aug09 1-1

INDIVIDUELLT SETT

Om politik och samhälle ur individens synpunkt

Mjukt och sexigt

 

”Dömda män”, alltså grova brottslingar, attraherar kvinnor, skriver DN.  Fenomenet är som de flesta fenomen både gammalt och välkänt. Att det tas upp nu i nyhetstorkan är kanske signifikativt. En journalist, Jenny Palm, har mitt under radikalfeminismens storhetstid skrivit en bok på temat. Lite grand kan man ju, utan att direkt vilja vara elak, undra om Palm själv känt en sådan dragning . Svartenbrandt och Olofsson nämns. Nu har man nästan glömt vad det var de gjorde en gång.

Den stora frågan är dock varför. Och den är inte ointressant. Det är manligheten, machokulturen och handlingskraften som drar säger Palm. Särskilt kvinnor som svikits av systemet. Men inte bara sådana kvinnor skulle jag (Ch.) vilja säga. Kvinnorna vill se det fina i något fult, de förstorar mannens goda sidor, de förklarar bort brottet. Bankrånare står högt i kurs, särskilt om de är berömda. Kvinnorna tar kontakt med mannen i fängelset där han ju är relativt ofarlig. När han senare kommer ut går det ofta sämre med relationen. Det är alltså hur DN relaterar Palms bok ungefär.

Frågan är hur vetenskaplig boken är. Skulle det inte vara intressant med forskningsmässigt hållbara studier här? Själv har jag en känsla av att även framgångsrika, utbildade kvinnor med självförtroende kan känna dragning till det burdust manliga som man då ibland tror sig finna hos dem som begått brott. Men det kan också vara hemmafrun och hantverkaren, societetsdamen och den svettige arbetaren. Dessa klichéer finns väl av någon anledning. Det har inte med moderskänslor att göra säger Palm och det tror inte jag heller även om det moderliga kan vara ett stort inslag i några kvinnors känsloliv.

Kan det vara så att en del kvinnor dras till det som kontrasterar mot det de möter dagligdags, det traditionellt kvinnliga, dubbelmoralen i samhället, mjukismän med kvinnliga egenskaper och kvinnligt tal etc. De söker kanske en strimma liv där man vet vad som gäller, ett ja är ett ja, det är hårt men rättvist etc. Ett slags befriande reningsbad från den skenbart mjuka men förrädiska vardagen där den baksluge tar hem storkovan till sist. Kanske det inte alls har med manligt och kvinnligt att göra. Finns samma fenomen i motsatt riktning utan det räknas som sexuella avarter?

Jag kan ju bara säga det att min fru gillade inte mig mer när jag fick fortkörningsböter och många kvinnor tycker ju att man skriker om man inte ler. Själv gillar jag mjukhet men det kan stå en upp i halsen ibland. Faktiskt.

Skrivet av Ch. den 1 aug 16:58   |  Anmäl
Tillhör kategorierna: manligt och kvinnligt , mänskligt , samhälle , feminism , psykologi , brott

Kommentarer

Inlägget har 0 kommentarer

Skriv kommentar

Läs först om våra regler och villkor för kommentarer.

Rubrik:

Kommentar:

Du är inloggad som: Feminix
Logga ut

Trackbacks

Trackback-url för det här inlägget är:

http://blogg.expressen.se/TrackBack?b=individ&e=527389

Inlägget har 0 trackbacks

Tipsa

Vill du tipsa en vän om detta blogginlägg? Klicka här!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: