Radikal muslim 3

Det görs stundtals tafatta försök att återuppliva den politiska dimensionen hos kristendomen. Anders Piltz, katolsk präst och universitetslärare i Lund, skrev i tidskriften Signum (3/2008) en artikel med rubriken ”Religion, den resandes ensak?” Han menar att idén om ”religionen som privatsak” är
oförenlig med en genuin kristen hållning. Det har han rätt i. Saken är bara den att slaget redan är förlorat. Kristendomen saknar kraft nog att mobilisera ett politiskt alternativ som kan utmana den sekulära hegemonin.

Religion är en privatsak. Så lyder ett ofta framfört talesätt som är värt
en närmare analys. Religiös tro är det mest personliga och intima som
tänkas kan. I denna mening är religionen solklart en privatsak,likaväl som förälskelse och musiksmak.

När allt detta väl är sagt måste man ändå problematisera föreställningen
att religionen är något enbart privat. Kan man till exempel ha en kristen
övertygelse utan att uttrycka den offentligt och tillsammans med andra? Kan man rent av säga att det är en plikt att inte hålla sin religiösa övertygelse innanför hemmets eller kyrkans väggar? Evangeliet säger ju att man ska bekänna Kristus och att kyrkan är lika offentlig som en stad uppe på ett berg, synlig för alla.

Piltz kritiserar sedan det gamla statskyrkosystemet för att det ”domesticerar
religionen”, det vill säga påverkar den till anpassning under statens värderingar. De religiösa kan bidra positivt till samhället, menar han, ”bl.a. genom att förbättra brottsstatistiken och bidra till allmänhetens sinnesro”.

Det är sant, tittar vi på statistiken ser vi att brottsligheten är lägst i religiösa
samhällen, särskilt de muslimska, och högst i sekulära samhällen, särskilt de post-kristna storstäderna. Piltz tycks mena att allting inte står rätt till med statens och samhällets värderingar och att kyrkfolket, i stället för att
anpassa sig till dessa, kan påverka samhället i en annan, bättre riktning. Det är en radikalåsikt.

I varje trosuppfattning, religiös såväl som sekulär, ligger också sporren till mission. Man kan inte hålla tyst med det man sett och hört, heter det i
Apostlagärningarna. I det öppna samhället har alla rätten att plädera
för sin trosuppfattning på den offentliga arenan.

Alla idéer, åskådningar och trosuppfattningar är politiska. De påverkar hur vi tänker, känner och handlar. Att kristendomen inte upplevs som politisk beror på att den numera är en försvagad och döende religion. Kyrkan har inte längre någon makt. Reformationen på 1500-talet och den följande splittringen bidrog till kristendomens förfall. Nu är den på väg mot total kollaps i västvärlden.

Anders Piltz fromma förhoppningar om en politisk väckelse kommer att stanna vid en dagdröm. Ingen ur de sekulära leden kommer ens att bry sig om att polemisera mot honom. De vet att hans propåer bara är slag i luften. Hade en muslim skrivit en artikel med samma innehåll hade det däremot väckt häftiga reaktioner. Varför? Man vet att islam har potential att faktiskt genomföra sin politiska agenda.

Islam är ett hot mot den sekulära hegemonin. Det är inte kristendomen.

Det sekulära etablissemanget försöker med alla medel försvaga och splittra islam. Med spelad omtanke döljer man sina sanna intentioner. ”Reformation” föreslås som ett sätt för muslimer att ta sig ur en förment ”stagnation”.

Den västerländska skilsmässan mellan kyrka och stat framställs som ett framsteg som muslimer borde upprepa. Visst var det ett framsteg, ja för de sekulära, men för kristendomen var skilsmässan ett steg tillbaka.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: