Anarko Djävulens advokat

Options Disable Get Free Shots

Det här är Googles cachelagrade version av http://anarko.wordpress.com/2009/01/30/djavulens-advokat-jaques-verges/. Det här är en ögonblicksbild av hur sidan såg ut den 6 jul 2009 16:15:29 GMT. Den aktuella sidan kan ha ändrats sedan dess. Läs mer

Version med endast text De här sökorden är markerade: anarko djävulens advokat   // <![CDATA[// #headerimage { background: url(http://anarko.files.wordpress.com/2009/01/cropped-anarko.jpg) no-repeat; }

Anarko

Ortodox kristen, anarkokonservativ

Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Djävulens advokat Jaques Vèrges

januari 30, 2009 av anarko

Han har försvarat Pol Pot, kommunisten Carlos “Schakalen”, Oberstürmführer Klaus Barbie (även kallad slaktaren av Lyon), Magdalena Koppe i Carlos-ligan, Slobodan Milosevic, Saddam Hussein och flera andra av kända diktatorer över hela världen. Vad driver honom?

Vèrges föddes i Siam på ön Rèunion som då var en fransk koloni. Hans far tillhörde den franska kolonialmakten och var gift med en vietnamesisk kvinna med vilken han fick två söner.  Detta arv och denna splittrade identitet av att tillhöra både de förtryckta och kolonisatörerna formade tidigt Jacques världsbild. I unga år går han och brodern med i den franska motståndsrörelsen för att bekämpa nazismen. 26 år gammal bestämmer han sig för att läsa till advokat i Prag och bildar studentföreningen Rèunion i syfte att väcka opposition mot den franska kolonialismen. Efter andra världskriget går han med i det franska kommunistpartiet.

29 år gammal är han nykläckt advokat och bestämmer sig för att bedriva politisk kamp genom sin nya yrkesroll.  Det som driver honom är inte enbart de djupa erfarenheterna av förnedring och förödmjukelse han bevittnade under sin uppväxt, utan även att han: “vill vara den som står mellan lynchmobben och den åtalade”. På frågan om han skulle försvara Hitler svarar Jacques: “Jag skulle försvara president Bush om han erkände sina fel.”

I sin bok om försvarsmål: “De la strategie judicaire” (Éditions de Minuit, Paris 1981) skriver Vèrges att det finns en avgörande skillnad mellan brottmål och politiska mål. Vid politiska mål agerar den åtalade även som åklagare i det att han ifrågasätter själva grunderna för den rättsordning som dömer honom. Brottmål syftar enbart till att bevara den existerande ordningen.

Rollen som politisk advokat passar Jacques perfekt. Han förolämpar både domare och åklagare, politiker och myndigheter. Han visar på motsägelser i deras argumentation och älskar att påtala systemets brister. I en miljö som präglas av etnomasochism tillåts Vèrges komma med de mest fantastiska utspel. Om han blivit advokat några decennier tidigare (och före krigen) hade han sannolikt blivit anklagad för landsförräderi.

Filmen inleds med en kort intrevju med Pol Pot som leende berättar att Vèrges beskrivit honom som en: “Artig, diskret och vänlig man”. I förhållande till Pol Pot är det Vèrges, historierevisionisten som talar: “Folkmordet i Kambodja under de röda khmererna var till stora delar oavsiktliga. Visst var förtrycket och tortyren oanständiga, men de miljontals människor som dog dog inte p.g.a. tortyr och förtryck utan p.g.a. den svält och de bombningar som orsakades av USA:s militäraktioner. Känns argumenten igen? Om han hade sagt samma sak om förintelsen hade han hamnat i fängelse enligt gällande fransk rätt. Vèrges fortsätter: “man har vidare inte funnit så många lik i massgravarna som motsvarar de siffror som påstås ha dödats”. De kanske eldades upp? Birgitta Dahl stödde en gång i tiden Pol Pot. Senare blev hon talman, rikets nummer två efter H.M.K.

Vid krigsslutet den 8 maj 1945 förbjöd den franska armén algeriska flaggor i jubeltågen. Då algeriska nationalister ändå visade upp sina flaggor hade militären fått order om att öppna eld. Algererna var ju fransmän! Detta blev startskottet för den algeriska självständighetskampen (eller terrorismen, hur man nu vill kalla den). Situationen förvärrades 1956 då franska nybyggare i Alger sprängde en bomb med 75 dödsoffer. En mob algerer ville efter attentatet rusa in i de europeiska kvarteren och ta ut sin hämnd, men hindrades av den algeriska motståndsrörelsen FLN som istället ville använda incidententen i en mer långsiktig kamp.

Den algeriska nationalhjältinnan Djamila Bouhired skapas. Djamila inleder sin karriär med några välplacerade bomber i de franska kvarteren. Spränger ett diskotek, ett café och detonerar bomber på några andra allmänna platser. Hon blir tillfångatagen, får sitta i dödscell och får Vèrges som advokat, då 29 år gammal. Det var hans första fall. Rättegången blev en politisk fars. Djamila hyllas som martyr av de förtryckta algererna, som ondskan i mänsklig förklädnad av fransmännen. Vèrges påtalar övergreppen mot algererna och efter en politisk process där Vèrges lyckas skapa stöd för Djamilas sak i Tyskland, Storbritannien och övriga Europa, benådas Djamila.

Vèrges har under processen blivit förälskad i Djamila. De tillbringar bröllopsresan i Kina och Vèrges skakar hand med Mao Zedung. Åter i Paris sprider det unga paret maoistisk propaganda. Mao var vid denna tid väldigt uppskattad i arabvärlden för sitt stöd för koloniernas kamp för självständighet. Själv hade han dessförinnan invaderat Tibet.

Den 3 juli 1962 blir Algeriet självständigt från Frankrike. Frankrike blir dock inte självständigt från algerer. De betraktas fortfarande som “fransmän” av Front National.

Vèrges åtar sig att ta sig an många politiska mål utan att ta betalt. Hur överlever han? Han får betalt av en schweizisk bankir vid namn FranCois Genoud. Genoud är inte enbart bankir, han är dessutom nationalsocialist. Filmen går inte in på varför Genoud stöder kommunister och araber, men vi vet varför.  Även Adolf Hitler stödde arabisk nationalism och självständighet och betraktas fortfarande som en stor ledare i arabvärlden. Många inom den algeriska motståndsrörelsen FLN tycker om honom. Hizbollah tycker om honom. Palestinierna tycker om honom. Hitler alltså.

Genouds mentor var iingen annan än självaste Stormuftin av Jerusalem, Husseini. Hitler stödde Husseini. Det bör dock påpekas att det även fanns många sionister bland nationalsocialisterna. Men nu handlar inte artikeln om dem.

Tyskland och Frankrike. Det är sjuttiotal och vänsterradikalismen är populär bland de borgerliga studenterna. De är anti-koloniala (åtminstone vad gäller Västeuropa) och slåss för frihet och mot förtryck. En del går över gränsen. Bland dessa florerar kända namn som Carlos “Schakalen”, Magdalena Koppe och Bruno Bréguet. Magdalena Koppe var inte vacker men engagerad. Hon hade ingen pojkvän före Carlos gjorde entré i hennes liv. Carlos var revolutionär och psykopat. Han hatade OPEC d.v.s. de arabiska oljenationerna vilka sålt sina själar till USA. För sina politiska bravader får Carlos assyl. Först i Östtyskland, sedan i Ungern. Till sin lyxvilla  i Ungern bjuder han in Magdalena Koppe på kärlekssemester och paret blir avlyssnade av den ungerska underrättelsetjänsten. Mellan lakanen förklarar Carlos att Koppe måste övergå i handling och smutsa ner sina egna händer i det proletära grovgörat. Han beordrar henne att tillsammans med Bréguet placera en bomb utanför ett arablands ambassad i Paris. Syftet var att efter ett sprängattentat som visade att de menade allvar, pressa OPEC-länderna på pengar. Operationen misslyckas då de blir stoppade av fransk polis. Ynglingarna åker dit för att de saknat papper på bilen. I bilen finner polisen en bomb. Hoppsan! Koppe och Bréguet hamnar i fängelse. Vèrges rycker in till deras försvar.

Vèrges som vid denna tid skilt sig från Djamila blir förälskad i Koppe. Han smugglar in rökt skinka, glass och nötter till de förtryckta internerna. I fängelset råder strikt alkoholförbud. Vèrges häller armagnac i glassen. Koppe blir förälskad i sin advokat och stickar en tröja åt honom.

Parallellt med att deras romans utvecklas har Carlos blivit galen. Han spränger pendeltåg, barn och kvinnor för att pressa den franska regeringen att frige de politiska fångarna. Rättegången blev en fars av flera skäl. Den franska socialistregeringen ger order till åklagaren och domaren att “inte vara för hårda” mot fångarna. Själva hånar de öppet hela rättegången. Vèrges spelar ut sin dramaturgi om förtryckare och förtryckta. Den 4 maj 1985 friges fångarna och Koppe får polistransport över gränsen till Tyskland och släpps av i Offenburg. Vèrges blir förbannad när han får reda på att myndigheterna haft fräckheten att transportera Koppe utan hans vetskap. Han beger sig omedelbart till Offenburg. Den natten har Koppe och Vèrges älskog i ett hotellrum vid den fransk-tyska gränsen.

Några dagar senare ringer Carlos till Koppe och beordrar henne att komma till Paris. I dokumentären säger hon: “jag skulle inte ha kunnat gömma mig för Carlos. Om jag gömt mig i Tyskland skulle han antingen ha hittat mig eller trott att polisen tagit mig och börjat spränga människor i luften. Jag bestämde mig därför för att skaffa barn med honom för att slippa göra mer bomräder”. Det är inte lätt att vara revolutionär. Om hon hamnat i annat sällskap hade hon sannolikt haft en bostadsrätt och en redaktörtjänst på någon av Tysklands större tidningar idag och bedrivit antifascistisk kulturkamp.

Intressant är att det var Genoud som finansierade Bruno Bréguet och Koppes aktion i Paris. Genoud finansierade även Vèrges försvar av Klaus Barbie. Även vid denna rättegång fick Vèrges ge prov på sin dramaturgiska talang. Han var ensam försvarsadvokat emedan åklagarsidan bestod av 39 advokater. Vèrges försvarsstrategi gick ut på att det Klaus Barbie gjort i Lyon är precis vad den franska militären gjorde mot algerer i Algeriet under ockupationen. Den franska staten hamnade således inför rätta parallellt med Klaus Barbie. Alla blev åklagade.

Jacques Vèrges är inte svår att förstå. För mig framträder bilden av en man tillhörande den franska kaviarvänstern som agerat revolutionär från en smörgåsbordsperspektiv. Han har därtill ofta haft stöd från den politiskt korrekta vänstern i media och tidningar, framförallt vad gäller de “koloniala målen”. Om tibetanernas marter är han tyst. Om kambodjanernas öde under Pol Pot behöver han inte säga mycket mer än att det är överdrivna siffror. Det räcker och det går hem. Vèrges är bra då han belyser motsägelser. Han har rätt när han kämpar för koloniernas självständighet. Men man måste dessutom, vid något tillfälle, sluta hata. Man måste inta ett individperspektiv och se offren bakom det politiska spelet. Tvärtom utvecklar Vèrges en nära vänskap till paret Carlos-Koppe och besöker dem regelbundet under Carlos politiska exil i Damaskus. Det är inte enbart ett rättvisepatos som driver honom utan något annat. Han hade själv tryckt på detonationsknappen om det inte kompromoterat hans försvar av dem som gjort det till sin profession.

Postat i 68-vänstern och senmodern borgerlighet | 2 kommentarer

2 kommentarer

  1. den april 8, 2009 vid 10:03 e m | Svara CalleKul att du skrivit om filmen. Jag såg den för ett drygt år sedan och det har inte skrivit mycket om den. Mycket intressant film om en mycket intressant man. Även om hans ståndpunkter i vissa fall är ytterst tveksamma.Frågan är var han befanns sig när han var försvunnen under ett par år i slutet av 1970-talet. Vissa rykten säger att han skulle befunnit sig Kambodja men vem vet. Filmen ger inga säkra svar. Mycket spännande fråga tycker jag.
  2. den april 8, 2009 vid 10:13 e m | Svara anarkoCalleMissförstod jag Verges? Jag trodde att han sa att han gömde sig i Paris…men jag måste nog se om filmen för att vara säker.Tack för din kommentar!

Kommentarer RSS

Skriv ett svar

Klicka här för att avbryta svar.

Namn (måste anges)

E-post (publiceras inte) (måste anges)

Webbplats

Uppmärksamma mig på vidare kommentarer via e-post

Blogga med WordPress.com.

Tema: Mistylook av Sadish.
// <![CDATA[//

&lt;p&gt;&lt;/p&gt;// <![CDATA[//

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: