rädda 41

fredagen den 11:e april 2008
Fredagsläsning – internationella nyheter
Invandrare i Storbritannien är för duktiga!

Bittiska The Telegraph skriver att den stora invandring som skett till Storbritannien efter EU-utvidgningen lett till att färre britter arbetar. Professor Rowthorn säger till tidningen att det beror på att invandrarna är för duktiga arbetare:

”We are looking at the most vulnerable, least skilled and in some ways least motivated members of the local workforce. The problem that eastern European migrants pose is that they are good workers.”

Polygami finns inte bara i USA, utan också i Italien

AKI skriver om en ökande polygami i Italien:

”Many of my friends have more than one wife here. It is not just Senegalese people. Moroccans and Egyptians are doing it to,” said Baba Kar, quoted by La Repubblica.

La Repubblica said Kar first arrived in Italy nine years ago from Senegal without any of his wives. He then brought over his first wife, Fadu, with their three-year-old son.

Once Kar had a work permit, he brought his second wife, Nkeir, to live with him, Fadu and their son in a two-roomed 60 square metre flat in the northern city of Brescia, the paper said.

Fadu admitted to being jealous at first when Nkeir joined her and Kar. ”But then I got over it. This is how things are for us Senegalese,” she said, quoted by La Repubblica.

”The Koran says I can have up to four wives. I observe my religion, and I have never had any problems with the Italian state,” said Kar.

Blandat

Läs en lång artikel i The Economist om den turkiska minoritetsgruppen i Tyskland.

Plötsligt söker 850 kineser asyl i Nederländerna.
Upplagd av Emil kl. 10:19 0 kommentarer
Etiketter: Internationella, Italien, Nederländerna, Storbritannien, Tyskland
onsdagen den 9:e april 2008
Mot allt mer könssegregering
Det är en tråkig utveckling att vi går mot en allt större könssegregering. Och det är en jättestor utmaning för en framtida välfärds- och integrationspolitik.

Låt oss börja på den lilla nivån. Friskis & Svettis ordnar undanskymda gymnastikpass för kvinnor.

Nerdragna gardiner, förtäckta fönster och stängd dörr. Inga män får var med och inte heller se på. Det är förutsättningen för att kunna jympa utan slöja.

Inget fel i det om medlemmarna önskat det, men motiveringen från deltagarna själva visar på att det finns tråkiga föreställningar bakom könssegregeringen. En deltagare säger:

– Muslimska kvinnor får inte blandas med män och inte röra sig framför en man. Kroppsformen får heller inte synas.

Denna syn på män och kvinnors könsroller och relationer har en direkt inverkan på män och kvinnors arbetsmarknadsdeltagande. Invandrare från länder med starkt patriarkala traditioner och mer bundna könsroller, ofta religiöst motiverade, uppvisar ett arbetsmarknadsdeltagande som är extremt ojämställt.

Kvinnor bakom neddragna gardiner

I OECD-rapporten A Profile of Immigrant Populations in the 21st Century finns en tabell som visar sysselsättningen efter födelseland för alla invandrare i hela OECD-området. Den visar till exempel att 65 procent av männen och 62 procent av kvinnorna som invandrat till OECD-området från Jamaica och är över 15 år är sysselsatta. Några av länderna utmärker sig genom extremt stora skillnaderna i sysselsättning mellan män och kvinnor. Några exempel.

Turkiet: män 60 %, kvinnor 32 %
Marocko: män 62 %, kvinnor 32 %
Pakistan: män 68 %, kvinnor 25 %

Siffrorna för de som invandrar till Storbritannien är ännu mer ”extrema”
Pakistan: män 65 %, kvinnor 18 %
Bangladesh: män 59 %, kvinnor 15 %

I Sverige är mönstret liknande för utrikes födda från Irak, Afghanistan och Somalia, alltså några av de stora invandringsländerna.

Problemet med denna ojämställda familjesyn är extra stor när den möter ett välfärdssamhälle som det svenska. Vi har byggt upp ett samhällssystem (t.ex. ett individualiserat skattesystem) som förutsätter att både man och kvinna arbetar. Det går knappt att överleva på en lön, och marginaleffekterna när en familjemedlem kommer ut på arbetsmarknaden och den andra förblir hemma är ofta uppemot 100 procent. Och för att finansiera en välfärdsmodell som den svenska fungerar helt enkelt inte en könssegregerad syn på män och kvinnor. Kvinnor behövs ute i samhället, inte som hos Friskis och Svettis isolerade bakom neddragna gardiner.
Upplagd av Emil kl. 16:50 0 kommentarer
Etiketter: arbetsmarknadsintegration, Friskis och Svettis, könssegregering
Ny studie om anställningsskydd och arbetsmarknadsintegration
Per Skedinger gav nyligen ut boken Effekter av anställningsskydd: Vad säger forskningen? Där konstaterar han att forskningen visar att ”anställningsskyddet minskar risken att bli uppsagd från en anställning, vilket indikerar att arbetsgivare inte kringgår regelverket i någon större utsträckning. Detta tycks dock ske till priset av att trösklarna till arbetsmarknaden höjs för personer med svag förankring där.” (sid.117) Med svag förankring menas invandrare, men framförallt ungdomar. Skedinger är försiktig med sina slutsatser om anställningsskyddets effekter på invandrares sysselsättning men tydlig när det gäller de negativa effekterna för ungdomar.

Integrationens svarta bok

Ett av de få konkreta exempel som 8000 sidors utredning om strukturell diskriminering tog upp var Lagen om AnställningsSkydd.

Lagen tillämpar en senioritetsprincip vid uppsägningar som är avsedd att skydda de anställda från arbetsgivarnas godtycklighet. Men lagen har kritiserats för att missgynna ungdomar och personer med invandrarbakgrund, som är överrepresenterade bland dem med kortast tid i arbetslivet.

Men utredningen landar i slutsatsen att just i det här fallet behöver institutionell diskriminering inte vara negativt. ”LAS diskriminerande effekter måste givetvis tas på största allvar. Frågan är dock om en försvagad arbetsrätt kan ge större garantier mot diskriminering än den nuvarande lagstiftningen. Är ökat institutionellt utrymme liktydigt med minskad diskriminering?” (sid.177-178)

Anställningsskydd bra för invandrare?

Med tanke på att det mesta pekat på att anställningsskydd försvårar för invandrare på arbetsmarknaden, både teoretiskt och empiriskt, kommer Filipa Sá´s studie Does Employment Protection Help Immigrants? Evidence from European Labor Markets som en överraskning. Filipa Sá har använt sig av data från flera Europeiska länder och kommer fram till slutsatsen att anställningsskydd gynnar invandrare:

The results suggest that strict employment protection legislation (EPL) gives immigrants a comparative advantage relative to natives. Stricter EPL is found to reduce employment and reduce hiring and firing rates for natives. By contrast, stricter EPL has no effect on most immigrants and may even increase employment rates for those who have been in the country for a longer time.

Det skulle vara mycket intressant att höra vad arbetsmarknadsexperter har att säga om studiens resultat och tillförlitlighet.
Upplagd av Emil kl. 14:25 0 kommentarer
Etiketter: Anställningsskydd, arbetsmarknadsintegration, integrationens svarta bok, Per Skedinger, studier
”En dålig invandringspolitik kostar”
Jag såg först nu att professor Jan Ekberg, Växjö Universitet, skrivit ett debattinlägg i Expressen om invandringens ekonomiska effekter.

De beräkningar som genomgått granskning av vetenskapssamhället pekar på att den årliga kostnaden ligger på cirka 1,5- 2 procent av bruttonationalprodukten (BNP) vilket motsvarar cirka 40 miljarder kronor. Kostnaden uppkommer som skillnaden mellan vad invandrarna tar i anspråk av den offentliga sektorns utgifter (bidrag och andra offentliga transfereringar samt offentliga tjänster som exempelvis skola, sjukvård och så vidare) och vad människor tillhörande gruppen invandrare bidrar med i form av skatter och socialförsäkringsavgifter.

Det finns alltså all anledning för migrationsminister Tobias Billström (m) och integrationsminister Nyamko Sabuni (fp) att slå sina intelligenta huvuden ihop och utforma ett rejält alternativ till dagens politik. Jag anser att Nyamko Sabuni påbörjat ett sådant arbete, medan Tobias Billström undviker att ta tag i frågan. Många länder för en politik som kombinerar invandring och positiva ekonomiska effekter och det kan Sverige också göra.
Upplagd av Emil kl. 11:28 0 kommentarer
Etiketter: invandringens ekonomiska effekter, Jan Ekberg, Migrationspolitik, Nyamko Sabuni, Tobias Billström
”Argument för arbetskraftsinvandring har inte varit främst samhällsekonomiska”
Realtid.se följer idag upp sin artikel om de ekonomiska konsekvenserna av invandringen till Storbritannien. I artikeln fortsätter Migrationsminister Tobias Billström (m) sin vana att svara undvikande på alla frågor.

I artikeln säger professor Jan Ekberg att invandringen kostar landet cirka 40 miljarder om året.

– sådana uträkningar är nödvändiga, menar den svenska socialdemokratiska samhällsdebattören och statsvetaren Stig-Björn Ljunggren.

Men migrationsminister, Tobias Billström, Moderaterna undviker frågan. Han erkänner att beslutet att införa en i det närmaste fri arbetskraftsinvandring inte beror på att det är bra för samhällsekonomin:

– Moderaternas argument för arbetskraftsinvandring har inte varit främst samhällsekonomiska, utan har byggt på dels företagens behov av arbetskraft som det idag inom vissa yrken och sektorer råder brist på och dels på vår grundsyn om att människor som vill arbeta bör vara välkomna till Sverige.

Här säger alltså att han sätter vissa företags och branschers behov före det samhällsekonomiska intresset. Migrationsministern är inte intresserad av att ta reda på de ekonomiska effekterna av den politik han ansvarar för:

– Jag ser det inte främst som regeringens uppgift att bedriva forskning, det är våra lärosäten fria att göra efter egen vilja. Det finns exempelvis redan genomförda studier vid Växjö Universitet.

Kostnadskalkyler och frågor om politikens effektivitet och måluppfyllelse är något som gäller alla andra politikområden, men uppenbart inte migrationspolitiken. Samtidigt säger ministern att den mesta av migrationspolitiken är frivillig. Isåfall borde Sverige kunna bedriva en ekonomiskt effektiv politik utan att göra avkall på humanitära hänsyn. I sista meningen säger Billström att debatten borde handla om hur vi kan dra nytta av migrationens kraft. Tobias, ta dig själv på orden.

– Det finns tyvärr en syn på migration i Sverige som i allt för stor utsträckning präglats av en syn på invandring och invandrare som personer som ofrivilligt lämnar sina hemländer för att söka skydd i Sverige och därmed är offer, säger Tobias Billström.

– Debatten bör handla mer om migration som en positiv kraft i en allt mer globaliserad värld. Majoriteten av de människor som migrerar i världen gör det främst för att de vill söka sig en bättre ekonomisk framtid någon annanstans. Debatten i Sverige borde handla mer om hur vi kan dra nytta av denna kraft.
Upplagd av Emil kl. 10:36 1 kommentarer
Etiketter: arbetskraftsinvandring, invandringens ekonomiska effekter, Migrationspolitik, Tobias Billström
tisdagen den 8:e april 2008
Centern lyckas inte heller tänka nytt
Jag har läst Centerpartiets idéprogram för en ny integrationspolitik: Från flykting till medborgare. Förslagen, som presenterades på ett seminarium den 4 april, är en blandning av förslag som hörts tidigare i partidebatten.

Flera av förslagen, förbättrad samverkan och att kombinera sfi och praktik, skulle lika gärna kunna vara socialdemokratiska. I själva verket var det några av huvuddragen i Socialdemokraternas politik under den förra mandatperioden. Andra förslag är allmänborgerliga och finns redan idag: att konkurrensutsätta sfi-utbildning och arbetsförmedling. En mer kraftfull satsning på information är välkommet, men det lär knappast revolutionera introduktionens resultat. Två av förslagen känns igen från Folkpartiet och Mauricio Rojas: en integrationspeng som individen själv kan använda för att välja vilken service (introduktionsservice och språkutbildning) han eller hon vill utnyttja. Frivilligorganisationer är viktiga tycker Centern, och alla andra partier också.

Introduktionsanställning

Ett förslag kräver särskild uppmärksamhet: introduktionsanställningarna. Centern vill ge alla nyanlända flyktingar en anställning med lön på 15-20 000 kronor i månaden. Förslaget liknar Vänsterpartiets program inför senaste valet att anställa 200 000 personer i offentlig sektor. Varför en anställning av alla nyanlända som fått asyl skulle vara bättre än att anställa 200 000 arbetslösa i offentlig sektor förstår jag inte. I Centerpartiets kostnadsgranskning av Vänsterpartiets valplattform skrev partiet:

I analysen förutsätts 200 000 personer bli helårssysselsatta. Kalkylerna bygger på 2005 års priser, löner och regelverk. Medianlönen för offentlig sektor år 2005 har använts vilket innebär 21 100 kronor i månaden. I analysen ingår enbart kostnaden för lönekostnaderna. Andra nödvändiga kostnader såsom extra lokaler, utrustning etc. har inte beräknats.

Beroende på hur stor andel som antas vara arbetslösa av de som rekryteras antas lönekostnaderna variera från 45,1 miljarder kronor till 73 miljarder kronor årligen. Till detta tillkommer dessutom lokalkostnader etc.

Här tror jag att Centerpartiet måste tänka om. Anställningarna skulle nog också riskera att förstärka motsättningarna på arbetsmarknaden. Det är nog många som skulle vilja ”anställas av kommunen och matchas mot arbetsuppgifter och arbetsplatser som stämmer överens med vederbörandes yrkesbakgrund och intressen” med en ersättning på mellan 15 och 20 000 kronor i månaden.

Samma gamla integrationspolitik

Jag kan konstatera att Centerpartiets integrationspolitik faktiskt har mer gemensamt med Socialdemokraterna i Sverige än Centerpartiets liberala kollegor i våra europeiska grannländer. Centerpartiet arbetar i enlighet med de integrationspolitiska principer som Sverige etablerade på 70-talet, och som sattes på pränt i den integrationspolitiska propositionen 1997/98:16. Det finns en mycket stark värdegemenskap mellan partierna om hur integrationspolitiken ska bedrivas. Den värdegemenskap döljs effektivt av ett oförsonligt debattklimat. Jag kommer gärna till Centerpartiet och berättar om de alternativ som finns till dagens integrationspolitik.
Upplagd av Emil kl. 13:50 0 kommentarer
Etiketter: Centerpartiet, Integrationspolitik, Mauricio Rojas
Vänstern och rasismen
Många vänstersympatisörer verkar ha stora problem med att det finns starka och framgångsrika liberala kvinnor med utländsk bakgrund. Nu senast har Johan Ingerö uppmärksammat frågan på sin blogg. Det är en förrädisk debatteknik som används. En framgångsrik person har sålt sig till ”de vita” och en mindre framgångsrik person är strukturellt diskriminerad.

Två av kvinnorna som brukar anklagas för att vara liberala och därmed ”husneger”, ”blattealibi” och ”Onkel Tom” har själv svarat, Sakine Madon i Expressen och Dilsa Demirbag Sten i Arena. Det är obligatorisk läsning.
Upplagd av Emil kl. 11:15 0 kommentarer
Etiketter: Dilsa Demirbag Sten, Johan Ingerö, Sakine Madon, vänstern
Invandringskritiskt inlägg på DN debatt
Gunnar Sandelin, journalist, socionom och tidigare pressombudsman på Bris skriver idag på DN debatt att Sverige måste ompröva migrationspolitiken. Sandelin menar att invandringen, som bara till liten del består av ”riktiga” flyktingar kostar samhället stora pengar och leder till sociala problem. Han menar också att journalister mörkar problemen med invandringen.

Det är dags för vår yrkesgrupp att våga lyfta på locket och föra en offentlig diskussion som är förankrad utanför elitens elfenbenstorn. Ett rimligt krav är att regeringen tillsätter en statlig utredning om hur mycket de människor som har kommit hit de senaste tio till femton åren kostar i offentliga utgifter och tillför i skatteintäkter. På så sätt skulle vi äntligen kunna få en öppen diskussion om det mångkulturella samhällets för- och nackdelar ur ett samhällsekonomiskt perspektiv. Ett samhälle som faller sönder på grund av en alltför stor invandring gagnar ingen. Vi måste begränsa oss till att hjälpa de svårast utsatta om vi i framtiden ska kunna ha några resurser kvar till ett värdigt flyktingmottagande.

Jag anser att Sverige tagit för lite hänsyn till de ekonomiska konsekvenserna av migrationspolitiken. Där ger jag Sandelin rätt. För att migrationspolitiken ska vara hållbar på lång sikt måste invandringen gynna dom som bor i landet, inte bara de som invandrar. Principerna bakom migrationspolitiken, som etablerades på 70-talet, är inte hållbara i en mer globaliserad värld. Det är inte volymen på invandringen som är det stora problemet utan den föråldrade migrations- och integrationspolitiken. På kort sikt är det heller inte rimligt att Sverige antalsmässigt tar emot flest asylsökande i Europa.
Upplagd av Emil kl. 08:32 0 kommentarer
Etiketter: fri invandring, Gunnat Sandelin, invandringens ekonomiska effekter, Migrationspolitik
måndagen den 7:e april 2008
Alla älskar invandring – ingen vill ha invandrare
Om man lyssnar på riksdagsdebatter om migrations- och integrationspolitiken som den förra veckan får man intrycket av att alla partier vill ha en bibehållen eller ökad asylinvandring. Samtidigt beklagar sig alla över att invandringen leder till stora problem i Sveriges kommuner.

Ibland är resonemangen rent utav surrealistiska. Partierna anklagar varandra för omänsklighet och för att bryta mot internationella konventioner. Alliansen menar t.ex. att socialdemokraternas förslag är en ”kommunarrest” som bryter mot grundlag och europakonventionen. Socialdemokraterna och vänsterpartiet anklagar alliansen för att förslagen om försörjningskrav för anhöriginvandring är ett brott mot barnkonventionen osv. I själva verket utgår båda förslagen från samma idé, att de med självförsörjning ska gynnas. En flykting får bara ta hit sin familj om han/hon är självförsörjande eller en flykting får bara flytta dit den vill om han/hon är självförsörjande. Båda förslagen förekommer dessutom frekvent i våra grannländer utan att de har dragits inför internationella domstolar så det finns ingen anledning för en intelligent person som Fredrik Federley (c) att raljera som han gjorde i den senaste riksdagsdebatten.

Mål om en minskat ansvarstagande?

Alla som var inblandade i debatten påpekade att landet ska ha en generös och human flyktingpolitik. Därför blev jag lite förvånad när jag tog del av justitiedepartementets verksamhetsplan för 2008. På sidan 28 står det: att ”Sverige bör upprätthålla en reglerad invandring och ett långsiktigt hållbart asylsystem. Ett riktmärke på sikt bör vara en asylinströmning som inte allt för mycket avviker från EU-genomsnittet. Arbetet med återvändande efter lagakraftvunnet avvisningsbeslut ska effektiviseras för att undvika att asylsystemets trovärdighet undergrävs.”

En asylinströmning som liknar EU-snittet skulle innebära att antalet asylsökande till Sverige bör minska till 0,3 asylsökande per 1000 invånare, istället för dagens 4 per 1000 invånare. I antal skulle det innebära en minskning av antalet asylsökande från 36 000 till några tusen. Att det finns ett sådant mål var inget som reflekterades i debatten.
Upplagd av Emil kl. 15:23 0 kommentarer
Etiketter: anklagelser, Asylsökande, Fredrik federley, Integrationspolitik, Migrationspolitik, riksdagsdebatt
Vår frihet allt mer inskränkt av religionen
Religionen tar ett allt hårdare strupgrepp på Världen. Maciej Zaremba visar i dagens DN hur fel vi har hamnat i religionsfrågan. Hela världssamfundet, stater som privata företag, är mer noga att ta avstånd från en dålig religionskritisk film än diktaturers förtryck och massmord.

Wilders film uppfattas med rätta som antimuslimsk, eftersom upphovsmannen är en deklarerad islamofob. (För en gångs skull är det annars så missbrukade begreppet på sin plats). Likväl var det omdömeslöst av Ban Ki-moon att kalla filmen så, eftersom nästan samma film, gjord av en iransk marxist eller feminist (eller av Voltaire, som inte heller var så noga med nyanserna), kunde vara en rasande protest mot prästerskapets totalitära anspråk. Antireligiös, helt enkelt. Men nu har mullorna fått FN:s ord på att den sorts oresonliga religionskritik som en gång närde Upplysningen är ”antiislamisk”, värd att fördömas, alltså brottslig! Precis som mullorna alltid har sagt… Så nästa gång de hänger en iransk Voltaire, hoppas de kanske på större förståelse.

Steg för steg får de religiösa känslorna tolkningsföreträde framför de mänskliga fri- och rättigheterna. Samma regimer som massmördar sin egen befolkning bara för att de är svarta (läs Sudan) leder upprop mot länder som inte förhindrar individer att kritisera religion.

Det allra värsta exemplet på hur illa det är utspelade sig i FN:s råd för mänskliga rättigheter den 28:e mars. Det råd som byggdes upp under Jan Eliassons överseende har blivit ett redskap i händerna på islamistiska diktaturregimer (Islamiska konferensen) och deras allierade. Den 28:e mars beslutade Rådet att FN årligen ska rapportera om missbruk av yttrandefriheten, dvs. kritik mot religion. Förtryckande lagar som införts med motivering från religiösa påbud får inte längre kritiseras.

IHEU skriver: There has been a seismic shift in the balance of power in the UN system. For over a decade the Islamic States have been flexing their muscles. Yesterday they struck. There can no longer be any pretence that the Human Rights Council can defend human rights. The moral leadership of the UN system has moved from the States who created the UN in the aftermath of the Second World War, committed to the concepts of equality, individual freedom and the rule of law, to the Islamic States, whose allegiance is to a narrow, medieval worldview defined exclusively in terms of man’s duties towards Allah, and to their fellow-travellers, the States who see their future economic and political interests as being best served by their alliances with the Islamic States.

40 NGO:s från länder som ingår i islamiska konferensen vädjade förgäves om att yttrandefriheten måste skyddas.

Vi måste stå upp för en sekulär samhällsordning, trots att det ibland leder till konflikter. Alternativet är kanske mer bekvämt på kort sikt, men principer som yttrandefrihet måste gå före krass ekonomisk vinning och konflikträdsla.
Upplagd av Emil kl. 13:59 1 kommentarer
Etiketter: det sekulära samhället, DN kultur, FN, Geert Wilders, islamiska konferensen, Maciej Zaremba, yttrandefrihet
fredagen den 4:e april 2008
Antagligen ett misstag med helt fri arbetskraftsinvandring
The Economist skriver om de nordiska ländernas desperata försök att locka till sig högutbildade invandrare.

The Swedish response has been the most radical: a proposal that will virtually guarantee entry to any non-EU worker with a job offer from a Swedish employer. Residence and employment permits, initially valid for two years, can be extended for an extra two, with the possibility of permanent status afterwards.

The labour minister, Tobias Billstrom, says foreign workers are needed to counter a greying population and shrinking labour force. “We’ve had a one-track immigration policy. The only way to get into Sweden since the 1970s has been as an asylum seeker,” he notes.

Jag tror att de svenska reglerna riskerar att bli en stor missräkning för regeringen. Min kvalificerade gissning, utifrån andra länders erfarenheter, är att denna typ av arbetskraftsinvandring framförallt, som det har varit i Storbritannien, blir ett sätt att anställa släktingar från forna hemlandet i enklare serviceyrken. Och det är just de yrkena som är inträdet för många ungdomar och invandrare som redan idag bor i landet. Det kan betyda mycket för en företagare att kunna erbjuda ett arbete till någon släkting i forna hemlandet som därmed får uppehållstillstånd, med konsekvensen att hans/hennes barn/bror/vänner som redan har uppehållstillstånd i Sverige får söka arbete någon annanstans.

Det är inget fel i sig att personer invandrar till Sverige för att arbeta inom enklare serviceyrken, men samtidigt är det en typ av jobb som vi inte har tillräckligt av i Sverige. Ett sätt att minska risken att arbetskraftsinvandringen sker till alltför okvalificerade arbeten är att bestämma en minimilön på t.ex. en svensk medianlön för att bevilja arbetstillstånd. Som de föreslagna reglerna är utformade idag kommer de knappast att bidra till att lösa bristerna på den svenska arbetsmarknaden, snarare tvärtom. Och som statistiken i Economist visar så är det Norge och Danmark som har stor arbetskraftsbrist även för enklare jobb (2 procents arbetslöshet), medan Sverige med en arbetslöshet på 6 procent har, och kommer att få, en helt annan typ av arbetskraftsbrist: Högt kvalificerad arbetskraft.

Läs mer om regeringens och miljöpartiets förslag på nya regler för arbetskraftsinvandring och synpunkter på det här, här, här, här och här.
Upplagd av Emil kl. 14:51 1 kommentarer
Etiketter: arbetskraftsinvandring, economist
torsdagen den 3:e april 2008
Salt och blandat
Få pengar för att få betalt för att studera

Elisabeth Svantesson, riksdagsledamot för moderaterna, påpekar med rätta hur dumt förslaget med sfi-bonus är:

Det är helt gratis att läsa Sfi. De flesta som läser Sfi får dessutom betalt för att göra det. Nu ska man dessutom få pengar om man är snabb.

Klimatet tar sig in i utanförskapsdebatten

Jag var tvungen att titta en extra gång så att ledaren inte var skriven den 1 april, men inte. Björn Elmbrant på Dagens Arena för in klimatfrågan i debatten om hyresrätten och utanförskapet. Argumentet är att hyresrätten behövs för att evakuera människor till när klimatförändringarna leder till översvämningskatastrofer.

Carina Moberg som är ordförande i socialdemokraternas bostadspolitiska grupp sa nyligen till Svenska Dagbladet:

”Vi har hittills betonat att bostaden är en social rättighet. Men folk känner inte igen sig. Boendet är till stor del en handelsvara, och det kommer vi inte ifrån”.

Carina Moberg verkar också ha glömt klimatfrågan. De idag så intressanta investeringarna kan bli som ett fängelse, när vi om några år kanske får stora översvämningar, så att investerarna inte kan bo kvar. Och vart ska man evakuera folk om hyresrätterna krympt till ingenting?

Vi lär få se fler balkongflickor

Inte heller denna gång gick det att bevisa brott. Ytterligare en ung flicka är död utan att någon kan ställas till svars. Vi lär se fler fall framöver. Jag lyssnade på de skrämmande reportagen från Sveriges Radio Sjuhärad och de gör mig förtvivlad. Bland annat säger några pojkar så här till reportern:

– Tjejer ska vara hemma, för föräldrar vill inte att de ska tappa oskulden, menar en av killarna.

– Jag har många systrar och jag har stenhård koll på dem. De får inte gå ut och killkompisar får de absolut inte ha, det vill jag inte. De ska vara rena tjejer, fina flickor. Det är bäst att vara välklädd och sitta hemma, säger en annan kille.

Läs gärna Maria-Pia Boëthius inlägg om feghetsmorden i ETC. Hon påminner oss om att redan Bourdieu detaljerat beskrev hur missbruket av hedersbegreppet kan gå till:

Pierre Bourdieu, den franske sociologen, inledde sin bana med att studera kabylernas liv i Algeriet.

Vad Bourdieu beskriver är ett samhälle uppbyggt runt familjen, gruppen, släkten och klanen. Man hade inga pengar. För att höja gruppens status skaffade sig familjen istället socialt och symboliskt kapital. Och den mest gångbara handelsvaran var kvinnor. Varför det blev just kvinnor skulle kräva ett helt nummer av ETC för att förklara.

Hedern angick bara män, och i den ingick att hålla handelsvaran kvinnan i skick, hon ingick i mannens, men också släktens hedersstatus. Hennes heder, som alltså var släktens egendom ”kunde bara försvaras eller förloras, eftersom hennes dygd utgjordes först av jungfrulighet och sedan av trohet”.

Man kunde höja familjens status och sluta allianser med andra släkter genom att tillhandahålla en dygdig kvinna eller flicka för giftermål. Den enda sociala status kvinnan hade var som bytesobjekt.

Om hon hade en egen vilja eller ens kom på tanken att ”förälska sig” i någon av klanen inte utvald blev hon värdelös.

Om hon hade sex med någon före försäljningen, också om hon blev våldtagen, blev hon inte bara värdelös, utan sänkte hela familjens status, ungefär som att över en natt förlora familjeförmögenheten.

Familjehedern kunde bara återupprättas om man dödade den numera värdelösa kvinnan/bytesobjektet/valutan och befriade familjen från denna livs levande skam.
Upplagd av Emil kl. 15:02 0 kommentarer
Etiketter: balkongflickor, Björn Elmbrant, Dagens Arena, Elisabeth Svantesson, feghetsvåld, sfi, utanförskap
Morrissey vinner förtalsmål
En av mina största musikfavoriter, Morrissey, har vunnit ett förtalsmål mot tidningen Word.

Från Aftonbladet: I marsnumret av Word publicerades en recension där skribenten anklagade Morrissey för att vara ”rasist” och ”hycklare”.

Detta fick poplegendaren – själv barn till irländska invandrare – att dra tidningen inför rätta i Londons High Court.

Enligt domslutet slås det fast att tidningens ”anklagelser är absurda och saknar grund” och Word kommer nu att publicera en offentlig ursäkt till Morrissey.

Det är alltså inte bara i Sverige kulturjournalister försöker sänka sina fiender genom att klistra på dem falska åsikter.

– De har medvetet försökt förstöra min trovärdighet genom att klassa mig som rasist, enbart för att rädda sin egen fallande upplaga, har Morrissey sagt om den inlämnade stämningsansökan.
Upplagd av Emil kl. 14:41 3 kommentarer
Etiketter: förtal, morrissey, rasism
onsdagen den 2:e april 2008
Ännu en utredning om invandringens ekonomiska effekter i Storbritannien
Storbritannien har ännu en gång gjort det Sverige försöker undvika, dvs räkna på invandringens effekt på landets ekonomi. Och resultaten har åter lett till en het debatt. Läs mer i Independent, Sky News, Times och Guardian.

Parlamentarisk rapport om invandringens ekonomiska konekvenser

Den parlamentariska kommitté som utrett invandringens ekonomiska effekter har i en över 500 sidor tjock rapport kommit fram till att invandringen inte är den goda affär som tidigare studier och regeringen gjort gällande. Rapporten visar att invandrare sammantaget visserligen bidrar med 6 miljarder till ekonomin, 300 pund per person i landet, men menar att det i sammanhanget är en marginell siffra. Regeringen har tidigare försvarat migrationspolitiken med att den ger stora vinster för samhällsekonomin.

Nationella intresse kommer först

Migrationsministern Liam Byrne har svarat kritikerna genom att säga att de nationella intressena ska komma först i migrationspolitiken. Han menar vidare att eftersom invandringen kan ha negativa effekter på den sociala sammanhållningen så behövs både större ekonomiska vinster av invandringen och att andra effekter än de ekonomiska också spelar en viktig roll när invandringens effekter bedöms. Han hänvisar till den nya inriktningen på migrationspolitiken som syftar till att ändra sammansättningen på den utomeuropeiska invandringen till mer produktiva invandrare genom införandet av ett poängsystem.

”Etniska minoritetsgrupper och ungdomar förlorar på invandringen”

Rapporten visar att det är de med lägst lön, vissa etniska minoritetsgrupper och unga, som påverkats negativt av den stora invandringen till landet. Ordföranden i kommittén Lord Wakeham sade till Sky News att de flesta invandrare gör ett bra jobb, men att det inte leder till några ekonomiska fördelar för befolkningen och det skadar lågavlönade arbetare.

I rapporten föreslås ett tak för invandringen och att Storbritannien borde minska det antal partners och andra familjemedlemmar som tillåts invandra. De skriver också i rapporten att regeringens påståenden att det behövs migration för att förhindra arbetskraftsbrist är ”fundamentalt felaktigt”. Rapporten menar vidare att regeringens sätt att räkna på invandringens ekonomiska effekter är felaktiga. Regeringen räknar de ekonomiska effekterna genom att studera invandrares bidrag till BNP. Istället bör man, enligt rapporten, mäta inkomsten per capita i befolkningen.

Ny politik ska förhindra lågt kvalificerad arbetskraftsinvandring från icke EU-länder

Liberaldemokraternas Chris Huhne sade att rapporten tydliggör att regeringen fullständigt tappat kontrollen på antalet människor som invandrar till landet.

Liam Byrne är överrens med den parlamentariska rapporten i åtminstone en viktig fråga – att invandringen av lågt kvalificerade personer från utanför EU måste upphöra. Han sade också att det i samband med den nya lagen om migration ska införas regler som gör att ett arbete först måste erbjudas en brittisk person, och att invandrad arbetskraft först därefter blir aktuell. Det är vanligt sunt förnuft, sade Migrationsministern.

Premiärminister Gordon Brown har också uttalat sig. Han säger att ett tak på invandringen riskerar att försvåra för högutbildade att komma till landet och bidra till ekonomin, och att det nya poängsystemet för arbetskraftsinvandring effektivt förhindrar invandring av lågutbildad arbetskraft från icke-EU länder.

Värnskatt för invandrare ska införas

Brown sade också att de extra kostnader som invandrarna står för under de första åren i landet ska täckas av den nya medborgarskapsfond som invandrare ska betala in till. Fonden är en slags värnskatt på omkring 5 procent som alla icke-EU medborgare ska betala fram till dess de är medborgare.

Några kommentarer utifrån ett Svenskt perspektiv

Trots att invandringen inte kostar något för Storbritannien vill de reformera migrationspolitiken så att landet kan dra större nytta av migrationen. I Sverige kostar invandringen årligen samhället åtminstone ett tiotal miljarder kronor (direkta kostnader för migrationspolitiken och integrationspolitiken plus större utbetalningar än inbetalningar till/från utrikes födda). Ändå, eller kanske trots det, kan politiker i Sverige inte tala om invandringen i ekonomiska termer. I den svenska politiska debatten är mer invandring alltid bättre än mindre eftersom alla argument går ut på att vara den mest moraliska och generösa. (Jag vill ha fler arbetskraftsinvandrare, sade Bill. Kanske det, sade Bull, men vi borde först låta alla som söker asyl få stanna. osv)

Skillnaden i synsätt beror på att migrationspolitiken i Storbritannien, och de flesta andra länder, går ut på att samhället ska tjäna på migration i en globaliserad värld. I Sverige handlar det istället om att ta hand om invandrare det är synd om och att samhället är skyldig dem som invandrar till Sverige ett gott liv. Därigenom blir en ekonomiskt försvarbar migrationspolitik i mångas ögon en omänsklig politik. I Sverige leder det till den absurda situation att det är fult att stå för en migrationspolitik som också samhället och befolkningen tjänar på.

Det är också noterbart att de föreslagna svenska förändringarna för arbetskraftsinvandring går i en helt annan riktning än de förändringar som sker i Storbritannien. Där ska arbete först erbjudas inhemsk arbetskraft och lågkvalificerad arbetskraft ska förhindras att arbetskraftsinvandra.
Upplagd av Emil kl. 15:21 0 kommentarer
Etiketter: arbetskraftsinvandring, invandringens ekonomiska effekter, Migrationspolitik, Storbritannien
Svårt att arbeta med integrationsfrågor utan en ansvarig myndighet
Jag håller på att sätta samman ett kunskapsprojekt om integrationen av vidarebosatta kvotflyktingar. År 2007 vidarebosattes 1900 flyktingar i Sverige, varav flest var irakier men också många burmeser, afghaner, uzbeker, colombianer och etiopier. Under de senaste två decennierna har Sverige vidarebosatt 10 000-tals kvotflyktingar. Vidarebosättning sker i nära samarbete med FN:s flyktingorgan UNHCR och gäller personer som tvingats lämna sina länder och saknar förutsättningar att återvända till ursprungslandet eller att stanna i landet till vilket de flytt. De har alltså flyktingstatus innan de kommer till Sverige, ordnat boende osv.

Den stora majoriteten av de 70 000 flyktingar som vidarebosätts årligen, över 90 procent, tas emot i tre länder: Australien, Kanada och USA. År 2006 tog USA emot 41 300, Australien 13 400 och Kanada 10 700. Sverige är fjärde största mottagarland med 2 400 personer år 2006. Till Europa kommer årligen omkring 5500 flyktingar genom vidarebosättning.

Sverige tar emot många kvotflyktingar

I Europa är det alltså Sverige som tagit det största ansvaret att vidarebosätta flyktingar. Samtidigt kan vi konstatera att det har gjort mycket lite uppföljningar och utvärderingar av Sveriges vidarebosättning. Med tanke på Sverige långa historia av mottagning av kvotflyktingar har vi haft allt för lite kunskaper att dela med oss av.

Men ingen vet hur integrationen ser ut

Det behövs mer kunskap om allt från uttagningsarbetet till kommunmottagning. Det tänkta projektet fokuserar på kommunmottagandet och att öka kunskapen om olika aspekter av integrationen av kvotflyktingar i Sverige. Projektet kommer att ge en tydlig bild av hur integrationen av kvotflyktingar ser ut och vilka faktorer som gynnar deras arbetsmarknadsintegration. Projektet kommer också att ge en tydlig bild av vilka de viktigaste utvecklingsbehoven inom vidarebosättningen är.
Ingen har ansvar

Problemen med att jobba med integrationsfrågor har dock ökat markant sedan Integrationsverket lagts ner. Jag var själv ingen motståndare till nedläggningen men kan konstatera att alliansregeringen hittills inte lyckats styra upp integrationsarbetet. De finns ingen aktör som vill ta på sig ansvaret att samordna och driva på. Länsstyrelserna har ingen samordning sinsemellan, Arbetsförmedlingen har ett visst ansvar, Migrationsverket och Integrationsdepartementet likaså. SKL är också involverade, SCB också. Men vem som ska ta på sig uppdraget att följa upp och utvärdera politiken och se hur integrationsprocesserna fungerar är oklart.

Denna oklara ansvarsfördelning leder till att samhällsnyttiga projekt inte kommer till stånd och att andra läggs ner eller går på sparlåga (www.temaasyl.se). Jag har dock inte gett upp utan ska i veckan ha möte med MIM/IMER på Malmö Högskola och Migrationsverket för att se om projektet trots allt kan komma till stånd.

Jag har tidigare skrivit om vidarebosättning av flyktingar på Tema Asyl.
Upplagd av Emil kl. 09:32 0 kommentarer
Etiketter: Migrationsverket, MIM, organiseringen av integrationspolitiken, projekt, vidarebosättning
Senare inlägg Äldre inlägg Startsida
Prenumerera på: Inlägg (Atom)

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: