mars29-1

INDIVIDUELLT SETT

PRESSFRIHET? PYTTSAN!

Reportrar utan gränser har rangordnat världen nationer efter den pressfrihet som de anser råder i länderna. Som väntat kommer de nordeuropeiska duktiga flickorna/länderna på första raden i klalssrummet också högst upp på listan.

Guschelôv får man väl säga. Trevligt är att det till gänget har sällat sig några charmknuttar i form av Portugal, Grekland, Slovenien och Ungern.

Absolut längst ner hamnar det numera ökända Eritrea. Jag tänker på killen i Hässleholm som idealistiskt sålt tidningar och samlat in pengar till Eritrea sedan 60-talet. Tänk hur några förvuxna egon med ett ett par penndrag kan krossa miljoner människors livslånga förhoppningar. Denna långa kamp för att slippa vara en provins i Etiopien och så utmynnar det i detta! Måtte det inte ha varit helt förgäves!

Övriga bottenländer ser ut som en lista över länder man absolut inte skulle vilja resa till om så fick allt betalt och en årslön på köpet: Nordkorea, Iran, Irak, Saudiarabien, Libyen, Somalia, Vitryssland, Turkmenistan, Burma, Laos och några till. Kuba är också med men dit skulle jag faktiskt vilja åka för att titta på gamla amerikanare in action innan de defintivt försvinner samtidigt med Castro.

Jag vill bara sätta ett frågetecken för en del länder som ansetts ha ”tillfredsställande” pressfrihet. En del av dem är länder där militären av tradition kan ingripa om saker och ting inte faller den på läppen. Senast såg vi ju detta i Republiken Madagaskar och det gäller ett antal länder kring ekvatorn. I sådan länder får vi en mycket lam och sjävcensurerande journalism. Den är fri men samtidigt inte.

Så reportrarnas karta kanske borde varit lite gulare på sina håll. Samtidigt är det lite svår att förstå varför inte USA, Frankrike, Spanien och Australien får leka med de duktiga flickorna. Att inte Österrike får det antar jag beror på den starka högerkantringen av politiken och Italien sänks förmodligen av il cavaliere Berlusconis såväl politiska som mediala dominans – om jag gissar rätt.

Avslutar med att lägga en symbolisk krans på den okände journalistens grav var den nu är belägen. Att dö sökande efter sanningen är stort – även om det inte borde vara nödvändigt!

Källa: SvD

Skrivet av Ch. den 29 mar 19:59 | Anmäl
Tillhör kategorierna: mänskligt , samhälle , maktmissbruk , media
Kommentarer

Inlägget har 0 kommentarer
Skriv kommentar

Du måste vara inloggad för att få kommentera. För att logga in, klicka här.
Trackbacks

Trackback-url för det här inlägget är:

http://blogg.expressen.se/TrackBack?b=individ&e=488248

Inlägget har 0 trackbacks
Tipsa

Vill du tipsa en vän om detta blogginlägg? Klicka här!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: