Här sparar jag den upphittade cachadkopian från 22 april till 11 februari av Anders Jacobssons blogg, Anders dagbok, som blev bortraderad från Allt om barn.
Käraste dagbok!
Det är en fröjd att författabesöka med kusin Sören. Allt blir liksom en liten fest även de mest triviala sakerna.Man vet aldrig vad den rackaren ska hitta på. Bara som en sådan sak som att ta sig lite kaffe på macken, bära ut det och nästan lyckas med det.
Sören är hemskt sugen på kaffe.
Se så gott det ser ut när den svarta ädla drycken nedrinner i den estetiska pappmuggen.
Sören tar kaffe.
Se så han koncentrerar sig på sitt svåra uppdrag.
Sören drumlar precis vid utgången när han ska lämna macken.
Se så fint kaffet ligger på golvet och väntar på att bli uppslickat.
Sören får fylla på en ny mugg à 25 kronor.
Se så nöjd och glad han blir av sin nya utgift.
Puss på er!
Käraste dagbok!
Ibland måste man rensa. Kläder. Alla som har för trånga jeans längst in i garderoben räcker upp en bilring! Jag har. 3 par. Jag tittar på dem med kärlek, lägger mina varma händer på deras tyg och viskar ömt:
– Snart, mina vänner, ska vi gå igenom livet tillsammans igen. Jag ska bara…
Ibland måste man rensa kylskåpet. När en härlig doft av mögelost sprider sig när man öppnar dörren så andas jag in och funderar på när vi ska äta ostbricka.
– När ska vi äta ostbricka, hustru?
– Öh, vet inte.
– Men du har ju köpt god väldoftande mögelost.
– Nej.
– Huru kunna dofter av blåmögel förföra mina smaklökar?
Svaret hittar jag i paketet med den kokta saltrullen. Saltrullen har drabbats av hybris och vill lägga till en mer manlig touch genom att skaffa sig skägg. Grönt skägg. Då är det dags att rensa kylskåpet. Även när man hör en fyrstämmig kör sjunga Ta mig till havet och gör mig till kung från fjärde hyllan och man upptäcker den gamla kvarglömda påsen med räkor som kryper omkring och sjunger och bultar på insidan av plasten. DÅ är det dags att rensa.
Käraste dagbok!
Även datorer behöver rensas. Onödiga dokument. Onödiga mail. Onödiga kontakter. Då hittar man små berättelser, dikter, anteckningar av outgivet material.
Sören och jag skrev tre små kapitel om en liten igelkott som skriver dagbok. Ett litet smakprov(dock ej mögligt hoppas jag). Igelkotten är en funderande och en ganska deprimerad igelkottsherre som lever ensam i skogen med sina grannar och vänner. Inuti honom växer ett hål. Han vet inte riktigt varför. Han vet bara att han vill bort.
IGELKOTTENS DAGBOK av Sören & Anders
4 september
José och Fia Kanin har flyttat till en större håla. Det blev för trångt med alla barnen. Sist jag pratade med dem hade de 28 ungar. Nästa gång är det nog 36. Jag begriper inte varifrån alla kommer? Hittar de dem? Eller är kaninungar nån sorts svampar som växer upp ur mossan och som José och Fia plockar i sin korg på söndagsutflykterna? Jag fattar alltså ingenting.
Jag har haft ett sällsamt samtal med Marita Hansson om detta. Hennes lilla grävlingmun pratade i 190. Till slut var jag tvungen att spela lite i min saxofon för att överrösta henne. Hon sa något alldeles ofattbart. Jag frågade varifrån José och Fia Kanin får alla sina ungar. Jag redogjorde för min svampteori. När jag avslutat min fråga satt Marita tyst en stund. Sedan böjde hon sin randiga kropp fram mot mig.
– Men kära lilla Igelkotten! Vet inte du var bäbisar kommer ifrån?
Hennes röst var överlägsen.
– Njae, sa jag tveksamt. Jag tror möjligen att det där med svamparna kan vara nånting på rätt väg…
Jag sa ingenting mer. Marita skakade på huvudet. Allvarligt och strängt.
– Man GÖR barn. Man SKAFFAR barn.
Mitt huvud började snurra. Vad gjorde man? Hur då?
– Liksom som en byggsats? mumlade jag förskräckt och såg i mitt inre hur José och Fia Kanin stod nätterna igenom, alldeles genomsvettiga och byggde och snickrade unge efter unge. Natt efter natt. En sån vidrig syn. Fullkomligt vansinnigt!
– Nej! Man GÖR barn. En hona och en hane. En man och en kvinna. En tjej och en kille. En José och en Fia.
Jag förstod fortfarande absolut ingenting.
Jag vet väl att det är skillnad på hona och hane. En igelkottshona sitter ju ner när hon kissar medans jag, igelkottshannen, står upp. Men hur detta kunde gå ihop på ett logiskt sätt med kanintillverkning – det övergick mitt förstånd.
– Allt handlar om kärlek, sa Marita och suckade.
Sedan rann det ur henne. Ord efter ord. Osagda hemliga omöjliga ord. Kärleken. Förälskelsen. Romantiken. Tvåsamheten. Samhörigheten. Att man älskar varandra. Att man tillverkar barn. Att barn består av delarna från en mor och en far. Att ha en familj.
…att ha en familj…
Nu vet jag varför jag vill bort från allt. Nu vet jag varför jag vaknar varje morgon med känslan av att jag inte borde vakna. Nu vet jag varför José och Fia alltid går omkring och flinar. Nu vet jag allt om mitt stora hål.
Jag har en förstått att jag har en längtan. En längtan att få gå omkring och flina med någon. Med någon som vill flina med mig. Jag ser henne framför mig. Hon har en spetsig söt liten nos, små gulliga taggar och skogens och hela världens vackraste flin. Jag ska hitta henne. Jag måste.
Men var? Var finns hon? Jag vet inte. Kanske bortom staden? Utanför allt?
Var det än är så ska jag dit. Nu!
Käraste dagbok!
Var så säker på att Igelkotten någon gång kommer att födas i en bokhandel nära dig.
Nu till söndagsporret. Också från datarensningen.
En sexy och het bild från semestern i Strömstad 2006. Innan ni tittar hämta påsen elller hinken.
Jag är särdeles stolt över hänget vid midjan och mina hängpattar. Euforisk!
Käraste dagbok!
Jag fruktar att mina 3 par jeans får ligga och grina några år till i den mörka ensamheten.
Nu har jag inte tid. Jag ska snabbt till Arlanda. Jag kom över superbilliga biljetter till Paris på nätet. Bara 6000!! Grymme! Jag kan se mig själv i morgon sitta och sippra ett glas Champagne i Marais. Det är så bra att man lätt kan ta sig med flyg över hela Europa nu för tiden.
Puss på er!
16
Käraste dagbok!
Torsdagar är Jesus dag för Moses. Själv är jag ju mer lagd åt det mosaiska hållet så Jesus Kristusson blir mer en kärleksfull kille som samlade ihop ett gäng likar och körde lite skönt flumliv mitt i all sträng religiositet. Moses har för vana att ta med sig någon leksak till dagmamman. Då torsdagar, de första flammande timmarna, är ämnade åt kyrklig verksamhet på Kyrkans barntimmar gäller det för hustrun och mig att få sonen i frimodig och kärleksfull stämning. Vi lyckas alltid.
Denna morgon hittade Moses två fina och för Kyrkans barntimmars, ändamålsenliga medtagna leksaker. Han kom ner från sitt rum med ett svärd och ett avsågat hagelgevär. Eller en shotgun. Eller gevär som man kan ladda och så skjuter det hårt och våldsamt.
Moder: – Men Moses. Du kan nog kanske inte ta med dig ett svärd och ett gevär till kyrkan.
Moses: – Varför inte?
Moder: – Eeee, ja, de kan ju bli rädda.
Moses:- Men det är ju låtsasvapen.
Moder: – Det kanske de i kyrkan inte förstår.
Moses: – De kan få trampa på svärdet så ser de att det inte är vasst och på riktigt.
Moder: – Då kanske ditt svärd går sönder.
Moses: – Mm, jo. Okej. Jag tar med mig en golfklubba och en maraccas, då.
Jag undrar fortfarande vad han gjorde med en golfklubba och maraccas i kyrkan.
Käraste dagbok!
Mina barn får tro vad de vill. Om de vill vara katoliker, protestanter, ortodoxa, judar, muslimer, buddister, new agare, hinduer, sikher, bahai, Konfucius, Kabbalah, Wicca, spiritister, satanister ja till och med Södermalmskyrkan är okej fast tveksamt. Men fan ta dem om de börjar röka!!!!
Jag förstår inte rökning. Knark förstår jag. Man blir världsbäst för stunden. Jag vet vad jag talar om. Jag har varit fast i knarkträsket. Knarkträsket varade i cirka 12 sekunder i en taxi i New York 1988, då chaffisen erbjöd mig att smaka på hans marijuanacigarett som han satt och bolmade på, samtidigt som han körde oss svenskar runt på Manhattan.
Men r-ö-k-n-i-n-g! Varför????? Det är dyrt. Det luktar prutt. Man blir ful, får gula tänder och rynkig och så får man CANCER till 120%. Jag fördömer inga som röker. Folk får göra vad de vill. Jag förstår det bara icke. OM någon av mina barn börjar röka tar jag bort 50% av deras arv från mig och ger det till de icke rökande syskonen. Elakt? Javisst. Och?
Millemannen har utökat sitt ordförråd med ett nytt ord.
Jajajajaj – Aj, aj! (Dvs inte röra)
Käraste dagbok!
Då jag som ömmande fembarnspappa läser om de stackars ensamkommande flyktingbarnen grips jag av vemod, kärlek och omhuldande tankar. De små stackarna har som ett mirakel lyckats hitta hit till oss i Sverige. Små nuttisarna. Jag tycker verkligen vi måste hjälpa alla dessa små. Ty, de är icke endast ensamma små barn utan föräldrar. Nästan samtliga av dem lider också av en FRUKTANSVÄRD sjukdom – Hutchinson-Gilfords syndrom – som gör att man åldras i förtid. Fruktansvärt!!!
Se lille Achmed 14.
Se lille Issa. 16 år. Se barnet!
Och se alla deras små kamrater!
Dessa gossebarn som lik maskrosfrön far som vilsna utlämnade lamm som tultar omkring med knubbiga knän och uppsträckta armar.
Kom i farbror Anders famn – allihop- alla barn från alla länder – så ska jag skydda er och leka Lilltåa, Tåtilla, Tillerosa, Kroknosa och Stortompen upp i vädret med er.
Puss på er!
12
Käraste dagbok!
Jag lever. Jag tror det var mig jag såg i morse i spegeln. Äldre, lönnfet medelålders, vit, heterosexuell medelklassman återfås mot beskrivning. Han lystrar till namnet Jan Anders. Han kan till sin början vara blyg och misstänksam men muta honom med köttfärspizza eller med lite gammaldags sex så visar han tillit
och förtroende.
Det sägs att våren drabbar oss alla! Att man fläker ut sina känslor, blir yster och sprallig i hjärtat och brallan. Stämmer det?
– Ja, sa hustrun i morse.
– Va? sa jag.
– Ja, du har två nätter i rad ropat i sömnen att du vill använda din tunga till annat än att slicka på glass.
Jag tror det är förtal. Jag har inte hört något. Inte minns jag något heller. Tyvärr.
På våren ska man visa sig från sin vackraste sida. Det vackraste jag har på mig är mina läppar samt mitt ena långfinger. För att visa mina fb-vänner hur vårlikt vacker jag är tog jag således ett estetiskt kort på mitt så kallade fuck-finger och bad hustrun att godkänna den.
– Kom och godkänn fuck-fingret, ropade jag.
Hustrun kom snabbt. Hon spärrade upp ögonen och pekade förskräckt på bilden.
– Du kan väl inte ha den där som profilbild på facebook!!! skrek hon.
– Eee, va? Jo… Alltså vad? sa jag under förvirring.
– Ja, din fuckpinne!
Jag blev iskall.
– Ursäkta? Vad sa ni? frågade jag den okända damen.
– Att du ska ha en bild på din snopp på facebook!!! Fuckpinnen!!!
– Det är ett fuck-finger. Alltså mitt långfinger.
Min fru hade precis betygsatt min pitt. Den som jag en gång stolt trott vara någon form av drule blev inte ens en tummetott. Den blev ett långfinger.
Min kuk
Käraste dagbok!
Millemannen tar svindlande steg framåt mot nya oanade intellektuella höjder. Hans tio månaders gedigna ordförråd har nu utökats med ett viktigt ord. Gris.
Millemannens lexikon:
Uh uh = Gris
Ov = Hund
Ma = Moses
Ma-maa = Mamma
Papvapappn = Pappa
Hund och gris. Två orena djur enligt våra muslimska bröder. Jag lovar, vid Muhammed, alayhis salam, att jag på intet sätt försöker fostra min son till islamofob. Tvärtom tvärtom. Jag är så himla pro-islamistisk så det finns inte. Nästa vecka ska jag lära honom alla fördelar med skägg och att han ska lobba för att man ska införa sharia inom barnomsorgen lagom tills han börjar om nio månader. Helt plötsligt kommer uttrycket “Kasta inte sten på varandra, ungar” i ett helt nytt dager. Hund och gris. Uh uh och ov.
Mille Josef Anders kommer annars att snart upptas i vår Herres skara av döpta. Han skola ingå förbund med Jesus, Guden och en av de heliga änderna och upptas i den kristna gemenskapen. Jag ska lära honom allt jag kan om hans tro. Om bästa tortyrredskapen under inkvisitionen och varför han aldrig bör ta emot godis från en katolsk präst.
Millemannens storebror har redan anammat sin kristna lära. Åtminstone inkvisitionen. Milles mjuka pepparkaksgubbe Peppa blev utsatt för Moses alternativa kärleksbehandling av gosedjur. Både jag och hustrun förfärades. Dock väntade jag lite med förfärandet tills jag hann ta fotobevis. Jag funderar på att maila det till Europadomstolen i Haag och meddela dem att bevisbördan mot Moses Vladislav Rudolf är synnerligen tung och besvärande.
Påsken kom och for! Dock hann Moses med att prova på att leva la dolce vita och insamlade gotter och slog samtidigt ett slag för HBT-debatten och viktiga queerfrågor.
Emellan restskatter och magsår har jag således skrivit klart min roman som ska ligga rykande och fräsch framåt hösten. Jag har då tränat på den viktigaste av moment när man ger ut en vuxenroman. Den seriösa författarposen. Alla skratt förbjudna.
Seriös författare eller bara skitnödig?
Och döttrarna?
Dotter Äldst numera 20 år genomled ett trauma i går i stadsparken då jag avslöjade för henne att de två björnstatyerna som hon suttit på och lekt med sedan hon varit 2 år inte alls är björnar utan rävar.
– Jag har levt i en lögn, muttrade hon.Hur ska jag ta mig igenom det här?
Dotter Yngst har även hon haft ett trauma. På maskeraden under påsklovet. Hon hade satsat stenhårt på att vara en Charlestonkvinna från 20-talet med äkta hatt och allt. Charlestonmodet som var hett mellan första världskriget och depressionen. Pojkvän Herr Hatab var matchande med kostym och cigarr. Samtliga unga damer hade dock valt en annan sorts inriktning. De var Bunny-kaniner, sexiga sjuksköterskor och Haremstjejer. De tittade förundrat på dottern och sa:
– Men vad ska duuuuu vara? Är du verkligen utklädd eller ska du bara var typ fiiiiin?
– Historielösa idioter, sa dottern.
Dotter Yngst – Bunnykaninisar = 100-0
Käraste dagbok!
Att genomlida en restskatt på 269000 kronor gör sina fina hål i ekonomin. Jag har börjat fundera på alternativa sysselsättningar som kan bidra till hushållskassan på ett snabbt och smärtfritt sätt. Jag tror jag har kommit på ett alternativ. Jag ska ta ett varv med min nya skylt i morgon kväll i city och skramla ihop en peng.
Nu kallar natten. Ögonen känns tunga. Sömnen och drömmen ska ta över och jag undrar vad jag får slicka i natt? Glass kanske.
Puss på er!
29
Käraste dagbok!
I torsdags blev jag ÄNTLIGEN klar med min första roman.
Alla mina andetag bär ditt namn om Gad Gustaf Grecke. Den första boken i en trilogi.
Släpp i höst.
Innan dess en massa aktiviteter.
Jag kommer att maila er som i höstas/vintras blev pyttelite förtjusta i mina smakprover om ni vill följa med på tåget som Gad-ambassadörer. Start i maj.
Därav noll procent på bloggen.
Nu har energi, tid och lust återvänt till Jacobsson igen.
Och med den våren.
Vår
Lust
Pirr
Energi
Blickar
Ögonblick av bekräftelse.
Våren är sinnlig. Magisk. Pulserande.
Vi har alla rätt att känna oss fina, nykläckta och sensuella under vårens sken.
Men kära ni!
Det finns män som tycker något annat.
Det finns män som anser att flickor och kvinnor i Sverige är horor. För ni klär er ju som horor. Visar hud. Bejakar er skönhet och kvinnlighet. Vissa män äger rätten av bestämma över era könsorgan, sexualitet och lust. För ni vill ju egentligen knulla hela tiden med vem som helst eftersom ni klär er utmanande och oanständigt. Så alla så kallade våldtäkter är ju bara tjejer, slampor, horor och bitchar som ångrat sig. Kanske kommit på att de precis varit otrogna mot sin partner och skyller på våldtäkt.
Det är inte männens fel att det blir så. Män blir ju så oerhört provocerade, de stackarna av er sexighet att de inte kan styra sina egna lustar.
Så fy, kvinnor! Skyll er själva när ni framkallar våldtäkter.
I Örebro, 800 meter från vårt hus har en ung kvinna återigen blivit våldtagen.
Käraste dagbok!
Jag tar gärna på mig uppgiften att spika upp vartenda fegt kräk på ett upp och nedvänt kors och därefter får den våldtagna kvinnan bestämma hans öde. Jag är så in i helvete SPYTRÖTT på alla våldtäkter som sker i vårt land! SPYTRÖTT över alla dessa förbannade ursäkter med att flickan/kvinnan egentligen får skylla sig själv! Jag är SPYTRÖTT på att kvinnans sexualitet överhuvudtaget ska moraliseras och ifrågasättas. Jag är SPYTRÖTT på svinmän med medeltida klanvärderingar, religiösa grisar, höhö-bonnlurkar med bakåtkeps, brattiga slickers som porrifierats, , mansgriseri, dolda pedofilpsykopater som söker upp flickor på nätet, personer som anser att vår västerländska jämställdhet mellan könen är moraliskt förkastlig och att kvinnan därmed är en hora och framför allt kräks jag över ER, både män och kvinnor som försöker försvara en våldtäktsman genom att hävda offrets provokativa och sexuellt utmanande sätt. Dra åt helvete! Jag spottar er i ansiktet!
Det här inlägget skulle egentligen vara fylld av typiska humoristiska och igenkännande Anders Dagbok anekdoter. Tyvärr kom det en liten sak emellan. Tusentals våldtagna kvinnor ungefär.
Puss på er!
PS. Frågan är om det räcker med 7-tums spik eller om jag ska satsa på grövre?
10
Käraste dagbok!
Jippie!
Jag älskar sex.
Alltså enkom att läsa om det. Rent praktiskt är det ju mest kletigt och kladdigt. Gör så och så! Krav, typ.
– Säg nåt sexigt!!
– Ööö….
– Nu! Nu! Säg då!! Nuuuuu!!!
– Öööö, Torsten Flinck?
Ridå.
Kravfyllt. Men att läsa om sex i världens bästa webtidningen inom det erotiska området är helt fri från kropp och fysik. SEXPRESSEN. Man bara läser.
Jag läser om att hemligheten bakom sexuell utstrålning är avslöjad. Wow!!! Underbart! Är det Brad Pitten, Johnny Deppen och George Klonen som avslöjar sina hemlisar så vi fulingar kan få ta del av paradiset? Nej. Det är bananflugor. Forskare skojade lite med de stackars bananisarna. De tog bort ett ämne, feromon hos insekterna som de tydligen använder till att kommunicera med varandra. Här blir artikeln ännu mer mystisk och intressant.
Käraste dagbok!
Vad pratar bananflugor om egentligen? Kommunicerar??
– Tjena Börje! Har du suttit på nån god banan i dag?
– Nej, du Esa! Men jag käkade lite ett plommon tillsammans med 231 av mina syskon.
– Jaha! Då måste du hälsa!
– Absolut!
Tar man bort detta feromon hos en liten oskyldig kommunicerande bananfluga förvandlas han till en oemotståndlig hunk och hon till en översexig babe. Bananflugan blir lika spännande hos det egna könet också tydligen. Alltså om feromonet avlägsnas får även en grå och tråkig bananfluga ligga utav bara h-e!
Så alla vi som är totalt ointressanta och osexiga vad kan vi då göra för att öka vår attraktionsförmåga. Ja vi får väl bli bananflugor.
Käraste dagbok!
Dagar och veckor flyger iväg. Då man som jag har det stora intresset och den fina förmånen att få samla in en kvarts miljon i kvarskatt tills på fredag finns givetvis mängder med tid att blogga och socialisera sig. Det viktigaste socialiserandet gjordes för snart en vecka sedan med min älskade gudson Ludde och hans fader Sören. Firandet av 19 årsdagen gick av stapeln i form av en grabbafton. Inga kvinnor inbjudna. Vår grabbafton började med en kidnappning av gudsonen som han själv beställt. För att förstärka känslan av samhörighet, manlighet och våldsförhärligande bar vi likadana tjusiga hattar.
En manlig våldsförhärligande Jacobsson
Två manliga våldsförhärligande Olsson
Efter den totalt överraskande kidnappningen var det dags för bowling. Ludde Hjälten tyckte att titlarna på hans fiender var ytterst passande.
Olsson senior måste ha knarkat grovt någon timme innan matchstart då han var fenomenalt suverän på bowlingen. Herr Jacobsson kom sist som vanligt.
Olsson junior psykade ner honom totalt med sin djupa koncentrationsförmåga.
Då jag slutade på en förnedrande jumboplats blev jag oerhört nervös av slutresultatet och fick springa på WC. Av någon underlig anledning rev personalen snabbt ner skylten på dörren efter att jag varit där.
Efter idrottsutövandet var det således dags för det manligaste av manliga. Sportbaren O´Learys! Jag kände hur testesteronhalten rusade i min kropp när jag äntrade lokalen och hoppades innerligt på ett rejält och uppfriskande gammalt slagsmål. Det var dock fler kvinnor än hormonstinna tjurar i lokalen.
– Tjo ho! sa jag till Ludde. Nu ska vi flirta med tjejer.
– Ofta, stönade Ludde. Du är ju pinsam!
Herr Olsson senior och jag körde hejaramsor för Ludde. Popularitetsnivån sjönk. Vi var ännu mer pinsamma! Jag försökte flirta med kvinnorna i baren. Pinsamhetsbarometern rusade i topp.
– Kolla. Nu har jag hugg, sa jag.
Ludde tittade skeptiskt.
– Hon liknar farmor, sa Ludde.
– Men ändå, sa jag. Jag har hugg.
Efter manliga presenter med dollar, mazurka på sängk.., videokort och självlysande hårdrockstshirt och grabbiga pommes och hamburgare nedsköljda med pojkaktig coca cola avslutade Sören och jag aftonen med att kompa Ludde Hjälten när han körde värsta hiphop-rapen i bilen. Låten hette Pattarna ramlar ner. En värdig avslutning på denna fantastiska grabbafton.
Text och musik DJ Ludde 
Käraste dagbok!
Herr Jacobsson har även hunnit med att schlagerbögat sig optimalt då Andra Chansen intog Örebro från onsdag till söndag.
Herr Olsson orkade endast torsdagens hallaballaj men herr Jacobsson, spritindränkt som han är, minglade gladeligen med övriga kamrater på lördagens efterfest.
En schlagerbögande Jacobsson och en schlagerbögande Stephan Berg på efterfesten.
Käraste dagboken!
Jag har lärt mig en sak med melodifestivalen.
Att EFTER sändningen är det ju efterfesten. Det vet alla. Men efter efterfesten kommer efterefterfesten. På schlagerhotellet. När klockan var halv fem ville kamraterna att hr Jacobsson skulle följa med till efterefterefterfesten i allas rum. Där tog festen slut. Att avsluta skojeriet halv 5 var lagom. Klockan 8 hade varit lite för skojigt.
Avslutningsvis vill jag bara skriva att i dag heter alla frihetsälskande som tror på demokrati, åsiktsfrihet och tryckfrihet Lars.
Alla andra kan hoppa och skita!!!
Puss på er!
Käraste dagbok!
Förlåt min frånvaro på denna blogg . Igen, igen, igen, igen!
Denna gång har jag dock icke suttit och tangentat fram ett enda ord på flertalet dagar, då jag varit upptagen med att erövra St Petersburg. Tillsammans med döttrarna!
Många frågar sig: Varför skola ni åka till Ryssland när ni kan åka till London för endast en krona?
Jag skola svara: Den där enkronan blir en miljard när man åker med exemplettvis Ryanair.
– Har du bagage?
– Ja?
– Ja, då blir det femhundra extra. Kommer du att använda toan under resan?
– Eee, njae, jo, förmodligen.
– Ja, det blir 400 extra. Exakt hur mycket toapapper respektive torkservetter kommer du att nyttja vid ditt wc-besök?
– Va? Nja. Jag kan torka mig med säkerhetsinstruktionerna.
Så London, njet, njet, njet!
Men St Petersburg, da, da, da!
Dessutom i Ryssland har jag big bizznizz och åkte således i affärer för att träffa förläggare, översättare, media och kulturfolk.
Se så en förläggare gör honnör åt mig.
Dessutom knarkade vi en vattenpipa. Bim, som är gängad med libanesiske hr Hatab är van att dra in den orientaliska röken. Moa och jag satt mest och fnittrade och trodde på allvar att vi var höga som hus. Ya man!
I Ryssland verkar man ta hand om sin relation. Alla par tycker det är viktigt att hitta på saker tillsammans. Man går ut på lokal och gör någon mysig gemensam aktivitet.
Vill man skoja till det i förhållandet kan ju den ena stå och den andra sitta. Fniss fniss!
Förutom att fotografera toaletter, knarka vattenpipa, göra big bizznizz ägnade vi oss åt kultur. Vi besökte Vinterpalatset, tsarens gamla hyresrätt.
…och jag blev lite kär i hans tron och funderade på om den skulle kunna gå som handbagage.
Eremitaget var en själslig och känslomässig upplevelse. Döttrarna ville se bilder på sista tsarfamiljen och krävde av guiderna att ta fram BEVIS på att en av döttrarna Romanov, Anastasia, verkligen också mördades av bolsjevikerna eller om det KAN FINNAS möjlighet att hon hann fly och nu borde bestiga den ryska tronen igen som kejsarinna. Jag himlade med ögonen och funderade varför jag, den sanne republikanen, närt två rojalister vid min barm!
Damerna hann med lite shopping och även jag hittade mina vodkaflaskor och sovjetisk champagne. Hurra! Den stora frågan för mig, i shoppingförfarandet var dock, huruvida jag skulle välja en nyflådd varg…
…eller ett nyflått lodjur? Hm.. Båda var ju lika söta och gosiga…
Vi åt även god typisk rysk mat. Sushi, Pizza Hut, kebab och pepparstek.
St Petersburg hamnar högt högt upp på min braiga stadslista. Puss alla petersburgare!
Käraste dagbok!
Jag lovar återkomma redan i morgon. Då ska jag skriva om någonting som många bloggisar och läsare suktat efter:
SEX!
O la la!!!
Puss på er!
22
Käraste dagbok!
Om någon missat det hemsöks landet av två farsoter.
1) Vädret. Vädret kallas av aningslösa för vinter. Fel! Det är en farsot som spridit sig in i alla offers kroppar, tagit över alla sinnen, sänkt lust, hetta och passion i en isvak med minus tio, snödrivor till förbannelse, ryggar som pinats under skottningens helvete. Fingrar och äktenskap spricker pga den isande kylan. När såg du din partner naken sist? Eeee.. i höstas. Det har ju varit lite för kallt. Mm. Men vi uppskattar ju sommaren såååå mycket mer när vi har de här fyra fantastiska årstiderna. Jo. Mm. Mys. Mm. Jag undrar om det finns overaller för vuxna i bävernylon. Och kan man ha sex i dem?
Det är ju så vitt och vackert…
Jag bävar för den uppdaterade elräkningen och finansieringen av den. Antingen får jag sälja ett av mina barn eller också auktionerar jag ut den här halvgamla gubbkroppen till lägstbjudande. Man kan använda den i sexuella syften eller plocka organ från den. Kanske samtidigt.
2) OS. Sport på tv föder depression. Spansk, italiensk och holländsk fotboll ger mig mardrömmar. Engelsk ger mig självmordstankar. Börjar någon inleda en konversation om Chelsea och Manchester United känner jag hur jag instinktivt vill hoppa upp och bita vederbörande i huvudet. Så OS. Här förväntar ni kanske att jag ska skriva att jag hatar OS. Fel! Jag ÄLSKAR OS! När det går bra för Sverige. Jag HATAR OS när det blir fjärdeplatser och genomklappningar. Jag är supernationalistisk när guld vädras och internationalist när det går åt h-e. Oj! Det allra skojsigaste är nog Norge. Norge är humor. Norrmän menar att alla vintersporter de är bra i är de viktigaste och största sporterna i hele verden! Jo. Absolut. Det vimlar av duktiga skidskyttar i Afrika och Asien. I alla fall skyttar. Norskar och norskor är ett folk med god självdistans som verkligen unnar sina goda grannar Sverige framgång i de olympiska lekarna. De är så gulliga, våra kära nabors, när någon Northug (som tydligen också är best i verden) är värdelös och skyller på ett svenskt stavbrytarattentat. När Sverige vinner gull är det bara tur. Självklart, självklart! Själv ÄLSKAR jag när både Norge och Finland har framgång i OS. Jag menar. Egentligen tillhör ju dessa båda fina nationer Sverige. Var inte ledsna, norrmän över krossade OL-förväntningar. Ni är så oerhört skickliga på så mycket annat. Ni kan ta upp olja, klubba sälar och fiska. Dessutom har ni ju bidragit med stora och viktiga framsteg för mänskligheten. Ni har ju uppfunnit….osthyveln. Kärlek och respekt, Norge!
Käraste dagbok!
Då jag varit inne på nationalistiska tankar och till och med varit så fräck att jag visat en svensk flagga måste jag härmed givetvis dementera att jag är rasist. Förlåt alla som blir stötta över att jag råkade skriva att jag är supernationalist. Det menade jag förstår inte. Jag älskar alla kulturer utom den svenska. Att säga att man är stolt svensk gör att man automatiskt är rasist, smygnasse, invandrarhatare och islamofob. Nej, nej, nej. Det finns ingen svensk kultur. Bara supa och knulla. Som midsommar och sånt där töntigt, för att citera fru Mona Sahlin. Sup och knullkulturen måste motarbetas. Jag föreslår separerade skolor. Ta bort sexualundervisningen, simundervisningen och skoldanser. Hugg handen av den som dricker sprit. Bränn alla svenska flaggor! Ta med de amerikanska och israeliska också samtidigt eftersom de representerar Satan. Avveckla all undervisning om kristendom. Jag menar. Vem kan påstå att kristendom har haft någon som helst betydelse för Sverige så avkristnade som vi är. Om en generation kan vi byta ut vår blågula rasistiska flagga till en, tja varför inte en grön vacker neutral som ingen blir upprörd över? Jag förstår verkligen inte varför ingrodda och trångsynta svenskar måste klaga över Sharia. Det är ju en evig lag, fastställd för 1400 år sedan och givetvis går det ju att praktisera än i dag. Med lite vardaglig stening, normal underkastelse och sånt. Jag skulle verkligen uppskatta om vi i vår ickekultur kunde anamma lite av de lagar som fanns här för 1400 år! Precis som samma tänk med Sharia. Jag tänker på ättestupan, som praktiserades flitigt under vår järnålder och vikingatid. Ättestupan, som man kan använda mot alla sjuka, gamla och svaga. Putt ner från berget och så löser vi både vårdköer, sjukskrivningstalet och tjatet om urholkade pensioner. Fixa det Mona! Ta hjälp av dina kompisar i skägg och tvåmannatält.
Slutligen vill jag bolla vidare en fråga från Moses. Hoppas någon kan svara:
– Mamma och pappa! Sprutar en människa eld om man äter vitlök varje dag?
Puss på er! (Ja, eller djup bugning med händerna i kors om du är kvinna)
Käraste dagbok!
Först!
Det var väl den segaste magsjuka jag varit med om! Först i dag, dag 5 är jag nästan feberfri och spruttfri. Moses däremot har börjat kräkas IGEN!
Aaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaa!
Ooooooooooooo, Guuuuuuuuuuud! Varför skola hava Du övergivit våra tarmar? Guuuuud??
Är det för att jag är så himla urtrött på alla kränkta religiösa personer – OAVSETT religion! En dag tröttnar jag och kommer ägna ett helt inlägg med att kränka så mycket jag kan. Jag är nyutexaminerad magsjukemästare!
So don´t u dare fkking with me, punkheads!
Nu till något nästan erotiskt!
I dessa tider av kroppsuttömningar av ofrivillig art är det särdeles muntert att ta vara på all form av sexuell spänning som i en hypotetisk situation skulle kunna ha bidragit till en frivillig kroppsuttömning.
I går kväll.
Telefonen ringer. Ett okänt nummer. Moses och jag är solo. En kvinnoröst hörs.
– Ja, är det hos Jacobssons?
– Ja, säger jag glatt. Ja ja men!
– Vad bra. Kan du koppla mig till damkonfektion?
……………………eee……………..????
– Damkonfektion? fick jag till slut fram.
– Ja? Är det inte hos Jakobssons i Odensbacken?
– Suck! Nej hos en PRIVAT familj Jacobsson i Örebro.
– Men oj, då! Hi hi! Då har jag ringt fel!
Jag kan inte låta bli. Jag säger:
– Men om du vill kan jag rafsa ihop ett gäng av hustruns trosor i en påse så kan du ju komma hit och hämta.
– Ja, du, unge man! Hade jag varit 40 år yngre så hade jag kommit och hämtat påsen och tagit med dig också.
Käraste dagbok!
Närmare telefonsex kan man inte komma! O la la la!!
Strax melodifestivalen! O la la la, igen!
Jag sätter på mina paljettbyxor och skriker mig hes och försöker heja fram en kompis till seger!
Anna Maria! Heja heja!
För övrigt har jag fått hem årets bästa skiva. Sophie Z:s nya I´m the rain.
Sophie! Vous etes paradisiaque! Merci!
Puss på er!
Käraste dagbok!
Någon har förgiftat mig. Mig och Moses. I tisdags då jag söt och laddad skulle sätta mig för att författa ett särdeles underbart inlägg om papparollens sexuella dragningskraft kände jag hur min kropp började bli allt annat än sexuellt tilldragande. Jag började darra. Energin pyste bort. Jag fick en kroppshållning à la Quasimodo och min gång liknade helt plötsligt en spermies rörelser på väg mot ägget.
Whatta???
Jag och Millemannen skulle leka någon timme då hustrun skulle bege sig flera hundra meter bort till dagmamman för att hämta hem Moses. Jag höll skenet uppe och vi vinkade adjö till modern.
Så fort hon gått fick jag det manliga sjukbreaket. Dvs man vet som man att när någonting bryter ut så är det dödligt. Jag var så nära att sätta mig och uppdatera mitt testamente med tårfyllda ögon men då jag märkte hur min kropp kokade tog jag Millemannen och svepte in oss i en filt och satte oss framför teven.
– Vad vill du se? frågade jag min åtta månaders skrattmodul.
Mille skrattade till svar som han till 93 % alltid gör. Jag fick således välja och vi hamnade vid en repris angående den fromme muslimske mannen som vägrade att skaka hand med en kvinnlig potentiell arbetsgivare, vilket ledde till en oerhörd kränkning för..ja..precis mannen och som renderade honom en belöning à 60 000 kronor. Tack DO! I mitt svåra sjukdomstillstånd kunde jag ändock uppbringa en harmsen tanke att jag tänkte starta en religion där ett av påbuden var att man ska hälsa på på skäggiga män genom att greppa tag runt pungen på dem. Och går de inte med på det blir jag oerhört kränkt och går till tant DO och hulkar en stund och kan kvittera ut en sisådär 50 laxar för mitt lidande.
När således fru Jacobsson hemkom med en stycke mellanson insåg jag någonting. Han var vit, blek och klagade på magvärk. Helt plötsligt insåg jag att vi båda förmodligen drabbats av en bajsbacill. Den härliga bajsbacillen satte strax fart.
Bajsbacillen gav Anders feber 38,6. Bajsbacillen – Anders 1-0
Bajsbacillen ordnade uppfriskande kräkningar för Moses och härlig feber. Bajsbacillen – Moses 1-0
Bajsbacillen skapade fruktansvärda magplågor hos Anders. 2-0
Bajsbacillen ledde snart med 10-0 över de båda offren. Jag fick 39,5 i feber och en aktiv 36-timmars sejour av onormalt toalettspruttande. Moses vomerade skojfriskt nattetid. Tisdag. Onsdag. Torsdag.
Till slut var situationen ohållbar. Jag frågade min son och medsjukling:
– Vad ska vi göra?
Han tittade hålögt på mig. Efter några minuter hörde jag en röst ropa bredvid mig. En röst som starkt påminde om pappa Rudolfs från Sunes sommar från en sjukhuskorridor.
– Guuuuuuuuuuud! Guuuuuuuuuuuud! Hjälp oss!
Moses provade det sista halmstrået. Vi låg tysta i några minuter. Därefter kom en suck från sonens håll.
– Nähä! Han hörde inte.
Men förhoppningsvis hörde Adonai, Elohim, G-d, Universum, Jesus, Allah, Kaia, Manitou, Tor, Oden mm. Nu i kväll har tydligen min rumpa gått av sitt pass som alternativ prydnadsfontän. Magen är lugn. Illamåendet är borta. Jag är ACK så svag och eländig men skallen är tillbaka.
En bidragande orsak till kvällens tillfrisknande är givetvis min hjältemodiga dotter Moas öppenhjärtliga intervju inför 20-årsdagen på söndag i Nerikes Allehanda där hon berättar om det jobbiga, dolda handikappet hon har.
Moa! Du är fantastisk!!! Ditt mod rör mig till tårar, underbara dotter!
Käraste dagbok!
Puss på er! (i luften annars tar bajsbacillen er inom en vecka)
<!–
–> <!—->
var m3_u = (location.protocol==’https:’?’https://openx.bonniertidskrifter.se/www/delivery/ajs.php’:’http://openx.bonniertidskrifter.se/www/delivery/ajs.php’);
var m3_r = Math.floor(Math.random()*99999999999);
if (!document.MAX_used) document.MAX_used = ‘,’;
document.write (””);
// ]]>
Senaste nytt från Alltombarn, mama och Vi Föräldrar.
Senast bloggat
2 mammor och 1 barn
Så här gör Daisy.. När fart-djävulen flyger i henne.. http://theresemc..
Filed under: yttrandefrihet |
Feminix Verkstad 
Lämna en kommentar