mars14-1

INDIVIDUELLT SETT

SANNINGEN HITTAR DU I LITTERATUREN

Den mångtydigt leende bokbloggaren Jannerling har läst en bok som heter Tidsstudiemannen. Hon fnissar men det framgår inte exakt vad det är som är så kul. Själv kommer jag att tänka på en svensk film där Magnus Härenstam spelade odräglig tidsstudieman och oemotståndlig förförare i lantlig 40-talsmiljö. Jag minns det också för Tjorven var med, allstå hon som spelade Tjorven i 60-talsserien med Båtsman och Farbror Melker som inte hade den rätta knycken. Skärgårdborna? Nä, det var visst Strindberg.

Jannerstig å sin sida kommer att tänka på en tysk bok med den rafflande titeln ”Ich bin ein Bibliotheker” (en titel som nästan kan tävla med Lars Gustafssons ”Kommunalrådet cyklar förbi). Nåväl det verkar handla om norrländsk tystlåtenhet vilket får mig att tänka på Per-Gunnar Evander som är lite jobbig i sina senare böcker men som får in en del riktiga guldkorn ibland. Förutom att han har det där otroliga, odefinierbara berättarsuget i texten.

Evander har själv på föreläsningar berättat om mannen som ska sagt: Ja, jag älskar dig precis som jag sa när jag friade till dig och blir det någon förändring ska jag meddela dig”. Till sin fru alltså som tydligen var i behov av någon form av ömhet. Ännu kuligare (?) var att jag av en tillfällighet följande söndag hörde detta återges i en radiosänd predikan från Píngstkyrkan i Hässleholm. Halleluja! Underliga äro Herrens vägar.

Kanske lite igenkännandets glädje från min sida eftersom jag till 1/4 går omkring med norrlandsblod. Jodå, min farmor kom från Ångermanland och använde ord som ”eljest” när hon väl sa något och nynnade på sånger som ”Varför skola mänskor strida, varför ska här gjutas blod”.

Själv lyckades jag framleva nästa två decennier i olika lärarkollegier utan att öppna munnen mycket mer än för att svara på tilltal och ställa enkla konkreta frågor. I klassrummen var det förstås annorlunda men tillsammans med kollegor som kände till klassisk musik, som själva var lärarbarn eller vars förädrar varit läkare, som åkte till Gotland för att gå på kurser i porslinsmålning, hade sommarstugor både här och där och skojade om att ta röda kalsoneger på sig på 1 maj, där sjönk modet betänkligt.

Det blev naturligtvis mycket nickande, hummande och korta repliker. Sällan att man kom in och sa saker i stil med att ”Hej, har ni varit på begravning så trumpna som ni ser ut?” eller ”Hallå, är det någon som har lust att gå med till Värdshsuet och äta idag” och än mindre att man stå i centrum och raljera om än det ena än det andra.

Man blev av nödvändighet en observatör och det är måga som ska vara glada att jag inte skrivit en bok om det – ännu.

Skrivet av Ch. den 14 mar 09:33 | Anmäl
Tillhör kategorierna: manligt och kvinnligt , skolan , samhälle , psykologi , filosofi , litteratur
Kommentarer

Inlägget har 3 kommentarer
Halleluja.
Anmäl
Det känner jag väl mycket väl igen från min barndom……Ja, underliga äro vägarna eljest….Kramgäddan
Skriven av Geddfish den 14 mar 11:21
Jo, jag måste säga,
Anmäl
att du själv har underfundiga kommentarer! Jag gillar dom, lite ifrågasättande…. Kramgäddan
Skriven av Geddfish den 14 mar 13:28
Hallå
Anmäl
Tackar, tackar, en gör så gôtt en kan.
Skriven av Ch. den 14 mar 13:36
Skriv kommentar

Du måste vara inloggad för att få kommentera. För att logga in, klicka här.
Trackbacks

Trackback-url för det här inlägget är:

http://blogg.expressen.se/TrackBack?b=individ&e=482230

Inlägget har 0 trackbacks
Tipsa

Vill du tipsa en vän om detta blogginlägg? Klicka här!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: