Radikal muslim 29

Den västerländska civilisationens sjudom är, som Khomeini skrev till Gorbachev, dock helt igenom andlig till sin natur och bara andliga
botemedel, en återupptäckt av de källflöden som finns djupast inom oss, kan hela den igen. Att rädda den västerländska civilisationen är bara möjligt genom att restaurera den i enlighet med de eviga principer som i alla tider gett människan mål och mening, och den enda religion som är tillräckligt intakt för att klara uppgiften är islam. Låt oss sätta punkt för detta stycke med en dikt av den persiske skalden Mir Ali Djarpadaqani. [Werne, Bo: Tro och gärning i islam, vol. 1, s 189. Svensk tolkning av Eric Hermelin.]

En tros-lära, hvarmed gerning ej
förbindes, är en skam;
Ett radband, hvarmed Gud ej
prisas, är en zunar. [”ett elds-dyrkarnes rep-bälte”, skriver Eric Hermelin.]
Den, som kråmar sig öfver sin troslära,
och ingenting gör,
Vet icke hvad tro vill säga. Han är
en blind, som bär en
fackla.

Aktivism utan utopism

Den islamiska staten är ingen motsvarighet till Fukuyamas slut på historien. Kampen mot inre och yttre upplösning och för en gudomlig ordning kommer att fortsätta även i detta stadium. Hinduerna talar om att vi lever i Kaliyuga [Se essän ”Den mörka tidsåldern” av René Guénon ur antologin I tjänst hos det Enda (1977)], mörkrets tidsålder, och muslimerna talar om akhir zaman. Kali yuga utmärks framför allt av ”kastblandning”, de vill säga kvantitetens herravälde över kvaliteten, och ”inversionen”, det vill säga att symbolerna framträder med en innebörd som är motsatsen till den ursprungliga, vilket förvänder synen på människorna och banar väg för ankomsten och mottagandet av den enögde Antikrist (Dajjal). I Kali yuga hålls dåren för vis, den låge för hög, syndaren för rättfärdig och det profana för heligt.

Men vi kan aldrig veta med säkerhet hur långt framskriden denna tidsålder är eller om en återhämtningsperiod är att vänta snart. Vi vet aldrig när det blivit hopplöst, därför får vi, enligt Koranen, aldrig ge upp och aldrig förtvivla. Vår plikt är att fortsätta kämpa utan att i gengäld förvänta oss något resultat av vår kamp. Koranen kräver av oss att vi gör vår plikt utan att förvänta oss någon världslig lön. Kampen för det goda samhället, den politiska
aktivismen, är en plikt som är ålagd varje muslim oavsett om vi bedömer dess mål som realistiska. Om vi verkligen lyckas eller ej är inte avgörande. Att fullgöra plikten är allt. Men självklart skall aktivisten välkomna alla goda resultat av sin kamp, men inte göra sig beroende av- eller binda sig emotionellt vid dessa framsteg genom att tro att det är hans eget verk. All framgång kommer av Gud.

Världen är ofullkomlig. Det innebär att vi aldrig kommer att kunna skapa ett paradis på jorden. Den islamiska staten är inte ett slut utan en ny början. Kampen fortsätter, både inom och utom oss, för att förbättra oss själva
och för att förbättra vårt samhälle i enlighet med islams sublima ideal. Även människan är ofullkomlig, full av laster, med superbia som den främsta av dem. Hon kommer därför alltid att ha en faraonisk böjelse att härska i stället
för Gud.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: