Anarko Du sköna nya värld

Options Disable Get Free Shots

Det här är Googles cachelagrade version av http://anarko.wordpress.com/2008/12/22/du-skona-nya-varld-genetisk-korrigering-av-tankar-och-kanslor/. Det här är en ögonblicksbild av hur sidan såg ut den 31 maj 2009 10:52:15 GMT. Den aktuella sidan kan ha ändrats sedan dess. Läs mer

Version med endast text De här sökorden är markerade: anarko genetisk korrigering   // <![CDATA[// #headerimage { background: url(http://anarko.files.wordpress.com/2009/01/cropped-anarko.jpg) no-repeat; }

Anarko

Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Du sköna nya värld: Genetisk korrigering av tankar och känslor

december 22, 2008 av anarko

Inledning

Med tillstånd från John Järvenpää lägger jag ut denna högaktuella kritik av EU:s försök att inskränka tanke- och yttrandefriheten i Europa.  Ämnet har åtskilliga gånger tagits upp på denna blogg och John Järvenpää sammanfattar och analyserar de berörda frågorna på ett ypperligt sätt. Texten är värd spridning, varför jag hoppas att fler i detta sammanhang börjar läsa Reaktion.nu.

Du sköna nya värld: Genetisk korrigering av tankar och känslor

av John Järvenpää

”Envar har rätt till åsiktsfrihet och yttrandefrihet. Denna rätt innefattar frihet för envar att utan ingripanden hysa åsikter och frihet att söka, mottaga och sprida upplysningar och tankar genom varje slags uttrycksmedel och utan hänsyn till gränser.” Artikel 19, FNs deklaration om de mänskliga rättigheterna

”Tack för den upplevelse jag fått från detta möte. Jag trodde inte att något som detta var möjligt och jag har inte upplevt något liknande under de senaste 19 åren. Jag trodde att vi levde i en demokrati, men det är verkligen post-demokrati som styr EU. Ni nämnde de europeiska värderingarna. De viktigaste är frihet och demokrati. [—-]Men demokratin och friheten förlorar mark inom EU i dag. Det är nödvändigt att sträva efter dem och kämpa för dem.” Tjeckiens president Václav Klaus vid Conference of the Presidents of the European Parliament, 5 decmeber 2008

”Nästan alla livets aspekter är uppbyggda på molekylär nivå, och utan att förstå molekyler kan vi bara skapa oss en mycket grovhuggen bild av själva livet.” Nobelpristagaren Francis Crick (1916-2004)[1]

Den Europeiska Unionen bildades som ett svar på de två världskrig som skakat Europa. Freden skulle säkras liksom demokrati och frihet. Å ena sidan marknadens fria rörlighet för varor, tjänster, kapital och personer. Å andra sidan friheter som faktiskt kan kullkasta denna rörlighet. Fria tankar, åsikter, yttranden, möten och politisk frihet hör hit.

Allt detta var kraftigt begränsat i DDR och Östeuropa där många människor längtade efter västs frihetskoncept. Efter murens fall 1989 och Sovjetunionens kollaps åren därpå kom denna dröm att förverkligas. Sedan dess har flertalet gamla öststater gått med i EU.

Frihetsvisionen har med tiden kommit att vidgas. EU kritiserar gärna andra regioner och länder för deras brist på friheter och mänskliga rättigheter. Och flera EU-länder är allierade med USA som krigar på olika platser i världen. Syftet sägs vara att bekämpa terrorism och sprida frihet och demokrati.[2]

Vad de flesta inte känner till är att varje år åtalas och/eller fängslas tusentals EU-medborgare inom unionens gränser för att de yttrar sig förvisso fritt – men ”fel” – enligt många EU-länder, främst västliga. I de allra flesta fallen handlar det om s k hatbrott. Emellertid kan det ganska lätt konstateras att yttrandena alltsomoftast inte alls har med hat att göra. Istället handlar de om en befogad oro inför framtiden, grundad på kritiskt och självständigt tänkande.

”Hatbrott” hänger samman med hetslagstiftning och den i sig paradoxala termen yttrandefrihetsbrott. Dessa lagar används i mycket liten omfattning mot personer som använt våld grundat i hat mot personer som tillhör minoritetsgrupper. Nästan uteslutande tillämpas lagarna mot individer som yttrat sig, och ytterst tänkt ”fel”, i frågor som tangerar den av EU omhuldade mångfalden: invandring, islamisering, mångkultur, förintelsen och hbt, homo-, bi- och transsexualitet.

Att människor fängslas för att de tänkt ”fel” innebär att vi har att göra med ett ”tankebrott” snarare än ett yttrandefrihetsbrott. Vilket i sin tur innebär att tankefriheten inskränks när yttrandefriheten gör det. Mot detta kan invändas att man alltid kan vara fri i tanken, även om yttrandefrihet inte råder. Emellertid är saken mer komplicerad än så – tankefrihet och yttrandefrihet går nämligen hand i hand.

Vi kan börja med att konstatera det logiska, att ett yttrande föregås alltid av en tanke. Ofta sker det i kombination med känslor eller rentav att känslan kommer först. Metaforiskt sett har vi att göra med en kedja som länkas samman enligt principen känsla ― tanke/åsikt ― yttrande. Känslan kan sägas vara utesluten hos de tänkare vilka mejslar fram objektiva utsagor och sanningar som ”Alla människor dör” liksom matematiska formler som 2+2=4.

Kedjan ska inte tolkas som att tanken är fullständigt analog med åsikten, även om det ofta är så, utan främst att de är närbesläktade. Som bekant krävs det tankerbete för att man ska kunna bilda sig eller ta ställning till en åsikt. En begränsning av åsiktsfriheten är därför också en begränsning av tankefriheten.

Förvisso är vi alltid fria att tänka fritt. Men vågar vi inte dryfta känsliga eller tabubelagda frågor med andra eller skriva ner våra tankar, i rädsla för att innehållet ska granskas och leda till straffåtgärder, så kommer några nya och intressanta tankar inte att nå ut i offentligheten. När yttranden censureras på detta sätt blir effekten att nya tankar inte skapas; istället skapas det som John Stuart Mills varnade för i sitt försvar yttrandefriheten: ett monopol på sanningen. Därmed inskränks tankefriheten. Den som ändå yttrar sig utifrån sitt fria tänkande kan följaktligen betecknas som tankebrottsling.

Oavsett vad man anser om resonemanget är det skamligt att en organisation som EU, vilken säger sig värna friheten, låter fängsla människor som yttrar sig politiskt inkorrekt.

Om någon däremot uppmanar till våldshandlingar i specifika situationer kan det emellertid vara rimligt att dömas (jfr Mills analogi med den hungriga och uppretade folkmassan som utanför brödförsäljaren hetsas av demagogen). Men då inte för hat(brott), som enligt lagtexten omfattar bl a den svårtolkade termen ”missaktning”, utan för uppvigling. Hat är en känsla, en allmänmänsklig egenskap. Ska denna och liknande känslor – agg, motvilja, ilska – kriminaliseras får hela EU-regionen göras om till ett jättefängelse.

Hatbrott är ett unikt västerländskt fenomen. Övriga världen är jämförelsevis besinnad och tillåter sina respektive folk att hysa känslor. Några hatbrottslagar har man inte, även om där finns andra tankebrott som leder till fängelse eller t o m döden – att öppet deklarera att man tänker lämna islam är i somliga länder belagt med dödstraff.

Det finns en på samma gång tydlig och intressant skillnad mellan EUs och övriga världens motiv för att kasta människor i fängelse för felaktiga tankar. EU straffar de som värnar ett traditionellt Europa som bevisligen var mera tryggt och stabilt, mindre konfliktfyllt och mindre stress- och ångestfyllt än dagens; i försvaret av det traditionella ingår kritik av den nämnda mångfalden, en kritik som alltså omdöpts till hatbrott. Länder som Kina låter istället straffa de som vill upplösa den, delvis traditionellt baserade, stabilitet som råder i landet.

Själva inskränkningen av yttrandefriheten kan även den relateras till synen på det traditionella. I Sverige censureras svenska flaggor och fornnordiska symboler i skolorna. Ungdomarna förbjuds att bära dem medan knark-, sex- och våldsförhärligande symboler accepteras. Sedvanliga musikstycken som Nationalsången och Den blomstertid nu kommer har förbjudits i många skolor. I Kina är det tvärtom. Nationella symboler och sånger används talrikt medan västerländsk drog- och sexualmoral censureras.

En begränsning av yttrandefriheten knuten till övergripande EU-nivå bevittnades den 11 september 2007. Då höll flera europeiska och nationalistiska politiker verksamma inom EU-parlamentet en demonstration i Bryssel, där man tog ställning mot islamiseringen av Europa (som enligt flera forskare är i antågande och radikalt kommer att förändra våra samhällen). Några hundra personer hade trotsat stadens borgmästare Freddy Thielemans som lagt in sitt veto mot protesten.

Polisen ingrep då mot demonstranterna. Under brutala former arresterades flera toppolitiker såsom ledaren för ett av Belgiens största partier, Vlams belang. Händelsen tystades ned i svenska och flertalet utländska medier. I samband med demonstrationen uttalade sig Europarådets generalsekreterare, Terry Davis, via pressmeddelande 590/2007, återgivet i Brussels Journals 070913:

”The self-proclaimed defenders of European values say that the Mayor has violated their rights under the European Convention on Human Rights. The freedom of assembly and the freedom of expression are indeed essential preconditions for democracy, but they should not be regarded as a licence to offend. I will not enter into the discussion about whether the march should have been allowed or not, but I note that the protesters’ reading of the Convention is selective to say the least.”

Europarådets generalsekretare menar alltså att demonstranterna gör högst egna tolkningar av Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna, när de håller en dylik demonstration. Enligt Davis antyder konventionen att demonstrationer och yttrandefrihet inte är till för att användas så att vissa känner sig förorättade. Emellertid är konventionen mycket tydlig på denna punkt, såväl felaktigheter som kränkningar är tillåtna (HD-dom, Mål nr B 1050-05 gällande Åke Green, där HD hänvisar till flera, äldre, utslag i Europadomstolen). Terry Davis slingrande med orden ger en vink om att EU de facto är på att upphäva konventionen.

EUs nya konstitution, som delvis har antagits och kommer att fullbordas i och med Lissabonfördraget, innefattar en för medlemsländerna gemensam ramlagstiftning redo att användas mot tankebrottslingar. Denna konstitution, som Sveriges riksdag antog den 20 november, förbjuder alla EU-medborgare att offentligt sprida tankar, bilder, skrifter och annat material som ”innehåller uttryck för rasism eller främlingsfientlighet”. Bland mycket annat föreslås näringsförbud, i praktiken rätt att försörja sig, för den som ändå gör det (citaten från svenska EU-hemsidan1 och 2).

Lennart Palm, professor i historia, är en av ytterst få som offentligt har regerat mot ramlagen. I Svenska Dagbladet (070223) konstaterar han:

”Med den nya lagen riskerar tvivlarna fängelse. Vad detta innebär för viljan att granska dagens stormaktspolitik säger sig självt. Det är hög tid att reagera. Internationellt har redan starka invändningar rests mot den ökande politiska inblandningen i historieskrivningen. Regeringen bör naturligtvis med kraft bekämpa detta censurförslag.”

Palms uppmaning har inte hörsammats. Det svenska Justitiedepartementet skriver i en Rådspromemoria/bilaga till EU-nämndens sammanträde, daterad 2007-04-04: ”Den svenska regleringen tillgodoser rambeslutets krav på ett lägsta maximistraff på mellan ett och tre års fängelse” (den svenska hetsparagrafen har idag ett maxstraff på fyra, min anm).

EU vill alltså inskränka tankefriheten genom att hänvisa till ett av vår tids mest missbrukade begrepp: ”rasism”. Tilltaget är väl känt genom historien, pregnant beskrivet i Orwells klassiker 1984, där sanning blir till lögn och frihet blir slaveri.

Mångfalden och framförallt islams utbredning är i sammanhanget central. Medan det är i sin ordning att kritisera, ja föraktfullt håna kristendomen, en av Västerlandets grundvalar, riskerar kritiker av islam att fängslas. Flera islamkritiker har dessutom hotats, misshandlast och t o m mördats. Ritualmordet på konstnären Theo van Gogh 2005 är det mest kända fallet.

Detta har skapat en rädsla som får politiker att fatta minst sagt märkliga beslut. I Storbritannien måste polisen numera täcka tassarna på de hundar som ska göra husrannsakan hos misstänkta brottslingar med muslimskt påbrå. Hundarna anses nämligen vara smutsiga, enligt islam. Vilket är i enlighet med att icke-muslimer betraktas som otrogna hundar. I de svenska kommunerna Nyköping och Oxelösund beslutade kommunledningen nyligen att förbjuda kristna kors på kyrkogårdarna. Politikerna ansåg att korset kan uppfattas kränkande för bl a muslimer.

Rädslan återspeglas också i den resolution som i mars 2007 antogs av FN-organet Human Rights Council. I princip förbjuder den kritik av islam. En av de få i Sverige som regerade häremot var statsvetaren Lisbeth Lindeborg. I DN-Debatt (070603) konstaterade hon att internationella juridiska experter, från både muslimska och icke-muslimska stater, liksom från Human Rights Watch dömde ut resolutionen ”som skadlig för grundläggande mänskliga rättigheter, yttrande- och tryckfrihet”. Förvisso är resolutionen inte bindande men det faktum att den antogs är illavarslande. Lindeborg konkluderar: ”Att FN på detta sätt ger fundamentalisterna fritt fram är skandalöst. Lika illa är att medierna knappt tagit upp denna brännande fråga.”

Det synes rimligt att EUs ramlagstiftning syftar till att korrelera med resolutionen. I alla händelser kan ramlagen knytas till mångfalden, en mångfald som inte omfattar de europeiska ursprungsbefolkningarna. Deras frihet, kultur och traditionella levnadssätt är under attack med motiveringen att de är mer eller mindre rasistiska, fientliga, inskränkta, förtryckande och närmast onda.

I Västerlandets angrepp mot den egna, traditionella värdegrunden – det filosofen Roger Scruton kallar oikofobi och hans kollega Pascal Bruckner benämner självhat eller masochism, medan renodlade invandringskritiker använder begreppet etnomasochism – ingår också att upplösa heteronormativiteten. Dvs den genom historien och i varje samhälle typiska grundvalen mellan man och kvinna vilka skaffar barn och därmed bildar en kärnfamilj. I alla västliga EU-länder finns oerhört mäktiga hbt-grupper som går i bräschen för dess upplösande.

Här kan nämnas Skottlands hbt-lobby. Under 2007 fick den igenom ett förbud mot att i det offentliga rummet använda ord som återspeglar det heteronormativa, t ex mamma och pappa. Ledarskribenten på Världen idag, Mats Tunehag, var nog den enda svenske skribent som skrev om det (Världen idag 071029):

”Den offentliga sjukvården i Skottland har gett ut en skrift med riktlinjer till sina anställda om hur man ska bemöta homo-, bi- och transsexuella personer. För att de inte ska ”diskrimineras” måste sjukvårdspersonalen välja sina ord. Man får inte säga ’äktenskap’ eller ’man och hustru’ eftersom det skulle kunna uppfattas som kränkande och exkluderande. Istället bör man säga ’partner’ för att undvika några problem. Vidare ska läkare och sjuksköterskor inte säga ’mamma’ eller ’pappa’ utan ’vårdnadshavare’, av just samma skäl. Man får inte ’diskriminera eller kränka’.”

En annan illustration gäller Frankrike samma år. Där dömdes den franske parlamentspolitikern Christian Vanneste till böter och skadestånd på 120 000 kronor, för att han sagt att heterosexualiteten är ”moraliskt överlägsen” den homosexuella livsstilen. Domen är i enlighet med en hatbrottslag mot homofobi som antogs i landet 2004.

Den 6 juli 2006 fällde Sveriges Högsta Domstol, HD, fyra ungdomar för hets mot folkgruppen homosexuella (som enligt tillgänglig forskning inte är en folkgrupp eftersom de finns inom alla etniska grupper samt saknar möjlighet att reproducera sig). Straffet blev skyddstillsyn, villkorliga domar och dagsböter för att ungdomarna delat ut ett flygblad kritiskt mot den homosexuella livsstilen. Det förhållandevis milda straffet förringar inte på något sätt konsekvenserna av domen. HDs utslag är prejudicerande och innebär en kraftig begränsning av yttrandefriheten, en hörnsten i varje demokratiskt samhälle. HD var oenig, tre mot två justitieråd.

Försvarssidan hävdade att avsikten med att dela ut flygbladet i skolan var att initiera debatt, något som HD delvis instämde i. Riksåklagare Stefan Johansson, som drev ärendet, ansåg att följande ordalydelser utgjorde missaktning för gruppen homosexuella och därmed också hets mot folkgrupp:

”Samhället har på några få årtionden svängt från ett avståndstagande från homosexualitet och andra sexuella avarter till ett omfamnande av denna avvikande sexuella böjelse. Din antisvenska lärare vet mycket väl att homosexualitet har en moraliskt nedbrytande effekt på folkkroppen och kommer villigt att försöka framhäva det som något normalt och bra. [—] Berätta att HIV och AIDS tidigt framträdde hos de homosexuella och att deras promiskuösa leverne har varit en av dom främsta orsakerna till att denna moderna pest fått fäste. [—] Berätta att homosexlobbyn i sina organ även försöker avdramatisera pedofili och fråga om denna sexuella avart borde legaliseras” (HD-dom, Mål nr B 119-06).

Utifrån gällande lagstiftning och dess förarbeten kommer HD fram till att dessa avsnitt sammantaget tillvitar homosexuella en ”vanhedrande åsikt”. Detta hänger samman med ett resonemang om att en minoritetsgrupps ”goda namn och rykte” inte får kränkas. Flygbladets innehåll utgör ett ”angrepp på deras rättigheter” och det bidrar inte ”till någon form av allmän debatt som kan medföra framsteg i umgänget mellan människor…”.

RFSL, Riksförbundet för sexuellt likaberättigande, ett av de mäktigaste organen för hbt-lobbyn, har under många år strävat efter att inskränka yttrandefriheten. I anslutning till domen uttalade sig dess dåvarande vice ordförande Anna-Karin Skantz. Hon tangerade detta med gott namn och rykte, när hon påstod att det är ”är bara att byta ut ordet ’homosexuell’ mot till exempel ’jude’ eller ’svart’ så ser man genast att uttalandena är lögnaktiga och kränkande…” (DNs nätupplaga 060706).

Skantz påståenden om lögn har inget stöd vare sig av HD eller av riksåklagaren, vilka inte tagit ställning till om/förnekat att flygbladets innehåll skulle vara osant. Inte heller har Skantz stöd av faktiska förhållanden. Det är ovedersägligt att hiv och aids tidigt spreds bland hos homosexuella, som enligt många rön har en promiskuös livsstil. Därmed kan det inte uteslutas att homosexuella bidragit till att sprida smittan. Att homosexualitet är en sexuell avart är likaså sant, statistiskt sett.

Vad gäller frågan om pedofili finns det forskning som visar på en kraftig överrepresentation från homosexuellas sida (Blanchard m fl 2000). Det synes som om Skantz inte vill att sådana fakta ska få föras fram. Vilket väl beror på att de inte upprätthåller homosexuellas ”goda namn och rykte”.

HD har alltså inte förnekat att flygbladets innehåll skulle vara osant. Man har endast tagit ställning till om dess innehåll var ”omotiverat kränkande” och ”missaktande”, och kommit fram till att så var fallet. Som nämnts ville två av justitieråden ”hellre fria än fälla” med motiveringen:

”Med beaktande av det skydd för yttrandefriheten som kommer till uttryck såväl i 2 kap. 1 § första stycket 1 och 12 § andra stycket regeringsformen som i artikel 10 Europakonventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, som sedan den 1 januari 1995 gäller som lag här i Sverige, finner vi att det inte kan anses föreligga tillräckliga skäl för en fällande dom. De tilltalade skall därför frikännas från ansvar.”

Göran Lysén, professor i folkrätt, menade att domen ”självklart” kommer att underkännas av Europadomstolen. ”Om värre saker inte sades än de citerade, så blir det snart väldigt tyst i Sverige” (DN 060708).

Hursomhelst har domen överklagats till Europadomstolen. Dess utslag kan definitivt komma att avgöra den europeiska yttrandefrihetens vara eller icke vara.

I januari 2006 gav jag ut boken Politisk korrekthet. Likriktning, åsiktsförtryck och dikotomisering. Kapitel 10 ägnas helt den svenska varianten av hatbrott och lagparagrafen hets mot folkgrupp. Jag visar att den mera bygger på en individs känslor och upplevelser av att ha utsatts för missaktning, hets och hat, än av objektiva kriterier och fakta. Det som en person anser vara kränkande eller hatfullt behöver inte alls uppfattas så av en annan, snarare tvärtom. Lagen utgår från att alla individer inom ett kollektiv, t ex folkgrupp, tänker och känner likadant. Vilket vore sant endast om de vore klonade. Dessutom är likheten inför lagen undergrävd. Hetsparagrafen omfattar nämligen inte vita, heterosexuella svenskar som därmed anses sakna känslor i samma utsträckning som andra folkslag.

I boken citeras juris professor Jacob Sundberg. Han menar att lagen har ”påfallande parallellitet” till ”den rättsteknik som odlades i DDR”. Där tillämpades bestämmelsen ”hets mot staten” för att döma och fängsla kritiker av det kommunistiska systemet. Lagen var ”helt godtycklig” i händerna på myndigheterna. Den svenska hetsparagrafen med dess uttryck ”missaktning” skapar enligt Sundberg en liknande godtycklighet, varför den kritik ”som brukade riktas mot DDR låter sig tydligen lika väl riktas mot Sverige”.

I Politisk korrekthet konstaterar jag att socialt (för)tryck och politisk korrekthet inte tystar människor. Inte ens fängelse gör bevisligen det, även om de allra flesta naturligtvis kniper igen under dylika hot. Vidare noterar jag, med hänvisning till ett amerikanskt forskarlag lett av John Hibbings som studerat 8000 tvillingpar, att vår åsiktshållning tycks vara ”fast förankrad i arvsmassan”.  Även andra forskare har börjat antyda detta. I USA är de båda genetikerna Jonathan Cohen och Joshua Greene fullt sysselsatta med att skapa en ”moralisk karta” över vårt sinne.

Sociala styrmedel tystar alltså inte, har aldrig gjort det, vilket åtminstone delvis verkar bero på att våra tankar och åsikter kan härledas till våra gener. Detta leder till frågan om huruvida framtidens tankebrottslingar kommer att utsättas för någon sorts genetisk korrigering av sina tankar; att jämföra med kemisk kastrering av våldtäktsmän, som tillämpas i vissa länder.

Låt oss knyta resonemanget till det främsta av alla tabun: ifrågasättandet av vissa delar av den etablerade versionen av Förintelsen. Medan övriga mångfaldsfrågor ännu kan kritiseras och etablissemangsmedia ibland släpper fram negativa synpunkter på dem, så tillåts ingen som helst kritik av denna historiska händelse, som tagit sig närmast religiösa övertoner. Förintelsekulten, ett begrepp använt av bl a intellektuella med judisk bakgrund såsom Israel Shamir, Gilad Atzmon och Edward Skidelsky, speglar den religiösa hållningen. Den har inkvisitionens karaktär där de orättrogna fryses ut, blir av med anställningar, hånas och bespottas, åtalas och kastas i fängelse. Allt med systemets – medias, politikernas och EUs – goda minne.

I tidskriften Moderna Tiders majnummer 2002 skriver filosofen Edward Skidelsky om hur dagens liberalism ”fungerar som surrogat” såväl för kristendomen som andra äldre tiders, traditionella dygder. ”Vi förkunnar jämlikhetens, frihetens och toleransens värderingar för världen, men vi har ingen aning om vilken auktoritet vi stöder oss på.” Mot slutet av texten antyder han att surrogatet i själva verket tagit formen av just ”förintelsekulten”:

”Eftersom vår civilisation inte längre vilar på ett positivt ideal kan den bara definiera sig själv negativt. Detta förklarar Förintelsens alltmer framskjutna plats i den politiska retoriken. Förintelsemonument och minnesdagar är riter i en ny statsreligion. [—] Förintelsekulten är betecknande för vår civilisations negativa karaktär.”

Det ligger mycket i detta. EUs minnesdag för Förintelsen, som avhålls den 27 januari varje år, riktar fokus inte på besegrandet av nazismen utan på alla européers förmenta kollektiva skuld för denna fruktansvärda händelse; även länderna som slogs mot nazismen inkluderas. Denna skuld kan botas endast genom massinvandring och inrättandet av mångfaldens samhälle.

I Sverige har inrättats den statliga myndigheten Forum för levande historia, som i dess arbete för mångfald tar sin utgångspunkt i just Förintelsen. Fd statsminister Göran Perssons skriver i sin bok Min Väg. Mina Val (2007, sid 256f) om myndighetens tillkomst och syfte:

”Jag hade aldrig kunnat föreställa mig händelseutvecklingen när jag stod där i riksdagens talarstol 1997. Jag är stolt över projektet. Dels var det en helt ny politisk metod som föddes där i talarstolen i riksdagen: en moralisk samverkan mellan politiker, myndigheter, skola och familjer som jag tror att vi ser alltför sällan i Sverige. Det behövs stora övergripande och sammanhållande projekt som gör att vi håller ihop för det goda, och mot det onda. Komplexiteten i att göra sådana moraliska uppdelningar får inte stå i vägen för behovet att ibland kunna komma överens om att alla skall dra sitt strå till stacken.”

En ”ny politisk metod” byggd på ”en moralisk samverkan” där hela samhället står som ett ”sammanhållande projekt” för ”det goda, och mot det onda”. Det är stora ord, ord som etsat sig fast i det politiskt korrekta etablissemanget. Utifrån Förintelsen byggs den moral på vilken det nya samhället och den nya människan skapas: om mångfalden inte tillåts kommer nya Auschwitz att uppstå. För att citera den svenske toppolitikern Andreas Carlgren, som bl a varit generaldirektör för Integrationsverket: ”Så länge ett land inte älskar sina homosexuella kan vi inte vara säkra på att nya koncentrationsläger inte byggs” (Aftonbladets söndagsbilaga 970209).

Det finns en viktig skillnad mellan forna tiders inkvisitioner och den som omgärdar förintelsekulten. Förintelsen rör inte metafysiska trosföreställningar utan är en historisk händelse vilken kan undersökas med vetenskapliga principer och metoder.

Den brittiske historikern David Irving har sin forskning kommit fram till slutsatser som avviker från den gängse bilden, något som även forskare med judiskt påbrå har gjort. T ex har Daniel Goldhagen i sin uppmärksammade bok Hitler´s Willing Executioners (1995:521) noterat att ”oaktat den både vetenskapliga och populära föreställningen om Förintelsen var gasningen i själva verket ett bifenomen i det tyska massmordet på judarna”.

Hösten 2005 greps Irving av österrikiska myndigheter för uttalanden han gjort i landet 16 år(!) tidigare på basis av sin forskning. Detta ska jämföras med att preskriptionstiden för mord i många västländer ligger på omkring 25 år, andra grova brott såsom våldtäkt, rån eller misshandel brukar ligga på runt 10 år. Inför själva (hatbrotts)rättegången sade sig Irving ha ändrat ståndpunkt till förmån för den officiella linjen. Irvings meningsmotståndare invände dock med att förändringen inte speglade hans ”innersta tankar” (Expos hemsida 051129). I februari 2006 dömdes Irving till tre års fängelse.[3]

Att i samband med en rättegång hänvisa till någons ”innersta tankar” är ytterst problematiskt. Det innersta, det en person egentligen tänker, ligger ju bortom det bevisbara. Emellertid tycks en skrämmande förändring vara på väg. De senaste rönen inom neurologin visar nämligen att tankeläsning, förvisso endast enklare sådan, nu är möjlig.[4] I dessa försök har avancerade hjärnkameror och andra mätinstrument kopplats på försökspersonernas hjässor varpå de gått igenom diverse tester. I samtliga fall har mätinstrumenten, i olika utsträckning, indikerat vad de har tänkt. Säkrast var tankeläsningen då försökspersonerna fick läsa ett antal på förhand stipulerade ord och sedan tänka på ett av dem. Med 80 procents säkerhet angav instrumenten korrekt svar, alltså det ord som personerna faktiskt tänkt på. Forskningen är än så länge i ett initialt skede, men den intresserar många, bl a amerikanska armén.

Vi har alltså forskningen om våra åsikter ”förankrad i arvsmassan” samt rönen om tankeläsning. I en inte alltför avlägsen framtid kommer forskarna kanske att kunna identifiera de strukturer i hjärnan som makten anser tänker ”fel”. Och då fängelse inte biter på tankebrottslingar synes det logiskt att man börjar korrigera det ”felaktiga” tänkandet. En variant är att i hjärnan koppla ett mikcrochips som ger den dömde stötar då denne är på väg att tänka politiskt inkorrekt. En annan variant är någon form av precisionsriktad lobotomi; förvisso inte så kraftfull som den som Jack Nicholsons rollfigur utsätts för i Gökboet – det vore för inhumant. Så för att legitimera det hela behöver makten naturligtvis förvrida språket. Med nyspråk skulle man säga att individen nu är fri, fri från hat och därmed en god, humanistisk medborgare.

Scenariot sammanfaller den linjära – såväl marxistiska som liberala – synen på utveckling där vi i upplysningens namn lämnar bakom oss det inskränkta och ”onda”: etnicitet, nation, kärnfamilj, religion och andra kollektiva identiteter och markörer vilka genom historien gett människor identitet, trygghet och stabilitet. Framför oss påstås vänta det ”goda”, den toleranta och fria människan, den lyckliga och icke-ifrågasättande individen. Frihet för denna nya människa handlar till stor del alltså om att lämna bakom sig det förflutna. Hegels ”tes-antites-syntes” har härmed nått sin slutdestination; utvecklingen är fulländad, några nya antiteser behövs ej.

Med likartade motiveringar övervakar makten och planerar ytterligare övervakning av våra liv – för att försvara ”friheten”. Ironiskt nog har denna övervakning införts parallellt med den ökade mångfalden och globaliseringen: övervakningen är ju ofta ett svar på invandrade islamisters terrordåd, samt den stora överrepresentationen som invandrare står för vid grov brottslighet. Mångfalden och invandringen, som enligt propagandan skulle ge oss mer frihet.

Skulle genforskningen inte komma längre än till den enklare formen av tankeläsning, så har man redan idag identifierat de områden som reglerar känslor av olika slag. Som nämnts är hat en av dessa. Vid anställningsförfaranden till offentliga yrken i Skottland används redan idag instrument som på liknande sätt mäter en arbetssökandes grad av fördomar. Syftet är att säkerställa en tolerant yrkeskår.

Vid en framtida haträttegång skulle en misstänkt på motsvarande sätt exponeras för det som åklagaren anser utlösa ”hat”. En hjärnkamera används för att registrera eventuellt utslag av hat i det område i hjärnan där det huserar. Emellertid torde det stora flertalet av de åtalade då frias eftersom deras kritik alltsomoftast är saklig och välunderbyggd och syftar till att komma sanningen närmare. Smidigare då att behålla det sociala styrmedlet och, vilket EU är på väg att göra, utvidga lagtolkningen för att så fälla kritikerna för deras förmenta hat.

EUs och västvärldens fokusering på andra länders brist på friheter är således en gigantisk projicering av det egna hyckleriet. Intressant är att jätteländer som Kina, Ryssland och Indien har öppnat upp, inte för den sunda marknadens men för den råa kapitalismens friheter, medan det alltså står sämre till med de tankeorienterade friheterna. Tendensen är att EU har slagit in på en liknande väg med mera marknad och mindre tankefrihet. Världen likriktas vilket gynnar kapitalismen, alla länder strävar ju nu efter ”ekonomisk tillväxt”. I detta sammanhang bidrar rasismanklagelsen, åtminstone i väst, till att lösa upp människors kollektiva identiteter och göra dem till rotlösa individer, ett tomrum som förväntas kunna fyllas med kapitalismens premiss: konsumtion.

Emellertid är det långtifrån säkert att USA lyckas repa sig från den kris som landet försatt sig i. En kris som man, för att ta sig ur, kräver en gemensam ansträngning och samarbete mellan de olika folkgrupperna. Den välrenommerade statsvetaren Robert Putnams genomgripande studie E Pluibrus Unum från 2006 visar dock tydligt att denna mångfald snarare lett till splittring och minskad tillit mellan grupperna, vilket följaktligen talar för en dålig prognos. Om istället Kina och/eller Ryssland blir nya, vägledande supermakter är det inte osannolikt att övriga världen tvingas ta efter deras syn på mänskliga rättigheter. Denna är inte alls så individorienterat som den västliga från vilken den skiljer sig radikalt.[5]

En annan mycket trolig utveckling inom EU de närmaste årtiondena är att muslimerna blir i majoritet (se t ex Israeli 2007, Brewer 2006, Heinsohn 2003, Buchanan 2002) och islam den nya normen vilken EUs befolkningar får rätta sig efter. Det får dramatiska effekter på samhällena, vilket getts flera exempel på i denna text. Kortfattat kan sägas att sharia är den grundval som gäller för alla islams utövare och den påverkar alla som lever inom det geografiska område där den tillämpas. För EUs del innebär den sådant som demokratins avskaffande och kraftigt försämrade livsvillkor för kvinnan. Den får även till följd att kristna, judar och hbt-grupper inte kommer att få det lätt, för att uttrycka det milt.

Saken kan sammanfattas med att EUs härskarskikt biter sig i svansen när den i frihetens och toleransen namn banar väg för islamiseringen – den paradoxala följden blir ju att friheten och toleransen avskaffas.

För att rädda friheten måste alla öppet våga stå för sina tankar och åsikter. Den pålagda självcensuren är det främsta tecknet på att ett totalitärt tankesätt har ockuperat sinnet. Vidare måste vi alla försvara även de misshagligas rätt att tänka och yttra sig fritt. I annat fall väntar mental fångenskap och fulländad befolkningskontroll av aldrig tidigare skådat slag, en oslagbar mix av Orwells övervakande Storebror och Huxleys genetiska perspektiv. Du sköna nya värld.            John Järvenpää, december 2008

Noter

[1] Francis Harry Compton Crick. Tillsammans m James D Watson Maurice Wilkins var han med och upptäckte strukturen hos DNA-molekylen, för vilket de tre delade förlänades Nobelpsriset 1962.

[2] Många i de angripna länderna har svårt att köpa resonemanget. Så ser dessa ser den svenska truppen i Afghanistan som en orättfärdig angripare. Följaktligen anser man sig ligga i krig med Sverige.

[3] Knappt någon etablerad skribent tog upp Irvings fall. Förvisso försvarade ett fåtal Irvings rätt att yttra sina tankar. Professor Peter Singer, som har judisk bakgrund och själv har förlorat släktingar i förintelsen, argumenterade på följande, logiska och klarsynta sätt (SvD 060228):

”Domen mot Irving förvandlar påståendet om att yttrandefrihet är en grundläggande rättighet i demokratiska länder till ett skämt. Vi kan inte hävda skämttecknares rätt att håna religiösa personligheter samtidigt som vi förklarar att det är brottsligt att förneka [ifrågasätta delar av] Förintelsen. [—] hur gynnas sanningen av att förintelseförnekelse förbjuds? [—] Tvärtom är det troligare att de drar slutsatsen att folk fängslas därför att deras åsikter inte kan bemötas med enbart bevis och argument.”

Åtskilliga initierade bedömare har under senare år dömts till fängelse för att de ifrågasatt delar av förintelsen. Här några av de mest kända fallen. År 1999 dömdes dr Fredrick Töben, chef för Adelaide Institute, till nio månaders fängelse. Töben, som är australisk medborgare av tysk härkomst, arresterades återigen den 1 oktober 2008 när han mellanlandade på Heathrows flygplats. De brittiska myndigheterna agerade med hänvisning till en av Tyskland utfärdad europeisk arresteringsorder enligt vilken Töben anklagas för att via sitt institut ha spritt ”antisemitiskt och revisionistiskt material”. I slutet av oktober släpptes han emellertid. Andra dömda är tyske kemisten Germar Rudolf, schweiziske läkaren Jurgen Graf, dömd till 15 månaders fängelse; tysk-kanadensiske konstnären och mångsysslaren Ernst Zundel, dömd till fem års fängelse – även hans försvarsadvokat riskerar fängelse! Nämnas bör också den franske litteraturvetaren Robert Faurisson, som flera gånger misshandlats samt åtalats pga av sina rön.

Ernst Zündel föddes 1939 i Tyskland och utvandrade i unga år till Kanada, där han behöll sitt tyska medborgarskap. I Kanada bildade han familj och positionerade sig snart som konstnär. Hans verk hamnade på framsidan av en av Kanadas främsta nyhetstidningar: MacLeans. Sedermera blev han intresserad av det revisionistiska ifrågasättandet av förintelsen, och han började distribuera texter och skrifter om detta. År 1985 åtalades Zundel för det s k hatbrottet ”spridande av falska nyheter”. Rättegången som varade i två månader kom att bli historisk – för första gången debatterades förintelsen öppet mellan å ena sidan historierevisionister och å andra sidan etablerade historiker och överlevare.

Ernst Zündel dömdes, men överklagade. En andra rättegång hölls 1988. Den pågick i fyra månader och blev än mer kontroversiell än den första. Till sitt försvar anförde Zundel en rapport författad av en av USAs främsta gaskammarexperter, Fred Leuchter. Han hade fått i uppgift att undersöka om gaskamrarna var äkta eller inte. Enligt Leuchter kan platserna för ”gaskammare” i Auschwitz, Birkenau och Majdanek inte ha använts för massmord i den omfattning som gjorts gällande. Härefter har Leuchterrapporten verifierats av polska experter vid Krakow-institutet, den österrikiske ingenjörenWalter Lüftl och ovannämnda Germar Rudolf.

Den i januari 2006 framlidne Göran Englund, professor emeritus i juridik, är en av ytterst få svenskar som belyst fallet (i tidskriften Nonkonform, nr 54/04 och 58/05): ”Processen blev av särskild betydelse därför att man för första (och såvitt jag vet enda) gången kunde utsätta de främsta vittnena till och experterna på de påstådda massmorden för korsförhör i domstol. Deras trovärdighet skakades i grunden och sedan dess är Zündel ett av de viktigaste hatobjekten för de mäktiga och inflytelserikameningsmotståndarna.”

Zundel greps åter i USA 2003 i det som sedan ledde till fängelse i Tyskland. Englund väver in detta i större sammanhang, den tendens till rättslöshet som skapats i väst efter den 11 september:  ”Händelserna den 11 september 2001 har i stora delar av den västliga världen lett fram till åsidosättanden av ett antal grundläggande rättsstatliga principer, som dittills varit rådande. Blotta misstanken om terroristisk verksamhet kan leda till långvariga frihetsberövanden utan någon möjlighet för de drabbade att få försvara sig inför domstol. Myndigheter har givits rätten att bygga sina ställningstaganden på hemliga vittnesmål och de behöver ej ens redovisa sina anklagelser för dem som blivit häktade. [—] rättslöshet som skapats av USA. Namn som Guantánamo på Kuba och Abu Ghraib i Irak kan bara framkalla rysningar.”

Englund påpekar att ”den nya och slarvigt hopkomna lagstiftningen kommit att användas också i fall där alls icke något hot om våld rimligen kan misstänkas. Så har skett när […] Ernst Zündel, gripits i USAoch utlämnats till Kanada för vidare befordran till Tyskland, där sedan länge allt ifrågasättande av gasmord på judar under Andra världskriget kriminaliserats.” Han utlämnades till Kanada fjorton dagar efter gripandet. Där arresterades han ”under föregivande att han var ’a security risk’ för landet. Fara påstods föreligga att någon som läst hans från den etablerade versionen av Holocaust avvikande uppfattningar skulle kunna förledas till våldsamheter.”

Englund konstaterar att Zündel hölls i häkte i Kanada i över 20 månader, utan att ges någon rätt att försvara sig inför domstol. ”Detta strider grovt mot de rättsstatliga principer som gällt före händelserna den 11 september 2001.Häktningsdomaren har inte kunnat redovisa någon annan grund än den ovan anförda. Misstanke att den anklagade själv medverkat till eller planerat någon terroristhandling föreligger inte.”

I mars 2005 flögs Zündel med ett kanadensiskt militärplan till Tyskland och sitter sedan dess, efter att ha blivit arresterad för ”förnekelse av Förintelsen” i fängelset i Mannheim” (se vidare zundelsite.org).

[4] För en populariserad artikel om ämnet rekommenderas Illustrerad Vetenskap nr 12/2008. Den ger en vink om framtidens människa. Den blinda får synen åter, den stumme kan tala, vi väljer ögonfärg och intelligensnivå på våra och tål strålning och gifter. I denna uppochnedvända värld har människan alltså vänt på steken; det är inte längre hon som tvingas anpassa sig efter naturen, utan hon föregriper evolutionen. Professor John Glad belyser saken i boken Future Human Evolution (2008) – gratis att ladda ned här.

[5] I sin nyutkomna Capitalism with Chinese Characteristics. Entrepreneurship and the State hävdar professor Yasheng Huang att många bedömare har överskattat entreprenörskapets betydelse i Kina. Staten har haft en drivande roll och den har blivit alltmer påtaglig. Det inspirerar främst utvecklingsekonomier, men kommer också att påverka synen på staten i väst.

Postat i Anarkos position, Massinvandring och mångkulturell ideologi | Inga kommentarer

Kommentarer RSS

Skriv ett svar

Klicka här för att avbryta svar.

Namn (måste anges)

E-post (publiceras inte) (måste anges)

Webbplats

Uppmärksamma mig på vidare kommentarer via e-post

Blogga med WordPress.com.

Tema: Mistylook av Sadish.
// <![CDATA[//

&lt;p&gt;&lt;/p&gt;// <![CDATA[//

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: