Radikal muslim 26

Tack och lov finns det numera flera västerländska konvertiter till islam som har skrivit djupträngande analyser av den västerländska civilisationens uppgång och fall. Vad gick snett? Vad kan vi muslimer göra bättre? För vårt vidkommande är det nog att nämna namn som René Guénon, Frithjof
Schuon, Titus Burckhardt och Martin Lings. Dessa råkar vara muslimer till tron, men i sin kritik mot modernismen ansluter de sig lika mycket till en icke-islamisk europeisk civilisationskritik med namn som Oswald
Spengler, Ezra Pound, J. R. R. Tolkien och T. S. Eliot.

För Nasr handlar det för muslimer att bilda sig så att de ser och förstår bristerna i den moderna västerländska civilisationen och kan komma
med islamiska svar som utmanar de rådande tankarna om rätt och fel, bra och dåligt, skönt och fult. Det är en verkligt radikal åsikt då den vanliga ”moderata” åsikten idag är att muslimer ska anpassa sig till Västvärlden som
kommit ”längre” än vad muslimerna har gjort. Nasr talar tvärtom om Västvärldens förfall och kris och om hur muslimer kan dra lärdom av
detta.

Den egyptiske muslimske filosofen Hassan Hanafi (f. 1935), en av få muslimska tänkare som använder sig av begreppet [occidentalism], anser att occidentalism ska användas på olika sätt, både som en ideologi och som en kritisk vetenskap. Som ideologisk plattform fungerar den som ett ”frihetens verktyg” i mötet med väst, menar Hanafi. Occidentalismen ska stärka
muslimernas identitet och ingjuta självkänsla i dem så att de inte kapitulerar inför väst och okritiskt imiterar allt som kommer därifrån. Med hjälp av den ska muslimerna frigöra sig från västerlandets krav på konformism och bryta den kontroll – intellektuellt, politiskt och militärt – som väst utövar på
muslimer.
[Fazlhashemi, Mohammad: Vems islam?, s 156.]

Det stora jihad

Det stora jihad, jihad al-akbar, kampen mot de onda böjelserna i människans själ, förknippas kanske främst med sufismen, men är i själva verket en allmän islamisk doktrin som är känd och erkänd av alla muslimer oavsett om dessa
betraktar sig som sufier eller inte. Sufismen är dock en islamisk vetenskap som specialiserat sig på det stora jihad, det vill säga de inre tillstånden (ahwal) på samma sätt som sharia är en islamisk vetenskap som specialiserat sig på de yttre gärningarna (amal). Men det innebär inte att bara de som kallar sig för- eller betraktar sig som sufier intresserar sig för de inre aspekterna av religionen, nej, dessa bör varje god muslim intressera sig för på sätt som
varje god muslim, inte bara experterna, bör intressera sig för sharia.

Det är viktigt att den politiska aktivismen åtföljs av andliga övningar som meditation, dhikr, bön och genom att odla koraniska dygder som självbehärskning, tålamod, förtröstan, barmhärtighet, ödmjukhet,
storsinthet, osjälviskhet och gudsfruktan. Den inre kampen är helt nödvändig för att inte den politiska kampen stegvis och smygande skall förvandlas ett självändamål och för att aktivisten, i stunder av framgång, skall klara av
att vara på sin vakt mot de demoner som hemsöker våra själar och viskar: ”Detta är ditt verk…”

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: