Radikal muslim 27

Islams andliga dimension får aldrig hamna i skymundan. Den som söker förändra den yttre verkligheten måste också förändra den inre verkligheten eftersom dessa är intimt sammanflätade med varandra. ”Gud förändrar
inte människans [yttre] villkor förrän de ändrar det som är i deras själar [ma bi anfusihim]” fastställer Koranen (13:11). USA är ”den stora Satan” på det världspolitiska och ekonomiska planet, förvisso, men inuti våra själar bär vi
också på ett ”inre USA” som är vår egoism, vår kärlek till världen, vår girighet, snikenhet och ilska. Khomeini, som myntade uttrycket
”den stora Satan”, skrev också ett traktat om det stora jihad. [Khomeini: The Greatest Jihad, 2002.]

Taqiuddin Al-Nabhani (1909–1977), grundaren av Hizb ut-Tahrir, var både faqih (sharialärd) inom Shafiskolan, men han var också sufi och kom från en familj av sufimästare. Shaikh Yusuf Al-Nabhani, en välkänd poet och sufi, var hans farfar. Den som utforskar Hizb ut-Tahrir kommer att finna att det har många drag som påminner om sufiordnarna. Partiet har en tydlig hierarkisk
struktur där neofyten stiger i graderna eftersom han tillägnar sig mer kunskap, insikterna fördjupas och han förtjänar ledarnas förtroende.

Partimedlemmarna samlas i cirklar, halaqa, under ledning av en vägvisare,
murshid, och allt eftersom de stiger i graderna får de tillträde till ”hemligare” cirklar och mer ”esoterisk” kunskap. De fäster också stor vikt vid nattliga vakor, regelbunden dhikr och personligt umgänge (suhba) med vägvisaren.

Egyptiern Hassan al-Banna (1906–1949), det Muslimska brödraskapets instiftare, anslöt sig till en sufiorden, Hasafiya, när han bara var 12 år gammal och initierades 1922. Han växte upp i en sömnig och traditionell by vid Nilen och när han som yngling flyttade till Kairo för att studera fick han bli vittne till den västerländska kulturens destruktiva inflytande på andligheten, sederna och moralen. Senare i livet skulle Al-Banna bli besviken på ulemaa
vid Al-Azhar och den del av sufierna som tycktes nöjda med detta sakernas usla tillstånd.

Han menade att förutom själens rening och boklig lärdom krävdes det aktivism. Att befria sig ur egoismens bojor var hedervärt men lika
hedervärt är att befria sig från kolonialismen. Ur Al-Bannas perspektiv var politisk aktivism en religiös skyldighet ålagd varje muslim:

”Varje person som finner den nuvarande politiska situationen fördragsam och ägnar all sin tid åt andaktsövningar medan samhälle och politik överlämnas åt syndarna, infiltratörerna och kolonialisterna kan inte betraktas som en sann muslim!” [Abu Rabi, 2004, s 150.]

För att sprida sitt budskap bildade Al-Banna i mars 1928 ett brödraskap som modellerades efter de befintliga sufiordnarna i Egypten. Till en början framstod hans brödraskap bara som ett i mängden av brödraskap, sällskap och ordnar. Men mot slutet av 1930-talet hade han upprättat ”filialer” i nästan varje egyptisk stad. Och ett decennium senare hade han en halv
miljon medlemmar. Al-Banna återupplivade den profetiska predikotraditionen, han sökte upp människor på kaféer, i basaren, på gatorna,
liksom de kringvandrande dervischerna hade gjort före honom. Han hade tagit starkt intryck av Al-Ghazalis ”omvändelse” från boklärd till mystiker och han ville uppleva Gud och samtidigt hjälpa andra att uppleva Honom.

Under denna period började han gissla de korrumperade sufier som tycktes vara belåtna med den andliga misär som kolonialismen åsamkat Egypten. ”Pseudosufier” hade kanske den strängt ortodoxe sufin Seyyed Hossein
Nasr kallat dem. Al-Banna kritiserade inte sufismen som sådan, utan bara den lathet, feghet, girighet, eskapism och lismande medlöperi som grasserade under sufismens täckmantel. Var i världen, men inte av världen, har alltid varit islams motto, förnämligt uttryckt i det arabiska talesättet al-khalwa fi
al-jalwa, vilket betyder ungefär, ”en eremit mitt ibland folket”.

Khomeini djupstuderade Ibn Arabi och andra stora sufiers skrifter. Han var själv en sufi, eller arif, som det heter inom irfan, den shiitiska tesofin. Utan inre kontemplation ochandlig disciplin hade hans aktivism inte kunnat bära en så rik frukt som den gjorde.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: