Radikal muslim 18

En viktig inspirationskälla för Ghannouchi var den algeriske ingenjören Malik Bennabi (1905–1973), vars årligen återkommande högre seminarium för islamiskt tänkande regelbundet gästades av Ghannouchi och andra ledande
medlemmar i MTI, Den islamiska tendensen. Bennabis på området mest inflytelserika skrift Al-Islam Wa-Dimuqratiyah (islam och demokrati) från 1960 dekonstruerar det västerländska demokratibegreppet, för att
särskilja det från dess specifika västerländskt historiska sammanhang, där den växte fram i konflikt med den då sammanflätade politiskt-religiösa eliten vilket medförde krav på ett särskiljande mellan religion och politik.

Bennabi hävdar att det finns en ’organisk’ koppling mellan islam och demokrati som tydliggörs om man studerar de första fyrtio åren av islams historia, det vill säga profetens och de fyra rättledde kalifernas tid. Då etablerades de viktigaste komponenterna i en demokratisk samhällsordning:
åsiktsfrihet, organisationsfrihet, rörelsefrihet, allas likhet under lagen, rätt till privatliv, principen om varje människas rätt till värdighet och metoden att fatta politiskt bindande beslut genom de berördas samråd.

Detta var enligt Bennabi den första verkliga demokratin i historien och en modell  som överträffade den som senare utvecklades i Europa, då den
också uttalade sig om ekonomisk demokrati och social rättvisa genom att stadfästa ett fördelningssystem av rikedomarna (zakat), förbjuda ränta (riba), spel (maysir) och ekonomiska monopol.

Förvisso vidgår Bennabi att de statsskick som dominerat under den senare muslimska historien varit mer despotiska än demokratiska, men betraktar detta som ett brott mot – snarare än en reflexion av – den ’sanna islamiska ordningen’, initierat i kuppen mot Ali ibn Abu Talib och förstärkt under de
påföljande umayyadiska, abbasidiska och osmanska dynastierna. Bennabi hävdar att en demokratisk ’anda’ likväl bevarades i breda folklager genom
upprätthållandet av ideal som alla muslimers jämlikhet, varje människas rätt till värdighet, social rättvisa och likhet inför lagen under de mörka århundradena av despotiskt styre, vilket medförde en god jordmån för en ”återgång” till en islamisk demokrati.
[Gardell, Mattias: Bin Laden i våra hjärtan, s 181–182.]

Ghannouchi vidareutvecklar Bennabis tankegång i tesen att den europeiska demokratiutvecklingen kom att inspireras av kontakten med de islamiska samhällena under medeltiden. Mötet med en civilisation där alla var lika inför
lagen medförde att européerna började ifrågasätta feodalismens
samhällsordning med dess konungar av guds nåde och uppdelningen mellan aristokrater och livegna. Föreställningen att demokrati kan spåras tillbaka till
det första islamiska samhället har fått flera uppföljare. Den egyptiske
islamisten Tawfiq al-Shawi hävdar att europeisk demokrati är en variant av det islamiska shurasystemet. När ”demokratins träd vissnade i de islamiska
samhällena”, sedan den ursprungliga samhällsordning gud aviserat korrumperats av despotiska härskare, ”fördes dess frö till Europa under renässansen och demokratins träd slog där rot och blomstrade.”
[Gardell, Mattias: Bin Laden i våra hjärtan, s 182.]

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: