anarko invandr. till S under 1900 talet 7/2 09

Det här är Googles cachelagrade version av http://anarko.wordpress.com/2009/02/07/invandringen-till-sverige-under-1900-talet/. Det här är en ögonblicksbild av hur sidan såg ut den 7 jul 2009 01:26:09 GMT. Den aktuella sidan kan ha ändrats sedan dess. Läs mer

De här sökorden är markerade: anarko invandring
// <![CDATA[//

Invandringen till Sverige under 1900-talet

februari 7, 2009 av anarko

Inledning

Vi lever idag i vad de ledande eliterna kallar “ett mångkulturellt samhälle”. Det mångkulturella samhället är ett politiskt ideal som vilar på humanistiska värderingar och idén om att etniska och kulturella olikheter kan samexistera och till och med utveckla och berika varandra på en gemensam demokratisk värdegrund. Utifrån detta humanistiska synsätt betraktar man alla former av kränkningar och diskrimineringar av människor på grundval av etniskt ursprung eller religiös tillhörighet som moraliskt felaktigt. Då sådana övergrepp förekommit under historien har man dessutom velat göra upp med historiska orättvisor och de förtryckande strukturer som dessa efterlämnat i samhället.

För Sveriges del har humanismen även inneburit att många politiska partier, framförallt socialdemokraterna, velat tävla internationellt i generositet och visad välvilja mot världens fattiga och utsatta. Vi har inte enbart uppfyllt internationella överenskommelser och konventioner, till exempel Genèvekonventionen, utan dessutom tagit in fler flyktingar än andra “konventionsstater”. Det har med andra ord varit viktigt för många politiker i Sverige att visa andra länder ett moraliskt föredöme i humanism. Man kan till och med tala om en svensk “välfärdsnationalism” där våra politiker uppfattat den svenska modellen och den svenska generositeten som ett föredöme för de andra.

När man talar om svensk immigrationspolitik bör man således först nämna att den svenska attityden till invandringen har två sidor. Den ena bottnar i skuldtänkande för diskriminering och övergrepp under historien och i samtiden, den andra på att vi skall vara bland de bättre länderna i Europa på att visa vår goda vilja och generositet till invandrare. Jag kommer senare att kritisera båda dessa sidor från en icke-rasistisk utgångsposition.

I det följande utgår jag från Christer Lundhs bok Invandringen till Sverige, SNS förlag 2005.

Migrationsbegreppet

Migration härstammar från latinets migratio som betyder vandring eller flyttning. När migrationen sker inom ett land talar man om intern migration. Om den sker från ett land till ett annat land talar man om emigration eller extern migration. För mottagarlandet kallas migrationen av emigranter från ett annat land för immigration. När jag fortsättningsvis talar om invandrare avser jag personer som är födda utanför Sverige och har flyttat hit och bosatt sig här. När jag talar om “andra generationens invandrare” avser jag personer som är födda i Sverige men som har föräldrar med utländsk bakgrund. Inom invandrarbegreppet ingår flyktingar, anhöriginvandrare och alla typer av invandrare, även från europeiska och nordiska länder.

Invandringens förhistoria i Sverige

Under 1600-talet kom invandrare till Sverige från framförallt länder inom vår egen kulturkrets som Finland och Belgien (vallonerna). Man räknar med att ca 40 000 finländska svedjebönder flyttade hit och bosatte sig i huvudsakligen Värmland och Dalarna. Från 1851 finns en officiell statistik över in och utvandringen. Från 1860 till 1917 hade Sverige en generös invandringspolitik. Invandringen kom då uteslutande från europeiska länder i både Öst- och Västeuropa. Dessa behövde varken pass, uppehållstillstånd eller arbetstillstånd. Från 1917 till 1945 tillämpade Sverige en mer restriktiv invandringspolitik, i likhet med många länder i Europa. Här infördes regler om pass, arbetsvisering och uppehållstillstånd. Under och efter andra världskriget skedde en liberalisering som innebar att det skapades en gemensam nordisk arbetsmarknad och att hinder för utomnordisk arbetskraftsinvandring eliminerades. Detta beror även på Sveriges starka ställning i Europa efter 1945 då efterfrågan på våra industrier ökade i samband med återuppbyggnaden av andra länder som sönderbombats under kriget. Först mot slutet av 1960-talet införde Sverige mer restriktiva regler vad gäller arbetskraftsinvandring från utomnordiska länder. Sedan början av 1990-talet har migrationen inom EU varit fri. (Christer Lundh, 2005, sid 13-14).

Sverige från 1945

I förhållande till vår folkmängd har Sverige tagit emot flest flyktingar än något annat land i EU under perioden 1945 till 2003. År 2003 var andelen utrikesfödda 12% av befolkningen och antalet barn med utrikes födda föräldrar 3, 5%. I antalet människor motsvarar detta ca 1 393 248 personer, d.v.s. 15, 5% av befolningen. (Ibid, sid 19)

Den utomeuropeiska flyktinginvandringen

Från 1600-talet fram till 1970-talet kom invandringen till Sverige från övriga Europa. Från 1970-talet öppnade Sverige även porten för utomeuropeisk invandring. Under 1970-talet kom flera flyktingar med indiskt ursprung från Uganda och Latinamerika och särskilt från Chile (1973). Mot slutet av 1970-talet kom flera flyktingar från El Salvador. Under 1980-talet kom flyktinginvandringen främst från Asien och Afrika. Folkgrupper var då bland annat kinesiska båtflyktingar, libaneser från Libanon, iranier och irakier från kriget mellan Iran och Irak och flyktingar från Afrikas horn. Dessa utgör endast tre av de större grupperna. (Ibid, sid 40).

Den svenska flyktingpolitiken och massinvandringens begynnelse

Från krigsslutet 1945 har omkring 80 000 personer kommit till Sverige inom ramen för den svenska flyktingkvoten (kvotflyktingar). 300 000 har kommit hit på eget initiativ och sökt asyl, varefter de har fått uppehållstillstånd.

Sedan början av 1950-talet har Sverige på eget initiativ tagit emot flyktingar ur internationella flyktingläger efter hänvändelse från UNHCR. Regeringen har för varje budgetår bestämt storleken på denna flyktingkvot. Dels har Sverige uppfyllt Genèvekonventionens kvoter, dels har man därutöver lagt till fler kategorier av humanitära skäl och lagt till extra kvoter därutöver.

Genevèvekonventionen kom till 1951 och Sverige ratificierade den 1954. Konventionen förbinder medlemsländerna att inte avvisa en asylsökande till ett land där han eller hon riskerar förföljelse. I övrigt utformas asylpolitiken inom den nationella lagstiftningen. I 1980-års lagstiftning har asylrätten utökats från de ursprungliga konventionsskälen till att dessutom omfatta personer med “flyktingliknande skäl” och desertörer. Denna grupp brukar kallas “de facto” flyuktingar då de inte uppfyller de strängare kraven för flyktingstatus. De anses ändå vara i behov av asyl, eftersom de inte bedöms kunna återvända till hemlandet utan personlig risk. En del kvotflyktingar har dessutom bedömts få komma till Sverige för att de varit sjuka, handikappade eller skadade på något annat sätt. Eftersom de kommit hit inom flyktingkvoten har de kallats flyktingar trots att de saknat egentliga flyktingskäl i konventionens mening. Därutöver har man gett generella amnestier till personer som av Migrationsverket inte har bedömts vara flyktingar eller kunnat placeras i någon av ovannämda kategorier. Man har även ändrat praxis i de fall då asylköerna varit långa och gjort undantag i enskilda fall.

På sommaren 1993 fanns det 65 000 asylsökande och därutöver 90 000 som nyligen fått uppehållstillstånd och väntade på att slussas ut från flyktingförläggningarna.Vid jämförelse med situationen före 1970-talet rörde det sig då endast om 400 aylfall per år att ta ställning till. (Ibid, sid 42-45).

Därutöver har Sverige varit ett generöst land för anhöriginvandrare. Från mitten av 1980-talet beviljades årligen i snitt 7000 utomnordiska anhöriga uppehållstillstånd. Antalet ökade kraftigt under andra hälften av 1980-talet och har sedan 1990 uppgått till ett snitt om 20 000 personer per år. Sedan början av 1980-talet har anhöriginvandringen svarat för drygt hälften av den totala utomnordiska invandringen. (Ibid, sid 49).

Leder humanitära intentioner av nödvändighet till ett humant samhälle?

I den politiska invandringsdebatten har man på grundval av den humanistiska värdegrunden avvisat i stort all kritik av den förda invandringspolitiken under förevändningen att denna kritik bottnar i rasism och främlingsfientlighet. Detta är emellertid en mycket missvisande bild. Man kan givetvis oroa sig för de negativa konsekvenser som kommer av ett växande utanförskap till följd av massinvandring utan att hysa missaktning mot någon enskild folkgrupp. Jag vill indela de negativa konsekvenserna av massinvandringen i tre huvudkategorier.

Den första kategorin är de negativa konsekvenser som framförallt varit och är synbara för dem som själva bott och bor i mångetniska områden. Ökad brottslighet i termer av rån, överfall, våldtäkter, skadegörelser, mordbränder och misshandlingar är en aspekt av detta. Otryggheten och den sociala oron för att man själv eller ens nära anhöriga skall utsättas för liknande brott är en annan. Många upplever framförallt att skolorna har blivit mindre trygga och att det inte är lika säkert att gå ut på kvällarna i vissa delar av invandrartäta områden. I termer av socialt lidande och otrygghet borde detta ge en mycket nedslående bild. Den är emelletid mångas erfarenhet och måste förr eller senare bemötas från politiskt håll.

Den andra kategorin är att både den öppna och den dolda rasismen och främlingsfientligheten har ökat i samhället som konsekvens av många svenskars dåliga erfarenheter av massinvandringen. Detta har dels orsakat diskriminering i arbetslivet, dels ökad politicering och försök till reglering av företagen.

Den tredje kategorin rör rädslan för att kritisera invandringen och de negativa konsekvenser detta har medfört på det öppna samtalet och den demokratiska dialogen mellan olika grupper. Man kan säga att diskussionen har varit låst vid förutbestämda positioner och där avvikelser från gängse normer omedelbart har skuldbelagts och stigmatiserats, varför männsikor varit rädda att yppa sina åsikter. Detta har givetvis varit och är psykologiskt osunt och har även för många inneburit ett reellt demokratiskt utanförskap.

En forskare som studerat minskat socialt kapital i förhållande till mångetniska samhällen är den berömde statsvetaren Robert Putnam. Undersökningen E Pluribus Unum (2006) är genomförd med ett underlag på 30 000 intervjuer i USA. Undersökningen är intressant eftersom andra variabler som klass, inkomst och arbetslöshet mm, har tagits med, men inte påverkat resultatet om det etniskas betydelse. I undersökningen drar Putnam följande slutsats:

“The more ethnically diverse the people we live around, the less we trust them. This pattern may be distressing normatively, but it seems consistent with conflict theory.” (E Pluribus Unum, sid 147)

Omvänt visar Putnams studie att etniskt homogena (enhetliga) samhällen leder till ökad gemenskap, trygghet och livskvalité för alla människor(oavsett etnicitet). Ju mer heterogent (blandat) ett samhälle är och oavsett om det bor fattigare människor i sådana samhällen eller inte, finns det ett direkt samband mellan homogenitet med andra och upplevd livskvalité.

Kritik av den hittills förda immigrationspolitiken

Den slutsats jag själv drar mot denna bakgrund är att den bedrivna politiken inte har lett till de positiva humanitära konsekvenser som man haft för avsikt att uppnå genom den mångkulturella ideologin. Mångkulturalismen har tvärtom inneburit ett stort lidande i samhället och en etisk kostnad som är för stor i jämförelse med de värden som har vunnits.

Finns det då inga humana lösningar som både hjälper människor på flykt och samtidigt undviker de negativa konsekvenserna av mångetniska samhällen?

Jag tror att det finns det och en sådan diskussion fördes även i EU i samband med den stora flyktingströmmen under 1990-talet. Christer Lundh skriver:

“På sommaren 1993 fanns en kö på 65 000 asylsökande som väntade på beslut och omkring 90 000 asylsökande och flyktingar som beviljats uppehållstillstånd bodde på förläggningar till en dygndskostnad av 21 miljoner kronor. Varje vecka sökte ytterligare 1600 personer asyl. Situationen var liknande i flera EU-länder med traditionellt stor flyktinginvandring, t.ex. Tyskland, och man började inom EU att vid denna tid tala om behovet av att inrätta EU-stödda flyktingläger i krigets närområde för att undvika massmigration. Något beslut i den riktningen hann dock inte tas.”

(Christer Lundh, 2005, sid 45)

En ny flyktingpolitik där generösa flyktingförläggningar (med sjukhus, skolor och social omsorg) byggs i konflikternas närmoråden ter sig som en bättre lösning för alla parter. Dessutom slipper härigenom flyende människor som ofta bär på traumatiska upplevelser att lära sig ett för dem främmande språk och integreras i en för dem främmande europeisk kultur. Flyktingförläggningar baserade på generösa bidrag och där alla får en värdig tillvaro kan dessutom respektera flyktingarnas identiteter på ett bättre sätt, vilket underlättar återföreningen med deras hemländer vid konflikternas slut. År 2008 sköt antalet flyktingar och asylsökande nya höjder i Sverige. En ny gemensam europeisk flyktingpolitik som istället för flyktingmottagning i Europa bygger flyktingförläggningar i konflikternas närområden ter sig därför brådskande, mer humanitär, mindre byråkratisk och bättre ur ekonomisk synpunkt för skattebetalarna.

Postat i Anarkos position, Massinvandring och mångkulturell ideologi | 2 kommentarer

2 kommentarer

  1. Ja, en satsning på flyktingförläggningar i drabbade områden skulle vara mycket enklare för de som faktiskt är flyktingar.
    Som ni skriver, så skulle det med all säkerhet underlätta för flyktingarna, då de slipper ställa om sig till ett helt nytt samhälle. Samtidigt skulle det bespara mottagarlandet problemen med att integrera dom (vilket oftast är lättare sagt än gjort!) och underlätta för “återvandring” då krisen är över.

    En lösning för att minska den ökande anhöriginvandringen kan ju vara att sätta ett försörjningskrav på de personer som vill att deras släkt och vänner ska komma till Sverige.
    Försörjningskravet skulle då gälla mat, husrum osv.

     

  2. Palaeologus

    “En lösning för att minska den ökande anhöriginvandringen kan ju vara att sätta ett försörjningskrav på de personer som vill att deras släkt och vänner ska komma till Sverige.
    Försörjningskravet skulle då gälla mat, husrum osv.”

    I klartext är det ytterst få av de invandrare som är här som faktiskt uppfyller Genèvekonventionens kriterier. De flesta är här av socioekonomiska skäl vilka direkt kan relateras till välfärdssamhället. Utan att vara dryg på något sätt ser jag här ett samband mellan den libertarianska synen på staten i förening med en kulturell strävan att bevara en europeisk identitet för framtida generationer. Du har därför helt rätt att anhöriginvandringen radikalt skulle minska om dessa invandrare inte längre blev försörjda via andras arbete och förtjänster. Och då detta dessutom skulle vara bra för oss, inte endast med ekonomin i åtanke (denna är i sammanhanget en underordnad fråga), tror jag att detta på sikt blir en nödvändig åtgärd. När väl flyktingförläggningar är på plats och de uppfyller generösa krav på välfärd och social omsorg, blir det dessutom politiskt lättare att argumentera för att de flyktingar som redan är här med uppehållstillstånd, blir hänvisade till någon av dessa förläggningar. Jag tror nämligen att vi inte bara behöver hejda den socioekonomiska massinvandringen, utan dessutom ganska snart repatriera de stora grupper som redan är i Europa om Europa skall ha en framtid som europeisk kontinent (och då syftar jag på kulturen).

     

Skriv ett svar

Namn (måste anges)

E-post (publiceras inte) (måste anges)

Webbplats

<!–XHTML: You can use these tags: <a href=”” title=””> <abbr title=””> <acronym title=””> <b> <blockquote cite=””> <cite> <code> <pre> <del datetime=””> <em> <i> <q cite=””> <strike> <strong>

–>

Uppmärksamma mig på vidare kommentarer via e-post

// <![CDATA[// &lt;p&gt;&lt;img src=”http://pixel.quantserve.com/pixel/p-18-mFEk4J448M.gif?labels=adt.0%2Clanguage.sv&#8221; style=”display: none” height=”1″ width=”1″ alt=”” /&gt;&lt;/p&gt; // <![CDATA[//

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: