Det närmaste jag kommit om Luciabeslutet

Detta är hämtat från Riksdagens protokoll 1989/90:46 sidan 78, den 14 december 1989

9 § Information från regeringen om asylpolitiken
Statsrådet MAJ-LIS LÖÖW:

Herr talman! Jag har bett att få ta kammarens tid i anspråk för att infor­mera om ett regeringsbeslut i dag, föranlett av att det svenska flyktingmotta­gandet befinner sig i en kris.

Under andra halvåret 1989 beräknas drygt 20000 personer söka asyl i Sve­rige. Denna siffra motsvarar vad som beräknades för hela budgetåret 1989/90. Totalt uppskattas ca 29 000 söka asyl i Sverige under 1989, mot drygt 19000 under 1988. 1 denna siffra finns en ny stor grupp, nämligen ca 5 000 turkbulgarer

Samtidigt finns närmare 7000 människor, som har fått arbets- och uppe­hållstillstånd, på förläggningar i väntan på en kommunplats. Sammanlagt finns för närvarande 23000 människor på invandrarverkets förläggningar

Avtal sluts för närvarande mellan invandrarverket och kommunerna om den kommunala mottagningen av flyktingar nästa ån Enligt invandrarver­kets bedömning kommer kommunerna att ta emot ett avsevärt större antal flyktingar 1990 än under 1989, då 18000 personer placerades ut i kommu­nerna.

Hela nästa års utrymme kan emellertid redan nu beräknas vara i stort sett intecknat av de människor som i dag finns på förläggningan

Det torde inte ha undgått någon att den stora inströmmningen under se­nare tid har tvingat fram extraordnära åtgärder: bostadsplattformar, fartyg, tält, husvagnar etc.

Påfrestningarna har medfört att mottagandet inte längre kan ske i de vär­diga former som eftersträvas och som ofta tas upp i debatterna här i kamma­ren.

Den 2 november i år lade regeringen fram ett program som syftade till att motverka den s.k. dokumentlösheten och att underlätta för kommunerna att ta emot ännu fler flyktingar. Åven om dessa åtgärder på sikt får önskad ef­fekt har den fortsatt höga tillströmmningen skapat en ohållbar situation.

Regeringen har därför funnit att andra åtgärder måste vidtas för att man skall komma till rätta med situationen. Asyl kommer endast att ges till de asylsökande som uppfyller kraven enligt FN:s flyktingkonvention och till dem som i övrigt har särskilt starka skyddsbehov.

[Jämför detta med vad Sverigedemokraterna säger i sitt partiprogram:

”Asyl skall endast beviljas åt personer av två kategorier:

De som uppfyller kriterierna i FN:s flyktingkonvention (Genèvekonventionen)

Ett mindre antal kvotflyktingar som erbjuds asyl enligt avtal med UNHCR

Undantagsvis kan tillfälliga uppehållstillstånd utfärdas för personer som inte fullt ut lever upp till FN-konventionens krav, men som av ytterst starka humanitära skäl ändå inte kan återvända till sitt hemland med omedelbar verkan.”]

Förändringen innebär att det inte längre blir möjligt att få asyl som krigs­vägrare eller s.k. de factoflyktingar, om inte särskilt starka skyddsbehov fö­religgen

Det nu aktuella beslutet har fattats med stöd av bestämmelserna om ”sär­skilda skäl” som anges i utlänningslagen 3 kap. 4§ andra stycket 2. För att dessa särskilda skäl skall kunna tillämpas krävs enligt proposition. 1988/89:86 ”att förhållandena är sådana att det bedöms vara nödvändigt för att reglera invandringen”. Det skall ”vara fråga om så pass många personer att det skulle medföra stora påfrestningar för det svenska samhället och den svenska flyktingmottagningen att ta emot dem i Sverige”. Det är den situa­tionen som vi anser att vi i dag befinner oss i.

Förändringen gäller tills vidare. När en omprövning kan ske går för närva­rande inte att bedöma. Jag tycker att det är angeläget att tala om att den särskilda praxis för barnfamiljer som regeringen tillkännagav den 31 maj 1989 inte berörs. Det innebär att barnfamiljer som har ansökt om uppehålls­tillstånd och som därefter har vistats i Sverige i mer än ett år och ännu inte fått något slutligt beslut, får stanna om inte vissa skäl talar emot.

Herr talman! Ökningen av antalet asylsökande i Sverige har föranletts av flera samverkande faktorer; den snabba handläggningen av asylansökningar, bra mottagning i kommunerna och en generös lagstiftning. Detta har gjort det naturligt för många att söka asyl i Sverige i stället för i andra länder i Europa.

Vi har nu nått gränsen för vad vi klarar av. Skall vi framöver på ett bra sätt bereda en fristad åt dem som behöver den allra mest, måste vi i dag in­skränka möjligheterna för andra att få uppehållstillstånd i Sverige. Jag vill för säkerhets skull än en gång understryka att asyl kommer att ges till dem som uppfyller kraven enligt FN;s flyktingkonvention och till dem som i öv­rigt har särskilt starka skyddsbehov.

Avslutningsvis vill jag säga att det självfallet har varit ett svårt beslut att fatta, men regeringen har bedömt det som ett nödvändigt beslut.
Prot. 1989/90:46 14 december 1989

Information från regeringen

GULLAN LINDBLAD (m);

Herr talman! Det är bara att konstatera att verkligheten nu har nått rege­ring och riksdag även när det gäller flykting- och invandrarpolitik. Vi mode­rater ställer oss bakom regeringens beslut, inte minst eftersom det är ett gammalt moderat krav som regeringen nu gör till sin politik – nämligen att
79

Prot. 1989/90:46 14 december 1989

Information från regeringen
man skall ta emot flyktingar enligt FN-konventionens bestämmelser med en generös tillämpning.

En generös och human flyktingpolitik kan inte bara gälla fram till gränsen, som har varit fallet i många stycken tills i dag. Det handlar också om att ta emot flyktingarna värdigt, som har sagts hän och att ge dem en plats i en svensk kommun och snabbt ge dem möjlighet att försörja sig själva. I det avseendet råder det stora brister i dag. Ca 7 000 flyktingar med uppehållstill­stånd sitter fast i flyktingförläggningarna, trots att vi har en högkonjunktur

Med den nya inriktningen på flyktingpolitiken bör våra resurser kunna ka­naliseras till positiva åtgärder för flyktingar och invandrare.

Jag har några frågor att ställa till invandrarministern. Vad gör regeringen mer akut för dem som redan finns här? Kommer regeringen att sätta in stor kraft för att fiyktingarna skall komma i arbete och för att man skall tillvarata deras yrkeskunnande och akademiska examina? Kan vi också på litet sikt tänka oss en något ökad arbetskraftsinvandring och möjligheter för arbetsta­gare och arbetsgivare att på ett lättare och mera aktivt sätt kunna nå var­andra?’Kommer regeringen att ge kommunerna fria händer med de medel som ställts till förfogande, t.ex. för flyktinglön och för arbete i stället för bi­dragstagande? Kan de nya bestämmelserna på litet sikt leda till att vi kan öka flyktingkvoten något på spontanflyktingarnas bekostnad? Det skulle in­nebära att vi kunde ta emot flera av de mest behövande flyktingarna från läger runt om i vår värld. Det är en åtgärd som de flesta svenskar är positiva tiU.

ALEXANDER CHRISOPOULOS (vpk);

Herr talman! Efter den information vi har fått från invandrarministern kan man bara konstatera att regeringen är i färd med att genomföra den i särklass största och kvalitativt allvarligaste försämringen av flyktingpolitiken under de senaste decennierna, och det utan att begära kammarens samtycke. Det som regeringen informerar om innebär att man minskar flyktinginvand­ringen med ända upp till 60 % i ett svep. Det innebär att Sverige sällar sig till de mest reaktionära och flyktingrestriktiva länderna i Europa och kom­mer att genomföra en praxis som inte sammanfaller med Sveriges anseende utomlands.

Vi skall alltså gå ut och säga, i utlandet, att Sverige hade räknat med att ta emot 20 000 flyktingar 1989 – i förhållande till vår folkmängd, levnadsstan­dard, inkomst per capita och med våra demokratiska traditioner. Nu har vi fått 29000, och det kan vi inte acceptera. Det har vi inga resurser att ta emot. Detta skall vi göra, samtidigt som vi har en förhoppning att vara trovärdiga.

80
RUNE BACKLUND (c);

Herr talman! Det råder inget tvivel om att vårt flyktingmottagande är mycket ansträngt. Den nya organisationen för flyktingmottagning som är i gång sedan mindre än ett halvår har redan under denna period kommit i otakt. Man kan konstatera att invandrarverkets personal är på gränsen till slutkörd. Tillgången på förläggningsresurser är snart uttömd, i varje fall när det gäller den södra delen av landet, och – vilket kanske är allvarligast – lan­dets kommuner signalerar allt oftare att de inte är beredda att öka antalet

kommunplatser, så att det står i relation till antalet människor som söker sig till vårt land. Vi menar från centerpartiets sida att detta gör att man inte un­der någon längre tid kan acceptera att vi har två så olika uppfattningar; en uppfattning att vi kan ta emot i princip hur många flyktningar som helst och en andra uppfattning, som finns från kommunernas sida, att man i kommu­nerna inte kan bereda plats för mer än en begränsad andel av dem som kom­mer över gränsen. Detta förutsätter någon form av ställningstagande.

Vi noterar att den åtgärd som regeringen vidtar i dag, genom att använda undantagsklausulen, innebär att man även fortsättningsvis kommer att ta emot konventionsflyktingar men att man begränsar mottagandet av asylsö­kande som har svagare skäl. Man har ändå en ventil i systemet, i och med att det sägs att människor har möjlighet att få uppehållstillstånd om de kan påvisa skäl. En sådan åtgärd är rimlig att ta till i detta sammanhang, menar vi. I annat fall skulle vi kanske råka i en mycket värre situation, att det starka engagemang som har funnits hos svenska folket för att ta emot flyktingar skulle komma än mer i obalans och leda till att det blev en stark opinion mot flyktingmottagande.

Vi noterar att denna åtgärd är vidtagen. Vi hoppas att den skall kunna innebära att vi återigen får balans i vår organisation och att flyktingmotta­gandet därigenom fungerar även framdeles.
Prot. 1989/90:46 14 december 1989

Information från regeringen

MARIA LEISSNER (fp);

Herr talman! I juletider lyssnar vi ofta till evangeliet, och där kan man läsa: ”och det fanns inte rum för dem i härbärget”. Det är nu regeringens budskap till flyktingarna som söker sig till Sverige.

Den juridiska möjlighet som invandrarministern har använt sig av finns. Regeringen kan använda sig av den. Man kan alltså suspendera de paragra­fer som man nu har talat om att man inte kommer att utnyttja. Man kan säga nej till personer som kommer med flyktingliknande skäl och som är krigsväg­rare, om särskilda skäl föreliggen Det är då en bedömningsfråga; Råder dessa särskilda skäl nu? Har vi kommit i den dramatiska situation då vi måste säga oss att Sveriges resurser har tagit slut, att vi inte längre förmår ge skydd åt de människor som behöver skydd? Det är just detta regeringen säger. Re­geringen säger inte att de som kommer hit saknar behov av skydd. Tvärtom säger man att det mycket väl kan hända att många av dem har behov av skydd – de allra flesta får ju ändå uppehållstillstånd. I stället säger man; Ni får inte det skyddet i Sverige. Det är det denna debatt handlar om, och det kommer vi nu att få leva med ett tag.

Det är ett mycket tragiskt beslut som har fattats. Det beslutet är fattat un­der svåra omständigheten Jag har mycket stor förståelse för de svårigheter som invandrarministern och framför allt invandrarverket har Det är besvär-hgt att vara flexibel för att svara upp mot händelser i vår omvärld – politiska händelser, övergrepp mot mänskliga rättigheter Men jag tror att regeringen till stor del har bäddat för detta själv.

Jag skulle vilja fråga invandrarministern; Varför har man inte överlagt med UNHCR? Varför har man inte överlagt med andra europeiska länder, om man anser att Sverige har fått ta en oproportionerligt stor andel flyk­tingar? Varför väljer man denna modell i första hand, att säga att vår perso-
81

6 Riksdagens protokoll 1989/90:46

Prot. 1989/90:46 14 december 1989

Information från regeringen
nal är så slutkörd och att vi har så dåligt med resurser att vi måste säga nej till flyktingar, framför andra modeller som i stället skulle ta hänsyn också till flyktingarnas behov?

RAGNHILD POHANKA (mp);

Herr talman! Vi använder oss av en undantagsklausul. Råder det undan­tagstillstånd i Sverige när det gäller flyktingar?

30000 är många. Jag vet det. Jag har också förstått att det är stora pro­blem. Trots det är detta mycket allvarligt. Man tog emot 23000 flyktingar på en helg i Västtyskland, och vi tycker att detta är för många. Det är för många människor som behöver skydd i Sverige.

Sedan vill jag komma till några direkta frågor – tiden är kort. Hur kommer den procedur att se ut, som man använder när man prövar om den person som söker asyl vid svensk gräns är flykting eller har starka, flyktingliknande skäl, som är så ömmande att han får stanna?

Jag vill också fråga; Varför motsätter man sig advokatjourer? De skulle behövas oerhört väl i denna situation. Och varför just vid julhelgen? Finns det advokater att få tag i under julhelgen, när det inte finns någon advokat­jour? Rättssäkerheten – hur kommer den att se ut när det blir så bråttom? Det rör sig ju bara om tre veckor

Man motsätter sig FN;s exekutionskommittés förslag att en person har rätt att vara kvar i landet ända tills ärendet har bedömts i sista instans, om ansö­kan inte är bedräglig eller saknar anknytning till asylrätten.

Hur gör man med de drygt 4 000 människor som har varit här länge? Man kan tänka t.ex. på dem som kommer från Eritrea och kurderna, speciellt kurderna från Turkiet. Jag kan inte förstå hur man har tagit ställning när det gäller kurderna i Turkiet i betänkandet om mänskliga rättigheter, när man säger att det skulle vara en demokratiprocess som pågår i Turkiet. Nästan alla kurder från Turkiet som är i Sverige har väntat länge. De står inför en snabb utvisning. Jag har just haft besök från Amnesty International, där man talar om att det är stora problem med tortyr och fängslande av kurder – både av dem som kommer tillbaka till Turkiet och av dem som är kvar där Att vara kurd i Turkiet är ett brott.

82
ERKKI TAMMENOKSA (s):

Herr talman! Jag håller med statsrådet Maj-Lis Lööw. Mig kan man inte beskylla för att vara reaktionär i invandrarsammanhang. Jag har länge ansett att något måste göras åt vår flyktingpolitik. Det är inte antalet flyktingar som är avgörande, utan det är systematiken. Ta dokumentlösheten som exempel. Att de flesta asylsökande helt saknar resehandlingar, är allvarligt ur flera aspekter som jag inte skall gå närmare in på nu. Min fråga till statsrådet är; Har de åtgärder som det fattades beslut om den 2 november gett något resul­tat? Om de inte har det undrar jag om alla åtgärder har vidtagits? År det inte möjligt för oss i Sverige att höja den s.k. konventionsflyktingkvoten och anstränga oss när det gäller flyktingarna ute i de internationella lägren?

INGELA MÅRTENSSON (fp);

Herr talman! Efter detta besked kan jag inte låta bli att tänka på hur det skulle se ut i världen om tredje världen, som ju tar emot de allra flesta flyk-

tingarna, skulle göra som Sverige nu har beslutat att göra. Världen skulle då bli mycket inhuman, tycker jag.

Jag vill ställa en fråga till Maj-Lis Lööw när det gäller särskild behandling av barnfamiljerna. Hur blir det med de ensamma barnen? Kommer rege­ringen att ha några speciella regler för dem, eller kommer regeringen åtmin­stone att ha en human syn när det gäller dessa barn? Jag anser att dessa barn är de mest utsatta av de asylsökande.
Prot. 1989/90:46 14 december 1989

Information från regeringen

Statsrådet MAJ-LIS LÖÖW;

Herr talman! Jag tänker försöka begränsa mitt inlägg till det som informa­tionsstunden är avsedd för, nämligen att svara på frågor, och eventuellt något kommentera det som har sagts. Jag hoppas att det finns förståelse för att vi håller oss till den fråga som jag har informerat om. Det finns inte utrymme för att ta upp en debatt om den långsiktiga flyktingpolitiken eller invandrar­politiken, som några talare har gjort i sina inlägg.

Jag vill först rent allmänt säga, som ett svar till flera av de tidigare talarna, att den svenska flyktingpolitiken inte förändras. Den har inte misslyckats el­ler urholkats. De länder som flyktingarna kommer från kan ju sägas ha miss­lyckats, eftersom dessa människor anser sig föranlåtna att ge sig av därifrån. Men i själva verket har Sverige genom stora ansträngningar skapat en sådan flyktingpolitik som gör att Sverige har blivit ett attraktivt land att söka sig till. På något annat sätt kan man inte tolka den utveckling som har skett un­der det senaste halvåret, om man jämför hur flyktingströmmarna i vår om-‘ värld har sett ut.

Gullan Lindblad frågade vad regeringen nu gör för de människor som har uppehållstillstånd och skall vidare ut i samhället. Jag vill då hänvisa till det paket av åtgärder som vi i regeringen presenterade den 2 november och de fortsatta diskussioner med Kommunförbundet och bl.a. arbetsmarknadens parter som då aviserades och som vi har.

Till Alexander Chrisopoulos vill jag säga att denna situation förutsågs i den lag som riksdagen antog den 31 maj. Jag läste tidigare upp vad som stod i propositionen på s. 156, nämligen att det skall vara fråga om så pass många personer att det skulle medföra stora påfrestningar för det svenska samhället och det svenska flyktingmottagandet att ta emot dem i Sverige.

Denna situation har nu uppstått. Denna situation förutsågs när lagen skrevs. Och såvitt jag vet fanns det dä inte några invändningar mot att rege­ringen skulle få möjlighet att göra denna bedömning.

Regeringen har haft kontakter med UNHCR vid flera tillfällen inför detta beslut och har det natudigtvis regelbundet annars också, med UNHCR:s re­presentation både i Sverige och i Geneve. UNHCR har inte vid några av dessa kontakter ifrågasatt Sveriges rätt att fatta dessa beslut om begräns­ningarna. UNHCR har också sagt sig ha förståelse för Sveriges behov att vidta åtgärden UNHCR vet kanske bättre än några andra hur stor denna ström har varit just till Sverige.

Ragnhild Pohanka ställde frågor beträffande proceduren i beslutsfattan­det. Den blir som den har varit. Den förändras inte. Det finns reglerat i lagar och förordningar hur den skall se ut och hur rättssäkerheten skall tillgodoses i detta avseende.
83

Prot. 1989/90:46 14 december 1989

Information från regeringen
Till den som har sagt att detta sker inför julhelgen vill jag säga att det inte är regeringen som är orsak till att denna situation har uppstått och att antalet asyLsökande har ackumulerats under hösten så att beslut måste fattas nu. Snarare är det nödvändigt att detta beslut fattas nu så att situationen inte blir ännu mer besvärlig och krisartad under själva julhelgen. Det skulle i hög grad stå i kontrast till det som jag sade, att regeringen ändå önskar att upp­rätthålla ett värdigt mottagande.

Till Erkki Tammenoksa vill jag säga att de åtgärder som regeringen före­slog för att komma till rätta med dokumentlösheten i samband med åtgärds­paketet den 2 november självfallet kommer att fullföljas. Men dessa åtgär­der får naturligtvis effekter på längre sikt. Det kanske är ännu viktigare nu att dokument finns för att en prövning skall kunna göras.

Till sist vill jag säga något om kvoten. Jag tror att det finns, vilket jag har sagt många gånger i kammaren, en bred enighet om att vi i Sverige skulle önska att vi kunde öka den s.k. flyktingkvoten. Men det säger sig självt att det i den nuvarande situationen, när vi får ta till dessa åtgärder, inte är ak­tuellt att diskutera någon ökad kvot.

84
GULLAN LINDBLAD (m):

Herr talman! Jag vet att regeringen nyligen harlagt fram sitt åtgärdspaket. Men i mitt inlägg vill jag uppmana regeringen till mycket kraftfulla åtgärder på detta område inom en snar framtid. Flyktingarna vill nämligen arbeta. Det finns ett stort tryck från allmänheten, som inte förstår att väldigt många av dessa människor inte har möjligheter att få ett arbete. Allmänheten ser bara att dessa människor är bidragstagare under mycket lång tid.

Tänker regeringen även gå ut med någon information till allmänheten om de gällande bestämmelserna? Jag tror att det är mycket viktigt för att förstå­elsen skall bli bättre och för att motverka de negativa och flyktingfientliga tendenser som har börjat uppträda på sistone.

När det till sist gäller flyktingkvoten hoppas jag ändå att det inom en snar framtid skall innebära att Sverige kan öka kvoten något. Det skulle ju inne­bära att Sverige verkligen gav hjälp till tredje världen.

ALEXANDER CHRISOPOULOS (vpk);

Herr talman! Det skäl som regeringen åberopar för att legitimera den drastiska åtgärden är den akuta situationen för flyktingmottagandet. Men hur flyktingmottagandet ser ut bestämmer vi själva. Flyktingmottagandet skräddarsys för att vi skall kunna ta emot ett visst antal flyktingan Flykting­mottagningen och de svårigheter som är förknippade därmed är inte syno­nymt med landets resursen Flyktingmottagandet med de begränsningar som det har i dag är inte heller något resultat av den solidaritetskänsla som rege­ringen annars säger ligger bakom flyktingpolitiken. Flyktingmottagandets svårigheter går också att konstruera för att sedan kunna åberopa dem. Det går att smälla upp några tält på åker för att visa hur desperat situationen än Samtidigt som folk ringer och erbjuder rum för flyktingar avvisas detta av kommunen. Regeringen gör ingenting för att mobilisera folksolidariteten.

MARIA LEISSNER (fp);

Herr talman! Krisen i systemet beror huvudsakligen på de 5 000 turkbulga­rer som har kommit hit därför att de har blivit utsatta för en assimilations­kampanj i Bulgarien. Dessutom sammanfaller detta på ett olyckligt sätt med invandrarverkets omläggning som har inneburit att man har omförhandlat alla tjänsten Man har inte fått alla utredarna på plats. Så sent som för några veckor sedan var bara två tredjedelar av utredarna på plats i Carlslund. Detta har naturligtvis varit mycket olyckligt, men är det rimligt att vidta den här typen av drastiska åtgärder för att ta itu med ett problem som handlar om brist på flexibilitet i vår organisation? År det rimligt att upphäva möjlig­heterna för människor med flyktingliknande skäl att få skydd i Sverige, mot bakgrund av att vi ännu inte har fått alla utredare på plats till förläggningarna eller mot bakgrund av att invandrarverket inte accepterar de föriäggnings-platser som erbjudits av Röda korset eller allmänheten och som innebär mindre än 100 platser på en gång?

Jag skulle därför vilja fråga invandrarministern om hon tycker att de flyk­tingar som har flyktingliknande skäl har mindre behov av skydd än de som har kommit hit under Genévekonventionens paragrafer, om hon inte inser att Genévekonventionen faktiskt i stora delar är föråldrad. Det är inte bara de människor som är i mycket starkt behov av skydd som kommer under den paragrafen.
Prot. 1989/90:46 14 december 1989

Information från regeringen

RAGNHILD POHANKA (mp);

Herr talman! Retroaktiviteten är också mycket allvarlig, det vill jag be­tona, i den här frågan. Det skall man ta hänsyn till. Hur blir krisen för dem som avvisas? Vi tänker på krisen i samband med flyktingmottagandet, men hur blir det för dem som avvisas?

Jag har förståelse, som även andra har betonat, för personalens arbete. Men har vi inte skapat en flyktingmottagning som är som en båt som är så stor att man inte når ned med årorna i vattnet? Den är för klumpig, och det är svårt att handskas med den flexibelt. Vi har ansett tidigare i Sverige att de som har fått stanna här behöver skydd. Att behöva skydd innebär att man har rätt att stanna som flykting. Har vi ändrat uppfattning? Jag tycker att det är en krissituation, men att man skall gå efter undantagsparagrafer är att gå för långt.

INGELA MÅRTENSSON (fp);

Herr talman! Jag fick inget svar på min fråga angående de ensamma bar­nen. Jag skulle vilja ha svar på frågan om ensamma barnen kan tänkas få en human behandling.

Statsrådet MAJ-LIS LQÖW;

Herr talman! Får jag börja med att besvara Ingela Mårtenssons fråga. Jag inser att jag glömde bort det på slutet. Jag ser ingen anledning att behandla de ensamma barnen på något annat sätt än vad vi har gjort tidigare. I deras fall finns verkligen en extra dimension, som föranleder en särskilt grannlaga prövning. Har de starka skyddsbehov skall de också få skydd. Jag vill, som jag sagt, inte heller göra någon omprövning av barnfamiljspraxisen.
85

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: