Anarko Känslornas politik

Det här är Googles cachelagrade version av http://anarko.wordpress.com/2008/12/23/kanslornas-politik/. Det här är en ögonblicksbild av hur sidan såg ut den 2 jul 2009 15:18:11 GMT. Den aktuella sidan kan ha ändrats sedan dess. Läs mer

De här sökorden är markerade: anarko känslornas politik
// <![CDATA[//

Känslornas politik

december 23, 2008 av anarko

David Hume tillhör upplysningsfilosoferna och är bl.a. känd för sitt påstående om att känslor, emotioner, spelar en väsentlig roll i politiskt beslutfattande. Känslorna påverkar människans förmågor för kunskap, d.v.s. hennes förnuft och sinnen. Ibland är känslorna överordnade förnuftet, ibland låter hon okritiskt tro på sina sinnesförnimmelser utan att sakligt granska sina erfarenheter.

Uppdelningen mellan känsloliv och rationalitet/sinnesförnimmelser är givetvis en förenkling. De flesta större civilisationer har lagt till en eller att par förmågor för att beskriva människans medel för kunskap. En sådan förmåga är människans intuition där intuition signifierar något mer än känslor, nämligen ett seende (intueri betyder seende på latin). Detta seende är således inte sensuellt, varför många (felaktigt)förknippar förmågan med “mystik”. Med intuition menar man att människan inte endast “känner” att något är rätt och fel, utan att hon även har en förmåga att betrakta vad som är rätt och fel. Hon har inte endast en förmåga att via sina sensuella sinnen betrakta naturen, hon kan även intuitivt erfara en större intelligens bakom naturen.

Även om jag själv är anhängare av den s.k. intuivismen inom moralfilosofin och teologin, är jag beredd att ge Hume rätt när det kommer till dagens samhälle. Om vårt nuvarande “läge” beror på ett förnekande av människans intuition och metafysisk kunskap, eller enbart på att den moderna människan blivit alltmer irrationell, hamnar å andra sidan utanför dagens inlägg.

Dagens viktigaste frågor bedöms inte av förnuftet, utan av känslor

Det vi ser i vår senmoderna civilisation är en tilltagande irrationalitet där känslor styr mer än kritiskt tänkande. Detta hade inte spelat någon större roll om det hade rört irrationellt beteende vad gäller mindre frågor. Problemet är när känslorna tillåts bestämma och definiera mer grundläggande områden. Jag skall ge några exempel.

Ur ett rationellt perspektiv vet vi idag att de flesta historiska samhällen som haft flera etniciteter boende inom en och samma region, alltid har splittrats och lett till söndringar och konflikter, ofta rena blodbad. Även om vi inte delar konfliktperspektivet i andra sammanhang, är konfliktperspektivet giltigt på en kollektiv nivå när vi diskuterar etniciteter boende för nära varandra. Nationalstaterna eller andra historiska uppdelningar efter etnicitet uppkom ur en smärtsam födsloprocess genom vilken olika etniska grupper bekämpade varandra. Detta mönster är återkommande oavsett om vi ser på asiatiska, arabiska, judiska, afrikanska eller europeiska samhällen, både före och efter kolonialismen. Trots detta är känslan om “att så inte borde vara fallet” idag starkare än den historiska lärdomen och det kritiska förnuftet. Att därför dra politiska slutsatser av typen: “den bästa politiken är således att låta etniciteter bo separerade från varandra” blir ogiltig på grund av att det hela “känns fel, dåligt och orättvist”. Det är bättre att kortsiktigt vara “snäll” mot illegala invandrare eftersom det “känns rätt”, än att långsiktigt se hur vi kan hjälpa dem på hemmaplan och samtidigt undvika eventuella konflikter här, i Västerlandet. Hur mycket av denna känsla som styrs av erfarenheterna från nazismen kan vi bara spekulera i, men det är uppenbart att dagens känsla för illigala invandrares rättigheter står i ett dialektalt förhållande till en inlärd bild av nazismens ondska.

En kritisk syn på både nazismen och massinvandringen kan emellertid komma fram till att båda inte är önskvärda. Således är sambandet mellan invandringskritik och nazism inte rationell, utan vilar snarare på en irrationell och känslomässig association. Denna emotionella association har dessutom förstärkts av att man fokuserat på invandringskritiken från nationalsocialister och undvikit att ta upp invandringskritik från andra grupper i samhället, t.ex politiskt mindre intresserade grupper som erfar massinvandringens sämre sidor i deras egna närområden.

Det emotionella motståndet mot allt som kan förknippas med nationalsocialismen leder även till en irrationell uppfattning om mekanismerna bakom varför människor kommer till Europa och Sverige. De kommer givetvis hit för att det är rationellt och lönar sig att komma hit. Inte enbart för att de råkar vara “på flykt” (en del är det, men långt ifrån alla), utan p.g.a. att det lönar sig ur ett ekonomiskt perspektiv. Om gräset är grönare på andra sidan, flyttar vi dit tills gräset inte längre är grönt. Få invandrare/flyktingar flyttar tillbaka till sina hemländer efter att orsaken till varför de flyttade inte längre finns kvar. Få invandrare/flyktingar avslutar sina studier i svenska eftersom det lönar sig ekonomiskt att läsa svenska så länge som möjligt. Det är inte lätt att vara socialingenjör om man har emotioner som grund för sina planeringar. Det enda värde som kommer ut av liknande politik är att den får vissa personer att “må bra och känna sig tillfreds med sig själva” på andras bekostnad.

Även synen på vad som hände under den nationalsocialitiska eran i Tyskland styrs av emotioner snarare än förnuft och kritiskt distans. En s.k. “förintelseförnekare” som själv är av judisk härkomst och samtidigt bekräftar sitt judiska arv, framstår således som en omöjlig ekvation för en som enbart associerar kritisk granskning av förintelsen med en negativ känsla. På ett rationellt plan kan man emellertid både vara anhängare av en kristen, judisk, humanistisk och socialistisk människosyn och etik och samtidigt förneka gaskammarnas existens i Auschwitz, eftersom det senare rör ett faktuellt, empiriskt (naturvetenskapligt och historiskt), påstående medan de förra rör etik, filosofi, teologi och antropologi.

Ett annat område där politiken styrs och bestäms av känslor rör “kriget mot terrorismen”. Det är uppenbart att invasionen av Irak och kampen för utökad övervakning och kontroll i samhället har kränkt både folkrätten och orskat sår i det öppna samhället. Denna politik styrs framförallt av rädslan för ett externt hot, en rädsla som samtidigt förblindar för de verkliga orsakerna bakom terrorismen, d.v.s. USA:s och Israels (och deras allierades) politik i Mellanöstern. Ron Paul tar upp ämnet i sin utmärtka bok: “The Revolution – A Manifesto” (2008), i vilken han tydligt ser sambandet mellan närvaron av amerikanska militärbaser och terroristattacker. I de länder där USA håller “tassarna borta” från inrikespolitiken och inte har en militär närvaro kan inte de USA-fientliga organisationerna i dessa länder rekrytera tillräckligt många terrorister för att åstadkomma en attack mot amerikanska intressen. Eftersom dagens “säkerhetspolitik” tvärtom bygger på aktiv intervention har “kampen mot terrorismen” (genom militär intervention) lett till motsatt effekt, d.v.s. en ökad rekrytering till terroristceller och ett ökat reellt hot mot USA. I Irak fanns inga al Qaidaceller före USA:s invasion, däremot har al Qaidaceller uppkommit och haft en renässans efter invasionen, p.g.a. den militära närvaron och p.g.a. den militära interventionens effekter som orsakat politisk instabilitet. Att man dessutom ljög för allmänheten och sa att Saddam Hussein hade kopplingar till al Qaida (då de i själva verket hatade varandra eftersom de har olika politisk ideologi – Baathpartiet var inte tillräckligt islamistiskt för al Qaida) och massförstörelsevapen gjorde inte saken bättre.

Är kritik av dagens politik omöjlig?

En av de främsta orsakerna till varför en kritik av dagens massinvandring inte tas på allvar är för att det helt enkelt inte går att argumentera mot känslor. Visst kan man påpeka orimligheten av den politik som förs, och borde göra det, men vi bör inse att endast en minoritet blir “övertygade” genom sakliga argument.

Därför bör vi visa förenligheten mellan kritik av massinvandring och en humanitär grundsyn där vi fokuserar på alternativa vägar för humanitär hjälp till verkligt behövande (flyktingar och lidande).

Förmedla en positiv bild av vår identitet och historia – även genom emotionella associationer.

Förmedla ett väl genomtänkt etisk grundsyn.

Visa på förenligheten mellan identitet och ett öppet, fritt, samhälle.

Undvika associationer, både emotionella och rationella, till symboler och attityder som dagens människor uppfattar som onda och negativa.

Postat i Anarkos position, Massinvandring och mångkulturell ideologi | No Comments Yet

Skriv ett svar

Namn (måste anges)

E-post (publiceras inte) (måste anges)

Webbplats

<!–XHTML: You can use these tags: <a href=”” title=””> <abbr title=””> <acronym title=””> <b> <blockquote cite=””> <cite> <code> <pre> <del datetime=””> <em> <i> <q cite=””> <strike> <strong>

–>

Uppmärksamma mig på vidare kommentarer via e-post

// <![CDATA[// &lt;p&gt;&lt;img src=”http://pixel.quantserve.com/pixel/p-18-mFEk4J448M.gif?labels=adt.0%2Clanguage.sv&#8221; style=”display: none” height=”1″ width=”1″ alt=”” /&gt;&lt;/p&gt; // <![CDATA[//

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: