

Namn (måste anges)

E-post (publiceras inte) (måste anges)

Webbplats

<!–XHTML: You can use these tags: <a href=”” title=””> <abbr title=””> <acronym title=””> <b> <blockquote cite=””> <cite> <code> <pre> <del datetime=””> <em> <i> <q cite=””> <strike> <strong>

–>

Uppmärksamma mig på vidare kommentarer via e-post

// <![CDATA[// &lt;p&gt;&lt;img src=”http://pixel.quantserve.com/pixel/p-18-mFEk4J448M.gif?labels=adt.0%2Clanguage.sv&#8221; style=”display: none” height=”1″ width=”1″ alt=”” /&gt;&lt;/p&gt; // <![CDATA[//

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: