Islamister diskuterar

Mohamed Omar intervjuar Oskorei. Från Mohamed Omars blogg.

”En av mina favoritbloggar, en av de få jag läser dagligen, heter Oskorei. Han är en av de mest klartänkta och kunniga kritikerna av det moderna samhället som finns att tillgå på nätet. För mig har han blivit något av en dialogpartner mot vilken jag prövar mina tankar. Jag delar inte alla hans åsikter men jag upplever ändå att vi båda bär på en gemensam och ganska väsenlik sorg över det tragiska öde som drabbat det moderna Västerlandet och när en gemensam längtan efter återställelse.

Oskorei är, enligt sin egen beskrivning, en traditionalistisk och nationalistisk skribent, författare och bloggare från Västsverige. Ursprungligen marxist har han alltmer kommit att intressera sig för den kritik av kapitalismen och moderniteten som framförs från den historiska högern. Men då inte den liberala, den ”neokonservativa” eller den rasmaterialistiska högern, utan den genuina högern. Bland hans förebilder finns traditionalister som Julius Evola, Yukio Mishima och Seyyed Hossein Nasr, konservativa tänkare som Ernst Jünger, Oswald Spengler och Carl Schmitt, och filosofer som Alain de Benoist, Friedrich Nietzsche och Karl Marx.

Han skriver alltså sedan 2005 bloggen med samma namn, och har bidragit till både tidskrifter och novellsamlingar i och utanför den nationalistiska miljön. Oskorei ser liberalismen som det största hotet mot kulturer, nationer och andlighet, överhuvudtaget mot människans möjlighet att bli en sund och fullständig person med en känsla av mening i tillvaron. Han menar att den amerikanska världsordningen bygger på en liberal grund och är nykolonial till sitt väsen, och stödjer därför motståndet mot denna ordning. Särskilt när det har traditionella förtecken.

Eftersom Oskorei föredrar att vara anonym har jag i stället illustrerat inledningen till den här intervjun med ett porträtt av den italienska tänkaren och aktivisten Julius Evola som är en valfrändskap för oss båda. Ni kommer inom kort att få läsa mer om Evola och hans syn på islam, traditionen och Västerlandets kris.

MO: Kan en nationalist eller etniskt medveten svensks värderingar kollidera med statens lagar? Finns det en lojalitetskonflikt i förhållande till den svenska staten?

O: Om en stat är legitim följer man även de lagar som kan gå en emot. Hur man avgör legitimiteten varierar beroende på vilken världsbild man har, men vi kan tänka oss en etnisk, en demokratisk och en traditionell legitimitetsgrund.

Det är ganska få etniskt medvetna som idag anser att den svenska staten på något reellt sätt försvarar det svenska folkets intressen. I förbigående sagt säger många politiker dessutom uttryckligen att sådana tankar är förkastliga, ”det finns inga svenskar”.

I vad mån landet idag ens är demokratiskt i någon djupare mening är också tveksamt, ”debatten” styrs av ett antal makthavare i media och man kan snarare tala om demokratiska former än demokratiskt innehåll. Parlamentarismen innebär också att det ofta blir ett val mellan pest och kolera, mellan S och M. Den majoritet som under decennier ville se en minskad invandring eller var emot EU har till exempel inte kunnat påverka politiken överhuvudtaget eftersom den politiska och mediala klassen hade andra planer. Oliktänkande trakasseras och motarbetas på ett otal sätt, vilket av den franske filosofen de Benoist beskrivits som ”mjuk totalitarism” och av Gerard Mermet kallas ”demokratur”. De skjuts visserligen inte, så demokratins ytliga former finns kvar så att de mindre vetande triumferande kan peka på dem som argument i diskussioner. Däremot förlorar de oliktänkande sina jobb, möjligheter att dyka upp i media, och uppdrag och bidrag från staten. Historiskt gällde detta särskilt nationalister, men vi kan redan se hur det alltmer också gäller kristna och muslimer.

Själv är jag traditionalist, vilket innebär att jag tror på existensen av en metafysisk ordning. Vissa saker är rätt, andra saker är fel, oavsett vad skiftande majoriteter och politiker kan påstå. När en stat genom sina lagar uppmuntrar det som är fel, till exempel abort, djurplågeri eller kraftigt försämrade villkor för samhällets svagaste grupper, förlorar den sin legitimitet och vi är tillbaka på det stadium som Friedrich Engels beskrev med orden ”staten är en grupp beväpnade män”. Det finns då visserligen fortfarande goda skäl att följa lagarna, en grupp beväpnade män kan göra ens liv väldigt surt, men man gör det då inte längre för att man tror på dem.

Den svenska staten saknar kort sagt legitimitet, lyder dess lagar gör man om man saknar alternativ eller om de råkar överensstämma med ens egna värderingar. Detta är också något alltfler tycks instämma i.

MO: Vem, vad eller vilka representerar den svenska staten – borgarklassen, svenska folket eller det internationella kapitalet?

O: Staten representerar sällan entydigt en enda grupp, utan påverkas mer eller mindre av flera. Den svenska staten representerar en obekväm samexistens mellan kapitalet, resterna av den gamla arbetarrörelsen och de sociala skikt som går under namnet den Nya Klassen (journalister, akademiker, byråkrater, socialarbetare med flera). Ytterst är det fortfarande kapitalet som dominerar, eftersom även politikerna måste ta hänsyn till att de verkar i en kapitalistisk världsekonomi. Detta är orsaken till att de rika ländernas stater i grunden ser så lika ut. Det finns ett visst utrymme för att ta egna vägar, och skatterna kan ligga på 30 eller 50%, men det mesta är likadant.

MO: Ska svenskar strida för Nato eller EU?

O: Det är svårt att se situationer där de ska göra det. I en situation där ett EU-land utsätts för en invasion av en annan stat kan det vara försvarbart, men ett sådant scenario är inte särskilt realistiskt (det enda liknande exemplet man spontant kommer på var kriget mellan Georgien och Ryssland nyligen, men det föregicks av en öppen georgisk provokation). Att svenska soldater ska delta i USA:s nykoloniala krig i Afghanistan är till exempel oacceptabelt.

MO: Hur ser du på amerikaniseringen av Sverige efter andra världskriget?

O: Efter andra världskriget såg USA till att de facto kolonisera Europa, dels genom att inordna hennes länder i övernationella organ som NATO, dels genom att skapa amerikaniserade eliter. Något liknande sker idag i Irak och Afghanistan för övrigt. De länder man direkt ockuperade borde ha varit lättast att omvandla kan man tycka, eftersom man där kunde internera tidigare eliter (som ofta samarbetat med förlorarsidan i någon mån), och bygga upp nya strukturer i bland annat förvaltning, utbildning och den akademiska världen. Paradoxen i sammanhanget är att det är det neutrala Sverige som tillhör de länder som amerikaniserades i högst grad. Ideologiska trender från den amerikanska collegemiljön, som queerteori, politisk korrekthet och radikalfeminism, fick ett större genomslag i Sverige än i länder som Frankrike. Gissningsvis beror detta på att vår inhemska akademiska värld historiskt varit ganska osjälvständig.

Folkhemmet, som byggt på en etnisk grund och påverkats av det tidiga 1900-talets radikalkonservativa ideologier, kom därför gradvis att omvandlas till en ren byråkratisk maskin, och neutralitetens retorik dolde ett nära samarbete med USA. På samma vis kom den nya vänsterns ideal från de amerikanska universiteten att starkt påverka den svenska akademiska världen, och därifrån media, lärarkår et cetera. Det har som följd av detta blivit politiskt korrekt i Sverige att vara ateist och feminist, och den egna identiteten har skambelagts. I efterhand betraktat hade det förmodligen varit bättre om Sverige varit en del av den sovjetiska sfären, eftersom deras omvandling av samhället inte var lika effektiv. De lyckades till exempel sällan få ockuperade folk att överge religionen eller kärnfamiljen. Amerikas populärkultur är kort sagt mer förförisk än den brutala sovjetkommunismen, och fungerar därför som ett gift som omärkligt sprider sig över världen.

Förr eller senare kommer europeiska muslimer att konfronteras med samma amerikaniserade eliter, och samma gift, vad de då bör koncentrera sig på är att arbeta metapolitiskt. Eliternas makt bygger inte minst på deras kontroll över universitet och media, det är de två institutionerna som formar morgondagens lärare, journalister, och så vidare, och därigenom morgondagens barn. För att motverka deras inflytande bör därför radikala muslimer dels skaffa sig en närvaro i den akademiska världen, dels skapa egna institutioner (främst media, men även friskolor). De bör också bygga allianser med grupper som delar deras mål i olika sakfrågor, det må sedan vara pingstvänner, nationalister eller liberaler.

MO: Det som Nyamko Sabuni kallar ”svenska värderingar” är inte alls vad våra förfäder betraktade som svenska värderingar. Låt oss säga att en majoritet av de nu levande svenskarna skulle anamma Sabunis värderingar, skulle de då bli svenska? Det vill säga, är svenska värderingar de som omfattas av en majoritet av svenska folket eller är det något annat som är oberoende av den nuvarande folkopinionen?

O: Sabunis ”svenska” värderingar är i praktiken inte knutna till något folk, det rör sig om ren liberalism som kan tillämpas i vilket land som helst. Huvudsaken är att människor arbetar, konsumerar och betalar skatt, alla former av traditioner och identitet som är i vägen för detta motarbetas. För att ta slöjan som exempel har det funnits frikyrkliga rörelser i Sverige som haft liknande beklädnader, och det har inte setts som ”osvenskt”. Att många svenskar idag betraktar Sabunis värderingar som svenska är snarare ett tecken på hur effektiv amerikaniseringen varit. Att de dessutom är ganska lätta att hetsa mot grupper som fortfarande håller fast vid mer traditionella värderingar är ett tecken på hur förvirrade de är i sin världsbild. De är som det lilla barnet som förlorat sin egen frihet, och nu vill att alla andra också ska vara ofria.

Genuint svenska värderingar finns fortfarande, men de kan vara svårare att få syn på. Omtanken om djur och natur är till exempel ett sådant uråldrigt nordiskt drag, liksom den nordiska kvinnans historiskt goda ställning. Man kan också nämna ett drag som ofta fått svenskar att betraktas som ”kyliga”, nämligen en viss distans till de egna känslorna. Eftersom den amerikaniserade eliten ser svenskheten som något pinsamt som ska övervinnas, nämns sådant dock ytterst sällan i media.

MO: På sidan 101 i Lundahistorikern Dick Harrisons bok Jarlens sekel nämner han att polygami var vanligt förekommande hos oss på vikingatiden. Innebär det att polygami är en svensk företeelse? Vad är svenskast, den fornnordiska polygamin eller den kristna monogamin?

O: Jag har inte läst Jarlens sekel. Det jag läst kring ämnet antyder att polygami förekom, även om det vanliga var monogami. Det tycks ha varit särskilt framgångsrika män som ibland hade flera fruar, en situation som påminner om den i vissa muslimska länder. Samtidigt var det en situation som gradvis försvann historiskt, även om mycket framgångsrika män till och från haft de facto polygama relationer, med konkubinage och dylikt. Dock ser jag inte polygamin som särskilt nordisk, särskilt inte i den moderna eran då det med stor sannolikhet skulle urarta till att rika män köpte sig fruar.

MO: När jag studerar svensk kulturhistoria finner jag paradoxalt nog större likheter mellan våra förfäders värderingar och värderingarna hos dagens muslimer än med värderingarna hos dagens sekulariserade svenskar. Hur tänker du kring det?

O: Traditionalisten Julius Evola noterar i Revolt Against the Modern World att den stora skillnaden inte finns mellan olika historiska civilisationer, utan att den verkliga skillnaden står mellan dagens västerländska ”civilisation” å ena sidan, och alla andra historiska traditioner på den andra. Likheterna mellan islam och den nordeuropeiska traditionen, oavsett om vi avser den hedniska eller den kristna, är då större än eventuella likheter med de sekulariserade svenskarnas världsbild och livssyn.

Man behöver heller inte gå långt bakåt i tiden för att hitta likheter. Det många slås av när de träffar första generationens invandrare från exempelvis de muslimska folkkulturerna är hur naturliga, positiva och vänliga dessa människor ofta är. Liknande människor kunde man för inte så länge sedan hitta i stora mängder även i Sverige, inte minst på landsbygden. Det de hade gemensamt var att de vuxit upp i en organisk gemenskap, ofta med en religiös aspekt. Men moderniteten undergräver snabbt detta, och andra generationen är betydligt mindre sympatisk, oavsett om de sedan till namnet är svenskar eller muslimer. Dessa likheter gäller sådant som synen på ätten, på heder, på relationen mellan könen, synen på heterosexualiteten som normativ, på naturen som helig, på social rättvisa, och så vidare.

Här kan man också notera att mycket av dagens islamiska folktraditioner utvecklats mot bakgrund av äldre indo-europeiskt arv. Detta gäller uppenbarligen det iranska shia, liksom sufism och bekhtashi, mindre kända traditioner som aleviter och isawiyya, och synkretiska religioner som sikher och yezider. Gissningsvis har denna pluralism underlättats av att islam inte som kristenheten haft en påve. Ur ett rent historiskt perspektiv skulle jag inte bli förvånad om liknande, inhemska former av islam kommer att uppstå i Europa på sikt. Om det inte ägde rum samtidigt som den mest omfattande massinvandringen till Europa någonsin skulle jag dessutom se det som något odelat positivt och en möjlighet till en revitalisering av Europa.

Vad man här kan notera är den paradox det innebär att vissa islamofober angriper sidor hos islam som också förekom hos deras egna förfäder. Att de alltså försvarar det liberala system som i praktiken orsakar det svenska folkets förvandling till det Nietzsche kallade ”de sista människorna” och som Otto Weininger uttryckte ett sådant kyligt förakt för. Liknande märkligheter kan man se när arga sverigedemokratiska debattörer angriper det de ser som ”klanism” hos exempelvis invandrade albaner, alltså att de är solidariska med de sina. När det är just avsaknaden av sådan solidaritet som är grunden till svenskarnas problematiska situation. Man önskar här från sverigedemokratiskt och liberalt håll att göra de egna bristerna universella, snarare än att komma tillrätta med dem. Det talas exempelvis ofta illa om ”hederskultur”, men den diametrala motsatsen till hederskänslor är fadern som utan att bry sig accepterar att hans dotter får barn med en våldsam missbrukare. Det senare är precis lika illa, men diskuteras överhuvudtaget inte som ett problem i media. Vilket får ses som en oroande illustration av individualismens totala dominans i dagens Europa. Därmed naturligtvis inte sagt att de extrema formerna av hederskultur skulle vara något positivt.

Problemet här är väl att islam är det synligaste och mest självmedvetna uttrycket för det nya, ”mångkulturella” samhället, vilket gör att det är det som vanliga svenssons retar sig mest på när de ser hur de förlorar kontrollen över sitt eget land. Och uppfostrade som de är till att se ”rasism” som det ondaste onda väljer de då att påstå att de inte har något emot invandrare, bara ”dom där muslimerna som inte tar seden dit dom kommer”.

Som högerradikal tillhör man en idétradition som har många beröringspunkter med islam både historiskt och i världsbilden. Traditionalister som Julius Evola och René Guénon var positiva till islam, detsamma gällde många av ledarna för de idag så demoniserade 1930-talsrörelserna. Inte minst Mussolini är känd för sin positiva syn på både islam och iranier. I mer modern tid ser vi exempel på detta som italienaren Claudio Mutti, som både är en kunnig högerradikal och muslim. Detsamma gäller delar av den Nya Högern, liksom nationalisten Christian Bouchet. Man kan även nämna den försiktiga relationen mellan den franske nationalisten Le Pen och den muslimske, kamerunsk-bretonske komikern Dieudonne, Martin Schwarz som menar att Europas folk bör anamma islam, och de eurasiska tänkarna som ser en allians mellan bland annat Europa och Iran som en motvikt mot det liberala USA. Så även om det finns många islamofober och islamkritiker så är situationen inte entydig, inte i nuläget och definitivt inte om man går några decennier tillbaka i tiden. Flera av dessa historiska företrädare för den europeiska antiliberala traditionen, som Ernst Jünger, Carl Schmitt, Julius Evola, Oswald Spengler och Per Engdahl, torde dessutom vara av stort intresse för en framväxande generation europeiska muslimer, eftersom de befann sig i en liknande situation som dessa befinner sig i nu. Mitt i en degenererad civilisation som målmedvetet monterade ner allt som de lärt sig att tro på och värdesätta.

Som hastigast kan man också nämna att islam historiskt haft en plats i Europa, en intressant detalj är de sunni-muslimska lipka-tartarer som sedan medeltiden utgjorde en lojal del av Polen och Litauen. Jag har också genom åren träffat europeiska muslimer, både bosnier och albaner, som varit väl medvetna om Europas utsatta situation, det finns inga skäl att tro att sådana individer kommer att bli färre framöver, eller att de på något magiskt vis upphör att vara européer bara för att de är muslimer. Den rena islamofobin är en återvändsgränd, som leder en rätt i famnen på USA och liberalismen, oavsett hur frestande den kan framstå på kort sikt.

MO: När är det tillåtet att göra uppror?

O: När makthavarna trampar på den gudomliga eller historiska rätten, och dessutom omöjliggör andra former av motstånd än just uppror (eller, i europeisk tradition, tyrannmordet). Ett exempel är de adliga rebeller som i bland annat Fronden gjorde uppror mot kungar som försökte minska adelns historiska privilegier, eller de bonderebeller som under medeltiden reste sig för att försvara ”den gamla rätten” (till exempel rätten att plocka bär och att jaga, rättigheter som furstarna försökte ta ifrån dem). Ett annat exempel är bönderna i Vendee och deras motstånd mot ledarna för det som kallats den franska revolutionen 1789, eller de officerare som låg bakom attentatet mot Hitler.

MO: Finns det någon objektiv definition av terrorism?

O: Nej, det är ett politiskt begrepp som används av mäktiga stater för att beskriva deras icke-statliga motståndare. Detta går tillbaka till den ordning som uppstod 1648, efter trettioåriga kriget, den såkallade westfaliska ordningen. Den bygger på att staten är den naturliga aktören och enheten i den internationella politiken, och att staterna inte ingriper i varandras ”inre angelägenheter”. I den pre-westfaliska ordningen hade feodalherrar fört krig med varandra, påvar och kejsare hade gjort anspråk på en övernationell auktoritet, och så vidare.

Den moderna ”terrorismen” hänger intimt ihop med den westfaliska ordningens sammanbrott. Detta betyder bland annat att vi sett ideologiska stater, som inte erkänt några gränser för sitt inflytande. Det kommunistiska Sovjetunionen var en sådan ideologisk stat, USA är det också. USA respekterar inte andra staters gränser, och använder bland annat den liberala ideologin om ”mänskliga rättigheter” för att legitimera invasioner av misshagliga regimer. Man har också byggt upp ett system med lydstater och marionettregimer i bland annat Mellanöstern.

Detta innebär att den amerikanska politiken är synnerligen kännbar för många människor ibland annat Mellanöstern, samtidigt som möjligheterna att påverka den är minimala eftersom USA här härskar genom ombud. ”Demokrati” blir då ett rent hån, hur ska man kunna påverka den amerikanska politiken genom rösträtt när man exempelvis lever i en amerikansk lydstat? Den logiska följden av detta blir icke-statliga rörelser, som USA snabbt stämplar som ”terrorister” eftersom de inte passar in i en westfalisk ordning som USA redan förgiftat.

Detta innebär däremot inte att alla beteenden i krig skulle vara acceptabla, oavsett om man är amerikan eller anti-amerikan. De flesta religiösa traditioner har begrepp som beskriver detta, det kristna Europa talade exempelvis om “det rättfärdiga kriget” (ius ad bellum och ius in bellum). Man dödar inte civila, man bombar inte sjukhus och man skövlar inte andra kulturers kulturarv.

Man bombar heller inte städer med kärnvapen eller bönder med utarmat uran, så att barn föds missbildade lång tid efter kriget, för att bara ta ett par exempel på vad USA ägnat sig åt i Japan och Afghanistan.

MO: Hur ser diskussionen kring attentat, sabotage och våldsaktioner ut inom den radikalkonservativa och nationella rörelsen?

O: Det finns alltid individer som anser att ”nu är tiden inne för kompromisslös kamp mot demokratin, den fredliga kampen är meningslös”. Gemensamt för dessa brukar vara att de är ganska unga och ganska betydelselösa, deras känslor av desperation hänger intimt ihop med deras egen inkompetens, men de är samtidigt högljudda och därför tacksamma för media att citera och framställa som representativa på ett sätt de inte är. Gemensamt för många av dem är också att de sällan själva går från ord till handling.

Mer mogna individer utgår de rån den marxistiska rörelsens erfarenheter i frågan revolutionär kontra reformistisk kamp. Vad man kan se historiskt är att för att en revolutionär kamp ska vara möjlig och nödvändig, måste det råda en “revolutionär situation”. En sådan kännetecknas bland annat av att makthavarna tappat sin legitimitet i stora folkgruppers ögon, ofta i kombination med en kris av något slag. I dagens Palestina råder en revolutionär situation, vilket innebär att det finns ett brett folkligt stöd för kampen mot ockupationsmakten (som dessutom nästan helt saknar legitimitet hos de ockuperade). I Sverige råder ingen revolutionär situation idag, och att då ägna sig åt attentat vore därför skadligt på flera sätt. Det normala är att en politisk rörelse uppnår betydande popularitet med fredliga medel, men därefter utsätts för en hård repression av makthavarna och sedan inleder en väpnad kamp. ”Den nationella rörelsen” är i praktiken långt från både det folkliga stödet och den repression som omöjliggör fredlig politisk verksamhet, och bör därför ägna sig åt kulturkamp, metapolitik, och skapandet av egna strukturer i nuläget. Förövrigt är det tveksamt om jag kan beskriva mig själv som ”nationell”, med tanke på det begreppets koppling till den historiska nationalsocialismen. Jag är traditionalist, högerradikal och identitär, och mina förebilder är Evola, Marx, de Benoist och Jünger, inte Hitler.

MO: Hur ser du på Hamas, Hezbollah och den palestinska kampen?

O: Jag stödjer i grunden både det judiska och det palestinska folkets rätt till fred och existens, och är för en tvåstatslösning. I nuläget är det för den palestinska sidan dock omöjligt att förverkliga sina rättigheter utan att motståndet tar militanta former.

Eftersom USA och Israel är så nära lierade tar detta motstånd nästan automatiskt anti-imperialistiska former, varför Hamas och Hezbollah blir fiender till den amerikanska världsordningen, något även många i vänstern inser instinktivt. Min syn på Hamas och Hezbollah är i grunden positiv, det finns många likheter mellan deras världsbild och politik och min egen, även om det naturligtvis också finns skillnader.

Värt att notera är förövrigt att araberna egentligen inte är en del av Israel, eftersom de inte gör värnplikt. Utgår man från Carl Schmitts syn på det politiskas väsen, är en politisk enhet definierad av sin beredvillighet att kämpa för sin särart. Då det bara är judiska medborgare (och små minoritetsgrupper som druser och tjerkesser) som förväntas göra detta i Israel innebär det att staten per definition är en etnisk gemenskap, till sitt väsen judisk. De israeliska araberna är då en form av icke-israeler, och inte en del av den kollektiva berättelsen som är Israel. De framlever sina liv i den rent privata sfären, inte i den politiska (som har sin förlängning i den militära). Jag utgår från att om de israeliska araberna någon dag skulle bli i majoritet kommer en militärkupp att bli följden.

MO: Vad är skillnaden mellan nationalist och patriot?

O: Ordens betydelse har växlat historiskt. Ursprungligen tycks de ha använts som synonymer, och båda har haft ett inslag av rastänkande. Idag är väl en “patriot” ofta en ung svensk som har en tröja med texten ”Våga älska Sverige” och lyssnar på vikingarock, men som bedyrar att han eller hon inte är rasist. Medan en “nationalist” kan vara snart sagt vad som helst, och en “nationell” har en mer eller mindre raslig kärna i sin syn på vem som är svensk. Distinktionen mellan “kulturnationalister” och “etnonationalister” har också kommit att användas en del, där kulturnationalisten anser att den som anammar svensk kultur också är svensk, medan etnonationalisten står närmare den nationella positionen och anser att exempelvis en afrikan inte kan bli svensk.

I praktiken finns det förövrigt oftast mellanlägen. Kulturnationalisten har alltid en övre gräns för hur stor, eller främmande, invandring han/hon accepterar, liksom etnonationalisten kan acceptera och se mellan fingrarna med ”sakernas tillstånd” i någon mån även han/hon (exempelvis genom att göra undantag för adopterade).

För att komplicera det hela ännu mer finns också det som kallats “nationalvänstern”, alltså socialister som ser national/välfärdsstaten som ett effektivt verktyg för arbetarklassen, och därför är mot EU och amerikanska former av globalisering. Dessa är sällan intresserade av kultur eller etnicitet. De har också kommit att marginaliseras när de mer amerikaniserade delarna av vänstern blivit mer dominerande, dessa har nämligen andra modefrågor (radikalfeminism, mångkulturalism, postmodernism) och ser nationalstaten som hopplöst föråldrad och tråkig.

MO: Hur ser du på framtiden för nationalstaten?

O: Nationalstaten kan fortfarande fylla en progressiv funktion. Ett exempel är Venezuela, där en nationalistisk ”revolution” de facto förändrat maktförhållandena och minskat landets underkastelse under övernationella aktörer och strukturer. Detsamma gäller Iran, där en religiös revolution återgav nationalstaten dess handlingsfrihet efter en period som amerikansk lydstat. Gemensamt för båda dessa exempel är dock att ledarna inser att en sådan revolution isolerad i ett enda land snabbt kan försvagas, och att den därför måste spridas till andra länder.

När den såkallade ”nationalvänstern” försvarar nationalstaten så är det just på de grunderna, man menar att det bara är genom nationalstaten som arbetarklassen eller ”folket” kan ha något reellt inflytande. Samtidigt som man är väl medvetna om behovet av samarbete mellan sådana stater för att de inte ska krossas, vilket är kärnan i vänsterns internationalism.

Värt att notera är hur sådana nationer demonstrerar den borgerliga demokratins karaktär av handlingsoförmögen lydstat. För att en nation effektivt ska kunna återvinna sitt oberoende krävs det ett målmedvetet ledarskap, och ett sådant kommer alltid att beskyllas av de amerikaniserade eliterna för att vara ”auktoritärt”.

Vad gäller Europa föreställer jag mig att mer eller mindre högerradikala och pro-europeiska rörelser tar över i land efter land, och på sikt bildar ett europeiskt block i världspolitiken. Ett sådant block kommer vara en motvikt mot USA, och därför med nödvändighet ha goda relationer till bland annat Iran och Venezuela.

  1. Anarkokonservativ said, on mars 9, 2009 at 8:27 e m

    Bland det bästa jag läst på länge, Mohamed! Oskorei är en av mina favortibloggar eller skriftalster överhuvudtaget – så är jag också en metafysiker och traditionalist.

    Läste Lings biografi om profeten Mohammed nyligen och kom osökt att tänka på Röde Orms heder, äventyr och ära värld – men det kanske är avlägsna paralleller, men så tänkte jag.

  2. Mohamed Omar said, on mars 9, 2009 at 9:03 e m

    Tack Anarkokonservativ!

  3. Bahlool said, on mars 10, 2009 at 4:45 e m

    Kan inte hålla med om den bloggens “värde”. Fylld av fascister och rasister. Jag tror att vi som muslimer har mera gemensamt med vänstern än högern. Islam var en ummah där ingen var bättre än den andre förutom i hans imaan och taqwa. Att vi skulle ha något att göra med rasister, vars syn är att mångkultur är en fara är bara befängt. Islam är en mångkultur. Mina Imamers förfäder var gifta med svarta och med iranskor, inte höll de sig enbart till “arabiskor”..

  4. anarko said, on mars 10, 2009 at 4:53 e m

    Bra förslag att radikala muslimer skall förena sig med pingstvänner, kättarvänster och högerradikaler. Lycka till!

  5. Anarkokonservativ said, on mars 10, 2009 at 5:53 e m

    Bahloo!:

    Man behöver inte hålla med allt Oskorei skriver och framförallt inte vad kommentatorerna skriver. Oskorei ser islam som en autentisk tradition värd respekt. Komentatorerna gör inte alltid det, men dem behöver man inte lyssna på (dock är de mycket ärligare än det liberala etablissemanget).

    Alla muslimer (och alla andra) bör vara mer kritiska till palestinavänstern och islamkramarna inom etablissemanget – de ser ned på all religion och även islam. De när naiva förhoppningar att de sedan, längre fram, som tack för islamkramningen och palestinastödet, att musllimer mangrant blir normala sekulära “svenskar” som tar religion på lagom allvar och helst inte alls.

    Muslimer – akta er för vänsterns falska lockrop! De är falska som ormar! I bästa fall går dem kanske att utnyttja som nyttiga idioter men det är kanske inte särskilt hedervärt att göra så.

    Islam är universell och själv har jag en universell syn på de eviga värdena.

  6. Mohamed Omar said, on mars 10, 2009 at 5:54 e m

    Bahlool, vi har gemensamma drag med både höger och vänster. Det finns mycket värdefullt material i Oskoreis artiklar om du försöker se bortom etiketter.

    Vi har självklart olika visioner och mål men med Oskorei delar vi bl. a. tron på en metafysisk ordning en moral som står över den temporära makten.

    Det intressanta med högerradikalerna är att de också står inför ungefär samma dilemman som möter Europas muslimer. Därför är det nyttigt för oss att läsa om hur de resonerar kring legalitet och legitimitet, uppror och terroism, samt “svenska värderingar”.

    I helgen har jag intervjuat en katolsk intellektuell. Du kommer att finna hans ärliga åsikter och perspektiv mycket berikande och gagneliga för oss islamister.

    Särskilt i hans resonemang om Guds lagar visavi den världsliga makten.

    Jag rekommenderar dig att sätta dig in i den kristna och högerradikala litteraturen. Du kommer att finna att de tar upp och diskuterar flera frågor som är väldigt aktuella för oss muslimer.

  7. Mohamed Omar said, on mars 10, 2009 at 6:00 e m

    Anarkokonservativ har helt rätt i sin analys. Jag har lång erfarenhet av umgänge med vänsterintellektuella.

    För dem är islam en skam för det palestinska motståndet. Jag skulle kunna skriva mycket om det. Men vi kan ta det på tu man hand.

    Vänstern generellt hoppas att den muslimska världen ska sekulariseras på samma sätt som väst och de tror att islamismen endast är en villfarelse som kan förklaras socioekonomiskt och psykologiskt.

  8. […] Intervjun återfinns här: Liberalismen är det största hotet – intervju med Oskorei […]

  9. Bahlool said, on mars 10, 2009 at 8:42 e m

    Jag tror ändå att vi har mera gemensamt med vänstern det är därför så många muslimer blev kommunister (en slogan var shia shu3i alltså shia kommunister) i irak. Socialismens syn på de fattiga och svaga är närmare islam än högerns syn på “gamla värden”. Vad ateister tror om min religion spelar mig inte så stor roll..det viktiga för mig är att inte sammanlänkas med vänster extrema eller höger extrema grupper. Jag har min agenda och det är att man ska få upplysning om islam, om folk konverterar spelar mindre roll för mig.

  10. Rue said, on mars 10, 2009 at 9:14 e m

    Bahlool: Hur var det nu med stormuftin av Jerusalem och Heinrich Himmler?

  11. howardhughes said, on mars 10, 2009 at 9:16 e m

    Intressant intervju. Jag har själv något av ett förflutet som islamofob. Just Oskoreis texter har varit en stor del i, bl a, min omvändelse ifrån det perspektivet.

    “Förövrigt är det tveksamt om jag kan beskriva mig själv som ”nationell”, med tanke på det begreppets koppling till den historiska nationalsocialismen. Jag är traditionalist, högerradikal och identitär, och mina förebilder är Evola, Marx, de Benoist och Jünger, inte Hitler.”
    Ah. Lysande.

  12. Ka said, on mars 10, 2009 at 9:32 e m

    Intressant intervju, även om Oskorei är lite väl politiskt korrekt och tillrättalagd (attentatet mot Hitler var klassisk terrorism, utfört av borgerliga officerare utan något som helst folkligt stöd).

  13. Mohamed Omar said, on mars 10, 2009 at 9:40 e m

    Rue,

    Muftin var inte nazist, han var en troende muslim, därmed anti-rasist. Han sökte en pragmatisk allians med tyskarna eftersom han bedömde att det skulle gynna den palestininska saken.

    Såsom Arafat, sedermera Abbas, söker hjälp från USA, en stat som dödat miljoner oskyldiga människor runtom i världen.

    Det var fler muslimer som stupade MOT Hitler än för. Tusentals muslimer från Nordafrika och Indien stred i de engelska och franska arméerna.

    Även finnar och ester hamnade på tyskarnas sida utan att de nödvändigtvis var övertygade nazister eller antisemiter.

  14. FB said, on mars 10, 2009 at 10:01 e m

    TACK för högintressanta frågor och svar med två hedervärda personer, en hednisk traditionalist och en muslimsk dito! Ser med spänning fram mot en intervju med en kristen traditionalist vad det lider;-)

  15. howardhughes said, on mars 10, 2009 at 10:05 e m

    Mohammed Omar: Vad är din defination på ‘troende muslim’ isåfall?

  16. Din Pappa said, on mars 10, 2009 at 10:12 e m

    .. liksom hundar rullar sig i den starkast doftande avföringen bekläder sig den mentalt utfryste och missanpassade människan sig i de radikalaste åsikternas slöjor. Ensam krälar han upp ur självföraktets grop, illaluktande och smutsig men stolt över sin stank då den får andra männsikor att till slut se honom. Snart har han lärt sig att känna igen liknande dofter, annorlunda men med samma essens av hat, illaluktande bröder och systrar som kan förenas i sitt hat mot “etablissemanget”, dom kallar sig för kommunister, fascister, islamister, traditionalister, anarkister eller miljöaktivister men oberoende av vad dom kallar sig för så är det samma..

    Glöm aldrig Jokela

  17. Rickard Melkersson said, on mars 10, 2009 at 10:21 e m

    Bahlool: Jag är en sån där “rasist/fascist”, som du verkar ogilla. Och ja, jag är en motståndare mot det mångkulturella samhället (vilket jag även uppfattat att oskorei är), vänligen förklara vad som gör att ett ömsesidigt, låt oss för enkelhetens skull kalla det:, samarbete oss emellan (europeiska högerradikala traditionalister och muslimska traditionalister) inte är möjligt. Som redan påpekats så måste man ju inte hålla med vare sig oskorei eller de som kommenterar på motpol, för att inse värdet av ett lärdomsfullt samförstånd oss emellan, vi delar ju bägge den metafysiska tron.

    Du ska förövrigt inte gå med i vänstern, ty dagens vänster är inkonsekvensens och avskrädhetens högborg. Att du stödjer vänstern beror antagligen på att du inte förstått mångkulturalismens svaghet, och dess tendens att bryta ner både europeisk och muslimsk traditionalism.

    I all välmening.

    Mohammed: Bra initiativ f.ö., att med en så öppensinnig attityd närma dig högerradikalismen, du har min respekt :) .

    Mediadrevet mot dig och dina ståndpunkter kring Israel/palestina-frågan (som jag mångt och mycket delar), komplicerar det “vedertagna” faktum att fjäskande för islam är PK, samtidigt som det ger fog för teorin att PK främst är en (ny)liberal “struktur”.

    Jag är av åsikten att Europa, och i synnerhet Sverige, ska förbli icke-muslimska länder, men har, precis som howardhughes här ovan, förstått att den, till viss del sionistiska, s.k. islamofobin är en förkastlig ståndpunkt att anamma.

    Jag vågar inte gå så långt som att påstå att jag stödjer hamas – som organisation, men däremot menar jag att en palestinsk vedergällning gentemot Israel är högst försvarbar. Jag stödjer således det palestinska folket.

    Mvh

  18. Mohamed Omar said, on mars 10, 2009 at 11:03 e m

    En troende muslim är en muslim som tror, inte en vanemuslim.

  19. cavalcare said, on mars 10, 2009 at 11:17 e m

    “En troende muslim är en muslim som tror, inte en vanemuslim.”

    Det är även min tolkning. Utveckla gärna dina tankar kring detta.

  20. Mohamed Omar said, on mars 10, 2009 at 11:28 e m

    Det skall jag göra i ett framtida inlägg. Då blir det ordentligt gjort.

  21. […] En som gav Omar sitt fulla stöd ”när han kom ut” var bloggaren Oskorei på motpol.nu. Nu har Omar intervjuat Oskorei på sin blogg under rubriken: liberalismen är det största hotet. […]

  22. Rue said, on mars 11, 2009 at 10:46 f m

    Min kommentar till Bahlool var mer försök att förlöjliga hans påstående om islamistens naturliga läggning för kommunismen. Det är väldigt lätt att vända kappan efter vinden.

  23. Teratolog said, on mars 11, 2009 at 6:09 e m

    Mycket intressant intervju!

    Jag undrar dock om du, Omar, har ändrat dig i din inställning till den vänsterextrema och statligt understödda tidningen Expo, som du medverkade i för några år sedan? Expo har ju som bekant täta band till AFA och bedriver åsiktsregistrering samt stödjer våldshandlingar och övergrepp mot alla de misstänker vara nationalister, högerradikala, antisionister etc.

    Det är ju ett faktum att systemtrogna grupper som dessa skulle jubla över attentat mot sådana som Oskorei och det är beklagligt att de skall få diktera villkoren för vad man ska få tycka och tänka i dagens Sverige.

  24. Subversiv said, on mars 11, 2009 at 6:50 e m

    Instämmer med många av de föregående kommentarerna, en mycket intressant intervju. Mohamed Omar blir bara intressantare och intressantare, någon som vågar tala om genuina värden och en andlighet som står långt bortom den pseudoliberala “konservatism” som företräds av Axess. I övrigt är Oskorei och Cafe Exposé två väl uppskattade brunnar i den intellektuella öken som är Sverige.

  25. Josef Boberg said, on mars 11, 2009 at 6:52 e m

    En fråga apropå det ovanstående tänkta/skrivna om samhällets funktion/”O-funktion” för oss av vanligt folk = humana MedMänniskor = väsentligt flera än 90 % av medborgarna: DIKTELLERVERKLIGHET :?:

  26. Bahlool said, on mars 11, 2009 at 7:37 e m

    Förlöjliga? Islam tror på en Gud. Det är något vi inte delar med vänstern, som för det mesta verkar vara ateister. Att tro att högern, som är så fanatiskt kära i sin “rasöverlägsenhet” skulle vara bättre bundsförvanter än vänstern är befängt. Vänstern, särskilt den i mellanöstern, har inte haft problem med muslimer och muslimska allierade. Högern verkar missförstå vad islam går ut på. Islam ser inte ner på olika raser, alla är lika. Muhammed såg till att svarta giftes med vita, alla högermänniskors mardröm.
    Att tro att Europa ska förbli ickemuslimskt är också befängt, för islam är en ström, en orkan, en tankevärld, som när man sätter sig in i, verkligen leder till förändring.
    Vänstern har dock ett patos för de svaga, något jag inte sett hos högern. Medan vänstern menar att man ska hjälpa alla svaga, säger högern att man ska hjälpa våra svaga, våra nära och kära.

    Handlar inte om att vända kappan efter vinden käre Rue. Stormuftin är inte min representant. Islam är en stor religion och har många olika tolkningar, jag ser inte att man kan samarbeta med högern, för det kommer bara leda till att de senare, när de fått makten, rensar ut såna som jag och Mohamed Omar.

  27. […] med Oskorei på muslimen och traditionalisten Mohamed Omars blogg skapar debatt och kontrovers bland nordiska identitära och traditionalister ( se Oskoreis blogg […]

  28. Mohamed Omar said, on mars 11, 2009 at 8:03 e m

    Min åsikt om Expo är att det är en sionistisk tidskrift. Det var fel av mig att publicera en krönika där. I nästa nummer är jag dock med igen. Nu som ett objekt för deras undersökande journalistik.

  29. AUTONOM said, on mars 11, 2009 at 8:40 e m

    Tack Mohamed Omar, för detta initiativ och utmärkte intervju. Min väg och vision är mest sannolikt inte din, men jag respekterar Dig som traditionalist och en viktig fri och levande röst i Norden.

    Har kommenterad intervjun här:

    http://autonom.motpol.nu/2009/03/11/helig-och-ohelig-allians/

  30. mz said, on mars 11, 2009 at 9:06 e m

    Rätta mig om jag har fel, men var det inte för några år sen en stor konfrontation mellan sionister och antisionister på expo, som slutade med att folk från båda sidor hoppade av?

    Och hur respektfullt det howardhughes citerar är, är väl oskerei lite av en hjälpande hand till nationaldemokraterna?

  31. Mohamed Omar said, on mars 11, 2009 at 11:33 e m

    Mz,

    Dispyten du refererer till käner jag inte till. Men det räcker med att bara bläddra i några nummer av Expo för att begripa att det är en sionistisk produktion.

  32. cavalcare said, on mars 12, 2009 at 12:12 f m

    Mohamed Omar:

    Jag respekterar dig till hundra procent. Du är min fiende och jag tänker bekämpa dig.

  33. ptn said, on mars 12, 2009 at 10:59 f m

    Så ädelt. Den där inbillat traditionella känslan av heder och ära, som du vill göra oss uppmärksamma på att du besitter, faller när du inte kan låta bli att mer än lite självbelåtet antyda att du är dess representant.

  34. Helena Palena said, on mars 12, 2009 at 11:19 f m

    Omar: Såg när du gjorde avbön i TV och blev radikal muslim. Har du alla höns hemma? Skulle inte tro det. Borde man inte ha gud och religionen i vedlådan? Vet du inte att Bibeln, Jesus och din gud som kom till på 600-talet bara är sagor. Vet du vad människan trodde på för 75 000 år sedan? Om inte ta reda på det? Gå gärna till bloggen Tealogen på Aftonbladet och låt ett och annat fjäll falla från dina ögon. Please do! Sekularisera världen! Bli en sån profet istället för en talesman för en krigarreligion. Man vill ju gråta blod.

    Varför blev Reinfeltdt inbjuden till Bush sen borgarna vann valet 2006? Och det bara efter 8 dagar! What´s the hurry? Vad var det som var så viktigt? Stoltenberg har än idag inte blivit inbjuden.

    Kan förstå din ilska över hur folk behandlas i Gaza. Jag är mycket förbannad på deras situation. Mest förbannad är jag på dom institutioner som ska hjälpa inte hjälper – FN & Co. Varför kan dom inte hjälpa? Vem är det som bestämmer?

  35. JN said, on mars 12, 2009 at 2:17 e m

    “Din pappa” har en poäng, men borde kanske ta och fundera över två saker:
    1) Kan de “missanpassade” möjligen bidra till något viktigt i ett samhälle, typ kreativitet och opposition.
    2) Kan konformismen möjligen ha värre saker på sitt samvete än skolskjutningar, som follmord, krigshets och förtryck?

  36. Tor said, on mars 12, 2009 at 6:20 e m

    Mohamed Omar!

    Takk for et meget fint og opplysende intervju med Oskorei!

    Som undertegnede skrev til “AUTONOM” på Blogg-portalen Motpol;

    “En meget god videreforklaring av intervjuet med Oskorei. Det å vise velvilje ovenfor en ærlig og kunskapsrik person som M. Omar, er en selvfølge for den som vil være en sann nasjonalsinnet. Venstresiden har ingen monopol på kommunikasjon og mellom-menneskelig forståelse. Man kan og bør ha dialog på tvers av meningsforskjeller!

    At en del enklere individer ikke forstår dette, gjør meg flau på vegne av den nasjonale- og identitære kamp vi i dag fører!”

    Din Blogg er et friskt og intellekuelt innslag i et ellers så konformt samfunn!

    Vennlig hilsen Tor.

  37. cavalcare said, on mars 12, 2009 at 6:48 e m

    “Så ädelt. Den där inbillat traditionella känslan av heder och ära, som du vill göra oss uppmärksamma på att du besitter, faller när du inte kan låta bli att mer än lite självbelåtet antyda att du är dess representant.”

    Min sentens implicerar något helt annat. Läs om läs rätt. Låt oss dricka kaffe och respektera varandra som goda fiender bör … innan vi drar ut i fält.

  38. Björn Nilsson said, on mars 13, 2009 at 5:37 e m

    Den där anonyme snubben Oskorei citerar Per Engdahl som en förebild. Och vem är det då? Svar: vi kan kalla honom för den svenska fascismens “grand old man” och livligt inblandad i de flesta grupper av den typen från 1920-talet och framåt. Var försiktig med vilka figurer du rör dig, Mohamed! Inte för att jag vet vad “rasmaterialistisk höger” är, men vad jag vet om Engdahl så handlade det en del om ras i alla fall.

  39. Tor said, on mars 13, 2009 at 7:09 e m

    Björn Nilsson;

    Du skriver; “men vad jag vet om Engdahl så handlade det en del om ras i alla fall”. Nu er det jo slik at på 20- og 30-tallet, så talte “alle” om rase. Det var like naturlig DEN gang, som det er unaturlig i dag….. Også innom sosialdemokratietog alle andre partier. Det var, både i Sverige og Norge nærmest en “statelig” oppgave å forske på området.

    Per Engdahl var nok en mye mere komplisert og vidsynt politiker enn som så. Han beundret det daværende sosialdemokratiske Albinsonske “folkhemmet”, som jo i dag ikke lenger eksisterer i Sverige. PE var en korporativist, med den sosiale velferdstat og folke-fellesskapet, som sin store “kongstanke”. Du kan jo lese Per Engdahls bok “Fribytare i Folkhemmet (Cavefors Fôrlag 1979). Den vil gi Deg en masse svar…

    Så, både Oskorei og Mohamed Omar kan nok røre seg fritt, uten fare for smitte!!!

    Hilsen Tor.

  40. Björn Nilsson said, on mars 13, 2009 at 7:26 e m

    Nåja, på sluttampen pratade Engdahl om “det sociala Europa” också minns jag. EU:s föregångar alltså. Och han lade inte av med fascismen efter kriget. Det fanns ju kvar en del fascistiska regimer att inspireras av: Spanien, Portugal, Sydafrika. Och hur de styrande i Sydafrika såg på raser minns vi.

    Att Engdahl var intresserad av Per-Albin Hanssons “folkhem” var han inte ensam om. Även de italienska fascisterna var det ett tag innan de insåg att det var en annan rörelse.

    Mohamed, se upp för h-e! Låt inte kryptofascisterna prata in dig i något väldigt olämpligt hörn!

  41. Josef Boberg said, on mars 13, 2009 at 7:31 e m

    “…Nåja, på sluttampen pratade Engdahl om “det sociala Europa” också minns jag.”…

  42. Tor said, on mars 13, 2009 at 10:01 e m

    Björn Nilsson;

    En avsluttende kommentar til deg!

    Jeg tror nok at Herr Omar har den intellektuelle kapasitet som skal til for sin egen del, til ikke å la seg “luras” hverken hit eller dit. – Det er nettopp merkelapper og stigmatiserende benevnelser som DU nu fremfører, som setter den FRIE intellektuelle samtale i fare. En typisk hersketeknikk. Du virker, utifra din sjargong og ståsted, ganske så rød selv. – Så vel, jeg kunne kommet med en masse historiske hendelser om dødens elendighet som liberalkapitalistiske- og kommunistiske regimer har stått for gjennom tidene; slaveri, den franske revolusjon, Stalin, Mao Pol Pot, og for ikke å snakke om atombomben over Japan. – Men jeg avstår for å BRUKE det MOT deg. For seriøst talet; Det ville vært usakelig og odiøst!!

    Så mitt poeng er; Et menneske er ikke 100% dårlig, mens et annet menneske med en annen oppfatning, skulle være 100% dårlig. Slik er ikke verden eller virkeligheten. Og like lite som en prest er ansvarlig for inkvisisjonen, like lite er DU eller undertegnede – eller noen annen, ansvarlig for historiske hendelser i fortid!

    Vennlig Hilsen Tor.

  43. Björn Nilsson said, on mars 14, 2009 at 7:01 f m

    Det är dig jag talar till Mohamed. Om du tror att de liberala skönandarna kommer att föra något slags anständigt resonemang om gott och ont hos Per Engdahl, och framhålla att det säkert bara är de goda sidorna som du uppskattar, om/när de kommer på att de kan förbinda dig med honom, så tror du fel. Och vid det här läget borde du väl ha inset att intellektuell anständighet inte är den främsta egenskapen hos en del av dina motståndare, särskilt inte den allt desperatare israellobbyn.

    Det får bli min sista kommentar här.

  44. Mohamed Omar said, on mars 14, 2009 at 7:13 f m

    Björn,

    Tack för din omtanke. Men jag bryr mig faktiskt inte om vad Israellobbyn, de korrumperade kulturnissarna eller någon annan tycker.

    Det är fullständigt irrelevant för mig.

  45. […] anledning av Muhamed Omars intervju med Oskorei och den efterföljande diskussionen kommer här några hastiga tankar om förhållandet […]

  46. Rickard Melkersson said, on mars 16, 2009 at 11:37 f m

    Bahlool: Du har verkligen inte fattat någonting va?

  47. Bahlool said, on mars 16, 2009 at 12:15 e m

    Rickard hade jag inte fattat något så hade jag sagt det..så din fråga var dum, onödig och visar på att det är du som inte fattat någonting. Så behåll sådana dumma inlägg för dig själv tack. Jag vet att det inte passar såna som dig att muslimer eller invandrare har en egen åsikt och egna värderingar..men tji fick du..vi är här och vi stannar här. Puss på dig nu ;)

  48. adesh said, on mars 18, 2009 at 6:52 e m

    Precis som det faktum att den som kallar sig muslim inte nödvändigtvis är muslim så innebär heller inte medlemsskap i en sufi-orden nödvändigtvis att vederbörande är sufi, speciellt inte i denna tid när “vargar i fårakläder” är legio.

  49. Nordbo said, on april 5, 2009 at 7:24 e m

    Mycket intressant läsning.

  50. Stefan said, on april 12, 2009 at 12:31 e m

    Detta var ett riktigt bottennapp. Och formuleringen “När jag studerar svensk kulturhistoria finner jag paradoxalt nog större likheter mellan våra förfäders värderingar och värderingarna hos dagens muslimer än med värderingarna hos dagens sekulariserade svenskar” tyder på en uppenbar brist i politiskt och logiskt tänkande. De s.k. likheterna förklaras av (bristande) ekonimisk/social utvecklingsgrad, såväl i våra “förfäders” svenska 1800-tal som exempelvis dagens Iran. De totalitära mellanösternregimernas dagar är räknade – oavsett hur länge de försöker konservera samhellet på medeltida nivå.

    Kampen mot “hotet” från liberalismen (som filosofiskt är minst lika värdebaserad, då den sätter den enskilda människans okränkbara värde i centrum) är meningslös ur ett historiskt perspektiv. Det borde Hitlers fall för sextiifyra år sedan ha lärt alla vid det här laget. Dessutom: sekulairsering innebär inte normlöshet! Detta är en komplett felsyn. De “heliga” skrifterna Bibeln/Koranen är grundade på fundamentala mänskliga erfarenheter av livet, erfarenheter som kvarstår även utan att tron på en personlig gud behöver dras som besvärjelse.

  51. […] det plötsligt extra intressant att läsa om konservatism och traditionalism. Efter att ha läst den här intervjun med en visserligen marginell men också intressant (och skrämmande) bloggare vid namn […]

  52. […] Mohamed Omar en intervju med undertecknad (intervjun var mycket bra, och finns att läsa här: Liberalismen är det största hotet). Mohamed skrev klart och tydligt i början av intervjun att han inte delar alla mina åsikter, och […]

  53. Kurt Wered said, on april 22, 2009 at 9:41 e m

    Mycket intressant inlägg! Det behövs en frisk, konservativ vind som kan sopa rent i den andliga vattvälling som utgör det här landets “kulturdebatt”. Jag håller givetvis inte med om allt som Oskorei (eller du) säger, men han visar i alla fall en väg i rätt riktning.

  54. Kurt Wered said, on april 23, 2009 at 8:34 f m

    Addendum:
    Jag har utvecklat några av mina tankar och reaktioner i ett inlägg på min blogg idag. Som sagt – jag känner den djupaste sympati med denna öst-västliga concordia, men ser också hur den skulle kunna breddas och fördjupas.”

Annonser

Ett svar

  1. Omar har dessvärre visat sig vara en moraliserande kvasiradikal som hellre tar fram censursaxen än sin penna:
    http://weredsvadligheter.blogspot.com/2009/04/herr-omar-och-homofobin.html

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: