jan31-1

INDIVIDUELLT SETT

INGEMAR JOHANSSON

Så fick du till sist ta räkning till tio Ingo! Det är verkligen med stor bestörtning jag läser om din bortgång. Du betydde så mycket för oss som är yngre än dig men gamla nog att minnas dina berömda matcher. De motståndare jag minns är Henry Cooper, Joe Erskine, Eddie Machen och så förstås Floyd, din vän.

Du var nog underskattad av de flesta av dem och det kanske gjorde det lättare för dig. Det var väl Machens manager som skulle rulla en ärta uppför Redbergslidsbacken om du vann? Men du jabbade med vänstern och då och då mullrade den överraskande, raka högern. Du rullade fram och tillbaka i ringen och du var den kvinnliga publikens favorit: ”Han är för go!” minns jag mig hört samtidigt som jag kände ett stygn av avundsjuka. Gropen i hakan, det något lockiga håret och den fåordiga aura av mystik som omgav dig bidrog väl till detta.

Jag följde dig i dagspressen och i Rekordmagasinet och All Sport och jag köpte en memoarbok som hette ”Sekonderna lämnar ringen”. Jag kan fortfarande höra din röst yttra saker som ”once a champ always a champ”, ”morfar kunde jag ha varit för längesen”, ”jaså väskdängare”, ”ja, starka ben har jag alltid haft” på omisskännlig göteborgska. Från boken minns jag ”that will be hard papers” i New York då alla hade skrattat runt dig.

Jag satte inte uppe den där juninatten som elvaåring utan klockan hade ställts och jag blev väckt. Vi satt alla runt radion och jag minns den uppbygda förväntan, spänningen, jublet. Det påverkade mig så mycket att jag behövde uppsöka toaletten. Så var matchen plötsligt slut och man gläntade på persiennerna. Klockan var väl fyra på morgonen men där stod barberaren som hade klippt av sig fingrarna och diskuterade med en annan person. Länge. Det var lätt surrealistiskt. De stora svarta rubrikerna och bilderna i tidningarna dagarna efteråt.

Du drog dig tillbaka relativt tidigt och förvaltade ditt kapital med en timmes arbete om dagen som du sa en gång i teve. Åter var jag grön av avund. Du köpte en villa med pool i Florida. Jag minns att du dök i denna en gång i ett tevereportage. Och du dök väl upp några gånger i andra sammanhang som jag nu glömt. Sedan tappade jag bort dig tills jag fick höra att du hade fått en sjukdom och hade svårt att klara dig själv. Och nu det sorgligaste av alla bud.

Du var en stark arbetargrabb som hade jobbat som stensättare men som fann vägen till boxningen, rikedomen och lyckan hoppas jag. Det var din väg och den var väl inte så spikrak som det kan förefalla nu i efterhand antar jag men du var stark, envis, skicklig och hade väl lite tur som det ju nästan alltid är. Och jag har en känsla av att du alltid förblev dig själv. Jag såg dig senare springa maraton i Stockholm omgiven av ”medhjälpare” men det var helt utan krusiduller. ”Har du sett Ingo?” sa folk som stod och tittade. Du var helt enkelt bara vår Ingo.

Skrivet av Ch. den 31 jan 11:18 | Anmäl
Tillhör kategorierna: mänskligt , ungdomar , samhälle , sjukdomar och vård
Kommentarer

Inlägget har 2 kommentarer
Lite blyg
Anmäl
Vill bara lyfta fram hur Edna Alsterlund, Ingos andra hustru, sammanfattar deras liva tillsammans. När du tänker på Ingemar i dag – vilket är ditt ljusaste minne? – Verkligen oräkneliga! Vi delade många fantastiska år. Roliga år. Lyckliga år. Få kvinnor har haft ynnesten att uppleva vad det vill säga att vara omhuldad av en man som Ingemar. Han var stark i ordets alla bemärkelser. – Samtidigt som han var öm, beskyddande och faktiskt lite blyg. Han besatt fullständig integritet. Ljög aldrig någonsin – men kunde slingra sig i det oändliga för att slippa säga något elakt om någon. I sanning en god man. Dessutom med en fantastisk underfundig humor. Jag är en lyckligt lottad kvinna.
Skriven av Ch. den 1 feb 09:56
Allvarlig sida
Anmäl
jag kan inte bara släåa det här med Ingos död så där utan vidare utan citerar återigen Expressen. Äldste sonen säger: – Men sen hade han ju en allvarlig sida också, han har ju också grubblat och funderat mycket i sitt liv. Han var intresserad av musik och poesi också. Och framförallt kunde han bli väldigt ledsen över orättvisor när han till exempel såg på nyheterna
Skriven av Ch. den 1 feb 10:26
Skriv kommentar

Du måste vara inloggad för att få kommentera. För att logga in, klicka här.
Trackbacks

Trackback-url för det här inlägget är:

http://blogg.expressen.se/TrackBack?b=individ&e=465896

Inlägget har 0 trackbacks
Tipsa

Vill du tipsa en vän om detta blogginlägg? Klicka här!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: