Storhaug igen 1

Från HumanRightsService, Svensk kultur en saga blott, av Hege Storhaug 22/4 2005  (Googleöversättning, uppdaterad 31 okt 2010)

”Är den svenska kulturen värd att bevaras?” Jag ställde denna fråga till den svenska regeringens representant för integrationspolitiken, statssekreterare Lise Bergh, på en nordisk konferens om integration i Stavanger 7 april 2005.  ”Ja, vad är svensk kultur? Och då har jag väl svarat på frågan ”, sade Bergh, utan försök att dölja det kulturella självföraktet varken i ord eller mimik. Som man bäddar får man ligga, säger man. I Sverige tycks ledarskapet uppvisa Europas mest omfattande kulturella självförnekelse, ja, helt enkelt ett djupt självförakt, som många anser är receptet för att köra en fredlig nation i graven.

Min fråga till Lise Bergh var långtifrån slumpmässigt formulerad. Från en talarstol, förra året, i Kurdiska Riksförbundets moské och ”respektfullt” iklädd en slöja, sade den före detta ministern för integration i Sverige, Mona Sahlin, att många svenskar är avundsjuka på invandrarna eftersom de har en kultur, en historia, som binder dem samman. Svenskarna har bara midsommar, och sådana töntiga saker. Som Danmarks förre integrationsministern, socialdemokraten Karen Jespersen, nyligen kommenterade i Berlingske Tidende: ”Mer monstruös och hemskt kan det kulturella självförnekandet knappast vara” (2005/2/19).

Min fråga till Bergh var alltså ett test. Ett test på hur djupt politiskt rotat det svenska kulturella självförnekandet är. Svaret från Bergh skapade uppståndelse i det välfyllda rummet. Vår integrationsministern, Erna Solberg, satt i panelen tillsammans med Bergh och Solberg tog upp tråden omedelbart när hon fick ordet: ”Det finns vissa värden som är viktiga att bevara, som jämställdhet och mänskliga rättigheter. Jag tror att också Sverige har några av dessa grundläggande värderingar”, sade Solberg. Ja, svenskar har nog några av dessa grundläggande värderingar. Men dessa värden har ingenting att göra med Sverige, svensk kultur och den svenska historiska utvecklingen att göra. Om vi ska tro de officiella källorna.

Nu skall det vara tillåtet att tolka begreppet kultur på många sätt. Men de flesta kan enas med antropologins  ”fader”, Edward B. Tylor, i hans karakterisering av kulturen, den komplexa helhet som inkluderar kunskap, tro, konst, moral, lagar, seder och bruk som människor förvärvar som medlemmar av ett samhälle. Men denna definition gäller alltså inte den svenska kulturen. Svensk kultur och värdegrund utplånades genom ett offentligt dokument 1997. Enligt Lise Bergh, lade en ny proposition 1997, grunden för en ny invandrings-och integrationspolitik, ”ett nytt tänkesätt. Det blev fastslaget en gång för alla att landet Sverige är en ”mångkultur”. Mångkulturen bör respekteras och vidareutvecklas. Det typiskt svenska blev med andra ord förklarat som icke önskvärt, som politisk historia. Huvudinriktningen var, från och med nu, strukturanpassningar för att inkludera invandrare och att systematiskt motarbeta svenskarnas uppenbarligen odiskutabla diskriminering av nyanlända grupper av medborgare. Den så kallade vardagsrasism, till exempel, kommer från en svensk bild av vem som är svensk. Därför måste vi ignorera vad som anses vara svenskt, förklarade Bergh.

Denna självförnekande ideologi och fokus på svenskar som potentiella och/eller reella rasister har bekräftats till fullo av juden och New York-bon, Jonathan Friedman, professor i antropologi vid universitetet i Lund. Idag har var femte invånare i Sverige invandrarbakgrund, dvs ca 1,7 miljoner, varav ca 1,3 miljoner av icke-västerländskt ursprung (2002 års siffror). Sverige är det mest utpräglade mångkulturella samhället i Europa.

Att tänka högt att välfärdsstaten och nationen Sverige skulle kunna dra nytta av att ta en invandringspaus på grund av höggradiga integrationsproblem, ger enligt Friedman, följande associationskedja:  Man är främlingsfientlig, alltså är man rasist, och därmed är man nazist. Friedman talade nyligen i Professorföreningen vid Universitetet i Oslo (april 12).  Med sin ”etniska” bakgrund är Friedman en av de få kritiska rösterna som kan tala i Sverige utan att de blir jagade från sina hem eller avskedade från sitt arbete.  Friedman är kristallklar i sin dom över Sveriges framtid, nationen Sverige vittrar sönder. Och det går fort.

Sverige är, liksom Norge, officiellt definierat som en mångkulturell stat. Men i Sverige har man gått mycket längre än våra norska ledare. Den svenska mångkulturella staten har inte en nationell historia, det skulle i så fall definieras som strukturell rasism – för invandrare är nya medborgare, så hur är det med deras nationella historia?  Sverige har blivit ett av de mest segregerade samhällena i Europa. Invandrarna integrerar sig starkare och starkare i den egna etniska gruppen. Den dåliga integreringen av icke-västerländska invandrare i (det som en gång var) det svenska samhället, både värderingsmässigt och ekonomiskt, har lett Sverige till en ekonomisk 18:e plats i Europa (BNP per capita).

Antalet mord i Sverige, säger Friedman, är störst i OECD och dubbelt så hög som i USA (10, 5 mord per år per 100 000 invånare i Sverige, jämfört med 5,5 i USA). Och i en invandrartät stad som Malmö begås 70 procent av våldtäkter av invandrare, en stad som nu har fem till sex gånger fler våldtäkter än den närliggande storstaden Köpenhamn, efter justering för antalet invånare. Offren är i huvudsak svenska kvinnor. Brottsligheten ökar formidabelt från år till år. Över 40 procent av befolkningen i Malmö är invandrare. Inom tio år kommer Malmö att domineras av muslimer.  Redan i dag är det vanligaste pojknamnet bland nyfödda barn i staden Muhammed. Infrastrukturen i storstäder som Malmö försöker man reda ut, särskilt rörande  skolor och sjukhus, som också Lise Bergh talade om, men då med en annan utgångspunkt, problemet ligger hos de svenska myndigheterna som är för dåliga på strukturell anpassning – alltså inte ett ord om att det kanske finns en gräns för hur många nya medborgare som landet kan absorbera.

Friedman anser att det har utvecklats en övervakningskultur på ett personligt plan. Alla håller ett öga på varandra och letar efter tecken på om ”man är god eller ond.” Det finns en tydlig rädsla för att sticka ut. En skam- och kontrollkultur dominerar vardagslivet och har lett till att människor i allmänhet har blivit mycket osäkra. Att säga rakt ut vad du tycker och tänker i ett sådant klimat är svårt. Man uttalar sig oklart – som försvar för att undvika attacker, enligt Friedman. Faktisk kunskap hamnar i bakgrunden. Misstänkliggörande av motiv körs i förgrunden. Trivialiteter får forskningsfinansiering för att de är ofarliga, ett tecken på att forskningen är på väg att dö, enligt forskaren Friedman, som publicerar boken ”The PC Society”, på sommaren (”Det Politiskt Korrekta Samhället”).

Den starka homogeniseringen av folket och den grundläggande misstron mot svenska folkets attityder, tas också upp av Friedmans professorskollega, svensken Aje Carlbom. På den ovannämnda konferensen i Stavanger sade han att myndigheterna har förutsatt att invandringens och integrationens problem och utmaningar är svenska folkets skumma kollektiva medvetande, då inte minst i form av svek under nazismen. Lösningen blev ett politiskt projekt för att förändra hur människor tänker – att försöka ”skapa en ny människa” (jämför ideologin bakom både nazism, kommunism och islamism).  Teman i det offentliga fokuserar därför på strukturell diskriminering och rasism, den dolda rasism, vardagsrasism och kulturell rasism. Carlbom, som bodde i tre år i det mest beryktade gettot i Sverige, Rosengård i Malmö under arbetet med sin doktorsavhandling om invandringen, berättar om den pågående etniska enklaviseringen och utvecklingen av en permanent underklass.

Och en enklav står i motsättning till integration i nationalstaten – ett uppenbart problem för att vidareutveckla välfärdsstaten. Det är därför inte att förvånas över att välfärden i Sverige är på väg i en brant utförsbacke. Idag skulle Sverige ha varit den fattigaste staten i USA. Årligen kostar invandringen ca 40 till 50 miljarder kronor (2003 års siffror, enligt ekonomiprofessor Bo Södersten). Utlandsskulden ökar för varje år. Skulden uppgår för närvarande till ungefär samma som Norge har i banken. Och statsminister Göran Persson vill få medborgarna att acceptera högre skatter för att garantera välfärden.

Men vad händer med vanliga svenska medborgare som påpekar den djupt oroväckande utvecklingen? Karen Jespersen gav några smakprov i Berlingske Tidende (ibid). Partiet Sverigedemokraterna (SD) är, som namnet säger, ett demokratiskt parti, med en värdeplattform i nära FrP. Fabriksarbetaren Allan Jönsson blev två gånger vald in i facket av sina kollegor.  Men båda gångerna underkände styrelsen för den lokala avdelningen av industriförbundet i Helsingborg valet och berövade honom hans tjänsteåligganden, eftersom han är medlem i SD.  Som socialdemokraten Jespersen skriver: ”När människor tänker fel tankar, måste makten sätta den på plats. Arbetarna kallas naiva och okunniga … ”

Ett annat exempel: Björn Hammarbäck kände sig pressad att avgå som ledare för socialdemokratin i Fagersta kommun och lämna partiet. Han hade skrivit en artikel om att det lokala sjukhuset kunde ha räddats om invandringen inte hade kostat det svenska samhället så mycket som den faktiskt gör. Detta utlöste ett våldsamt uppror med krav på hans avgång. För Hammarbäck blev hotet mot dottern, som polisen ansåg som verkliga och allvarliga, det avgörande. Ett tredje exempel: Läraren Richard Jomshof har avskedats för tredje gången från en plats i skolan eftersom han är medlem av SD och redaktör för partiets tidskrift. Rektorn för skolan, som han senast fick sparken från, tror det blir svårt att hitta en lika bra lärare. Elever var 100 procent nöjda med Jomshof. Men folk utanför skolan, olika ungdomsgrupper, protesterade. Som Jespersen säger: Denna form av iscensatt ”folkliga protester” ser man annars mest i totalitära samhällen.  Jespersens slutsats är: Givetvis finns det en formell yttrandefrihet i Sverige, men mycket tyder på att den reella yttrandefriheten är skrämmande bristfällig i grannlandet vårt.

————————————————————-

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: