Anarko Etniska konflikter och mångetniska samhällen

Det här är Googles cachelagrade version av http://anarko.wordpress.com/2008/12/23/etniska-konflikter-och-mangetniska-samhallen/. Det här är en ögonblicksbild av hur sidan såg ut den 2 jul 2009 16:59:45 GMT. Den aktuella sidan kan ha ändrats sedan dess. Läs mer

De här sökorden är markerade: anarko mångetniska samhällen
// <![CDATA[//

Etniska konflikter och mångetniska samhällen

december 23, 2008 av anarko

Kvällens inlägg är ett svar på en kommentar jag fick i tråden “Argumenta ad Hitlerum” av en person som kallar sig Sven. För att besvara Svens invändningar och göra det lite mer matnyttigt för övriga läsare har jag valt att skriva ett nytt inlägg. Först presenterar jag Svens kommentar, varefter jag analyserar den i dess olika delar, där särskilt frågan om etniska konflikter i mångetniska samhällen belyses.

Svens kommentar

Ja det är klart att det finns studier som visar på motsatsen. Jag betvivlar faktiskt starkt att du läst speciellt mycket på området ihuvudtaget.

Putnams studie är från USA som är ett specialfall på området. Rasrelationerna i USA är speciella och har varit det sen länge (som t.ex. filmen Traffic belyser på ett väldigt bra sätt förutom otaliga böcker och studier på området). Det är också framförallt från USA man hittar hyfsat starka samband. Om du vill ha en längre förklaring varför dessa resultat inte enkelt kan generaliseras så kan jag ge det.

De undersölningar som gjorts på ett KOMPARATIVT material mellan många olika länder är motsägelsefulla. De som hittar en effekt av etnisk sammansättning på social tillit eller det som Putnam benämner som socialt kapital hittar vanligtvis ingen stark effekt, ofta är den inte ens signifikant trots att de använder mått där den etniska homogeniteten i Sverige och andra “högtillits” länder ofta gravt överskattats. Om du kikar lite på de källor Putnam har använt så kommer du se samma sak. Intressant nog så hänvisar han till Hoogh et al. Som faktiskt kommer fram till motsatsen till vad han gör. Läs bara abstractet så ser du vad jag menar: http://www.allacademic.com/meta/p_mla_apa_research_citation/1/5/1/1/0/p151108_index.html. I ingen undersökning så handlar det om någon katastrof där den sociala sammanhållningen försvinner totalt via det multikulturella samhället.

Om du är sugen på att höja det “sociala kapitalet” i Sverige så är GINI koefficienten den utan tvekan starkast korrelerade variabeln. Dvs. inkomstutjämning skulle verka gott för ditt framtida svenska samhälle… Men när jag tvärskummar din sida så är jag tveksam att du verkligen vill det. Ja hur var det dära med argument, logiska felslut och sådär? Är du orolig för den mellanmänsliga tilliten – utjämna inkomstskillnader. Efter det tror jag inte du behöver oroa dig speciellt mycket för effekten av invandring.

Indelning och analys av kommentaren

1) Sven påstår först att jag inte är påläst på området. Denna invändning får ett indirekt svar nedan. Personligen ogillar jag s.k. ad hominem argument – d.v.s. argument riktade mot person. Oavsett om det ligger en sanning i ett ad hominem argument eller inte (t.ex. att en talare blir angripen för sin tjocklek) är invändningen ointressant vad gäller de argument som förs fram. Sven har tydligen inte läst mina andra inlägg om etnicitet och känner således inte till att jag läst Putnams rapport i dess helhet, liksom en rad andra arbeten och böcker. Därför blir hans hänvisning till ett abstrakt ett slag i luften.

2) Sven går därefter in på Putnams studie där han påstår att den är gjord i USA och att USA borde jämföras med andra länder där andra rapporter inte kommer fram till liknande slutsatser. Här har Sven fel i två avseenden. För det första tar Putnam upp vetenskapliga rapporter från Europa, däribland Sverige. För det andra ger det historiska studiet av etniska konflikter under framförallt 1800- och 1900 talen många empiriska belägg för sambandet mellan mångetniska samhällen, etnisk konflikt och försök att dra politiska gränser utifrån etnisk tillhörighet.

3) Sven använder därefter uttrycket “det multikulturella samhället”. Som jag har förklarat i andra sammanhang är det mångkulturella-/multikulturella samhället en ideologisk dröm och ett politiskt önsketänkande. Det mångetniska samhället är tänkt att i den bästa av världar, där flera etniciteter bor på samma geografiska plats, övergå i ett samhälle där de olika etniciterna överlag samarbetar för allas gemensamma bästa och där de flesta människor således inte har rasistiska eller främlingsfientliga attityder. Ett sådant samhälle är svårt att ge exempel på under historien.

4) Sven går därefter in på ett sidospår där han vill utjämna inkomstskillnaderna för att öka den sociala sammanhållningen i samhället. Detta sidospår fallerar på dess etiska och praktiska orimlighet. Etiskt menar jag att ett sådant samhälle är omoraliskt eftersom det är orättvist att ge samma eller nästa samma lön till två personer med olika kompetens, olika grad av arbetsvilja och olika grad av prestationsförmåga. Detta kan endast leda till att man ersätter lön med utmärkelser och symboler, likt Sovjetstatens utmärkelser av typen “månadens bäste arbetare”. Ett sådant system gynnar inte individuella initiativ, individuell skaparkraft och individuell frihet utan leder till passivitet och förtryck. Praktiskt är det dessutom omöjligt att upprätthålla ett sådant samhälle utan stora inskränkningar av friheten eftersom staten måste förbjuda och reglera individuella initiativ, pris och lönesättningar och till sist även människors tänkande och åsikter.

Härifrån vill jag framförallt diskutera punkt 1, 2 och 3 ovan och börjar med Robert Putnams undersökning, E Pluribus Unum. Putnam inleder sitt arbete med att säga att hans studie kan förutse utvecklingen, inte endast i USA, utan i alla avancerade moderna samhällen:

“The most certain prediction that we can make about almost any modern society is that it will be more diverse a generation from now than it is today. This is true from Sweden to the United States and from New Zealand to Ireland. In this article, I want to begin to explore the implications of that transition to a more diverse, multicultural society för “social capital” – the concept for which I have been honored the Skytte Prize committee”

Robert Putnam, E Pluribus Unum, Scandinavian Political Studies, Vol. 30 – No 2, 2007, sid. 137

Vi ser således att Putnam själv har ambitionen att täcka in fler länder än USA i sin studie och använder genomgående flera exempel från internationella studier i sin egen analys. Det bör i detta sammanhang påpekas att Putnam fick Skyttepriset i Staskunskap för detta arbete som mot bakgrund av 30 000 intervjuer är det största på området. Detta torde visa på en internationell konsensus om hans arbetsmetoder och studiens betydelse i internationella sammanhang. Svens påstående blir således en aningen absurt och jag får en känsla av att det inte är jag själv som förstått Putnam fel.

Detta gäller även för Putnams mest betydande slutsats i sin studie där han uttalar sig generellt och inte endast om USA:

“The more ethnically diverse the people we live around, the less we trust them. This pattern may be distressing normatively, but it seems consistent with conflict theory.”

Ibid, sid 147

Vilka internationella undersökningar tar då Putnam upp? Jag nämner några av dessa:

*Across workgroups in the United States, as well as in Europe, internal heterogenity (in terms of age, professional background, ethnicity, tenure and other factors) is generally associated with lower group chesion, lower satisfaction and higher turnover (Jackson et al. 1991; Cohen & Bailey 1997; Keller 2001; Webber ? Donahue 2001). (Ibid, sid 142)

*Across countries, greater ethnic heterogenity seems to be associated with lower social trust (Newton & Delhey 2005; Anderson & Paskeviciute 2006; but see also Hooghe et al. 2006). (Ibid, sid 142)

*Across local areas in the United States, Australia, Sweden, Canada and Britain, greater ethnic diversity is associated with lower social trust and, at least in some cases, lower investment in public goods (Poterba 1997; Alesina et al. 1999; Alesina & La Ferrara 2000, 2002; Costa & Kahn 2003b;Vigdor 2004; Glaeser & Alesina 2004; Leigh 2006; Jordahl & Gustavsson 2006; Soroka et al. 2007; Pennant 2005…). (Ibid, sid 142-143).

Vi ser således att flera forskare kommit fram till liknande slutsatser och att undersökningar som stöder dessa slutsatser har genomförts i många fler länder än USA.

Därmed torde KOMPARATIONEN (som Sven av någon anledning skriver med versaler) vara tillgodosedd i Putnams egen studie.

Låt oss därför gå vidare till ett historiskt perspektiv.

För många av oss som skriver kritiskt om globalisering är Council of Foreign Relations en politisk motståndare. Därför är det intressant att institutet i Mars/April numret 2008 av “Foreign Affairs” tog med en artikel som belyser etnonationalismens betydelse för den europeiska närhistorien. Artikeln har rubriken: “The Clash of Peoples” och är författad av Jerry Z Muller, professor i historia vid The Catholic University of America.

I sin artikel tar Muller upp det historiska faktum att gränser under närhistorien nästan alltid dragits efter etniska linjer och att etnonationalismen inte kan trollas bort med hjälp av globalisering och statliga regleringar. Muller skriver:

The creation of peaceful regional order of nation-states has usually been the product of a violent process of ethnic separation. In areas where that separation has not yet occurred, politicts is apt to remain ugly. A familiar and influential narrative of twentieth-century European history argues that nationalism twice led to war, in 1914 and the again in 1939. Thereafter, the story goes, Europeans concluded that nationalism was a danger and gradually abandoned it. In the postwar decades, western Europeans enmeshed themselwes in a web of transnational institutions, culminating in the European Union (EU)…

Muller går sedan in på varför detta perspektiv är felaktigt och ogrundat:

Far from having been superannuated in 1945, in many respects ethnonationalism was at its apogee in the years immediately after World War II. European stability during the Cold War era was in fact due to the widespread fulfillment of the ethnonationalistic project. And since the end of the Cold War, ethnonationalism has continued to reshape European borders.

Foreign Affairs, sid 18-19

Muller ger sedan flera exempel på (etniska) gränsdragningar och nämner bl.a. inbördeskriget i det forna Jugoslavien, föreningen mellan Öst och Västtyskland och ger en mängd empiriska bevis för sin huvudtes att etnonationalismens fullbordande ledde till stabilitet och fred. Där etnonationalismen inte fullbordats ser vi tvärtom mänskliga tragedier, gruppvåldtäkter och konflikter där olika etniciteter, t.ex. serber, kroater och albaner, tvingats att leva under en gemensam statsbildning. Mot bakgrund av Putnams studie om socialt kapital och andra undersökningar som vi kan jämföra med, kan detta förklara uppkomsten av etniska kravaller och ökat antal gruppvåldtäkter, rån och misshandlingar i mångetniska länder som Frankrike, Tyskland, Storbritannien, USA, Danmark och (i mindre utsträckning) Ronna och Rosengård. Dessa konflikter, där invandrarmassor rasar mot värdbefolkningen och deras egendomar och nationella symboler, borde leda till ett ifrågasättande av mångkulturen som ideal och idealisering och om detta ideal verkligen är genomförbart, samt till vilket pris den isåfall införs? För om människonaturen inte radikalt har förändrats under de senaste decennierna kan vi således förvänta oss fler slitningar, fler tragedier och fler öppna konflikter i vår närmaste framtid. Och om vi dessutom, mot bakgrund av denna kunskap, känner ansvar för kommande generationer inklusive våra egna barn, borde vi i nuläget göra allt vi kan för att motverka fortsatt massinvandring.

Bild från etniska konflikter i Libanon

Vi kan även förstå varför mångetniska samhällen leder till ökad rasism och främlingsfientlighet i samhället, d.v.s. precis det förespråkarna av mångkultur vill undvika på metanivå. Kulturmarximen är en farlig åskådning då den nonchalerar historisk evidens och enbart betraktar människor utifrån ett rättviseperspektiv där det jämlika förhållandet mellan olika grupper i samhället blir grunden för politiska beslut. En bättre politik utgår tvärtom från människan som hon är och eftersträvar rättvisa utifrån hennes förutsättningar. Etnopluralismen framstår här som en mer realistisk utgångsposition som, om den hade tillämpats konsekvent, dels hade inneburit respekt för etniska differenser, dels aldrig hade tvingat eller manipulerat fram mångetniska samhällen där dessa differenser ej längre respekteras.

Därför hoppas jag att du Sven, tänker om.

Postat i Anarkos position, Massinvandring och mångkulturell ideologi | 1 kommentar

Ett svar

  1. […] Om mångetniska samhällen och sociala konflikter mellan etniciteter kan ni läsa här: Etniska konflikter och mångetniska samhällen. […]

     

Skriv ett svar

Namn (måste anges)

E-post (publiceras inte) (måste anges)

Webbplats

<!–XHTML: You can use these tags: <a href=”” title=””> <abbr title=””> <acronym title=””> <b> <blockquote cite=””> <cite> <code> <pre> <del datetime=””> <em> <i> <q cite=””> <strike> <strong>

–>

Uppmärksamma mig på vidare kommentarer via e-post

// <![CDATA[// &lt;p&gt;&lt;img src=”http://pixel.quantserve.com/pixel/p-18-mFEk4J448M.gif?labels=adt.0%2Clanguage.sv&#8221; style=”display: none” height=”1″ width=”1″ alt=”” /&gt;&lt;/p&gt; // <![CDATA[//

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: