Riksdagen nämner Lucia-beslutet

Protokoll 1996/97:39 Torsdag 5 december

Anf. 3 LENNART ROHDIN (fp):
Fru talman!

Svensk flyktingpolitik har kapsejsat. I
samband med utvisningen av familjen Sincari i vintras
frågade många ärliga människor mig: Hur kan Ingvar
Carlsson tillåta att detta sker? Efter Shakeris själv-
mord för ett par veckor sedan frågade samma männi-
skor: Hur kan Pierre Schori tillåta att detta sker? Det
är inget konstigt alls. Det är i allt väsentligt följden av
socialdemokratisk flyktingpolitik, även om utlän-
ningsbyråkraterna ibland agerar litet väl fyrkantigt.
Det går en röd tråd från det att regeringen i mitten
av 80-talet förhandlade med diktaturens kreatur i
Polen och DDR om att ta hand om asylsökande som
var på väg till Sverige. Därefter inleddes ett samarbe-
te med andra västeuropeiska regeringar för att kunna
hindra asylsökande från att nå fram och söka asyl i
Västeuropa.
Luciadagen 1989 sattes utlänningslagen ur spel för
att Sverige höll på att dränkas av 5 000 asylsökande
turkbulgarer. Den socialdemokratiska solidaritetspo-
litiken höll på att rämna. För att undvika att behöva
skylta med upprörande utvisningar gällde det att se till
att de asylsökande inte kom in i vårt land. Då behövde
ingen få veta att vi skulle ha sänt i väg dem. Inför
valet 1991 presenterades en proposition utan konkreta
förslag, men där den kommande alltmer restriktiva
politiken skulle skylas över under rubriken Aktiv
flykting- och immigrationspolitik.
Kapitulationen inför en växande flyktingkritik
framgick tydligt valrörelsen 1991, då landets statsmi-
nister konsekvent undvek att ta debatten med Ny
demokrati. Den togs av den liberale partiledaren.
Förlorade s-röster till Ny demokrati bidrog säkert
ändå till regeringsskiftet. Detta fick inte upprepas.
Den folklige Leif Blomberg fick i uppdrag att mejsla
ut den restriktiva flyktingpolitik som han hösten 1994
fick i uppdrag att genomföra i den nya regeringen.
Den flyktingpolitiska utredningen genomdrevs i
expressfart. Beställningsjobbet hade ju Blomman
klarat av redan före valet. Den olycksaliga Sincariaf-
fären lade krokben för invandrarministern, och budet
att till slut med stöd från moderater och centerpartis-
ter stadfästa det som förberetts i över tio år gick till
Pierre Schori. I dag står vi med facit i handen. Varför
skall man vara förvånad?
Propositionen bygger i allt väsentligt på betänkan-
det Svensk flyktingpolitik i globalt perspektiv. I
svensk liksom europeisk debatt har länge gjorts en
medveten sammanblandning av flyktingar och invand-
rare i största allmänhet. Genom att antyda att asylsö-
kande kommer från fattiga länder vill man skapa
intrycket att de huvudsakligen är ute efter en bättre
ekonomisk tillvaro. Så skapas den politiska grunden
för att göra asylpolitik till en del av den allmänna
invandringspolitiken. Genom att ändra rubriken till
Svensk migrationspolitik i globalt perspektiv fullbor-
dar regeringen sin politik. Asylrätten måste hållas isär
från allmän migrationspolitik.
Fru talman! Tvärtemot vad som hävdas har antalet
asylsökande från huvudsakligen länder i tredje värl-
den varit förhållandevis konstant i Västeuropa under
hela 80-talet. Det har pendlat mellan 100 000 och
250 000 med ett genomsnitt någonstans mellan
150 000 och 200 000. Antalet asylsökande från de
traditionella flyktingproducerande länderna i tredje
världen har inte ökat.
Först med kommunismens fall och de nationella
sönderfallsprocesserna i Central- och Östeuropa samt
i det forma Sovjetväldet uppstod 1988 och 1989 en
kraftig ström av asylsökande från dessa länder som
följd av att människor fick möjlighet att ta sig ut. Det
förklaras också av att de till en början saknade tilltro
till den plötsliga frihet som uppnåtts. Asylströmmen
från de forna kommuniststaterna har upphört.
Det stora antalet asylsökande till länder som Sve-
rige, Danmark och Tyskland under 90-talets första år
hänför sig nästan helt till kriget i det forna Jugoslavi-
en. För första gången sedan andra världskriget fördes
i Europa ett krig som drev åtskilliga miljoner männi-
skor på flykt. Lika litet som flyktingtoppen efter den
ryska inmarschen i Budapest 1956 utgör Jugoslavien-
krigets flyktingströmmar från 1991 en allmän trend i
asylpolitiken, vare sig i Sverige eller i Europa.
Därför är antalet asylsökande nu åter nere på eller
rent av under de nivåer som gällde under större delen
av 80-talet. Varje människa som tvingas på flykt är ett
stort problem. Problemet i europeisk flyktingpolitik är
inte att Europa inte har resurser att ta sin del av ansva-
ret för världens flyktingar, utan att det finns för få
rakryggade politiker som vågar tala om hur det verk-
ligen är.
Fru talman! Värnandet av asylrätten i Sverige och
i Europa kan inte ersättas med aldrig så kraftfulla
åtgärder i andra avseenden. Genom att enskilda länder
gör sin asylpolitik mera restriktiv görs inte skyddsbe-
hoven mindre omfattande. De asylsökande skyfflas
bara runt mellan olika stater, främst till de stater som
relativt sett söker föra en liberal asylpolitik. I längden
förmår inget land stå emot en nedåtgående spiral, när
andra höjer tröskeln för asylsökande att över huvud
taget få sina skyddsbehov prövade.
Jag skall gärna erkänna, andra kommer säkert att
påpeka det, att Folkpartiet var med på att sommaren
1993 ge mer än 60 000 bosniska flyktingar asyl i
Sverige, samtidigt som visumtvång infördes. Med
över 100 000 krigsflyktingar från det forna Jugoslavi-
en i vårt land, samtidigt som nästan alla Europas
demokratier stängde sina gränser, blev uppgiften för
stor, åtminstone politiskt. Vi tar ansvaret för det, men
det är inget beslut som vi känner stolthet över. Soci-
aldemokratiska regeringar brukar stänga dörren inför
tiondelen så många asylsökande och hävda att det är
självklart att göra så.
Frågan om asyl skall prövas individuellt för den
enskilde på hans eller hennes egna meriter. Den
asylsökande är just en enskild individ som oavsett
etnisk, nationell, politisk eller religiös hemvist skall
bedömas som en enskild individ, inte som medlem av
en grupp. Den enskilda människan har sina egna vär-
deringar och prioriteringar. Det som är naturligt och
självklart för den ene kan vara helt fel för dennes
landsman, trosfrände eller åsiktsfrände. I flyktingpo-
litiken får vi aldrig glömma den enskilda människan.
Den nya lagen gör det inte enklare att avgöra asylä-
renden, men tydligare att färre skall få skydd.
Fru talman! En samordnad politik för att förebyg-
ga eller undanröja orsaker till flykt och påtvingad
migration skall vara ett viktigt inslag i Sveriges inter-
nationella agerande. Men det handlar om utvecklings-
skeenden på mycket lång sikt. Dessa insatser kan inte
ställas mot en generös behandling av asylsökande.
Svenskt bistånd skall i hög grad riktas till de fatti-
gaste länderna och endast i liten utsträckning till de
länder varifrån det stora flertalet asylsökande från
tredje världen till Europa kommer. Det är ingen till-
fällighet att regeringens förslag i detta avseende förs
fram av det statsråd som signerat den största ned-
dragningen av svenskt u-landsbistånd. Socialdemo-
kratisk solidaritet är tillväxtbetingad – såväl på hem-
maplan som internationellt.
Antalet som söker asyl i Europa är litet i förhål-
lande till det stora antalet flyktingar i tredje världen.
Oavsett om antalet asylsökande i de rika länderna
varit stort eller ej har det alltid varit svårt att upp-
bringa tillräckligt ekonomiskt stöd för bistånd till de
många flyktingarna i tredje världen. Att stärka insat-
serna för de många flyktingar som aldrig når de rika
länderna i väst får aldrig tas till intäkt för en mer
restriktiv asylpolitik i våra länder.
Stöd i närområdet har varit alltför eftersatt. I den
mån ökade hjälpinsatser minskar antalet människor
som ser sig tvingade att ge sig i väg och söka skydd
längre bort är det givetvis mer än välkommet för den
enskilde. Ökat stöd i närområdet får inte vara ett skäl
att göra det svårare att söka asyl i Sverige.
Fru talman! Att tvingas lämna sitt hemland är för
många flyktingar och deras anhöriga ett svårt beslut
med följder för den enskilde som kan vara mycket
svåra att hantera. För många framstår möjligheten att
återvända hem som helt otänkbar. Så var fallet för alla
dem som fram till 1989 flydde undan kommunismen.
För andra åter är längtan efter att i en inte alltför av-
lägsen framtid kunna återvända till ett land, där det
åter blivit möjligt för dem att leva utan hot, det som
gör tiden i asyl möjlig att uthärda.
Viljan och förmågan att förverkliga drömmen om
ett återvändande beror ändå till sist alltid på hur si-
tuationen i hemlandet förändras, och det kan aldrig
förutses. Till flyktingskapet hör både att den som
aldrig trodde på en återkomst ändå kan få uppleva den
möjligheten och att den som varit helt inriktad på att
återvända hem aldrig får den möjligheten eller, om
den ändå kommer, inte kan – visar det sig – utnyttja
den.
Stöd till återvandring för den som så önskar måste
alltid ingå i en human flyktingpolitik. Viljan att åter-
vända är individuell, och varje återvändarpolitik
måste fullt ut respektera den enskildes valfrihet. Det
samhälle som tar emot flyktingar måste också vara
berett att låta dem stanna. Konjunkturskäl får aldrig
vara orsak till att stimulera ett ökat återvändande av
flyktingar.
Fru talman! Ansvaret för flyktingströmmarna bör
fördelas mera jämnt mellan Europas stater. Det förut-
sätter att flyktingpolitiken förs till de områden där
majoritetsbeslut kan tillämpas inom EU. Inte minst
flyktingkatastrofen i det forna Jugoslavien har visat på
frånvaron av en gemensam europeisk asylpolitik.
Asylrätten på Genèvekonventionens grund måste
värnas inom ramen för en sådan asylpolitik. Men den
måste kompletteras för att ge skydd också t.ex. i
massflyktssituationer.
Asylpraxis varierar mellan EU-länderna. Succes-
sivt har flyktingpolitiken stramats åt i hela Europa. En
samordning av medlemsstaternas minimiansvar är
därför nödvändig för att åtminstone några länder i
praktiken skall kunna bedriva en något mera generös
flyktingpolitik. Det får inte bli så att de minst generö-
sa länderna sätter normen. Detta måste prägla till-
lämpningen också av Schengenavtalet och den s.k.
Dublinkonventionen.
Fru talman! Propositionen innebär sammantaget
att svensk flyktingpolitik blir snålare och att färre
människor kommer att få skydd i Sverige. Folkpartiet
avvisar regeringens förslag till ny flyktinglagstiftning.
Det kommer tyvärr alltid att finnas flyktingar, männi-
skor som är i behov av skydd. Utgångspunkten för
varje flyktingpolitik måste därför vara att värna asyl-
rätten – rätten att söka skydd i annat land än det som
vederbörande flytt från.
Vi är inte beredda att medverka till att skyddsbe-
stämmelserna i utlänningslagen urholkas eller in-
skränks. Människor med behov av skydd skall kunna
få fristad, också i Sverige. En återgång till en vidgad
tolkning av Genèvekonventionen som grund för bevil-
jande av flyktingskap i Sverige är ytterst välkommen.
Därigenom kan åtskilliga som fått stanna som krigs-
vägrare eller de facto-flyktingar nu få full konven-
tionsstatus.
13 december-beslutet visar att ett skyddsbehov
kan finnas också för dem som faller under dessa kate-
gorier, men som inte kan få konventionsstatus ens
med en vidgad tolkning. Vi avvisar därför förslaget
att avskaffa de facto-flykting- och krigsvägrarbegrep-
pen i utlänningslagen. Likaså avvisar vi förslaget att
avskaffa möjligheten att bevilja uppehållstillstånd av
politisk-humanitära skäl. Vilka grupper är det som har
fått skydd i Sverige och som inte borde ha fått det?
Kan majoriteten ge besked om det här i dag?
Viseringspolitik ingår i kontrollen av invandringen
till Sverige. Rätten att söka asyl däremot får inte in-
skränkas genom att viseringstvång införs för att hejda
asylsökande från att nå fram till Sverige. Det finns
många skäl till att en asylsökande på flykt från ett
avlägset land inte alltid fullt ut uppträder så som den
svenske utlänningsbyråkraten förväntar sig.
Dokumentlöshet och nya, ändrade eller felaktiga
uppgifter kan också ha sin naturliga förklaring. In-
vandrarverkets jakt på människor som beviljats uppe-
hållstillstånd efter att ha lämnat felaktiga uppgifter
visar på kollisionen mellan två helt skilda världar. Här
måste regeringen snarast återkomma med förslag som
innebär att möjligheten att återkalla tillstånd i sådana
fall preskriberas inom rimlig tid.
Fru talman! Under senare tid har barns rättigheter
kommit att stå i centrum efter en rad utvisningsbeslut
som på olika sätt drabbat inblandade barn. Myndighe-
terna har visat en påtaglig okänslighet och gjort stel-
benta regeltolkningar, som i ett humanitärt perspektiv
fått upprörande följder. Det måste vara fullständigt
oacceptabelt i svensk flyktingpolitik att familjer splitt-
ras i samband med avvisning.
FN:s konvention om barnets rättigheter ratificera-
des av riksdagen 1990. Man förutsatte då att barn-
konventionen skulle tillämpas av myndigheterna. Så
har i stort sett skett, med ett viktigt undantag. Vid
beslut enligt utlänningslagen har barnkonventionen
ofta åsidosatts – som om barnkonventionen inte gäller
för asylsökande barn och barnfamiljer.
Då är det inte förvånande om misstankar uppstår
att myndigheter och regering vägrar låta barnkonven-
tionen få genomslag i asylpolitiken och utnyttjar
otydligheten i regler och ansvarsfördelning. I direkti-
ven till både Flyktingpolitiska kommittén och Barn-
kommittén ingick att granska om och hur myndighe-
terna beaktat barnkonventionen vid tillämpning av
utlänningslagen. Detta har inte skett – enligt uppgift
på grund av tidsbrist. Riksdagen skall nu fatta beslut i
frågan utan att den allra viktigaste informationen lagts
fram. Nu återstår bara att ge regeringen bakläxa om
barnkonventionen.
Nuvarande ordning i asylprövningen med Statens
invandrarverk och Utlänningsnämnden har tjänat ut.
Den står som symbol för en utbredd misstro mot hela
flyktingpolitiken. Rättssäkerhet och tilltro till asylhan-
teringen kräver nu att den görs om till en process
under mer domstolsliknande former, där renodlade
tvåpartsförhandlingar förs med den asylsökande när-
varande. Regeringen bör återkomma med förslag
härom.
Fru talman! Vi i Folkpartiet står givetvis bakom
alla våra reservationer i betänkandet. Men för att
spara litet tid yrkar jag bifall till reservation 3,
mom. 5, 14, 32, 58, 62 och 69, till reservation 9,
mom. 34, och till reservation 14, mom. 4.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: