dec4

INDIVIDUELLT SETT

STOLTHET I JOBBET?*

Det finns förhållanden, lagar, regler och bestämmelser samt tillämpningar av dessa som hur rätt de än synes vara (men inte alltid) lämnar efter sig en obehaglig smak i munnen.

Och tvärtom. Stöld, bestickning, betalning utan kvitto hör till dem som det är svårt att teoretiskt ställa sig bakom utan vidare. Men så har vi mamman som stjäl mat till sitt barn, den förtvivlade turisten som till sist betalar 100 dollar för att komma förbi passkontrollen och han eller hon som inte har något kvittensblock och därför vid ett enstaka tillfälle tar eller ger betalt direkt i handen.

Och så finns det sådant som bara är meningslöst och tecken på en gränslös girighet. Som punktavgifter och punktskatter när de inte har något speciellt syfte som att begränsa trafiken eller liknande. Flygplansskatten i Quito vid avresa är ett exempel på detta. Det känns bara ovänligt och är till absolut ingen nytta. En sak är jag säker på: pengarna kommer inte landets fattiga till godo. Och vad händer med den som missat att han ska ha kvar 100 dollar för att komma ut ur landet igen?

Tillbaka till den första kategorin. Det måste finnas regler i trafiken och i samhället i stort. Vi måste köra på samma sida av vägen och vi kan inte parkera hur som helst. Vidare måste samhället ha in medel för att kunna sköta sina åtaganden. Överträdelser och brott måste bestraffas. Det är nog alla tveklöst med på.

Ändå är det något väldigt osympatiskt med utövande av kontrollen av detta. Från småsaker till större saker. Man kommer fem minuter för sent till bilen och har fått parkeringsbot, man blir sjuk och klarar inte sina ekonomiska åtaganden och har genast kravbrev, inkassokrav och självaste kronofogden kan komma krypande genom i brevinkastet.

Tjänstemän gör sin plikt och det gör och gjorde diktaturernas soldater också. De är nöjda med att ha jobb, att tjäna schysst, de har villa, fru och trädgård och de går kurser för att lära sig hur man tar folk och hur man ska klara av att få ovett. Det gör sitt jobb och det ska de göra men de måste vara medvetna om att de inte är några glädjespridare.

Någon stolthet kan de väl knappast känna över sin verksamhet – om man säger så. Finns det något som säger att de MÅSTE bötfälla en bil som är felparkerad. Det kan ju vara en turist eller en sjuk person. Och det kanske finns massor av tomma parkeringsplatser runt omkring. Det är detta robotliknande beteende som skrämmer. OK. Moder Justitia är blind och inför lagen sägs vi alla vara lika. Det är inte fel men det är helt klart inga sympatiska uppgifter man utför. Det finns absolut inget positivt eller konstruktivt i dem.

Efter två år utomlands vill jag dock erkänna min stolthet över och beundran för den vanlige svenske polismannen. De kanske har brister som jag inte känner till men jämfört med en del andra länder är de as-schyssta och utför ibland uppgifter med risk för sina egna liv i denna hatfyllda värld. De är vänliga, välutbildade, talar engelska och ibland andra språk. De försöker vara psykologiska och vill verkligen göra ett bra jobb.

Vårt land är också en fungerande rättsstat. Det får vi inte glömma att vara tacksamma över. Då måste det ju också finnas en exekutiv makt och handräckning att tillgå. Till sådana ändamål betalar jag gärna skatt. Sen kan man ju tycka att straffsatser och praxis blir lite sneda i vissa fall.

Om man vore helt känslolös och räknade på det skulle det säkert löna sig att mörda i en del fall – även om man åker fast – medan det kan vara rena katastrofen att glömma betala hyran eller själv bli utsatt för brott, bedrägeri eller bara bli ”outsmartad” gång på gång för att man inte ser vad det är som krävs, eller inte kan, vill eller orkar hoppa varje gång piskan viner.

Tycker du allt detta är mostsägelsefullt så kommentera gärna! Frågorna är ”under utredning”. Jag är ingen politiker guschelôv!

Skrivet av Ch. den 4 dec 11:13 | Anmäl
Tillhör kategorierna: mänskligt , storebror , samhälle , parkering
Kommentarer

Inlägget har 4 kommentarer
Håller med,
Anmäl
att poliserna här är allmänt trevliga. Men om rättstat…mnja…Har Du råkat ut tex, att få plötslig en inkassokrav från helt okända håll? För tjänster, som Du aldrig beställt eller fått? Om hur inkasso går till kronofogden, till vem du snällt svarar, att har inte äran veta, vem den är, som kräver så stora belopp av Dig. Hur ärendet går till tingsrätten, hur Du meddelar desamma till tingsrätten, samt meddelar, att fakturan, som betalningskrävare har bifogat som enda bevis, inte är underskriven av dig, samt att du har ingen aning vad ”arvode efter överenskommelsen” betyder o avser. Hur tingsrätten ändå beslutar, att Du ska betala, i ”skrivbordsdom”, utan vanlig domstolsgång, på grund av att du inte har några bevis att detta är luftfakturan. Hur du polisanmäler utsändaren för bedrägeri gång på gång, för urkundsförvalskning gång på gång, hur ärendet las ner gång på gång…(ingen allmän intresse, skriver åklagaren). Hur kronofogden går in och tar den jättebeloppen från din konto. Hur du försöker stämma bedtragaren, men upptäcker, att personen bakom har 55 konkurser bakom sig och inga inkomster. När advokaten klokt råder Dig glömma allt, eftersom du ändå har ingen chans att få pengarna tillbaka, o processen blir lång o dyr. Rättstat? Mnja, iaf inte för vanlig obetydligt människa. Ha en bra o fortsätt lyckosam liv!
Skriven av viivian den 4 dec 16:12
Svar till Vivien
Anmäl
Allting är väl relativt. Men stort sett är väl Sverige, i likhet med de flesta i-länder i väst, en rättsstat, även om det kan finnas stora brister. Har varit med om ”liknade grejer” som du beskriver och just det här med ”kronofogderiet” är väl en svensk svaghet. Med några undantag tror jag ändå att myndigheter i större utstäckning upplever sig tjäna det allmännas bästa här än i andra länder (e.g. Italien) där de anser det vara myndigheters rätt att jävlas med folk.
Skriven av Ch. den 4 dec 16:28
Finns det nån regel som passa ihop
Anmäl
med den andra?????????????? Kram Åsa
Skriven av game over…………. den 4 dec 19:30
Till Åsa
Anmäl
Drömmen är ju att det ska finnas consensus kring det mest grundläggande i samhället. Sedan finns det änd massor urtrymme att tolka och särskilt att tillämpa detta på många olika sätt. Det förblir ju en dröm men det skulle kännas bra med ett större (filosfiskt) helhetsgrepp tycker jag. Att man parallellt med vardagen börjar ställa grundläggande frågor: varför finns vi här, vad är samhället till för, vad ska det uträtta och hur, vilka krav kan man ställa på indviden/medborgaren och vilka rättigeter har den (individen) och så vidare från stort till mindre och litet. Sedan låter man detta sippra in i den praktiska verksamheten efterhand. Det kanske låter lite religiöst men det är inte menat så. Som det är nu tycker jag många gånger vi slåss om brödsmulor på ytan av en (förlåt det banala) damm. Vi kvackar och kvackar men förstår varandra inte.
Skriven av Ch. den 5 dec 10:36
Skriv kommentar

Du måste vara inloggad för att få kommentera. För att logga in, klicka här.
Trackbacks

Trackback-url för det här inlägget är:

http://blogg.expressen.se/TrackBack?b=individ&e=444231

Inlägget har 0 trackbacks
Tipsa

Vill du tipsa en vän om detta blogginlägg? Klicka här!

Annonser
« »

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: