De vill nu att muslimer ska upprepa samma misstag så att vi går samma dystra öde till mötes som de kristna. Nej, vi har lärt oss av deras misstag och vi kommer därför aldrig att ge upp våra anspråk. Kyrkorna i väst är
förödmjukade och går med sänkt huvud. Så icke islam.

Mänskliga rättigheter och sharia

FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna skrevs av en kommission under ledning av Eleanor Roosevelt och antogs 10 december 1948 av sammanlagt 48 länder. Deklarationen skrevs och klubbades igenom av
en liten grupp människor från ett begränsat antal länder. Ändå hävdas att de är universella.

På vilka grunder? På inga grunder alls. Det finns inga som helst skäl att plädera för denna deklarations universella giltighet. De mänskliga rättigheterna såsom de föreligger i detta dokument har tillkommit genom en
evolutionär process och kan därmed per definition inte vara eviga. Det som i sig själv är produkten av förändring kan inte samtidigt vara evigt. Det är filosofiskt omöjligt att hävda att detta dokument från 1948 är evigt, absolut
och universellt.

I islam är de mänskliga rättigheterna och skyldigheterna givna av Gud. Människan är skapad till Guds avbild (sura) och till hans ställföreträdare (khalifa). Dessa rättigheter och skyldigheter har uttryckts i Koranen och i
sunna och är både eviga och universella och i fullkomlig överensstämmelse med människans natur, behov, instinkter och samvete. Ingen kan lägga till eller ta bort någonting från dessa rättigheter och skyldigheter. Det vore att
upphöja sig själv till Gud, shirk, vilket är den grövsta synd någon kan begå enligt islams lära.

Många av dess rättigheter, såsom de stipuleras av islam, överensstämmer helt eller delvis med FN-deklarationen. Det beror på att den mänskliga naturen överallt är densamma och att även de som inte längre tror på Gud är
skapade till hans avbild. Det beror också på att alla människor fått del av en och samma sanning som uppenbarats genom profeterna.

Men där de mänskliga rättighetsförklaringarna felar, beror det på bristerna i det mänskliga förnuftet, som behöver ljus från uppenbarelsen för att kunna se klart. Den är en ofelbar ljuskälla. ”Nu se vi ju på ett dunkelt sätt, såsom i en spegel, men då skola vi se ansikte mot ansikte” (1 Korint., 13:12), skriver Paulus.

Gud är kärlek nämnde jag i början, men han är också ljus (nûr) som upplyser människans inre öga, hjärtats öga, så att hon ser verkligheten som den är. Utan det gudomliga ljuset är vi hopplöst förlorade på relativismens slagfält där blinda krigare illa fäktar.

De liberala och sekulära demokratierna i västvärlden har tappat tron på absoluta värden, ty några sådana kan inte hävdas utan Gud, och står oskyddat mot ett nytt totalitärt maktövertagande liknande Hitlers valframgång i november 1932. För att hindra att något sådant upprepas har den liberala demokratin gjort hyckleriet till norm. Man är tolerant, men inte mot intoleransen, man är demokrat, men inte mot anti-demokrater, man är fri att välja, men inte att välja bort valmöjligheten.

Den islamiska staten å andra sidan kommer effektivt, utan att ta till hyckleri, att kunna avspärra totalitarismen genom att medborgarnas fri- och rättigheter där inte är föremål för omröstningar, kompromisser eller
förhandlingar. Människans rättigheter och skyldigheter är givna av Gud och kan under inga omständigheter tas ifrån henne.

Till skillnad från FN-deklarationen är islams dito inte en produkt av vare sig människans förnuft eller hennes fantasi. Den riktigt radikala åsikten i vår tid består inte att skapa ”nya” värden utan i att hävda det eviga över det
förgängliga, traditionen över nyckerna och mänsklighetens samlade visdom över individens experimenterande. Lyssna till den muslimske filosofen Seyyed Hossein Nasrs hårda men rättvisa dom över människan som
aldrig ser bakåt, bara framåt, den s. k ”nufånen”: