Radikal muslim Mohamed Omar

Mohamed Omar
Radikal muslim
Under flera år har Israel hållit en och en halv miljoner palestinier inspärrade i ett koncentrationsläger vid namn Gaza. Den svensk-palestinska poeten Rawia Morra har träffande döpt om det med ett namn som verkligen säger vad det är: ”Gazakammaren”. Mellan jul och nyår årsskiftet 2008-09 gick de sionistiska styrkorna till angrepp mot den värnlösa, utsvultna och plågade befolkningen och ställde till med ett ohyggligt blodbad. Medan angreppet pågick skrev jag en artikel om mina reaktioner som infördes i tidningen Folket i bilds nätupplaga,
”Sionismens terror är naken” (7/1 2009), och ytterligare en i aftontidningen Expressen, ”Gaza gjorde mig radikal” (9/1 2009). I dessa artiklar beskrev min ”radikalisering” och vad den inneburit. Många hörde av sig och undrade vad jag menade med uttrycket ”radikal muslim”. Räcker inte muslim? Följande artikel är att försök att besvara den frågan.

 

Radikal muslim 24

Den iranska shahen var dock en CIAagent och en usurpator utan någon som helst legitimitet, vare sig folklig, gudomlig eller mytisk-nationell. Han var kitschig och oäkta. Därför behövdes inte en särdeles omfattande metapolitisk verksamhet för att revolutionen skulle ha framgång. Utvecklingen i Iran var en föregångare på många sätt och bör studeras av dagens islamistiska rörelser. Det var första gången under modern tid som en islamistisk
proteströrelse hade övergått till att bli statsbärande ideologi.

Islamismens seger var mycket överraskande för västerländska bedömare. Som den amerikanske författaren Karen Armstrong skriver i sin bok Kampen om Gud, blev väst överrumplade av religionens återkomst under senare delen av 1900-talet. Allt sedan det andra världskriget hade man tagit för givet att sekularismen hade kommit för att stanna, och att tron aldrig mer skulle få
någon avgörande betydelse för världshändelserna.

Gramsci menade att överheten bygger sin makt på två faktorer. Dels våldspotential, dels makten över de underordnade klassernas sätt att tänka, tankekontrollen, det ”sunt förnuftet”. Det senare kallade Gramsci hegemoni, och han ägnade mycket uppmärksamhet åt att studera hur överheten upprätthöll denna hegemoni genom bland annat sina intellektuella. Han
menade att överheten i Ryssland till större delen förlitat sig på statens våldsmakt (liksom i Iran) och att den därför snabbt kollapsat när våldsmakten förlorats.

I Västeuropa däremot dominerade överheten mer genom sin kontroll över undersåtarnas världsbild, något som upprätthålls genom ett komplext system av tidningar, kyrkan, skolan, och så vidare. I dagens värld är det först och främst medierna som står för tankekontrollen. För Gramsci var det därför livsviktigt att arbetarklassen genom kommunistpartiet byggde egna kadrer av intellektuella, och lika viktigt att dessa inte avlägsnade sig från folket, inte blev världsfrånvända. På så vis skulle man kunna utmana och ersätta överhetens hegemoni, och arbetarklassen skulle kunna sätta sig i spetsen för de underordnade klasserna (classi subalterni) till vilka Gramsci räknade arbetare, småbönder, hantverkare, fattiga.

För att de europeiska muslimerna ska kunna underminera den nuvarande hegemonin behöver de på samma sätt bygga upp en egen klass av intellektuella, egna medier och ett nätverk av moskéer och andra centra där rekrytering och politisk inskolning kan ske.

Islamiskt block i en multipolär världsordning

Den unipolära eran i det internationella systemet är över. Härom råder konsensus bland en rad experter. Efter att 1900-talet inledningsvis uppvisat en multipolär världsordning, följde efter andra världskriget bipolaritet – Nato och Warszawapakten. Vid kalla krigets slut öppnades möjligheten för enbart en hegemon, USA, och det unipolära systemet vidtog. 2000-talet kommer att
utmärkas av multipolaritet där ett flertal stormakter agerar mot och med varandra för att uppnå hegemoni. Det har redan förutspåtts att Iran med dess väldiga naturresurser och snabba tekniska och ekonomiska utveckling kan bli en av dessa aktörer. Men islamisterna bör verka för att ena den muslimska världen i ett politiskt block som kan företräda islams intressen.

På samma sätt som kommunismen utvecklade en global identitet, det internationella proletariatet, behöver islamisterna utveckla en global identitet, umman. De intellektuella muslimerna strävar tillsammans med de andra klasserna mot det islamiska samhället. Muslimerna är en enda politisk enhet, en klass, en umma. ”Såsom en kropp”, sade profeten Muhammed. Det som förenar muslimer överstiger vida det som skiljer dem åt. Den muslimska umman bör verka för att bli ett politiskt block vid sidan av Kina, Indien, EU,
USA och Ryssland för att bättre kunna tillvarata muslimernas geopolitiska intressen. Så länge vi är splittrade i nationalstater kommer vi aldrig att kunna hävda oss och aldrig kunna presentera islam för världen.

 

Radikal muslim 25

Splittring är negativt även ur ett andligt perspektiv, en synd enligt Koranen. De nuvarande gränserna mellan muslimska länder är dessutom artificiella och har dragits av de forna kolonialmakterna.

Denna superstat eller federation av stater är alla islamistiska rörelsers mål även om de har olika åsikter om exakt hur den ska se ut. För Hizb ut-Tahrir är det ett globalt kalifat men för många andra är det en federation av delvis
självständiga nationer med ett gemensamt parlament delvis motsvarande strukturen hos EU. Men nödvändigheten i att den muslimska världen enas i ett politiskt block för att kunna värna befolkningen mot exploatering från de
aggressiva Västmakterna ifrågasätter ingen.

Occidentalism

Ett viktigt element i jihad al-fikri är, enligt Seyyed Hossein Nasr, occidentalismen. I flera århundraden har västerländska akademiker

studerat islam och muslimer vilket har gett dem makt att definiera, beskriva och domineradem. Muslimer har inte haft ett liknande intresse för Västerlandet och det behöver vi ändra på, anser Nasr. I den utmärkta boken A Young Muslims Guide to the Modern World [Nasr, Seyyed Hossein: A Young Muslims Guide to the Modern World (The Islamic Texts Society, 1993).] uppmanar den muslimske filosofen unga begåvade muslimer att på allvar ta sig an occidentalismen, det vill säga studiet av den västerländska kulturen ur ett islamiskt perspektiv. Han har själv föregått med gott
exempel genom sin forskar- och författargärning som sträckt sig över ett
halvsekel. Nasr är just en sådan intellektuell som Gramsci beskriver, en som för kulturkampen i de akademiska institutionerna.

It is sad to say that there does not exist enough in-depth knowledge of the West within the Islamic world. Conditions have improved somewhat in this domain but still within the whole width and breadth of the Islamic world how many scholars do we have who know Greek and Latin, which are the basic intellectual and historiclanguages of the West, in comparison with the number of people in the West who know Arabic and Persian and who can
study the roots of Islamic civilization and thought throughout the centuries from their own point of view?
…
The same holds true for the number of Muslims who are experts in Christian thought or in medieval European civilization or
Renaissance and seventeenthcentury European history, in the
rise of the Scientific Revolution and the many other important
transformations which have made Western civilization what it is.
…
Most of the Islamic world still suffers from the lack of profound
knowledge of the West while it is being deeply effected by the ideas, products, external manifestations and activities of the Western world ranging from cars to computers, from the cinema to literature, from philosophical ideas to economics.
…
Western ideas and values continue to flood the Islamic world throughthe mass media and other means for the transfer of information from one side of the world to the other. What is lacking is not information about the West, but a knowledge from the Islamic point of view of the roots of the culture and ideas of
the Western world, a knowledge which alone can provide Muslims with the measures necessary to confront the challenges of the modern West and provide an Islamic response to them. [Mohamed Omars markering]

 

Radikal muslim 28

Dåvarande amerikanske presidenten Jimmy Carters [Jimmy Carter (f. 1924) var Förenta staternas president 1977-81] ambassadör till Iran, William Sullivan, kallade honom för en ”Gandhigestalt”, och visst var
han en ”stor ande”, en mahatma liksom Gandhi. Han var lik helgonet som i sagorna för folkets talan inför den orättfärdige konungen eller lik de gammaltestamentliga profeterna Jesaja, Jeremia och Nathaniel som orädda
gisslade Israels konungar och manade till bot och bättring. Carters ambassadör till FN, Andrew Young, sade att ”Khomeini kommer
till slut att vördas som ett helgon”. Det är lätt att förstå varför Khomeini gjorde ett sådant starkt intryck. Han var en gudstjänare som levde hela sitt liv i yttersta armod, liksom sin mästare Muhammed som sade faqri fakhri,
”min fattigdom är min prydnad”, medan miljoner människor räknade honom som sin ledare (rahbar). Han tog emot mäktiga statsmän sittande på golvet i skräddarställning iklädd en sliten mantel. Han var ödmjuk i framgången och tålmodig i motgången. I Khomeinis person förenas Mystikern och
Revolutionären, vilket den amerikanske konvertiten till islam Hamid Algar förklarar i sin initierade essä ”The Fusion of the Gnostic and the Political in the Personality and Life of Imam Khomeini”. [Algar, Hamid: ”The Fusion of the Gnostic and the Political in the Personality and Life of Imam Khomeini” (Al-Tawhid, June 2003), (http://www.al-islam.org/ al-tawhid/ fusion.htm).]

The Imam’s [Khomeini] concern that Islamic gnosis should be
properly known expressed itself even in the foreign policy of the
Islamic Republic. In a letter to Mikhail Gorbachev, leader of the
Soviet Union, dated January 4, 1988, the Imam not only foretoldthe collapse and utter discrediting of Communism, with a prescience that outstripped the expertise of conventional Kremlinologists, but also warned against the spiritual and ethical chaos into which post- Soviet Russia has now in fact
fallen. The essential problem confronting Russia, the Imam
asserted, was not that of property, the administration of the economy, or personal freedom, but the absence of a valid faith in God. As a contribution to remedying the situation, the Imam proposed that Gorbachev dispatch Soviet scholars to Qum to study inter alia the works of Farabi, Ibn Sina, Suhrawardi, Mulla Sadra, and Ibn ‘Arabi.

Den västerländska kapitalistiska civilisationen kommer med stor sannolikt att kollapsa på samma sätt som det kommunistiska Sovjetunion. Förhoppningsvis odramatiskt och fredligt. Vi uppvisar nämligen alla klassiska
symptom på en döende civilisation: låg nativitet, ökat antal skilsmässor och splittrade familjer, ökade antal självmord, ökad psykisk ohälsa, ökat drogmissbruk och ökad brottslighet. Våra samhällen har atomiserats
och individualismen helt tagit över till den grad att ingen längre känner någon
samhörighet med högre gemenskaper såsom nationen, religionen eller folket.

Till detta kan man lägga förvirringen, värderelativismen, ja nihilismen. Man frågar sig: är detta det paradis på jorden man säger sig vilja exportera till
muslimska länder? Den radikala muslimen tror i stället att Västvärlden ödmjukt bör erkänna sina misstag, lyssna till muslimerna och byta
kurs innan det är för sent. Västerlandet befinner sig i kris och behöver terapi. Och tillståndet tar sig även andra uttryck – den räntebaserade kapitalismen genomgår kris efter kris, den senaste mycket djup, och man har nu alla skäl att se sig om efter en islamisk räntefri modell för världsekonomin.